Med bloggverktyg som Wordpress och Blogger är det möjligt för vem som helst att utmana redaktionernas reportrar. Vem som helst kan nå ut till hela världen, utan att ha ett jobb som journalist. Nu kommer en ny våg av tjänster, och med Twingly Channels, Feedly och Fever är det redaktörens arbetsuppgifter som flyttar ut på nätet.
Redaktörerna har länge varit ett av de traditionella redaktionernas tyngsta trumfkort. Vid sidan av de egna nyheter som produceras varje dygn fångar redaktörerna upp det viktigaste ur nyhetsflödet och ser till att notiser, fördjupningar och uppföljningar blir skrivna.
Rollen som gatekeeper är viktig, den genomsnittlige läsaren, lyssnaren, tittaren har ingen möjlighet att hålla koll på lika många källor som någon som har det som sitt jobb. Eller?
Påståendet är en sanning så länge man tänker sig att bevakningen ska utföras på samma sätt som en redaktör jobbar idag: Genom att skumma de viktigaste nyhetssajterna, genom att följa flödet från Tidningarnas Telegrambyrå, genom att hålla ett öga på BBC och CNN. Den som inte har det som arbetsuppgift kan aldrig göra samma jobb, till det finns ingen tid.
Inte om det ska göras manuellt, och på egen hand.
Men vad säger att det måste göras manuellt, och på egen hand? Ingenting, åtminstone inte på sikt. Samma tekniska utveckling som gjorde det möjligt för vem som helst att publicera sig på nätet håller nu på att förändra förutsättningarna för redaktörsrollen.
Fram tills idag har en RSS-läsare varit det närmaste man som privatperson kunnat komma redaktörens arbete. Men med ett program som Feeddemon eller en tjänst som Google Reader är inte ens halva lösningen på plats. Man får det massiva inflödet av rubriker, men det tunga arbetet återstår: Att hitta det som är mest läsvärt, det som intresserar just mig mest. Och många är de som på egen hand försökt hålla kolla på hundratals RSS-flöden och snart tvingats ge upp.
Digg, som lanserades 2004, är ett av de första försöken att crowdsourca redaktörens arbete. Diggs användare röstar på texterna de tycker är intressantast. Med många röster dyker en länk upp på Diggs förstasida.
Problemet med tjänster som Digg är att användarbasen kan bli för stor, att gruppens gemensamma nyhetsvärdering inte stämmer med mina intressen. Vad som behövs är en plattform för smalare samarbete, mer individanpassat.
Och det är just vad Twingly Channels, Feedly och Fever har som målsättning. Hur skiljer sig åt mellan de tre, men målet är det samma: Att vaska fram de rubriker som intresserar just mig mest.
Med Twingly Channels samarbetar en mindre grupp användaren runt ett bestämt ämnesområde. Från ett urval av nyhetskällor röstar man fram de bästa texterna, lite som hos Digg. Men dessutom har Twingly Channels hänsyn till vad som händer i realtidswebben, vilka länkar som många postar på Twitter, till exempel. I en intervju beskriver Martin Källström hur det går till:
“Användarna skapar kanaler för de ämnen som de vill bevaka. Till kanalerna kopplar de RSS-flöden från sajter som skriver om ämnet, och matar in sökord som används för kontinuerliga sökningar i realtidswebben. Dessutom kan användarna manuellt lägga in länkar de tycker passar i kanalen. Sen kommer allt material som finns i en kanal att ordnas efter relevans.”
Feedly är en tjänst som ger extra funktioner till Google Reader. Den viktigaste är att skapa en personlig startsida med de artiklar som troligen intresserar användaren mest för tillfället. Grundaren Edwin Khodabakchian förklarade i ett mail till mig hur Feedlys nyhetsvärdering fungerar:
Feedly uses a combination of 4 factors to determine which articles are displayed in the cover/digest:
- Number of likes and number of times the article has been shared by the users you follow
- If the source the article belongs to is marked as favorite or not
- The user sharing patterns (If you share a lot of articles from a specific source, that source gets automatically more weight in the filter)
- How old the article is.
Slutligen Shaun Inmans Fever som till stor del förlitar sig på källornas inbördes länkar. Om många länkar till en viss artikel, då är sannolikheten stor att den är viktig, bra och/eller läsvärd.
Här har vi alltså tre tjänster, fyra med veteranen Digg, som faktiskt utmanar redaktionernas redaktörer. Jag har använt Feedly under några månader och är imponerad över hur väl företagets teknik fungerar. Behovet att minska antalet flöden i Google Reader är inte längre lika stort. Istället lägger jag till allt fler. Twingly Channels har jag också provkört sedan betalanseringen den första oktober. Det återstår en del jobb med användargränssnittet innan tjänsten blir riktigt användbar, men potentialen är stor.
Konsekvensen för de traditionella mediahusen? Ingen aning. Men att den kommer bli märkbar, det tror jag inte att det råder någon tvekan om. Varför ha aftonbladet.se som startsida i webbläsaren om jag som användare istället kan ha en startsida som ger mig det — för mig, just mig — bästa nyhetsurvalet från hela webben?