Anders Thoresson

Iphone

Smarta utvecklare hittar smarta vägar

Publicerad

Instapaper är en av de appar jag använder absolut mest i min iPad. Med programmet skapar jag en digital att läsa-hög. Istället för att skriva ut artiklar som ser intressanta ut sparar jag dem till Instapaper och kan läsa i min telefon eller platta.

I avsnitt 99 av podcasten Mac Power Users är Instapapers utvecklare Marco Arment gäst. Avsnittet handlar egentligen om arbetsflöden, hur Arment gör för att vara så effektiv som möjligt framför sin dator. Men inledningen handlar en hel del om Instapaper, bland annat hur Marco Arment löst två saker som vid första anblick såg omöjliga ut.

Det ena är ett nattläge. Normalt visar Instapaper svart text mot en ljus bakgrund. Men ligger man i sängen är det omvända bra. Vit text på svart bakgrund stör inte den som ligger bredvid lika mycket. Han ville lägga till en funktion som automatiskt växlar mellan de två lägena.

Eftersom iPaden har en ljussensor som används för att ställa in ljusstyrkan på skärmen borde det ha varit enkelt. Problemet är att Apple inte ger andra utvecklare än sina egna tillgång till informationen från den sensorn.

Arments lösning blev istället att med gps:en ta reda på var användaren befinner sig och sedan hämta information om när solen går upp och ner.

Det är långt ifrån en perfekt lösning. Att solen har gått ner innebär nödvändigtvis inte att sänglampan också är släkt. Men i brist på bättre tycker jag att det är en smart lösning.

För den andra smarta lösningen hämtade han inspiration i appen News.me.

En av få nackdelar med Instapaper är att man tidigare var tvungen att ladda ner nya artiklar. För det mesta inga problem. Men några gånger har jag suttit på ett tåg med dålig mobiltäckning och utan möjlighet att ladda ner de där texterna jag ville läsa.

Och eftersom Apple är väldigt restriktiva med vad program får göra i bakgrunden finns ingen möjlighet för Instapaper att kolla efter nya artiklar en gång i timmen.

Återigen blev gps:en lösningen. I senare versioner av operativsystemet har Apples prylar fått stöd för “geofences”, ett slags virtuella staket. Funktionen används bland annat av Apples egen app Reminders, så att man kan bli påmind om saker när man exempelvis kommer till jobbet.

Vad News.me och Instapaper gör är att utnyttja ett virtuellt staket på ett lite annat sätt: Jag har ställt in att Instapaper ska hämta hem alla nya artiklar så snart jag lämnar kontoret.

Fascinerande hur kreativa utvecklare hittar lösningar på till synes omöjliga problem.

Programtips: Ticket To Ride för iOS

Publicerad

Ticket To Ride är ett av världens mest sålda brädspel. Min sjuåring dotter tycker att det är väldigt roligt, kan reglerna men har ändå problem att spela det.

För det första blir det snart för många kort för hennes små händer att hålla ordning på.

För det andra är hon inte tillräckligt bevandrad i USA:s geografi för att kunna hitta stationerna hennes tåg ska trafikera.

Med iPad– och iPhone-versionen försvinner båda dessa hinder. Inga fysiska kort att hålla ordning på, och en interaktiv spelplan som tydligt visar vilka städer det är hon ska ta sig mellan.

När de hindren är undanröjda kan hon istället helt koncentrera sig på spelmomentet och lägga upp sina strategier.

Har man mer än en iOS-pryl i familjen är flerspelarläget dessutom riktigt bra. Lika socialt som att sitta runt samma spelbräde blir det inte, men bra nära.

Programtips: Drafts

Publicerad

Facebooks iPhone-app är sannolikt en av de trögaste som går att installera i telefonen. Möjligen i konkurrens med Evernote.

Tack och lov finns det åtminstone ett alternativ om man vill kunna göra en snabb statusuppdatering eller spara en idé utan att behöva surna till över dem: Drafts.

Appen ett digitalt anteckningsblock som startar snabbt och sen är det bara att börja skriva.

Det fina är att det sen går att bestämma hur man vill använda texten. Som ett meddelande till Twitter? Spara till Evernote? Skicka som e-post? Att göra-uppgift i Omnifocus? Eller statusuppdatering på Facebook?

Alla alternativen, och några till finns. Väl värt sina 15 kronor.

Att göra mycket mer med mindre – pekdatorerna tar över

Publicerad

iPad

Buckminster Fuller myntade för decennier sedan termen ”ephemeralization”, att den tekniska utvecklingen gör det möjligt för oss att göra mer och mer med mindre tills vi slutligen kan göra allting med ingenting. Än är det en bra bit kvar innan vi är där. Men mycket har hänt de senaste åren: Mobiltelefoner och efter dem pekdatorer som iPad.

I våras skrev jag om utveckling av program för mobiltelefoner i Ny Teknik. Johan Berntsson på InUse säger en intressant sak i artikeln:

Mycket av den hårdvara som i dag används internt på ett företag är specialutvecklade grejer som är jättedyra per enhet.

Dyra därför att utvecklingen kostar. Därför att produktionen blir dyr. Och för att man låser in sig i ett hemmabyggt system. Men skälen att bygga eget minskar för varje dag som går, med mobiltelefoner och pekdatorer har vi en hårdvara som är generell och som blir allt mer kompetent. Generell i den bemärkelse att hårdvaran för interaktion mellan människa och dator är väldigt avskalad. Vid sidan av (den allt större) pekskärmen finns bara ett fåtal knappar. Kompetent i den bemärkelse att tillverkarna trycker in allt fler sensorer och anslutningsmöjligheter under skalen.

Som konsumenter har vi redan stor glädje av det här, när samma apparat går att använda för spel, som gps, att prata i och allt annat som apparna i Android Market eller iTunes Store gör möjligt. Men det finns ingen anledning att tro att möjligheterna bara kommer oss konsumenter till del. Också näringslivet har mycket att vinna.

Och det här ger också stora affärsmöjligheter. Paul Grahams senaste text har den anspråkslösa rubriken ”Tablets”. Och i den bjuder han på ett råd till den som vill starta ett nytt teknikföretag idag:

The advantages of doing things in software on a single device are so great that everything that can get turned into software will. So for the next couple years, a good recipe for startups will be to look around you for things that people haven’t realized yet can be made unnecessary by a tablet app.

Och precis som Twitter nått stor framgång inte bara genom att vara en tjänst, utan i hög utsträckning en plattform för tredjepartsutvecklare att bygga på, tror han att Apples konkurrenter måste se på sina prylar på samma sätt:

It has turned out to be a great thing that Apple tablets have accelerometers in them. Developers have used the accelerometer in ways Apple could never have imagined. That’s the nature of platforms. The more versatile the tool, the less you can predict how people will use it. So tablet makers should be thinking: what else can we put in there? Not merely hardware, but software too. What else can we give developers access to? Give hackers an inch and they’ll take you a mile.

När jag på tidigt 2000-tal hade en mobiltelefon och en handdator, en Palm V, fnös jag åt de första försöken att bygga ihop de två till en pryl. Jämfört med de första ansatserna till smartphones var handdatorns att-göra-lista, kalender och andra kontorsprogram överlägsna. Idag vill jag inte ens tänka på hur välfyllda mina fickor hade behövt vara om min mobiltelefons alla funktioner skulle varit förpackade en och en.

Och följer företagen som tillverkar hårdvaran Paul Grahams är vi ytterligare några steg närmare Buckminster Fullers profetia. Till både konsumenters och företags stora glädje.

Android eller Iphone? – Del 2

Publicerad

I det mest lästa inlägget på min blogg jämför jag mina erfarenheter av Android och Iphone. Men texten är från hösten 2009. Sedan dess har jag hunnit testa fler Android-telefoner, min Iphone 3G S kör nu iOS 4 och jag har använt Iphone 4 under några veckor. Dags att uppdatera mina tankar om Android och Iphone/iOS alltså:

Hårdvaran

Det går att köpa Android-telefoner med hårdvara i klass med Iphone 4. Både HTC Desire och Samsung Galaxy S är ur den aspekten telefoner som känns gedigna, har snabb processor och bra skärm. Förra hösten var skillnaden i fart en av de viktigaste anledningarna till att jag köpte en Iphone. Med den hårdvara som sitter i de dyrare Android-telefoner som säljs idag finns ingen märkbar hastighetsskillnad mellan de två plattformarna. Med Iphone 4 höjde Apple istället ribban för skärmen. Den är fantastiskt skarp och bra. Däremot saknar jag den blinkande gröna lampa HTC har på sina telefoner, och som signalerar ett nytt mail eller sms. Inget behov av att ta upp telefonen, det räcker att slänga ett öga på den på skrivbordet för att se om något hänt.

Båda plattformarna dras fortfarande med klara batteriproblem. Många möjligheter gör att telefonen används mycket, och att klara en hel arbetsdag utan extra laddning är svårt, snudd på omöjligt.

Mjukvaran

iOS 4, den senaste versionen av Apples operativsystem till Iphone, gav en hel del nyheter. Möjligheten att ha program igång i bakgrunden är en. Bra för att exempelvis kunna lyssna på Spotify samtidigt som man gör annat, eller för att en ny tweet ska skickas till Twitter även om man växlar till ett annat program innan twitterklienten hunnit få i väg den. Dåligt för batteritiden, däremot. Att kunna samla program i mappar gör det enklare att få överblick över alla installerade program är bra, precis som att snabbt kunna växla mellan program, utan att behöva ta omvägen via hemskärmen.

Men det är fortfarande fler Android-finesser jag saknar i iOS än vice versa:

  • Widgets gör det möjligt att få viktig information direkt på startskärmen i en Android-telefon. Det kan vara dagens kalenderbokningar, vännernas senaste uppdateringar på Facebook, aktuell väderleksprognos eller något annat. Skillnaden jämfört med att behöva starta respektive program för att kolla kan tyckas liten, men är i daglig användning tvärt om stor.
  • Genvägar på skrivbordet för att exempelvis slå på och av det trådlösa nätverket eller gps:en. I Iphone måste man nästla sig långt ner i programmet för Inställningar, i Android kan man lägga upp ”strömbrytare” direkt på hemskärmen. Eller jailbreaka och installera exempelvis SBSettings.
  • Notifieringar för framför allt kalenderpåminnelser är fantastiskt mycket bättre på Android. Där ligger de, tillsammans med inkommande mail, sms, omnämningar på Twitter och så vidare kvar i skärmens överkant tills dess att du som användare aktivt väljer att ta bort dem. Att Apple fortfarande inte fixat något liknande i iOS är märkligt.
  • Låsskärmen, den bild som möter användaren när en telefon som släckt skärmen väcks, är fortfarande skrämmande informationsfattig i en Iphone. Klocka och eventuella notifieringar om missade samtal, mottagna sms och några andra typer av notifieringar är allt. På Android finns möjligheten att exempelvis se dagens alla kalenderbokningar, inkommande mail och annat. Går förvisso att fixa också på Iphone, men det kräver en jailbreakad telefon.
  • Webbläsarna i Android-telefonerna har fler zoomlägen, tack vare att textens spaltbredd anpassas dynamiskt. I Safari Mobile är radlängden låst och zoomar man in så mycket att de inte ryms på skärmen, då tvingas man också scrolla i sidled för att läsa allt. Dessutom finns möjligheter för utvecklare att kroka i webbläsaren och göra det enkelt att skicka dem till Twitter eller spara hos Delicious.

Ekosystemet

Ser man på telefonerna som prylar som står på egna ben är det i mångt och mycket en smaksak vad man ska välja. Men en smartphone står inte på egna ben.

Utbudet av program är större till Iphone. Det spelar roll. Att utbudet av bra program till Iphone också är större är ännu viktigare. Inte minst, om man som jag, kör en Mac på skrivbordet. För det är gott om Iphone-program som har ett kompletterande OS X-program. När jag köpte min Iphone 3GS för ett år sedan var det en annan viktig anledning till valet.

Mina att göra-listor sköter jag med Things. Twittrar gör jag med Echofon, som synkar senast lästa tweet mellan dator och mobil. Snabba anteckningar skriver jag ner i Simplenote (Iphone) och Notational Velocity (OS X). Så långt gäller listan program som finns till både telefon och dator och därmed ger en bra och sammanhållen helhetsupplevelse. Sen finns också en del program, som Instapaper (för läsa senare-texter) och Reeder (för RSS-flödena), där Android-alternativen helt enkelt inte är lika bra eller saknas helt.

Men sedan förra hösten har det hänt en hel del. Mina att göra-listor finns numera hos nättjänsten Remember The Milk, som har program för både Android och Iphone. Simplenote och Instapaper har fått Android-klienter, om än inte lika bra som de till Iphone. Men Reeder håller jag fortfarande som den bästa RSS-läsaren alla kategorier.

För ett år sedan hade jag behövt förändra mitt arbetssätt rätt rejält om jag valt en Android-telefon istället för en Iphone. Så är det inte längre.

Så vad väljer man?

Kör du Mac på skrivbordet tycker jag att valet är självklart: En Iphone. Kör du Windows eller Linux, då kan du lika gärna välja Android. Under förutsättning att det inte finns ett antal Iphone-applikationer du verkligen vill ha eller behöver. Och även om sannolikheten för det är mindre idag än för ett år sedan är det läge att undersöka saken ordentligt, innan köpet. För skillnaden mellan utbudet i de två programbutikerna är extra stor för svenska användare, eftersom Google fortfarande inte öppnat för möjligheten att sälja program här. Utbudet är begränsat till de program som är gratis. Spelen, för den som vill spela, är också väldigt mycket bättre till Iphone. Men också spelutvecklarna börjar röra sig mot Android.

Förra hösten tyckte jag att det var läge att vänta med ett köp, eftersom det då ryktades om snabbare och bättre hårdvara till Android-telefonerna. Den hårdvaran är här idag och har visat sig fungera bra.

Det finns inte längre någon anledning att vänta. Det enda man måste göra är att bestämma sig.