[et_pb_section admin_label=”section” fullwidth=”on” background_color=”#000000″ inner_shadow=”off” parallax=”off”][et_pb_fullwidth_header admin_label=”Fullwidth Header” title=”Textarkiv / Om digitalt föräldraskap” background_layout=”dark” text_orientation=”center”] [/et_pb_fullwidth_header][/et_pb_section][et_pb_section admin_label=”section” fullwidth=”off”][et_pb_row admin_label=”row”][et_pb_column type=”2_3″][et_pb_text admin_label=”Text” background_layout=”light” text_orientation=”left” use_border_color=”off” border_color=”#ffffff” border_style=”solid”]
På Teknikbloggen på dn.se skrev jag under 2013 och 2014 flera blogginlägg som handlar om barn, internet och föräldraskap. Det här är några av dem:
Hota inte dina barn med internetförbud! En åklagare som jag har intervjuat säger att många förundersökningar innehåller uppgifter om att barn inte velat berätta för sina föräldrar vad som händer på nätet eftersom de då är rädda för att drabbas av internetförbud.
På nätet råder ingen brist på innehåll som kan oroa föräldrar: Porr, rasism, pro-ana-sajter, vadslagning. Men det finns inga tekniska lösningar som förhindrar att barn kommer åt de här sidorna. Det säljs olika typer av föräldrafilter, men de fungerar rätt dåligt.
Irritation över att barnen använder nätet för mycket och träffas för lite. Jag kan förstå den, men det är intressant att fundera på varför det blivit så. Kan det vara så att den fysiska rörelsefriheten inte är lika stor för dem som är tonåringar idag? Det tror i alla fall forskaren Danah Boyd.
I sammanhanget “näsan i skärmen” är det också relevant att tänka på hur man som vuxen själv använder tekniken.
De forskare jag intervjuat slår fast att det som fungerar är en bra relation mellan föräldrar och barn, att se till att man som vuxen har barnens förtroende så att de kommer till en när problem uppstår. Att som vuxen känna att man inte kan tekniken är varken en ursäkt eller ett försvar för att inte finnas till hands för barn som behöver stöd.
I samband med den tragiska händelsen då en flicka i Kumla begick självmord 2013 hörde jag hur skolförvaltningens chef sa i radio att “de inte kunde hålla koll på vad som händer på nätet”. Nej, kanske inte. Men de kan se till att skolans anställda har en relation till sina elever så att de hör av sig när det är problem – och att de problemen tas på allvar. Nätet ger också en unik möjlighet att som vuxen faktiskt kunna se vad som händer. Det står ju att läsa innantill på skärmen.
Som vuxen kan man inte skanna hela nätet – ytterligare en anledning till varför bra relation med barnen är så viktig: Bara barnen kan svara på hur det är på de delar av nätet där de är!
Att träffa nya vänner på nätet är i sig inte något märkligt eller farligt. Hjälp istället barnen att kolla upp de nätvänner de skaffat innan första träff. Ring folkbokföringen för att se att personerna verkligen finns och inte är påhittade.
Prata med barnen om lösenord, att det är värdehandlingar som man inte ska dela med sig av till kompisarna.
Missa inte att följa länkarna vidare från mina blogginlägg för att hitta ännu mer att läsa!
[/et_pb_text][/et_pb_column][et_pb_column type=”1_3″][et_pb_image admin_label=”Bild” src=”https://anders.thoresson.se/wp-content/uploads/2014/04/f05.jpg” alt=”Visa samma intresse för barnens internetanvändning som för andra fritidsaktiviteter.” show_in_lightbox=”off” url_new_window=”off” use_overlay=”off” animation=”left” sticky=”off” align=”left” force_fullwidth=”off” always_center_on_mobile=”on” use_border_color=”off” border_color=”#ffffff” border_style=”solid”] [/et_pb_image][et_pb_text admin_label=”Text” background_layout=”light” text_orientation=”left” use_border_color=”off” border_color=”#ffffff” border_style=”solid”]
Visa samma intresse för barnens internetanvändning som för andra fritidsaktiviteter.
[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]