Internet lyfts ofta fram som ett stort demokratiprojekt, som ger alla möjligheten att göra sin röst hörd, som ökar möjligheterna till kommunikation mellan människor i olika länder, som ökar möjligheten till informationsinsamling. Men allt detta bygger på att nätet är neutralt, att det inte bryr sig om vad som skickas till och från vem.
Ett antal film- och skivbolag stämmer Bredbandsbolaget eftersom de inte hindrar sina användare från att surfa in på Swefilmer och The Pirate Bay.
Det intressanta är att upphovsrättsinnehavarna den här gången inte försöker att stämma i bäcken, genom att sätta stopp för de aktuella sajterna. Istället vill de lägga spärrarna betydligt närmare den enskilda användaren.
Och därmed kommer vi in på frågan om nätneutralitet. Som är betydligt större än frågan om piratjakt.
I Internetguiden Spärrar och gräddfiler - om nätneutralitet på internet ägnar jag det första kapitlet åt att reda ut varför nätneutralitet spelar roll.
Historiskt har den nätverksutrustning som bygger upp internet tagit väldigt liten hänsyn till vilken trafik som förmedlas. Infrastrukturens uppgift är att flytta data från punkt A till punkt B så snabbt och effektivt som möjligt.
Den här principen har lagt grunden för de tjänster som vi idag förknippar med internet. Öppenheten har inneburit att entreprenörer inte behövt be någon som tillstånd när de byggt ett Spotify, ett Skype, ett Facebook eller ett Twitter. Ingen har haft makt att säga “nej, den här typen av trafik ska inte förmedlas på nätet”. Internet ska vara som dumt som möjligt, all intelligens ska ligga i ändpunkterna. (Det är för övrigt en princip som även påverkar synen på nätsäkerhet.)
För användaren kan skillnaden mellan det som är en nätneutral uppkoppling och en anslutning med olika former av begränsningar därför vara skillnaden mellan det internet vi har vant oss vid och något helt annat.
Men som titeln på min Internetguide antyder handlar nätneutralitet inte bara om spärrar av det slag som nu diskuteras här i Sverige. Även gräddfiler är ett problem.
Wikipedia Zero är ett initiativ som ger användare i många länder gratis tillgång till Wikipedia. Gratis i den bemärkelsen att de slipper att betala för datatrafiken i sina mobiltelefoner när de använder Wikipedia. Ett lovvärt initiativ som hjälper till med informationsspridning i världen.
Men är Facebook Zero lika bra? Precis som med Wikipedia Zero handlar det om gratis datatrafik för dem som surfar till Facebook från sina mobiltelefoner. Facebook blir gratis, allt annat kostar pengar.
Diskussionen om nätneutralitet handlar också om värdet på ett ip-paket, den minsta beståndsdel som skickas på internet. Är alla ip-paket lika mycket värda och ska de därmed kosta lika mycket att skicka? Eller går det att värdesätta ip-paket på olika sätt, där vissa tjänster värderas högre än andra och där trafiken därmed också är dyrare?
Internet lyfts ofta fram som ett stort demokratiprojekt, som ger alla möjligheten att göra sin röst hörd, som ökar möjligheterna till kommunikation mellan människor i olika länder, som ökar möjligheten till informationsinsamling.
Men allt detta bygger på att nätet är neutralt, att det inte bryr sig om vad som skickas till och från vem.
Frågan om nätneutralitet är bra mycket större än en fråga om piratjakt. Vill du veta mer tycker jag att du ska läsa Spärrar och gräddfiler - om nätneutralitet på internet.