Vad är egentligen molnet? Vilken data samlas in om oss när vi använder tjänster på nätet? Hur utnyttjas den? Och hur kan vi som internetanvändare förhålla oss till det?
Det var de övergripande frågorna som jag försökte besvara i min föreläsning på Internetdagarna 2016. Den ingick i programspåret Är skolan redo för molnet? och fungerade som en utgångspunkt för de övriga diskussionerna under dagen.
Vad är molnet? #
[caption id="attachment_9377" align="alignright" width="300"]
Sketchnote från min presentation. Gjord av Maja Larsson, på uppdrag av SKL-projektet LEDA.[/caption]
Inte något fluffigt, diffust, utan i allra högsta grad något konkret. Stora serverhallar med massor av datorer och enorm lagringskapacitet. Allt drivs av programkod, skapad av människor. Det är deras beslut som avgör hur tjänsterna fungerar, vilken information som samlas in och hur den används.
Värt att notera är dessutom att väldigt mycket mer än vad vi dagligdags tänker på faktiskt är molntjänster. Att Facebook, Google och Dropbox är det är sannolikt uppenbart. Men många appar i telefonen är också molntjänster, som Instagram och Runkeeper. Dessutom gäller det även den växande floran av uppkopplade prylar. Aktivitetsarmband har en molnkomponent, smarta lampor har det ofta, och så vidare.
Massor av data samlas in om oss. Både det vi är medvetna om att vi lämnar i från oss, som statusuppdateringen på Facebook, bilden på Instagram eller dokumentet på Google Drive. Men också sökorden vi knappar in i sökmotorn. Och till detta en uppsjö av så kallad metadata. Som exempelvis var i världen vi befinner oss, vilket ip-adressen som våra uppkopplade prylar har avslöjar, eller vårt surfbeteende.
Allt detta blir råvara för analysverktygen hos företagen som samlar in eller köper information om oss. Med verktyg från big data-sfären blir det möjligt att dra slutsatser om oss både som individer och som population. Användningsområdena finns det både positiva och negativa exempel på, och så en uppsjö som hamnar någonstans mittemellan.
Hur används den insamlade datan? #
Det här avsnittet ägnar jag mest tid åt i föreläsningen. Ett av de mest diskuterade tillämpningsområdena är personanpassning. Men på fler sätt än vad som normalt sett nämns. Det handlar om algoritmer som väljer vad vi får se på sociala medier, bland annat det som kallas för filterbubblan. Men det handlar om också om priser som justeras i realtid utifrån gissningar om vem besökaren på webbplatsen är och om lånevillkor som baseras på hur vi använder sociala medier.
Vilket för övrigt är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att avgöra om utvecklingen är positiv eller negativ: Å ena sidan kan det kännas väldigt märkligt om lånevillkor sätts utifrån vår aktivitet på Twitter och Facebook. Å andra sidan så öppnar det för en helt ny typ av lånemarknad för människor som det idag inte är möjligt att göra en normal kreditupplysning på. I USA utgörs den gruppen, som därmed är hänvisade till långivare med väldigt höga räntor, av 15 procent av befolkningen.
Det här är en utveckling som sammanfattas bra i begreppet “all data is credit data”, myntat av Douglas Merrill. Kopplat till detta finns också en diskussion, som bland annat lyfts upp på agendan av Vita Huset, om det som kallas weblining. Föregångaren, redlining, innebar att amerikanska banker drog linjer på kartor för att visa vilka områden banken inte ville göra affärer i. Att neka lån baserat på bostadsadress förbjöds i USA för många decennier sedan. Men analysverktygen och den insamlade datan gör det nu möjligt att hitta omvägar till samma beslut: Bör det vara tillåtet att neka någon ett banklån exempelvis utifrån musiksmak?
De uppkopplade prylarna har börjat samla in data om hur vi agerar i den fysiska världen. Var vi varit på stan kan användas för att rikta annonser till oss, hur vi sovit på natten också. Problemet här är bland annat otydliga användarvillkor och det faktum att _big data-_verktygen gör det betydligt svårare att anonymisera den information som samlas in än vad vi kanske tror.
Hur nätets sökmotorer vet mycket om oss som individer men också kan hjälpa oss att exempelvis hitta tidiga varningstecken på cancer om vår sökhistorik analyseras i samlad form är ett annat exempel på de avvägningar som kommer att behöva göras mellan den enskildes integritet och samhällsnytta.
Och så måste vi komma ihåg att den kommersiella kartläggningen av oss bara är en typ. Statlig massövervakning expanderar också, vilket även den får konsekvenser. Bland annat har enkätundersökningar i USA visat att den leder till självcensur, där författare och journalister undviker att söka information om vissa ämnen eller att skriva om dem av rädsla för att hamna på myndigheters övervakningslistor.
Kort sagt: “Data is the new oil” – en värdefull råvara, som kan förädlas på många olika sätt.
Hur ska vi tänka om allt detta? #
För det första behöver vi se till att vi är digitalt allmänbildade. Vi måste förstå vad kryptering är och när den behövs. Vem lär barn att titta efter hänglåset i webbläsaren, så att de inte chattar via okrypterade tjänster? Vi måste sluta återanvända lösenord, eftersom så mycket personlig information lagras online.
Vi behöver vara medvetna om vad molnaspekten på prylar och tjänster vi använder är. Att läsa – och kräva tydliga – användarvillkor. Att ha ett källkritiskt tänkande, inte bara mot innehållet på nätet utan till viss del också gentemot tjänsterna i sig. Varför får just jag se just det här just nu?
Och för att underlätta källkritiken för dig som läst så här långt, eller för dig som såg mig på Internetdagarna, finns en källförteckning till mycket av innehållet i min presentation.
Mer från Internetdagarna #
Hela Är skolan redo för molnet? filmades och finns samlad i en spellista på Youtube. Precis som övriga programspår och huvudtalare.
Huvudtalarna satte in tekniken i ett samhällsperspektiv och flera av dem i relation till presidentvalet i USA. Jag skulle säga att de är värda att lyssna på allihop, men det är tre som jag vill passa på att särskilt lyfta fram: Erica Joy Baker, Chris Heilmann och Juliana Rotich. Intervjuer med de två senare dyker för övrigt upp i Digitalsamtal, liksom Carls och min sammanfattning av de två dagarna.
Och så är det givetvis värt att lägga en stund på att höra Edward Snowdens resonemang om sakernas tillstånd.