Reaktionerna på Mark Zuckerbergs tal om yttrandefrihet verkar ha placerat folk i två läger: Antingen uppskattar man att Zuckerberg så starkt argumenterar för yttrandefrihet – eller så menar man att han helt undvek den centrala frågan. Själv tänkte jag istället ägna den här texten åt två konkreta tips till dig som internetanvändare.
I sitt tal (länk till videon här ovanför, med textversion finns också) pratade Zuckerberg om hur viktig yttrandefriheten är och varför den är viktig, bland annat genom att jämföra de amerikanska värderingar som ligger till grund för Facebook med de kinesiska som Tiktok bygger på. Och avslutade med:
The future depends on all of us. Whether you like Facebook or not, we need to recognize what is at stake and come together to stand for free expression at this critical moment.
I believe in giving people a voice because, at the end of the day, I believe in people. And as long as enough of us keep fighting for this, I believe that more people's voices will eventually help us work through these issues together and write a new chapter in our history -- where from all of our individual voices and perspectives, we can bring the world closer together.
Men, menar kritikerna, Zuckerberg kom aldrig in på algoritmernas betydelse och undvek där med en viktig fråga: Att få säga vad man vill är en sak, att nå en publik är något annat. Här är det Facebooks algoritmer som avgör vad som dyker upp i våra flöden och därigenom får spridning, utan att vi veta något om detaljerna om hur det urvalet sker.
Jag håller med om att det är en oerhört viktig skillnad, och att båda aspekterna behöver diskuteras: Vad jag får säga – och hur det avgörs vem som hör det jag säger.
Men den här gången tänkte jag ta ett mottagarperspektiv. Vad kan du och jag göra här och nu för att öka sannolikheten att vi faktiskt hör det personer, företag och organisationer vi bryr oss om säger på nätet?
Det blir två tips.
Tala om för Facebook vilka dina närmaste vänner är #
Facebook-tipset är det enkla, eftersom det bara innebär att du börjar använda en av de funktioner som finns på Facebook: Den som heter Vänlistor.
Vänlistorna gör det möjligt att gruppera vännerna på olika sätt, för att sedan bland annat kunna styra vilka vänner som får se vad av det du postar på Facebook.
Men det finns också tre standardlistor. En av dem heter Nära vänner. När Facebook-vännerna som finns med på den listan postar något kommer du att få en notifiering om det. Listan Nära vänner är alltså ett sätt att uttryckligen tala om för Facebook att ”det här är en person jag bryr mig extra mycket om, se till att jag inte missar något hen postar”.
(Vid sidan av de tre standardlistorna och dem du eventuellt skapar själv finns ytterligare en variant: De smarta listorna. Det är vänlistor som baseras på exempelvis arbetsplats eller bostadsort och som Facebook fyller på med andra vänner som jobbar eller bor på samma ställe som du.)
RSS låter dig gå rakt på källan #
Mitt andra tips handlar om den med internetmått uråldriga tekniken RSS. RSS är nätets motsvarighet till tidningsprenumerationer. Istället för att behöva surfa från den ena favoritsajten till den andra kommer alla nya rubriker att levereras till dig. Samlade på ett och samma ställe, oavsett var och när artikeln eller blogginlägget är publicerat – och vad de konkurrerar med.
För att komma igång behöver du en RSS-läsare, som i tidningsanalogin kan jämföras med brevlådan. Utan en sån har ju tidningsbudet ingenstans att lägga tidningarna.
Med RSS är du alltså inte utlämnad till vad en algoritm tror att du är intresserad av. Det är du som bestämmer vilka källor, vilka prenumerationer, som ska finnas i RSS-läsaren, och det de publicerar är också det du får se.
RSS-läsare var från början program som installerades i användarens dator. Men precis som så många andra program har de i allt större utsträckning ersatts av molntjänster. Det innebär att det inte spelar någon roll vilken pryl du för tillfället använder. Du kan lika gärna använda dator som mobil eller pekplatta för att kolla vad som har publicerats sedan sist, vilka nya texter som finns i RSS-läsaren. Och det som du markerar som läst på ena stället blir markerat som läst på de andra också.
Inoreader är just nu den bästa RSS-läsaren #
Rätt RSS-läsare kan dessutom bli en genväg runt åtminstone en del av algoritmerna på Facebook. Jag har sedan länge mina RSS-prenumerationer i Inoreader, den tjänst som jag just nu tycker är bäst. I det här sammanhanget är två finesser värda att lyfta fram.
I Inoreader är det inte bara möjligt att prenumerera på nya texter som publiceras på bloggar, nättidningar och andra mer traditionella webbplatser. Det är också möjligt att få in åtminstone en del av innehållet som publiceras på Facebook. I Inoreader går det nämligen att lägga till sidor på Facebook som en källa. ”Och varför skulle jag vilja göra det?” undrar du kanske. Eftersom en prenumeration på en Facebook-sida i Inoreader innebär att det inte är Facebooks algoritmer som avgör om du får se de nya inlägg som postas på sidan.
Ett förslag är att du tar en titt på vilka sidor du gillat på Facebook. Hur många sidor hittar du som du glömt att du en gång gillat eftersom du aldrig ser innehåll från dem längre?
Varje gång sidadministratören gör ett nytt inlägg kommer det att konkurrera med alla andra nya poster som görs på sidor och av dina vänner och i grupper på Facebook. Och om där finns något som algoritmerna tror att du är mer intresserad av är det det som kommer att dyka upp i ditt flöde i Facebook. Medan en prenumeration på samma Facebook-sida i Inoreader innebär att du inte missar inlägget.
(Det går för övrigt att lägga till Twitter-konton i Inoreader på samma sätt.)
Med Inoreader går det dessutom att skapa stående sökningar i de prenumerationer du lägger till. Det är en funktion som gör det möjligt att få en notis när ett visst ord används i inläggen som den där Facebook-sidan, bloggen eller nättidningen publicerar. Det är ett sätt att ytterligare minska risken att du missar sånt som du verkligen är intresserad av, från källorna som är viktiga för dig.
Vi får inte glömma att algoritmerna också hjälper oss #
Efter de här två praktiska tipsen, trots allt en kort fundering kring algoritmernas roll.
Ja, å ena sidan är de med och skapar problem. Men de hjälper också till att synliggöra sånt som vi faktiskt är intresserade av och tycker är viktigt men som vi kanske annars skulle ha missat. De där notiserna om att en vän kommenterat ett inlägg i en grupp på Facebook och som hjälper oss att hitta en intressant diskussion som vi annars inte skulle ha sätt, till exempel.
Om vi ser bortom Facebook och till internet som helhet: Hur går det att skapa mekanismer som låter oss hitta viktigt och intressant och roligt innehåll utan att orsaka de negativa feedback-loopar som vi just nu bekymrar oss så mycket om?
Jag har inget svar på den frågan, men tar gärna emot länkar till texter eller dina egna funderingar som tar sig an den utmaningen.