Nu har jag lÀst Anders Mildners text i boken "Vad vÀntar runt hörnet?", den som Àr utgÄngspunkten för de senaste dagarnas mediedebatt om journalistrollen. NÄgra tankar fick jag ur mig redan innan, efter att ha följt det som bloggats och twittrats om seminariet pÄ JMK i förra veckan (lÀnkar i gÄrdagens blogginlÀgg).
Men nu har jag nÄgra kompletterande tankebanor:
NÀr jag lÀste pÄ journalistutbildningen vid JMG pÄ Göteborgs Universitet handlade en hel del om kommunallagen, offentlighetsprincipen och andra lagar. Med dem i ryggen kan vem som helst bland annat begÀra ut offentliga handlingar, vilket Àr ett fantastiskt redskap för journalister.
Och det Àr inte sÄ att kommunallag och offentlighetsprincip Àr mindre viktiga idag. Men dÀremot behöver verktygslÄdan kompletteras. Det finns journalister som Àr riktigt duktiga pÄ att göra granskningar med hjÀlp av Excel. Inte ens det rÀcker. I takt med att myndigheter öppnar upp tillgÄngen till sin rÄdata behöver redaktioner skaffa egen kompetens i programmering. Varje reporter behöver inte kunna knacka kod, men den reporter som kan kommer garanterat att ha skaffat sig ett försprÄng. Med tekniken som hjÀlp blir det helt enkelt möjligt att skapa journalistik som annars Àr otÀnkbar.
Vad varje reporter dÀremot behöver Àr en mer generell it-vana. GrundlÀggande orientering i sÀkerhet pÄ nÀtet, för att kunna garantera meddelarskyddet Ät kÀllor som vill anvÀnda nÀtet för kommunikation. En nyfikenhet pÄ nya internettjÀnster för att hitta nya vÀgar till de bÀsta intervjupersonerna och de relevanta diskussionerna.
Ibland pÄstÄs det ocksÄ att vi ser en kunskapsförskjutning, frÄn journalister till publik. Men det Àr bara en myt, nÄgon kunskapsförskjutning sker över huvud taget inte. Att det finns lÀsare/tittare/lyssnare som har bÀttre sakkunskaper Àn vi journalister Àr inget nytt. Det har bara blivit mycket lÀttare för dem att göra sig hörda, att rÀtta och tipsa. Vilket i slutÀndan Àr nÄgot som Àr vÀldigt positivt, bÄde för redaktioner och den övriga publiken, eftersom det gör journalistiken bÀttre.
NĂ€r jag började jobba som journalist för drygt tio Ă„r sedan kunde ett fel, om det var allvarligt nog, resultera i ett argt telefonsamtal eller tvĂ„. Ibland blev det en rĂ€ttelse, ibland inte. Idag finns sĂ€llan den valmöjligheten â rĂ€ttelsen kommer att finnas pĂ„ nĂ€tet vare sig jag vill eller inte. Och dĂ€rmed finns bara ett enda förhĂ„llningssĂ€tt: Mer noggrann research för att minska felen, och en öppen attityd till att lĂ€ra sig av dem man Ă€ndĂ„ begĂ„r.
Gissar att det finns anledning att fortsÀtta den hÀr debatten pÄ lördag eftermiddag, dÄ Anders Mildner kommer presentera sina tankar frÄn seminariet igen. Den hÀr gÄngen i en lÀngre och pÄ nÀtet direktsÀnd version.