Självförstärkande AI, pauser, kapplöpningar och jakten på svar
Texten Anthropic publicerade i veckan, om behoven av en paus i AI-utvecklingen, blev också en anledning att plocka fram den företaget publicerade för några veckor sedan men som jag inte hunnit läsa. Den handlar om den pågående AI-kapplöpningen mellan USA och Kina. Efter att ha tagit mig igenom båda sitter jag som så ofta med ett gäng frågor. Listar fyra, tillsammans med ett svar (som förvisso har en viktig reservation) på den sista, här.
Alla tokens gör inte samma jobb – hur hittar jag de som är mest prisvärda för mig?
Fråga till er som köper tokens via API: Har ni några bra metoder för att hitta rätt modell för vad jobbet nu är?
Den ensamma kodgranskaren
Ju längre jag kommit i utvecklingen av Hivemind, min skräddarsydda RSS-läsare, desto tydligare har det jag resonerat om tidigare under våren blivit. Både kraften i bring your own agent och de säkerhetsmässiga utmaningarna som de tar med sig.
Dags att bjuda in dina AI-agenter till medarbetarsamtal
De flesta AI-agenter för utvecklare går att förbättra och skräddarsy. Men ett återkommande råd är att inledningsvis använda agenterna så avskalat som möjligt, och att lägga till nya funktioner allt eftersom behoven uppstår. Men hur ska jag kunna veta vad som är ett behov?
Tre nivåer av tillit till AI-agenter
Experimenterandet med AI-agenter fortsätter. Och i takt med att jag lär mig mer vill jag också använda dem till mer. I andra vågskålen ligger riskerna för att de gör fel eller faktiskt orsakar skada. Här är tre principer jag använder mig av nu för att försöka minimera riskerna till en nivå som fortfarande låter mig testa.
Verkstäder snarare än verktyg, Barbapapa-kod – och behovet av experimenterande
När jag började använda Claude Code var det som ett verktyg. Men mitt förhållningssätt till AI-agenterna är under ständig förvandling. Vet ännu inte riktigt till vad, med verkstäder är den metafor som just nu ligger närmast. Och kanske med en touch av digital kollega.
Att ta språkmodellen till arbetsuppgiften istället för tvärt om
Den viktigaste utvecklingen för språkmodeller handlar just nu inte om modellerna i sig, utan om sammanhangen som de flyttar in i.
AI som lösningen, AI för att bygga lösningen – eller en kombination?
Vill jag att språkmodellen ska vara lösningen, att den ska bygga lösningen, eller behöver jag en kombination? Ju mer tid jag tillbringar med språkmodeller, desto mer inser jag att svaret på den frågan hjälper mig framåt.
Läslista för helgen: Om Anthropic och Department of Defence
En samling länkar till texter jag läst om Anthropic och Department of Defence.
Efter BYOD och BYOAI dags att fundera på BYOA
Vad händer när enskilda medarbetare inte bara tar med egna verktyg till jobbet, utan egna medarbetare? Efter “bring your own device” och “bring your own AI” är det dags att fundera på “bring your own agent”.
Fyra lärdomar från ett dåligt råd om biltvätt
Ska jag gå eller köra till biltvätten? Min son fick fel svar av ChatGPT. Jag fick rätt av Claude. Skillnaden säger en hel del om de stora språkmodellerna och om vad som krävs av oss som använder den.
Glöm inte tandpetaren som kollar att AI-koden är färdiggräddad
För sju år sedan använde jag sockerkaksrecept för att förklara varför vi måste möta datorn på halva vägen. Som metafor är det tveksamt om receptliknelsen längre är relevant – men den blir allt mer användbar som praktiskt råd.
Tydliga prioriteringar ger tydliga prompter
Det är lätt att säga att både A och B är viktigt. Men vad är viktigast om de hamnar på kollisionskurs? Om du gör den prioriteringen kan du skriva bättre instruktioner till språkmodeller.
Att vibe-koda i gränslandet för sin egen domänkunskap
Idén dök upp under frukosten. Strax efter lunch hade jag drygt 900 rader kod som hjälpte mig göra innehållsanalys av både poddar och nyhetstexter. Men hur vet jag om jag kan lita på slutsatserna?
AI-genererad kod, minskad friktion och mer regelbundet bloggande
Efter lite utforskande av Claude Code känns min långa lista med småprogram som skulle underlätta för mig själv plötsligt realistisk att ta sig an.