• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Anders Thoresson

  • Hem
  • Föreläsningar
  • Blogg
  • Effektivt
  • Digitalsamtal
  • Om
  • Show Search
Hide Search

Markdown

Vad jag använder: Deckset

Publicerad 31 maj, 2016

Länge använde jag Apples Powerpoint-alternativ Keynote under mina föreläsningar. Med hjälp av det lyckades jag göra bilder som såg ut ungefär som jag ville, men som tog lite för lång tid att skapa.

Sen hittade jag Deckset och numera använder jag bara Keynote när jag måste. Det vill säga när uppdragsgivaren vill slå ihop min presentation med andra föreläsares till ett sammanhållet dokument som ska förladdas i en gemensam dator eller när jag behöver mer avancerade funktioner än vad Deckset erbjuder.

Men för det mesta kör jag presentationerna från min egen dator och för det mesta är det som behövs text och bild.

Den stora finessen med Deckset är att jag skriver mina presentationer i ett vanligt textprogram, med hjälp av Markdown. Sedan gör Deckset om textdokumentet till en färdig presentation, utifrån någon av alla de färdiga mallar som finns att välja bland. Här är egentligen mitt enda önskemål vad gäller Deckset: Fler mallar som jag faktiskt skulle kunna använda, många av dem passar inte alls med mitt innehåll eller i de sammanhang där jag föreläser. Men de mallar som funkar för mig, de funkar riktigt bra.

Den stora fördelen är att det går oerhört snabbt att skapa presentationen och att göra ändringar i den. Eftersom jag bara behöver bry mig om innehållet och Deckset ser till att placera ut text och bild i presentationen behöver jag inte ägna mig åt att flytta rubriker och text. Mer än en gång har jag kunnat göra sista minuten-ändringar – verkligen sista minuten – och kännt mig trygg med att presentationen faktiskt kommer att se bra ut.

En annan fördel är att jag med ett musklick väljer om presentationen ska visas i 4:3- eller 16:9-format. Väldigt bra att snabbt kunna anpassa utseende till faktiska föreläsningar i lokalen där jag ska föreläsa.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Vad jag använder: Copied

Publicerad 29 mars, 2016

GoodReader och Hightlights är ett sätt att jobba smartare med pdf-dokument i iPad och dator. Men det finns många andra tillfällen då jag jobbar med platta och dator sida vid sida.

Ibland handlar det om att flytta text från iPad till dator. Det kan handla om en artikel jag läser och vill citera i en text jag skriver. Ett sätt är att skicka mejl till mig själv.

Ett bättre sätt är att använda ett gemensamt klippbord som delas av både iPad och dator (och iPhone också, för den delen). Det finns flera sådana alternativ, det jag valt att använda heter Copied.

Det jag kopierar i ena prylen dyker strax där efter, via Apples iCloud, upp i de andra också. Väldigt smidigt när jag läser texter jag vill citera mycket ur. Kopiera, kopiera, kopiera medan jag sitter i fåtöljen med iPaden. Sen flyttar jag över till datorn och lägger in textsnuttarna på rätt ställen.

Copied har alltså de grundläggande funktioner jag behöver. Men också några andra: Det går att kopiera bilder, och vill man kombinera flera urklipp till ett är det också möjligt. Bra är dessutom att det går att använda olika “mallar”. Länkar kan till exempel klistras in som färdig Markdown-text om man behöver det.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Vad jag använder: Ulysses

Publicerad 24 mars, 2016

Alla artiklar, böcker, blogginlägg och föreläsningsutkast jag skriver, skriver jag i Ulysses. Det är, utan tvekan, det bästa ordbehandlingsprogram jag använt på en dator (och numera även på min pekplatta och telefon) någonsin.

Fokus på textens innehåll, inte dess utseende…

En viktig del i det omdömet är att Ulysses verkligen är ett ordbehandlingsprogram. Här finns inga funktioner för att ändra typsnitt, färger, radavstånd. Det är orden och inget annat som är i fokus. Men eftersom Ulysses har stöd för Markdown kan jag ändå strukturera texterna jag skriver, med rubriker, punktlistor och fotnoter. Det innebär också att användargränssnittet är väldigt avskalat, och att maximal skärmyta faktiskt kan ges åt texten, inte åt menyrader i programmet.

För den som just börjat lära sig Markdown finns en kort påminnelse om hur man skapar rubriker, punktlistor och fotnoter bara en tangenttryckning bort.

…men ändå med ett valfri skrivmiljö

Vad som däremot går att anpassa rent visuellt är hur programmet Ulysses ser ut. Men det blir ett beslut som fattas en gång. På programmets webbplats finns många alternativ och jag hittade snart ett som passar bra för mig.

Alla texter överallt

Ulysses har funnits i många år, men nylanserades för några år sedan. Först till Mac, sedan till iPad och slutligen till iPhone. Med koppling till iCloud innebär det här att jag har alla mina texter tillgängliga var jag än är. Fantastiskt, eftersom det är mer än en gång som den perfekta startmeningen till en artikel dykt upp i kön på Ica. Nu behöver jag inte längre kladda ner den på baksidan av kvittot utan kan istället skriva den på rätt ställe med en gång.

Det innebär också att jag kan stolpa upp ett första utkast till ett blogginlägg medan jag sitter på tåget och skriva klart när jag sitter framför datorn.

Imponerande är att iOS-versionen i stort sett är identisk med Mac-versionen när det gäller funktioner. Det innebär att det enda som skiljer de tre prylarna åt är skärmstorleken, i övrigt jobbar jag lika bra med vilken av dem som helst. När jag har koncentrationsproblem innebär det ofta att jag sätter mig med min iPad, kopplad till ett trådlöst tangenbord. Skrivupplevelsen skiljer sig då inte alls från min dator, men däremot blir den mer begränsade multitaskingen i iOS i det läget en fördel.

Ordning och reda

Alla texter ligger i en mapptruktur som påminner om den på datorns hårddisk. Det innebär att det är upp till användaren att sortera och organisera efter behov. Hos mig har det blivit separata mappar för alla mina uppdragsgivare och ytterligare några för mina egna skrivprojekt. I varje mapp ligger sedan texterna jag jobbar på, ibland i ytterligare undermappar.

En bra sökfunktion och möjligheter att märka upp texter med taggar förbättrar möjligheterna till ordning och reda ytterligare.

Idéer på språng

Många idéer, inte minst till blogginlägg, får jag när jag kollar Twitter eller min RSS-läsare. Och det gör jag ofta från min iPad eller iPhone. Med den nya iOS-versionen av Ulysses går det snabbt att spara idén, med en länk till källan: Klicka på ikonen för att dela, välj Ulysses, skriv lite kompletterande text om det behövs och spara sen i rätt mapp direkt i programmet. Snabbare och enklare blir det inte att samla på sig idéer.

Långa texter är ett pussel

När man skriver riktigt långt är det inte alltid man har den slutliga strukturen klar för sig när man startar. För mig är det ofta så att jag vet vilka delar som ska vara med, men inte nödvändigtvis i vilken ordning.

I Ulysses kan de olika delarna finns på egna “blad” som sedan kan flyttas runt allt eftersom rätt struktur växer fram. Betydligt enklare än att klippa ut och klistra in.

Användbar är också funktionen som visar vilka rubriker som finns i en text och snabbt låter mig hoppa mellan de olika delarna.

Tydliga koll på textens längd

Nästan allt jag skriver åt mina uppdragsgivare har ett mål, ett antal tecken som texten ska omfatta. I Ulysses kan jag ställa in hur många tecken det handlar om och sen få en visuell indikation på hur jag ligger till.

Bra är också möjligheten att markera en del av en text och se hur lång den är.

Om texten blir sämre ju mer du skriver

Ibland sätter man sig med en nästan färdig text, jobbar med den i någon timme bara för att inse att den blivit sämre. Ulysses erbjuder då en räddningsplanka: Inbyggda säkerhetskopior som gör det möjligt att hoppa bakåt i tiden. Backup timme för timme för de senaste dagarna, dagligen för senaste veckan, och sen en backup i veckan ett bra tag tillbaka i tiden.

Många olika exportmöjligheter

När texten är klar går den att exportera ur Ulysses på många olika sätt: Som rtf-dokument, som pdf, som html, som docx eller som e-boksformatet epub.

Och här kommer också det fina med Markdown: Det är inte bara filformatet som går att anpassa i efterhand, utan också det visuella utseendet. Återigen vänder vi blicken mot Ulysses webbplats och hittar ett stort utbud av olika utseenden på de färdiga dokumenten. Det här är en möjlighet som jag använder väldigt mycket eftersom den gör att jag enkelt kan anpassa format och utseende på den färdiga texten till uppdragsgivarens behov.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Så skriver du dina texter med Markdown

Publicerad 17 mars, 2016

Markdown kan du skriva i vilket textprogram som helst. Så länge du ser till att spara den färdiga texten som .txt eller .rtf är dokumentet framtidssäkert.

Men det finns ett växande utbud med program som är särskilt anpassade till Markdown. Att välja ett av dem har sina fördelar. Ett exempel är att de kortkommandon du är van vid fortfarande fungerar – men anpassade till Markdown. För att göra text kursiv trycker du fortfarande Ctrl-/Cmd-I, för fet stil Ctrl-/Cmd-B. Om du innan knapptryckningen markerat text kommer den att omslutas av asterisker. Om du inte har markerat text läggs asterisker till och du kan fortsätta skriva mellan dem. Resultatet är alltså exakt det du förväntar dig.

Du kanske undrar vad asterisker har med det hela att göra? I Markdown används ett antal specialtecken för att styra hur den färdiga texten ska se ut. Enkla asterisker betyder att texten ska vara kursiv, dubbla asterisker att den ska vara fet. Ett fyrkantstecken som inleder en rad betyder “rubrik”, två betyder “underrubrik”:

# Rubrik

## Underrubrik

Listor skapas genom att inleda raden med ett -, numrerade listor med en siffra följd av en punkt: 1.

En del Markdown-program är dessutom så smarta att de känner av vad det är för innehåll som finns i datorns klippbord. Har du kopierat en länk från webbläsaren, växlat över till textredigeraren, markerat text och trycker Ctrl-/Cmd-V för att klistra in, då förstår programmet att du vill att den markerade texten ska bli en länk till adressen i klippbordet och skapar automatiskt den Markdown-kod som behövs. Annars kan du skriva in den själv, med hjälp av hakparenteser och vanliga parenteser. En länk till första sidan på min webbplats ser då ut så här: [anders.thoresson.se](https://anders.thoresson.se)

Exportera din färdiga text

Markdown är någorlunda begripligt även för den som inte själv använder formatet. Men trots det kommer du sannolikt inte vilja att skicka iväg dina färdiga texter som Markdown-dokument. Alla Markdown-program kan istället spara din text i andra format som passar bättre. Ska du publicera på webben går det att skapa ett html-dokument. Ska du skicka till någon annan finns ofta möjlighet att spara som pdf eller rtf, ibland också Word och andra alternativ. Det går ibland att exportera i epub, för läsning på läsplatta. Och så vidare.

För dem som skriver text som ska användas på många olika ställen är Markdown därför extra bra. Hur pdf- och rtf-dokumenten kommer att se ut, vilka typsnitt och så vidare som används, beror på vilket program som används för exporten. I vissa har du möjlighet att själv välja, i andra får du nöja dig med de förutbestämda inställningarna.

Allt detta beror på att Markdown skiljer på form och funktion: Med ett fyrkantstecken anger du att en textrad i själva verket är en huvudrubrik, med två fyrkantstecken att det handlar om en underrubrik. Det är funktion. Formen, den faktiska utseendet i det färdiga dokumentet, i form av typsnitt, storlek och så vidare, läggs till när du gör exporten.

Snabbare program

Det finns ytterligare en fördel med att Markdown är helt textbaserat: Programmen för att skriva kan göras mycket enklare. Jämfört med hur menyerna ser ut i Microsoft Word eller Apple Pages är Markdown-programmen oerhört funktionsfattiga. Men den som bara skriver text behöver inte mer än vad som finns till hands. Resultatet är program som är enklare och snabbare, både att använda och i hur smidigt de flyter i datorn.

Mer tangentbord, mindre muspekare

Att släppa musen och istället använda snabbkommandon på tangentbordet är ett sätt att bli effektivare vid datorn. Bland det första man lär sig är kortkommandon för kopiera, klippa ut och klistra in. Det är kommandon som givetvis fungerar när man skriver Markdown också. Men eftersom all formatering görs med tecken som går att komma åt från tangentbordet behöver man inte lära sig kombinationen för att göra en rubrik. Det räcker att lära sig att rubriktecknet i Markdown är #.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Med Markdown hamnar innehållet i dina texter i fokus

Publicerad 16 mars, 2016

Vi har redan konstaterat att det är en dum idé att låsa in sina texter i filformat som inte går att lita på. För den som jobbar med text är den lågt hängande frukten att välja att spara sina texter i rtf-format. Det gör livet lättare nu, särskilt om en ofta skickar texter till andra och vill slippa strul med olika operativsystem och/eller ordbehandlingsprogram. Men också på sikt, eftersom sannolikheten att ett rtf-dokument går att öppna på valfri pryl med skärm och tangentbort också om fem eller tio år är stor.

Men det finns ett alternativ till: Markdown.

Precis som rtf är Markdown rena textfiler. Ett dokument sparat som Markdown har alltså alla fördelar med rtf.

Men Markdown har ytterligare två:

  1. Du behöver i förväg inte fundera på hur din text ska publiceras. Av en text sparad i Markdown går det till exempel att skapa pdf-dokument eller html-sidor med ett knapptryck.
  2. Medan du skriver bryr du dig över huvud taget inte om hur texten ska se ut. Inget mer fipplande med inställningar för typsnitt, storlek och så vidare. Istället markerar du vad i texten som ska vara rubrik, fotnoter och så vidare. Men först när du skrivit klart bestämmer du hur det färdiga dokumentet ska se ut.

Vad är då vinsten med allt detta? Det blir fullt fokus på textens innehåll, inte dess utseende. Du kan inte inbilla dig själv att du jobbar medan du i själva verket sitter och provar om det du skriver gör sig bäst i Helvetica eller Comic Sans som typsnitt, och om teckenstorleken ska vara 12 eller 13 punkter.

Att specialtecken som * och # används för att tala om vad som ska vara fet stil och vad som är en rubrik innebär också att du kan behålla händerna på tangentbordet och låta musen vila, vilket är bra för både effektivitet och ergonomi.

Att enkelt kunna spara samma text på olika sätt beroende på användningsområde är också oerhört tidsbesparande: Som rtf-dokument (för att skicka till en kollega), som pdf (för att publicera som en rapport) eller som html (för publicering på webben) – allt med ett klick.

Idag finns en uppsjö av verktyg som låter dig jobba med Markdown. Jag kommer bland annat att skriva om Ulysses, Drafts och Marked under de kommande dagarna. Men imorgon blir det först en djupdykning i Markdown som format.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Nästa sida »

Copyright © 2022 · Monochrome Pro på Genesis Framework · WordPress · Logga in