programmering

Ryktet är bara några timmar gammalt: Microsoft är på väg att köpa Mojang, det svenska företaget som utvecklar Minecraft. För två miljarder dollar.

Kommentarerna från omvärlden är redan många. De flesta handlar antingen om varför Microsoft är intresserade av att slanta upp så mycket pengar eller varför Markus Persson är intresserad av att sälja, och varför till Microsoft. På Twitter har han riktat kritik mot mjukvarujätten. Vilket förvisso är en två år gammal tweet, mycket hinner hända på den tiden. (Några månader efter Microsoft-tweeten skrev han för övrigt att hans prislapp är två miljarder dollar.)

Men det här blogginlägget handlar inte om affären som sådan.

Jag har redan hunnit se de första kommentarerna i en helt annan riktning. Där affären, jättesumman, intresset för ett svenskt it-bolag, ett ”it-under”, används som argument för varför barn och ungdomar ska lära sig att programmera.

Som om möjligheten att bli nästa Lotta Schelin eller Zlatan Ibrahimović skulle vara den främsta anledningen till att börja spela fotboll som liten.

Någonstans i landet finns det givetvis tjejer och killar som har potential att bli nästa superstjärna. Men alla de andra, varför ska de börja spela fotboll? För motionen, lära sig samarbeta i grupp, för att få uppleva och lära sig hantera både framgång och motgång. De unga kan givetvis få drömma, men det är knappast för möjligheterna att uppfostra en framtida Schelin som föräldrar uthärdar kalla höstregn från sidlinjen en tidig lördagsmorgon.

Givetvis är drömmar om att bli den som gör nästa Minecraft fullt lika legitima. Men när jag i Internetguiden Barnhack argumenterar för att grundläggande programmeringskunskap är en viktig färdighet nämner jag inte den möjligheten med ett ord. Istället finns det en demokratiaspekt som jag tycker är oerhört viktig.

Allt mer av vår vardag digitaliseras och flyttar ut på nätet i en form eller en annan. Allt större delar av vår lagstiftning omsätts i it-system. Vi söker information med hjälp av sökmotorer – som inte är speglar av nätet. Vi lämnar massor av digitala fotspår efter oss.

Det förs diskussioner om huruvida framtida riksdagsval ska vara elektroniska.

För att kunna ha åsikter om vilka delar av utvecklingen som är bra och vilka delar som är dåliga behövs en kunskap om hur saker och ting fungerar och hänger ihop.

Den grundläggande kunskap som behövs för att kunna ta ställning är något som alla barn och ungdomar bör få med sig.

Jag tror att egna erfarenheter av programmering är ett utmärkt sätt att skaffa sig den kunskapen.

Ibland hör jag en liknelse med en bil och vad som krävs för att kunna köra den: “Jag behöver inte veta hur en dator fungerar. Jag kan ju köra en bil utan att kunna något om motorer, eller hur?”

Jag menar att det är ett resonemang som haltar rejält. För att köra en bil räcker det med att ta körkort. Men den som också lär sig något om hur en bil fungerar skaffar sig kunskap som är gångbar i många sammanhang, inte bara när bilen körs från punkt A till punkt B. Att möjligheterna att vara en kompetent konsument ökar, att inte bli blåst när bilen är på service, är ett exempel.

Men att lära sig mer om hur en bil fungerar är inte bara ett snävt personligt intresse. I en tid då växthuseffekten är en av våra hetaste frågor är den med kunskap om bilar bättre förberedd att ta ställning till de politiska förslag som läggs.

På samma sätt är det med kunskap om datorer och internet.

Låt de barn som vill drömma om att bli mångmiljardärer genom att skapa nästa Minecraft, men inse att det inte är ett bra argument för varför barn bör lära sig att programmera.

Kunskap om datorer och internet är en fråga för alla. Inte bara dem som jobbar eller kommer att jobba som programmerare.