Anders Thoresson

skriva

Vad jag använder: Copied

Publicerad

GoodReader och Hightlights är ett sätt att jobba smartare med pdf-dokument i iPad och dator. Men det finns många andra tillfällen då jag jobbar med platta och dator sida vid sida.

Ibland handlar det om att flytta text från iPad till dator. Det kan handla om en artikel jag läser och vill citera i en text jag skriver. Ett sätt är att skicka mejl till mig själv.

Ett bättre sätt är att använda ett gemensamt klippbord som delas av både iPad och dator (och iPhone också, för den delen). Det finns flera sådana alternativ, det jag valt att använda heter Copied.

Det jag kopierar i ena prylen dyker strax där efter, via Apples iCloud, upp i de andra också. Väldigt smidigt när jag läser texter jag vill citera mycket ur. Kopiera, kopiera, kopiera medan jag sitter i fåtöljen med iPaden. Sen flyttar jag över till datorn och lägger in textsnuttarna på rätt ställen.

Copied har alltså de grundläggande funktioner jag behöver. Men också några andra: Det går att kopiera bilder, och vill man kombinera flera urklipp till ett är det också möjligt. Bra är dessutom att det går att använda olika “mallar”. Länkar kan till exempel klistras in som färdig Markdown-text om man behöver det.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Vad jag använder: Ulysses

Publicerad

Alla artiklar, böcker, blogginlägg och föreläsningsutkast jag skriver, skriver jag i Ulysses. Det är, utan tvekan, det bästa ordbehandlingsprogram jag använt på en dator (och numera även på min pekplatta och telefon) någonsin.

Fokus på textens innehåll, inte dess utseende…

En viktig del i det omdömet är att Ulysses verkligen är ett ordbehandlingsprogram. Här finns inga funktioner för att ändra typsnitt, färger, radavstånd. Det är orden och inget annat som är i fokus. Men eftersom Ulysses har stöd för Markdown kan jag ändå strukturera texterna jag skriver, med rubriker, punktlistor och fotnoter. Det innebär också att användargränssnittet är väldigt avskalat, och att maximal skärmyta faktiskt kan ges åt texten, inte åt menyrader i programmet.

För den som just börjat lära sig Markdown finns en kort påminnelse om hur man skapar rubriker, punktlistor och fotnoter bara en tangenttryckning bort.

…men ändå med ett valfri skrivmiljö

Vad som däremot går att anpassa rent visuellt är hur programmet Ulysses ser ut. Men det blir ett beslut som fattas en gång. På programmets webbplats finns många alternativ och jag hittade snart ett som passar bra för mig.

Alla texter överallt

Ulysses har funnits i många år, men nylanserades för några år sedan. Först till Mac, sedan till iPad och slutligen till iPhone. Med koppling till iCloud innebär det här att jag har alla mina texter tillgängliga var jag än är. Fantastiskt, eftersom det är mer än en gång som den perfekta startmeningen till en artikel dykt upp i kön på Ica. Nu behöver jag inte längre kladda ner den på baksidan av kvittot utan kan istället skriva den på rätt ställe med en gång.

Det innebär också att jag kan stolpa upp ett första utkast till ett blogginlägg medan jag sitter på tåget och skriva klart när jag sitter framför datorn.

Imponerande är att iOS-versionen i stort sett är identisk med Mac-versionen när det gäller funktioner. Det innebär att det enda som skiljer de tre prylarna åt är skärmstorleken, i övrigt jobbar jag lika bra med vilken av dem som helst. När jag har koncentrationsproblem innebär det ofta att jag sätter mig med min iPad, kopplad till ett trådlöst tangenbord. Skrivupplevelsen skiljer sig då inte alls från min dator, men däremot blir den mer begränsade multitaskingen i iOS i det läget en fördel.

Ordning och reda

Alla texter ligger i en mapptruktur som påminner om den på datorns hårddisk. Det innebär att det är upp till användaren att sortera och organisera efter behov. Hos mig har det blivit separata mappar för alla mina uppdragsgivare och ytterligare några för mina egna skrivprojekt. I varje mapp ligger sedan texterna jag jobbar på, ibland i ytterligare undermappar.

En bra sökfunktion och möjligheter att märka upp texter med taggar förbättrar möjligheterna till ordning och reda ytterligare.

Idéer på språng

Många idéer, inte minst till blogginlägg, får jag när jag kollar Twitter eller min RSS-läsare. Och det gör jag ofta från min iPad eller iPhone. Med den nya iOS-versionen av Ulysses går det snabbt att spara idén, med en länk till källan: Klicka på ikonen för att dela, välj Ulysses, skriv lite kompletterande text om det behövs och spara sen i rätt mapp direkt i programmet. Snabbare och enklare blir det inte att samla på sig idéer.

Långa texter är ett pussel

När man skriver riktigt långt är det inte alltid man har den slutliga strukturen klar för sig när man startar. För mig är det ofta så att jag vet vilka delar som ska vara med, men inte nödvändigtvis i vilken ordning.

I Ulysses kan de olika delarna finns på egna “blad” som sedan kan flyttas runt allt eftersom rätt struktur växer fram. Betydligt enklare än att klippa ut och klistra in.

Användbar är också funktionen som visar vilka rubriker som finns i en text och snabbt låter mig hoppa mellan de olika delarna.

Tydliga koll på textens längd

Nästan allt jag skriver åt mina uppdragsgivare har ett mål, ett antal tecken som texten ska omfatta. I Ulysses kan jag ställa in hur många tecken det handlar om och sen få en visuell indikation på hur jag ligger till.

Bra är också möjligheten att markera en del av en text och se hur lång den är.

Om texten blir sämre ju mer du skriver

Ibland sätter man sig med en nästan färdig text, jobbar med den i någon timme bara för att inse att den blivit sämre. Ulysses erbjuder då en räddningsplanka: Inbyggda säkerhetskopior som gör det möjligt att hoppa bakåt i tiden. Backup timme för timme för de senaste dagarna, dagligen för senaste veckan, och sen en backup i veckan ett bra tag tillbaka i tiden.

Många olika exportmöjligheter

När texten är klar går den att exportera ur Ulysses på många olika sätt: Som rtf-dokument, som pdf, som html, som docx eller som e-boksformatet epub.

Och här kommer också det fina med Markdown: Det är inte bara filformatet som går att anpassa i efterhand, utan också det visuella utseendet. Återigen vänder vi blicken mot Ulysses webbplats och hittar ett stort utbud av olika utseenden på de färdiga dokumenten. Det här är en möjlighet som jag använder väldigt mycket eftersom den gör att jag enkelt kan anpassa format och utseende på den färdiga texten till uppdragsgivarens behov.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Med Markdown hamnar innehållet i dina texter i fokus

Publicerad

Vi har redan konstaterat att det är en dum idé att låsa in sina texter i filformat som inte går att lita på. För den som jobbar med text är den lågt hängande frukten att välja att spara sina texter i rtf-format. Det gör livet lättare nu, särskilt om en ofta skickar texter till andra och vill slippa strul med olika operativsystem och/eller ordbehandlingsprogram. Men också på sikt, eftersom sannolikheten att ett rtf-dokument går att öppna på valfri pryl med skärm och tangentbort också om fem eller tio år är stor.

Men det finns ett alternativ till: Markdown.

Precis som rtf är Markdown rena textfiler. Ett dokument sparat som Markdown har alltså alla fördelar med rtf.

Men Markdown har ytterligare två:

  1. Du behöver i förväg inte fundera på hur din text ska publiceras. Av en text sparad i Markdown går det till exempel att skapa pdf-dokument eller html-sidor med ett knapptryck.
  2. Medan du skriver bryr du dig över huvud taget inte om hur texten ska se ut. Inget mer fipplande med inställningar för typsnitt, storlek och så vidare. Istället markerar du vad i texten som ska vara rubrik, fotnoter och så vidare. Men först när du skrivit klart bestämmer du hur det färdiga dokumentet ska se ut.

Vad är då vinsten med allt detta? Det blir fullt fokus på textens innehåll, inte dess utseende. Du kan inte inbilla dig själv att du jobbar medan du i själva verket sitter och provar om det du skriver gör sig bäst i Helvetica eller Comic Sans som typsnitt, och om teckenstorleken ska vara 12 eller 13 punkter.

Att specialtecken som * och # används för att tala om vad som ska vara fet stil och vad som är en rubrik innebär också att du kan behålla händerna på tangentbordet och låta musen vila, vilket är bra för både effektivitet och ergonomi.

Att enkelt kunna spara samma text på olika sätt beroende på användningsområde är också oerhört tidsbesparande: Som rtf-dokument (för att skicka till en kollega), som pdf (för att publicera som en rapport) eller som html (för publicering på webben) – allt med ett klick.

Idag finns en uppsjö av verktyg som låter dig jobba med Markdown. Jag kommer bland annat att skriva om Ulysses, Drafts och Marked under de kommande dagarna. Men imorgon blir det först en djupdykning i Markdown som format.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Välj bort dokumentformat som låser in dig

Publicerad

Att fundera på vilka plattformar du väljer för dina digital tillhörigheter löd uppmaningen i förra blogginlägget. För den som skriver mycket handlar det framför allt om att bestämma i vilket filformat texterna ska sparas.

När Apple lanserade iWork 13 drog företaget samtidigt undan mattan på alla som har dokument skapade i iWork 08 eller tidigare. Den senaste versionen av Apples kontorsprogram öppnar inte äldre kalkylblad, presentationer eller textdokument. Den som försöker möts istället av en uppmaning att leta reda på en kopia av iWork 09.

Det här är ett extremfall som visar på problemen med program som använder egna filformat. Dokument som skapas i Apples ordbehandlingsprogram Pages kan bara öppnas i Pages. För att kunna använda dokument från Microsofts Office behöver man antingen ha Microsofts program på datorn eller ett gratisalternativ som Open Office eller Libre Office.

Men som problemen med iWork 13 visar räcker det inte med att ha rätt program, det måste vara rätt version också. Dokumentformaten utvecklas över tid i takt med att företagen lägger till nya funktioner. Äldre program kan därför inte öppna dokument som skapats med nyare versioner. Men den genomsnittlige användaren skriver text utan att använda särskilt många – om ens några – av alla de här specialfunktionerna.

Allt detta kan ställa till problem när du ska skicka ditt dokument till någon annan. Eller om du på jobbet (där du använder en Windows-dator) vill öppna ett dokument som du skapat hemma (på din Mac).

En lösning är att söka en minsta gemensamma nämnare, ett dokumentformat som så många program som möjligt kan öppna.

För text är ett sådant alternativ rtf, rich text format. Det är snudd på omöjligt att hitta ett ordbehandlingsprogram idag som inte kan öppna och spara rtf-dokument.

Att välja rtf är därför inte bara bra om du ska skicka dokument till andra. Dokumentformatet är ett bra val även för dig själv. Du använder kanske en Mac och Pages idag, men med det höga tempot i teknikutvecklingen är det svårt att gissa vad du använder om 3-4 år. Kanske en pryl som inte kan öppna Pages-dokument. Och då har du plötsligt problem om du vill öppna ett gammalt dokument.

Med rtf är sannolikheten i det närmaste hundraprocentig för att du kommer kunna öppna dokumentet om tio år. Ett rtf-dokument innehåller nämligen bara bokstäver, siffror och specialtecken. Det finns ett standardiserat sätt att tala om vilken text som ska vara fet, vilken som ska vara kursiv, vad som är listor, vad som är webblänkar och så vidare. Ordbehandlingsprogrammet som öppnar dokumentet tolkar all denna information blixtsnabbt och visar ett snyggt dokument.

Men om jag får komma med ett förslag så nöjer du dig inte med att från och med nu använda rtf, utan tittar istället på vad Markdown kan erbjuda.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]