redaktörskap

Nuzzel håller koll på det dina vänner länkar till

Publicerad 24 juni, 2014

Se vad dina vänner länkar till i Nuzzels app, på webbplatsen eller via e-post.

I arbetet med min nya internetguide om omvärldsbevakning på nätet har jag skrivit om ”delat redaktörskap”. Via Facebook och Twitter tipsar vi varandra om intressant läsning, saker som är roliga eller viktiga och som vi inte tycker att våra vänner och följare ska missa. Därmed tar vi oss också rollen som en slags nätredaktörer.

I helgen blev jag tipsad om Nuzzel, en ny app/tjänst som ska göra det enklare att upptäcka vad dina vänner på Facebook och dem du följer på Twitter länkar till.

Nuzzel-appen var rätt handy faktiskt. Bl a push när tillräckligt många vänner delat samma artikel.
— Hans G Andersson (@hans_g) 21 juni 2014

Delvis påminner Nuzzel om Summify, en tjänst som köptes av Twitter och idag är en del av tekniken bakom de dagliga sammanfattningar man kan få via e-post från Twitter: När många delar samma länk får du ett meddelande från Nuzzel om det.

Grundtanken är enkel. Du är vän med och följer personer som du av en eller annan anledning är intresserad av. Och om många av dem länkar till samma sida eller artikel på nätet, då är sannolikheten åtminstone hyfsat stor för att även du ska tycka att den är intressant.

Nuzzel går antingen att använda från webbläsaren, genom att besöka nuzzel.com. Det finns en app för iPhone. Och precis som med Summify går det också att få e-post när en länk kvalar in som intressant. Var gränsen – mätt i antalet delningar – ska gå bestämmer du själv. Antalet notifieringar per dag går också att ställa in. Det går också att välja ett daglig sammanfattning via e-post.

Kanske är Nuzzel något att prova under sommaren när du inte har tid, inte vill, inte orkar följa dina flöden på samma sätt som till vardags?

(Om du använder RSS går det att utnyttja principerna för delat redaktörskap även där. I mars skrev jag om mappen Folkvalt som jag har i min RSS-läsare, en mapp som innehåller ett antal olika flöden med lästips.)

Det här är ”folkvalt” – delat redaktörskap i praktiken

Publicerad 20 mars, 2014

Några uppmärksamma läsare har undrat om bilden i inlägget från Webcoast. Skärmdumpen visar min RSS-läsare Fever och i listan med mappar finns en som heter Folkvalt.

Vad den innehåller?

Ett delat redaktörsskap för nätet, ett konkret exempel på det jag skrev om tidigare i veckan.

I Folkvalt finns RSS-flöden som samlar länkar från olika håll på nätet. Vi tar dem uppifrån och ned:

Medium är den hajpade publiceringsplattformen från twittergrundaren Ev Williams. Anställda redaktörer väljer ut guldkorn bland det som skrivs på webbplatsen och via RSS-flödet Editor’s Pick får jag dem till min RSS-läsare.
Hackers News är en crowdsourcad webbplats där länkar till artiklar om teknik, intressanta företag och annat teknikrelaterat dyker upp. Användarna röstar upp och röstar ner det som länkas och i flödet Hacker News Daily kommer varje dag de tio högst rankade länkarna.
Hackernytt är en svensk variant på Hacker News.
Instapaper är en läs senare-tjänst dit användarna sparar artiklar de inte hinner med att läsa i samma stund som de upptäcker dem. Instapaper Daily är en sida där dagens mest sparade artiklarna sparas. I min RSS-läsare har jag ett flöde för den populäraste artikeln om datorer och internet och den om naturvetenskap och teknik.
Slutligen två flöden från Pinboard, den molntjänst för bokmärken som är en viktig del i hur jag hanterar information på nätet. Det första innehåller bokmärken som dem jag följer på Pinboard sparar, det andra de bokmärken som många sparar och därmed klassas som populära.

Det här är ett i en serie av blogginlägg som handlar om arbetet med en uppdaterad version av Internetguiden Flöden, kvitter och statusuppdateringar – om omvärldsbevakning på nätet. Du kan läsa mer här.

Du behöver skaffa (många) egna nätredaktörer

Publicerad 19 mars, 2014

En tidning innehåller massor av olika artiklar, men bara några av dem får plats på förstasidan. Urvalet görs av en redaktör, som bland annat värderar innehållet utifrån läsarnas behov och intressen. På varje sida i tidningen görs dessutom en liknande nyhetsvärdering: Ofta ligger de viktigaste nyheterna tidigt i tidningen, nyheterna i notiserna har värderats lägre och därför fått mindre utrymme och så vidare. Utan redaktörens arbete, med all text huller om buller, skulle det vara svårt att skaffa sig en överblick över tidningens innehåll. Och har man bråttom skulle den rent av bli oläsbar.

En tidning utan redaktörer skulle inte vara helt olikt internet utan sökmotorer och andra tjänster som syftar till att bringa ordning och reda i informationsmassan. Det var väldigt länge sedan det gick att på egen hand hålla koll på allt som publiceras på nätet. Som nätanvändare behöver du skaffa dig redaktörer som hjälper dig att hitta det du är intresserad av. De här redaktörerna kan vara andra människor, men allt fler företag utvecklar tjänster och andra automatiska lösningar som på olika sätt försöker att välja ut artiklar som förhoppningsvis intresserar dig. Kanske har du stött på det engelska uttrycket content curation. Det handlar om just det här, att företag eller individer agerar som redaktörer på nätet.

Många av oss har redan ett stort antal redaktörer till vår hjälp och har dessutom själva tagit den rollen gentemot andra utan att kanske tänka på det i de termerna. Rapporten Svenskarna och Internet 2013 från .SE visade att 66 procent av svenska nätanvändare är aktiva på Facebook. Nästan varannan kollar vännernas uppdatering minst en gång om dagen.

Och bland alla statusuppdateringar om det vad som händer i livet finns också många länkar till andra sidor på webben. Vi läser något som är intressant, relevant, roligt eller upprörande och bestämmer oss för att tipsa våra vänner om det.

Mänskligt och automatiskt redaktörskap

Det mänskliga redaktörskapet är det som äger rum på Facebook, Twitter och LinkedIn, plattformar där vi ofta delar länkar med varandra, men också på bloggar och i tips som skickas via e-post eller på andra sätt till en eller flera utvalda personer.

Vännerna på Facebook väljs ofta utifrån personliga relationer snarare än personernas intressen. Det betyder inte att de också kan tipsa om intressanta saker i sina uppdateringar, men den som vill hitta ämnesrelaterade länkar och diskussioner på Facebook bör också rikta blickarna mot Facebooks grupper. Där går att hitta forum för de flesta tänkbara ämnen, och i dem finns ofta både diskussioner och länkar vidare ut på webben.

På Twitter, där relationerna inte måste vara ömsesidiga som på Facebook, är det ännu enklare att hitta redaktörer som postar relevanta länkar. Hittar du duktiga bloggare fungerar de också ofta som redaktörer genom att länka till artiklar, undersökningar och andra blogginlägg.

Dessutom har en helt ny affärsnisch uppstått där företag bygger appar för telefoner och pekplattor som fylls med länkar och nyhetssammanfattningar skrivna av redaktörer.

Men att anställa mänskliga redaktörer är inte det enda teknikföretagen gör. De sätter också datorer att lösa redaktörens uppgift. Med hjälp av datainsamling och algoritmer försöker de räkna sig fram till vad de enskilda användarna är intresserade av och visa ”rätt” innehåll för dem. Genom att logga vad användaren läser, delar vidare och markerar att hen gillar eller inte gillar lär sig appen successivt mer om individens intressen och kan därmed anpassa urvalet efter den kunskapen.

Och så finns det kombinationslösningar, som använder mänskligt urval som grund och sedan skapar exempelvis topplistor över det som flest användare för tillfället läser.

Förlorad friktion riskerar värdet i Facebook-tipsandet

Publicerad 30 september, 2011

Friktionsfritt delande minskar värdet av tipsen — Att jag läst en artikel innebär inte att jag vill tipsa mina vänner om den automatiskt, som med Washington Posts nya Facebook-app.

Den tätare kopplingen mellan Facebook och Spotify har varit en av veckans tekniksnackisar. Först handlade det om att det inte längre går att skapa ett Spotify-konto utan att också vara medlem på Facebook. Jag skrev om det på Teknikbloggen hos dn.se, där jag bland annat länkade vidare till en intressant diskussion i kommentarsfältet hos Sofia Mirjamsdotter.

I slutet av veckan har diskussionen kommit att handla om dålig musiksmak. En av nyheterna som Mark Zuckerberg presenterade på F8 i förra veckan var ”frictionless sharing”. Tanken är att tredjeparts-applikationer ska kunna kopplas till Facebook och sen automatiskt publicera uppdateringar om vad användaren gör på andra ställen på nätet.

Spotify är ett av de första exemplen, där varje låt jag lyssnar på annonseras ut på Facebook. Det tog inte lång tid för Spotify att lägga till möjligheten att stänga av den automatiska delningen.

Men jag tror inte det stora problemet med de här automatiska uppdateringarna är att de riskerar att avslöja en dålig musiksmak. När friktionen, motståndet, försvinner riskerar också hela värdet i tipsandet på Facebook att försvinna. Att jag ibland låter Spotify snurra spellistor med musiken från P3 medan jag skriver innebär inte att jag vill tipsa mina vänner om de låtarna. Det handlar inte om att jag inte vill visa vad jag lyssnar på, det handlar om att det inte har något värde för mina vänner.

Ett annat exempel: Läsvärda artiklar. Jag sparar idag texter jag vill läsa till fantastiska Instapaper, som är min digitala ”att läsa-hög”. När jag har tid sätter jag mig i fåtöljen och läser några av artiklarna. De bästa favoritmarkerar jag, vilket innebär att de automatiskt postas till både Twitter och Facebook. Det innebär att jag gjort ett aktivt val om vad mina vänner ska tipsas om. Hade de däremot sett en länk för varje artikel jag läser, då skulle värdet i länkarna minska ordentligt. Nästan helt, skulle jag vilja påstå. Det mesta av det jag läser är definitivt inte värt att tipsas om.

Men Mark Zuckerberg pratade inte bara om friktionsfritt delande på F8. Han pratade också om teknik som ska upptäcka mönster, att flera personer i bekantskapskretsen läser samma artikel, tittar på samma film, lyssnar på samma låt – och att Facebook då särskilt ska uppmärksamma det. Möjligen kan det återskapa tipsen värde, men jag är tills vidare tveksam.

Att flera personer lyssnar på samma dåliga låt gör den inte bättre. För ett år sedan slog jag ett slag för att göra redaktören synligare på nätet. Det är lika giltigt när det gäller stora mediasajter som oss som enskilda individer.