I inledningen citerade Aral Balkan Free Software Foundation:”Det finns inget moln, bara andra människors datorer”. Och jag tror att det delvis är här det brister. De flesta människor vet inte hur internet fungerar. Tjänsterna de använder idag fungerar ju bra, så varför välja något annat? Det är väl ingen som är intresserad av just min kommunikation?
Aral Balkan var en av huvudtalarna på årets upplaga av The Conference. Och det blev ett osande angrepp på de ramar som politik och affärer idag sätter för teknikutvecklingen. Föga förvånande för den som känner till honom sedan tidigare.
Aral Balkan hör till de personer som är oroliga över hur internet utvecklas. Främst handlar det om centralisering och affärsmodeller. Allt mer av vår kommunikation och data passerar via eller lagras hos ett fåtal riktigt stora jättar: Google, Facebook, i växande utsträckning även Microsoft som med lanseringen av Windows 10 på allvar sällar sig till gruppen av företag som handlar med användardata.
Han ifrågasatte de politiker som sitter på de högsta positionerna, kritiserade TTIP (“det ger företag rätt att stämma stater när de fattar beslut som företagen inte gillar”) och sammanfattade dagens situation som ett angrepp på demokratin.
Men, konstaterade han, det handlar inte om ett teknikproblem. Tvärtom kan tekniken erbjuda lösningar på den uppkomna situationen.
Hans eget bidrag, med hjälp från dem som stödde crowdsourcing-kampanjen, ska bli en kommunikationstjänst som fått namnet Heartbeat. Utan några servrar ska Heartbeat erbjuda direktkommunikation mellan människor, krypterat och säkert. En första testversion har just lanserats.
Problemet är att Aral Balkan varken är först med att säga de här sakerna eller först med att försöka erbjuda ett alternativ.
Problemet är fortfarande att människor inte bryr sig.
I våras skrev jag om Signal, en mobilapp som gör det busenkelt att skicka krypterade meddelanden och att ringa krypterade samtal. Jag har aldrig testat ett enklare lösning för avlyssningssäker kommunikation. Och till Signals styrka hör dessutom att det är riktigt tunga namn som står bakom.
Men när jag startar Signal idag kan jag välja att skicka meddelanden till fem av mina kontakter. Fler har inte installerat Signal (eller systerappen till Android, TextSecure) i sin telefon.
Detta trots Edward Snowdens alla avslöjanden.
(Alla borde ha Signal eller TextSecure på sin mobiltelefons startskärm.)
I inledningen citerade Aral Balkan Free Software Foundation: ”Det finns inget moln, bara andra människors datorer”.
Och jag tror att det delvis är här det brister. De flesta människor vet inte hur internet fungerar. Tjänsterna de använder idag fungerar ju bra, så varför välja något annat? Det är väl ingen som är intresserad av just min kommunikation?
I veckan gjorde Facebook en nylansering som har kopplingar till de här resonemangen. Anteckningsfunktionen fick en rejäl ansiktslyftning och är nu i mångt och mycket ett bloggverktyg.
Och det är klart, varför skulle Facebook inte försöka se till att också längre texter, snyggt bildsatta, ska finnas där istället för någon annanstans på webben?
Och för den som inte har en blogg idag, men vill skriva längre och snyggt bildsatta texter är det här självklart ett lockande ställe att göra det på: Med hela bekantskapskretsen runt hörnet ökar sannolikheten för att det som skrivs verkligen blir läst. Och det är enklare än att först starta en blogg någon annanstans och sen se till att varje nytt inlägg länkas i Facebook-flödet.
Problemet är att det i ett större perspektiv än den enskilda individen och ett längre perspektiv än här och nu är kortsiktigt tänkt.
Centraliseringen innebär inte bara att Facebook får mer data om oss, utan också att vi tappar kontrollen över det vi gör på nätet. Aral Balkan menar att teknik inte längre bara är ett hjälpmedel som ser till att vi kan utföra det vi vill, utan i allt större utsträckning är en förlängning av oss själva. Och att vi måste äga och kontrollera tekniken vi använder.
Ett enkelt exempel på detta är det återkommande diskussioner som uppstår när Facebook raderat ett inlägg eller en bild på oerhört otydliga grunder. Det står Facebook fritt att agera som de vill. Facebook må uppfattas som en offentlig plats på nätet, men är inte det. Det går därför att ha synpunkter på hur Facebook agerar, men den som vill vara säker på att kunna göra sin röst hörd på sina egna villkor kan istället starta en egen webbplats under eget domännamn.
I januari 2012 skrev jag i Dagens Nyheter om hur ett eget domännamn är ett sätt att skaffa sig bättre kontroll över sin närvaro på nätet. De argumenten gäller fortfarande.
Om du inte hinner se Aral Balkans 45 minuter från The Conference, läs åtminstone Andreas Ekströms intervju med honom.