nätneutralitet

Gå in i vilken matvarubutik som helst och du hittar sannolikt varor som säljs med ingen eller väldigt liten vinst. Syftet är att använda bra erbjudanden för att locka in kunder – med förhoppningen om att de ska köpa annat också.

Tre lanserade hösten 2015 en digital motsvarighet: Inga kostnader för den datamängd som behövs för att lyssna på musik¹ i Spotify, Deezer eller Tidal.

Genom att analysera trafiken till kundernas telefoner kan företaget avgöra vad som är strömmad musik från de aktuella tjänsterna och vad som är annan typ av data. Den som är musik från räknas inte bort från den datamängd som varje månad ingår i kundens abonnemang. Den som är storkonsument av strömmad musik kan framöver därför klara sig med ett mindre datapaket än hittills, under förutsättning att man är nöjd med att använda Spotify, Deezer eller Tidal.

Det här hade varit ett tämligen okontroversiellt erbjudande om det inte var för att det kliver en bra bit in i en av de hetaste nätdiskussionerna just nu: Den om nätneutralitet.

Alla datapaket ska behandlas lika

Nätneutralitet är idén om att en internetoperatör inte ska särbehandla olika typer av trafik. Med den tekniska utrustning som finns i näten är det möjligt att ge gräddfiler till vissa typer av trafik eller begränsa eller till och med helt spärra andra sorter.

Förespråkarna av nätneutralitet har många bra argument för sin ståndpunkt. Tre av dem är särskilt viktiga:

• Det handlar om censur och tillgången till information, inga sidor ska till exempel vara spärrade för att innehållet på dem anses olämpligt.
• Alla tjänster och allt innehåll ska behandlas likvärdigt. En viss tjänst ska inte garanteras en viss bandbredd för att alltid fungera bättre än konkurrenterna. Inte heller ska vissa tjänster blockeras helt, och bara vara tillgängliga i vissa abonnemang. Detta var något som Telia planerade att genomföra sommaren 2012, då det skulle kosta extra att använda Skype och andra ip-telefonitjänster i mobilen. Telia backade efter massiv kritik.
• Ett neutralt internet har varit en förutsättning för den enorma innovationstakt vi sett det senaste decenniet. Om nya tjänsteleverantörer inte kunnat nå potentiella kunder med mindre än att de också gjorde upp med deras internetleverantörer skulle utvecklingen gått mycket långsammare samtidigt som den hade gynnat befintliga aktörer på marknaden.

Det går att sammanfatta nätneutralitetens princip i en enda mening: “Internet ska vara en dum infrastruktur där alla funktioner ska ligga i ändpunkterna².”

Infrastrukturens uppgift ska vara endast en: Att flytta datapaket från punkt A till punkt B så effektivt och snabbt som möjligt.

Ekonomisk styrning som hinder för nätneutralitet

I strikt teknisk bemärkelse verkar Tres erbjudande inte rucka på nätneutraliteten i företagets nät. De svar jag fått från pressavdelningen är i linje med den text på företagets webbplats där kritiken bemöts: Gratiserbjudandet handlar inte om prioriteringar i näten, utan om debiteringsmodell. De datapaket som är del av en musikström från Spotify, Deezer eller Tidal räknas inte av mot månadspotten – allt annat gör det.

Men Tres erbjudande är ändå ett stort kliv in i en gråzon. Med ekonomiska incitament går det också att styra utvecklingen.
Vänder man blicken utanför Sveriges gränser går det att hitta två intressanta exempel:

Wikipedia Zero och Facebook Zero.

Med Wikipedia Zero blir kunskap gratis

I 62 länder runt om i världen går det att hämta kunskap hos Wikipedia utan att det kostar den vetgirige någonting.

“Vaddå,” tänker du kanske “Wikipedia är väl gratis överallt?”

Ja. Innehållet som finns hos Wikipedia är gratis. Men att komma åt det kostar pengar nästan var du än befinner dig på jorden. För att kunna använda Wikipedia behöver du internetuppkoppling. Och den är normalt sett inte gratis.

I de 62 länder där Wikipedia Zero är lanserat går det att använda Wikipedia från mobiltelefonen utan att man behöver betala något för datatrafiken. Wikimedia Foundationen, stiftelsen bakom Wikipedia, har lyckats övertyga mobiloperatörer i de här länderna att helt enkelt bjuda på trafiken.

Det här kan låta som ett helt oproblematiskt sätt att sprida kunskap på. Och givetvis är det fantastiskt att all den information som finns i Wikipedia blir tillgängligt för så många som möjligt.

Men det är de facto samtidigt ett avsteg från nätneutraliteten. Wikimedia Foundation är medvetna om att så är fallet och har publicerat ett blogginlägg där de förklarar sin ståndpunkt: Man tycker att nätneutralitetens är oerhört viktigt, men att Wikipedia Zero är ett acceptabelt avsteg från den.

Facebook är inte internet

Men det finns fler gratistjänster, så kallade zero rate. Wikipedia Zero startade, åtminstone enligt en artikel hos Deutsche Welle, som en reaktion på en betydligt mer problematisk variant: Facebook Zero.

Idén med Facebook Zero är identisk med Wikipedia Zero: Ge mobilanvändare gratis tillgång till en utvald tjänst. Facebook Zero lanserades våren 2010, i samarbete med 50 operatörer i 45 länder.

Plötsligt är det uppenbart att gratis kan bli ett problem. Å ena sidan är det fantastiskt att kunna använda Facebook med alla möjligheter till sociala interaktion utan att det kostar något. Men samtidigt är internetuppkopplingar i många av de aktuella länderna svindyr. På internetkonferensen Stockholm Internet Forum disktuerades zero-tjänster i en av panelerna, och från publiken nämndes då månadsavgifter om 90 dollar för uppkopplingar som gav hastigheter på 250 kilobit per sekund. Under sådana förutsättningar är det fullkomligt självklart att ett gratiserbjudande blir oerhört attraktivt.

Men som en konsekvens är man begränsad till att kommunicera med de vänner som använder Facebook, till de nyheter som delas på Facebook, till det innehåll som Facebooks algoritmer väljer att prioritera.

Internet är sannerligen större än den del man får tillgång till på Facebooks servrar.

Vilka avsteg från nätneutraliteten är okej?

Nu är det en milsvid skillnad mellan Facebook Zero och Tres nya musikerbjudande. Men det är trots allt två sätt att manipulera förutsättningarna för det öppna nätet som befinner sig i samma riktning, även om Facebook Zero är det grövre exemplet. Den stora utmaningen är att skalan är glidande. Det är lätt att se att Wikipedia Zero i grund och botten har ett väldigt gott syfte, att Facebook Zero är problematiskt och att Tres musik befinner sig någonstans i spannet mitt emellan. Men om just de här tre tjänsterna blir gratis hos väldigt många mobiloperatörer, hur påverkar det förutsättningarna för konkurrenter?

Problemet är att det är väldigt svårt att sätta en tydlig gräns. Nätneutralitet är antingen eller³. Det går inte att ha ett nätverk som är lite nätneutralt.

Och om det här är en balansgång som är svår att gå idag, inte blir det lättare när Internet of things på allvar knackar på dörren. Plötsligt ska massor av prylar kopplas upp. Prylar som dessutom många gånger kommer att ha kritiska funktioner. Ska deras kommunikation prioriteras högre än tonåringarnas onlinespel?

Den enkla lösningen är givetvis att höja kapaciteten i näten, att bygga bort de flaskhalsar som avstegen från nätneutraliteten många gånger handlar om att ta sig runt. Då är bara frågan om vi som konsumenter är beredda att betala för det, eller om vi vant oss vid en prisnivå på våra internetanslutningar som inte gör de investeringar som behövs möjliga.

Det är inte lätta frågor. Men de lever i allra högsta grad. I våras applåderade många när amerikanska FCC tog tydlig ställning för nätneutraliteten för att bara någon vecka senare förfäras när EU tog några kliv åt andra hållet.

[box type=”download”] Vill du läsa mer om nätneutralitet rekommenderar jag min Internetguide Spärrar och gräddfiler – om nätneutralitet på internet. Läs också inlägget Vi slåss för nätneutralitet men bygger andra murar som jag skrev i våras.[/box]