instapaper

I takt med att du hittar allt fler flöden du vill hålla koll på behöver du också skaffa dig strategier för att hantera det som dyker upp i dem. En av de viktigaste är att skilja inflöde från inkorg.

Långt i från allt som kommer i dina RSS-flöden är intressant. Inte heller innehållet i nyhetsbrev du prenumererar på eller ditt twitterflöde utgörs uteslutande av saker du vill läsa. De här källorna representerar därför ett inflöde.

Vad du behöver göra är att hitta ett sätt att upptäcka det som verkar intressant i inflödet och flytta det till en inkorg med sånt som du har som ambition att faktiskt läsa.

Vissa likheter med e-post…

En del av det som dyker upp i inkorgen i ditt e-postprogram känner du direkt igen som spam, annat läser du omgående eftersom det är chefen som är avsändaren och ärenderaden skriker ”VIKTIGT”. Däremellan hamnar mail från andra avsändare med andra ärenderader. En del svarar du på senare samma dag, andra får vänta. Somliga mail sparar du som referensmaterial, mycket slängs direkt.

De tjänster och program du kan använda för omvärldsbevakning, som RSS och Twitter, hanterar du på samma sätt:

1. Du blir uppmärksammad på att något kan vara intressant. Det kan vara en ny rubrik från en sajt du gillar eller en ny tweet från ett konto du följer.
2. Du behöver göra en bedömning om innehållet verkligen är intressant.
3. Det som är intressant tar du hand om på lämpligt sätt: Läser, sparar, skickar vidare, skriver upp på att-göra-listan.

…men också en stor skillnad

Jämfört med e-posten finns det en viktig skillnad. Sannolikt har du som ambition att kasta åtminstone ett öga på allt som dyker upp i din inkorg i e-postprogrammet för att vara säker på att inte missa något viktigt. Inledningsvis kan du ha samma ambition i din omvärldsbevakning också, men i takt med att du lägger till allt fler källor kommer du antagligen att märka att du tvingas tänka om. Tiden räcker helt enkelt inte till.

När den dagen kommer då du märker att du inte hinner läsa allt som kommer i dina flöden behöver du göra något åt situationen. Det uppenbara är att göra dig av med några källor för att på så sätt minska inflödet. De inflöden du behåller sorterar du efter prioritetsordning. De flesta RSS-läsare för att stoppa in prenumerationerna i olika mappar, på Twitter finns möjligheten att skapa listor med olika konton. Stoppa de RSS-flöden som oftast ger dig vad du vill ha i en mapp, resten i en annan. Ta dig igenom inflödet i prioritetsordning. Har du ont om tid, nöj dig med de viktigaste källorna.

Inflödet kräver ingen energi

Ett annat förslag är att separera jakten på saker som ser intressanta ut från tiden då du läser och tar reda på om de verkligen är intressanta. Det finns flera anledningar till det här:

• För det första är det en tempofråga. Att läsa är en långsam aktivitet, att skumma rubriker i RSS-läsaren eller det senaste på Twitter går snabbare.
• För att bedöma om något har potential att vara intressant behöver du inte särskilt mycket energi eller koncentration. Att läsa en längre artikel och verkligen förstå och ta till sig innehållet kräver en helt annan insats.
• Genom att separera jakten på det som verkar intressant från själva läsandet, tittandet eller lyssnandet blir det också möjligt att slänga ett öga i RSS-läsaren när du sitter i en telefonkö eller när det är en kvart kvar tills nästa möte börjar.

Skaffa en inkorg

Mellan hitta och läsa/titta/lyssna behöver du därför en mellanstation, en plats där du samlar det som verkar intressant. Många RSS-läsare har en funktion för att spara artiklar, på Twitter finns möjligheten att klicka på ett hjärta för sånt du gillar, på Youtube kan du skapa spellistor.

Alla är alternativ som fungerar, men det finns ett ännu bättre: Att skaffa en inkorg för allt som verkar intressant. När det är dags att läsa slipper du då att kolla RSS-läsaren, twitterfavoriterna och de länkar som du mailat dig själv.

På samma sätt som RSS-läsaren blir ett ställe att titta på för att se allt nytt från de källor du är intresserad av blir den här inkorgen ett ställe att titta på för att hitta det som du bedömt har potential.

Den här samlade inkorgen kan vara något enkelt, som en mapp i e-postprogrammet där du sparar länkar som du skickar till dig själv, eller en mer avancerad lösning som exempelvis Evernote eller Instapaper.

Foto: Julien Harneis.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Med mängden länktips som sköljer över en varje dag finns det inte en möjlighet att hinna läsa allt. Det delas länkar via Facebook och på Twitter, det dyker förhoppningsvis upp intressanta saker i RSS-läsaren, kanske skickar någon kollega ett tips eller två via e-post.

Mycket prioriteras bort direkt, trots att det ser intressant ut. Annat ser så viktigt ut att jag släpper allt och läser direkt. Men en inte oansenlig mängd artiklar hamnar någonstans mittemellan. Inte tillräckligt angeläget för att prioriteras direkt, men tillräckligt angeläget för att faktiskt läsas sen.

Här finns en mängd olika strategier för hur det där “sen” ska hanteras. Jag testade länge att skriva ut artiklarna på papper. Men problemet med artiklar på papper är att de sällan är där jag är när jag har faktiskt har tid att läsa. Att skicka länkarna med mejl till sig själv kan fungera, men är en lösning med sina egna problem.

Det som fungerar för mig och många andra är att använda appar/tjänster som Instapaper och Pocket.

Det här är lösningar som enkelt kan beskrivas som en virtuell skrivare. Istället för att skriva ut det jag vill läsa på papper sparar jag artiklarna till mitt konto på Instapaper. Sen finns de tillgänglig i mobiltelefon, pekplatta eller dator när jag har tid att läsa. Och eftersom jag alltid har åtminstone en av de prylarna inom räckhåll har jag också alltid med mig högen med texter jag vill läsa.

Precis som med RSS-läsaren riskerar Instapaper att bli ett stressmoment i sig själv, ytterligare en inkorg som ska tömmas.

Jag väljer att se det tvärt om: Jag är väldigt glad för de artiklar jag faktiskt läser. Och sedan jag för många år sedan började använda Instapaper har de definitivt blivit fler.

Instapaper och Pocket delar grundfunktioner med varandra, men också med funktioner som Läslistan i Apples webbläsare Safari men också Facebooks nyligen utökade Save for later.

Om du som jag läser mycket i jobbet har Instapaper dock ett trumfkort i rockärmen: En virtuell överstrykningspenna.

I Instapaper går det nämligen både att markera intressanta passager och att själv göra marginalanteckningar. Dessutom kan det du markerar och skriver automatiskt delas vidare. Från Instapaper direkt till bland annat Evernote, men med hjälp av Instapapers kanal på Ifttt till ett stort antal tjänster.

Det här är något som jag har väldigt stor glädje av i mitt jobb som journalist. Efter att ha plöjt igenom ett stort antal artiklar medan jag gör research har jag alla de passager jag markerat som intressanta samlade på ett och samma ställe.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]