• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Anders Thoresson

  • Hem
  • Föreläsningar
  • Blogg
  • Effektivt
  • Digitalsamtal
  • Om
  • Show Search
Hide Search

Inoreader

Därför ska du låta RSS komplettera Facebooks algoritmer

Publicerad 25 oktober, 2019

Reaktionerna på Mark Zuckerbergs tal om yttrandefrihet verkar ha placerat folk i två läger: Antingen uppskattar man att Zuckerberg så starkt argumenterar för yttrandefrihet – eller så menar man att han helt undvek den centrala frågan. Själv tänkte jag istället ägna den här texten åt två konkreta tips till dig som internetanvändare.

I sitt tal (länk till videon här ovanför, med textversion finns också) pratade Zuckerberg om hur viktig yttrandefriheten är och varför den är viktig, bland annat genom att jämföra de amerikanska värderingar som ligger till grund för Facebook med de kinesiska som Tiktok bygger på. Och avslutade med:

The future depends on all of us. Whether you like Facebook or not, we need to recognize what is at stake and come together to stand for free expression at this critical moment.
I believe in giving people a voice because, at the end of the day, I believe in people. And as long as enough of us keep fighting for this, I believe that more people’s voices will eventually help us work through these issues together and write a new chapter in our history — where from all of our individual voices and perspectives, we can bring the world closer together.

Men, menar kritikerna, Zuckerberg kom aldrig in på algoritmernas betydelse och undvek där med en viktig fråga: Att få säga vad man vill är en sak, att nå en publik är något annat. Här är det Facebooks algoritmer som avgör vad som dyker upp i våra flöden och därigenom får spridning, utan att vi veta något om detaljerna om hur det urvalet sker.

Jag håller med om att det är en oerhört viktig skillnad, och att båda aspekterna behöver diskuteras: Vad jag får säga – och hur det avgörs vem som hör det jag säger.

Men den här gången tänkte jag ta ett mottagarperspektiv. Vad kan du och jag göra här och nu för att öka sannolikheten att vi faktiskt hör det personer, företag och organisationer vi bryr oss om säger på nätet?

Det blir två tips.

Tala om för Facebook vilka dina närmaste vänner är

Facebook-tipset är det enkla, eftersom det bara innebär att du börjar använda en av de funktioner som finns på Facebook: Den som heter Vänlistor.

Vänlistorna gör det möjligt att gruppera vännerna på olika sätt, för att sedan bland annat kunna styra vilka vänner som får se vad av det du postar på Facebook.

Men det finns också tre standardlistor. En av dem heter Nära vänner. När Facebook-vännerna som finns med på den listan postar något kommer du att få en notifiering om det. Listan Nära vänner är alltså ett sätt att uttryckligen tala om för Facebook att ”det här är en person jag bryr mig extra mycket om, se till att jag inte missar något hen postar”.

(Vid sidan av de tre standardlistorna och dem du eventuellt skapar själv finns ytterligare en variant: De smarta listorna. Det är vänlistor som baseras på exempelvis arbetsplats eller bostadsort och som Facebook fyller på med andra vänner som jobbar eller bor på samma ställe som du.)

RSS låter dig gå rakt på källan

Mitt andra tips handlar om den med internetmått uråldriga tekniken RSS. RSS är nätets motsvarighet till tidningsprenumerationer. Istället för att behöva surfa från den ena favoritsajten till den andra kommer alla nya rubriker att levereras till dig. Samlade på ett och samma ställe, oavsett var och när artikeln eller blogginlägget är publicerat – och vad de konkurrerar med.

För att komma igång behöver du en RSS-läsare, som i tidningsanalogin kan jämföras med brevlådan. Utan en sån har ju tidningsbudet ingenstans att lägga tidningarna.

Med RSS är du alltså inte utlämnad till vad en algoritm tror att du är intresserad av. Det är du som bestämmer vilka källor, vilka prenumerationer, som ska finnas i RSS-läsaren, och det de publicerar är också det du får se.

RSS-läsare var från början program som installerades i användarens dator. Men precis som så många andra program har de i allt större utsträckning ersatts av molntjänster. Det innebär att det inte spelar någon roll vilken pryl du för tillfället använder. Du kan lika gärna använda dator som mobil eller pekplatta för att kolla vad som har publicerats sedan sist, vilka nya texter som finns i RSS-läsaren. Och det som du markerar som läst på ena stället blir markerat som läst på de andra också.

Inoreader är just nu den bästa RSS-läsaren

Rätt RSS-läsare kan dessutom bli en genväg runt åtminstone en del av algoritmerna på Facebook. Jag har sedan länge mina RSS-prenumerationer i Inoreader, den tjänst som jag just nu tycker är bäst. I det här sammanhanget är två finesser värda att lyfta fram.

I Inoreader är det inte bara möjligt att prenumerera på nya texter som publiceras på bloggar, nättidningar och andra mer traditionella webbplatser. Det är också möjligt att få in åtminstone en del av innehållet som publiceras på Facebook. I Inoreader går det nämligen att lägga till sidor på Facebook som en källa. ”Och varför skulle jag vilja göra det?” undrar du kanske. Eftersom en prenumeration på en Facebook-sida i Inoreader innebär att det inte är Facebooks algoritmer som avgör om du får se de nya inlägg som postas på sidan.

Ett förslag är att du tar en titt på vilka sidor du gillat på Facebook. Hur många sidor hittar du som du glömt att du en gång gillat eftersom du aldrig ser innehåll från dem längre?

Varje gång sidadministratören gör ett nytt inlägg kommer det att konkurrera med alla andra nya poster som görs på sidor och av dina vänner och i grupper på Facebook. Och om där finns något som algoritmerna tror att du är mer intresserad av är det det som kommer att dyka upp i ditt flöde i Facebook. Medan en prenumeration på samma Facebook-sida i Inoreader innebär att du inte missar inlägget.

(Det går för övrigt att lägga till Twitter-konton i Inoreader på samma sätt.)

Med Inoreader går det dessutom att skapa stående sökningar i de prenumerationer du lägger till. Det är en funktion som gör det möjligt att få en notis när ett visst ord används i inläggen som den där Facebook-sidan, bloggen eller nättidningen publicerar. Det är ett sätt att ytterligare minska risken att du missar sånt som du verkligen är intresserad av, från källorna som är viktiga för dig.

Vi får inte glömma att algoritmerna också hjälper oss

Efter de här två praktiska tipsen, trots allt en kort fundering kring algoritmernas roll.

Ja, å ena sidan är de med och skapar problem. Men de hjälper också till att synliggöra sånt som vi faktiskt är intresserade av och tycker är viktigt men som vi kanske annars skulle ha missat. De där notiserna om att en vän kommenterat ett inlägg i en grupp på Facebook och som hjälper oss att hitta en intressant diskussion som vi annars inte skulle ha sätt, till exempel.

Om vi ser bortom Facebook och till internet som helhet: Hur går det att skapa mekanismer som låter oss hitta viktigt och intressant och roligt innehåll utan att orsaka de negativa feedback-loopar som vi just nu bekymrar oss så mycket om?

Jag har inget svar på den frågan, men tar gärna emot länkar till texter eller dina egna funderingar som tar sig an den utmaningen.

Så hittar du prenumerationer till din RSS-läsare

Publicerad 9 april, 2016

Efter att ha valt RSS-läsare är det dags att fylla den med innehåll. Här finns det ett enkelt sätt, som fungerar med vissa RSS-läsare, och ett lite mer bökigt, som fungerar med alla.

Om du valt Inoreader fungerar det lätta: Gå till Inoreader och skriv in adressen till den webbplats du är intresserad av i sökrutan längst upp till vänster. Finns det ett – eller flera – RSS flöden på webbplatsen kommer Inoreader visa dem för dig och låta dig välja de du vill prenumerera på. När det är gjort kan du också välja i vilken mapp prenumerationen ska ligga.

Om du valt en annan RSS-läsare än Inoreader är det inte säkert att motsvarande sökruta finns. Då får du istället besöka webbplatsen du är intresserad av för att själv leta efter RSS-flöden. Det kan du också göra om Inoreader inte lyckas hitta något.

För att bli framgångsrik i din RSS-jakt är det en bra idé att träna ditt öga att reagera på RSS-ikonen. Ofta ser den ut som ovan, men ibland med lite andra färger. Finns den på sidan, då finns det också ett RSS-flöde.

RSS-flöden är egentligen vanliga webbadresser, med den skillnaden att de leder till en sida som är anpassad för RSS-läsare och inte för mänskliga besökare.

Om du klickar på ikonen och texten som dyker upp på sidan som den länkar till ser ut som en obegriplig textmassa, då är sannolikheten stor för att det är ett RSS-flöde. Kopiera länken i webbläsarens adressfält och klistra in den i RSS-läsaren.

Men var hittar man RSS-flöden?

Det var den tekniska biten, hur du gör för att lägga till en prenumeration i din RSS-läsare. En minst lika intressant frågeställning är var – var som i på vilka webbplatser – du kan hitta RSS-flöden.

På de flesta, är svaret.

Från början var RSS-flöden förknippade med bloggar, och där finns de fortfarande. Men inte bara som flöden med nya inlägg. Ofta går det också att lägga till en RSS-prenumeration för kommentarsflödet till ett enskilt inlägg. Det har jag utnyttjat många gånger när jag hittat intressanta diskussioner som jag vill fortsätta att följa.

Efter bloggarna började många traditionella tidningar erbjuda RSS-flöden från sina nätutgåvor, och så är det fortfarande.

Det går också att hitta RSS-flöden hos myndigheter och andra offentliga institutioner. Bra bland annat för journalister som vill hålla sig uppdaterade. Arbetsförmedlingen är ett annat exempel.

Google Alerts, Googles bevakningstjänst, kan också leverera resultat som RSS-flöden. Välj det istället för e-post så slipper du en full inkorg.

Kort sagt, RSS-flöden går att hitta på många ställen.

Håll ögonen öppna!


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Nio anledningar att välja Inoreader som RSS-läsare

Publicerad 8 april, 2016

Vill du på ett så enkelt sätt som möjligt kunna hålla koll på dina favoritsajter behöver du en RSS-läsare. Vilken jag rekommenderar har varierat under åren. Just nu är det Inoreader, av nio anledningar som bland annat ser till att inflödet blir hanterbart även om du har många RSS-flöden du vill följa.

En molntjänst

Inoreader är, precis som många andra RSS-läsare idag, en molntjänst. Det innebär att du inte behöver installera något program i din dator för att använda Inoreader. Istället använder du din webbläsare. Precis som med e-post är det en stor fördel att inte låsa in RSS-flödena i datorn, utan kan läsa dem i både pekplatta och mobiltelefon också.

Däremot finns det appar som gör att du inte använda webbversionen av Inoreader i din mobiltelefon eller pekplatta.

Mer än RSS

RSS-flöden är inte de ända flöden du är intresserad av. Och Inoreader har funktioner som gör det möjligt att följa både Twitter-konton och Facebook-sidor. Varför det är en bra grej återkommer jag till.

Stående sökningar i dina prenumerationer

Du är kanske intresserad av pressmeddelanden från någon av landets myndigheter. Men du är inte intresserad av allt som den myndigheten publicerar, utan bara saker som rör din kommun. I Inoreader kan du sätta upp en så kallad aktiv sökning. Den kommer bara att visa olästa rubriker när det kommer något från myndigheten och som innehåller namnet på din kommun (eller vilka sökord du är intresserad av).

Sökningar i alla RSS-flöden

Blir du betalande kund går det dessutom att söka i alla RSS-flöden som Inoreader hämtar in, inte bara i dem som du valt att prenumerera på. Det här är en funktion som jag främst använder i perioder då jag gör research om väldigt avgränsade ämnen och vill se vad som skrivs om dem på fler ställen än i de källor jag redan hittat. Med sökfunktionen går det också att skapa stående bevakning av det som Google News hittar, direkt inifrån Inoreader.

Virtuella överstrykningspennor

Highlighters är ett annat sätt att se till att du inte missar det som är extra viktigt för dig. Funktionen ger dina sökord en annan färg, så att du tydligt ser dem.

Avancerade regler

Vid sidan av de stående sökningarna och överstrykningspennorna finns också en regelfunktion som bland annat går att använda på rakt motsatt sätt: Om du vet att du aldrig är intresserad av att läsa artiklar som innehåller ett visst ord kan du markera som som lästa i samma ögonblick som de dyker upp i ditt Inoreader-konto.

Dela med kollegorna

Om du har kollegor med ungefär samma intressen som du har erbjuder Inoreader en team-funktion. Den låter er dela intressanta artiklar med varandra utan att behöva fylla varandras inkorgar i e-posten.

Spara artiklar du inte hinner med

Vid sidan av dina RSS-flöden hittar du massor av intressanta artiklar via andra kanaler. Vänner skickar e-post, länkar via Facebook, artiklar du ser när du besöker en nättidning och så vidare. Med Inoreaders webbläsartillägg kan du spara dem direkt till en mapp som heter Saved web pages. Istället för att fortsätta mejla länkar till dig själv eller skriva ut dem på papper är det här ett mycket bättre alternativ.

Kopplingar till andra tjänster

Inoreader har också kopplingar till flera andra tjänster. Bland annat finns en Inoreader-kanal hos Ifttt. Den använder jag för att koppla ihop Inoreader med Buffer och automatiskt se till att jag på Twitter tipsar om de länkar som jag stjärnmärker när jag läser mina RSS-flöden.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Inoreader-tips: Skapa pdf-kopior av sånt du vill spara

Publicerad 9 december, 2015

IMG_7101

RSS-läsaren Inoreader har fått Dropbox-koppling. Och för dig som använder RSS i din omvärldsbevakning är det en riktigt bra nyhet.

När jag föreläser om omvärldsbevakning är ett av mina råd att aldrig överskatta sin förmåga att hitta tillbaka till artiklar man en gång läst på nätet. Efter att ha läst något intressant, som du tror att du kan ha glädje eller nytta av i framtiden – skapa en egen kopia av texten, på din egen hårddisk. Texter kan avpubliceras eller konkurreras ut av annat i sökresultaten. Att skapa egna kopior av sånt du tror att du kommer ha glädje av i framtiden är därför att göra dig själv en stor tjänst.

Med kopplingen till Dropbox har Inoreader gjort den processen väldigt enkel: Efter att länkat Inoreader till ditt Dropbox-konto kommer en Dropbox-ikon dyka upp efter varje artikel i RSS-läsaren. Med ett klick där skapas ett pdf-dokument i Inoreaders egen mapp på Dropbox och därmed hamnar artikeln också på din egen dators hårddisk. Sen tidigare har Inoreader liknande funktioner för både Evernote och Onenote.

Det du tror att du vill läsa

Screen Shot 2015-12-07 at 15.10.48
Men kopplingen mellan Dropbox och Inoreader är inte bara användbar för det du tror att du kanske har glädje av i framtiden. Den kan också vara ett enkelt sätt att automatiskt skapa pdf-kopior av utvalda texter. En av Inoreaders finesser är nämligen en avancerad regelfunktion.

Den gör det möjligt att vaska fram guldkorn om du prenumererar på många RSS-flöden som publicerar mycket. Här går att söka efter ord, författare, bilder och annat på många olika sätt.

Och med Dropbox-kopplingen går det nu att skapa pdf-versioner av de dokument som matchar sökningarna. Det här kan till exempel vara användbart i organisationer där inte alla använder RSS: Skapa regler som matchar organisationens behov och dela din Dropbox-mapp med dina kollegor så har du automatiserat åtminstone en liten del av er omvärldsbevakning.

RSS-läsaren som ger dig koll på både Facebook och Twitter

Publicerad 28 september, 2015

Med Inoreader är det möjligt att flytta in omvärldsbevakning på Facebook och Twitter i RSS-läsaren.

Tror du att du får se allt som en Facebook-sida publicerar bara för att du gillar den? Fel. Tror du att du ser allt ett Twitter-konto skriver bara för att du följer det? Fel.

På Facebook är du utlämnad till de algoritmer som väljer vad du ska få se. På Twitter gäller det att vara aktiv för att inte bli omsprungen av publiceringstempot.

Men i somras upptäckte jag en lösning. RSS-läsaren Inoreader. Som inte bara låter mig prenumerera på RSS-flöden utan dessutom dessutom både Facebook-sidor och Twitter-konton.

RSS bästa verktyget för omvärldsbevakning

RSS är det i särklass bästa verktyget för den delen av omvärldsbevakningen som handlar om att hålla koll på favoritsajterna. Istället för att behöva surfa runt från webbplats till webbplats för att se om något nytt publicerats sedan sist kommer alla nya rubriker till mig, samlat på ett och samma ställe. Om RSS-läsaren är motsvarigheten till brevlådan, är RSS-prenumerationen att jämföra med en tidningsprenumeration. Jag behöver inte höra av mig till redaktionen för att kolla om de är klara med nästa nummer. Det dyker istället upp i brevlådan när det är klart.

Men oavsett vad jag tycker så känns det som om RSS lever på lånad tid. Istället är det Facebook och Twitter som tagit över rollen som insparkare till en majoritet av världens webbplatser. Av uppenbara skäl. RSS blev aldrig någon mainstream-lösning, medan användarna flockas till de sociala nätverken.

Men när det gäller mer systematisk omvärldsbevakning är RSS på flera sätt bättre än både Facebook och Twitter.

När RSS är bättre än Facebook

Den genomsnittlige Facebook-användaren hade får två år sedan 1500 nya händelser som väntade när hen kollar vad som hänt sedan sist1. Det är statusuppdateringar och bilder från vänner, det är nya inlägg i grupper – och det är inlägg från de sidor du gillar.

Problemet är att ingen har tid att ta sig igenom 1500 uppdateringar. Om allt nytt visades i kronologisk ordning, med senaste händelsen överst, är risken stor att du missar något som du verkligen vill se.

Bakom kulisserna på Facebook finns därför mängder av regler som försöker hitta de saker som du verkligen inte vill missa. Exakt hur de här reglerna är formulerade vet bara de anställda på Facebook. Men en del är känt. Det spelar bland annat roll vem som gjort en uppdatering. Är det någon som du ofta kommunicerar med på Facebook är sannolikheten till exempel större att du vill se inlägget än om det är gjort av en gammal klasskamrat som du aldrig har någon kontakt med. En bild som många gillat eller kommenterat verkar vara intressant och rankas därför högre än en bild som ingen bryr sig om.

Problemet med sidor på Facebook jämfört med RSS-prenumerationer är alltså att jag som mottagare är utlämnad till Facebooks algoritmer. Att jag gillar en sida betyder inte att jag får se allt som publiceras på den. Allt nytt som finns tillgängligt att visa för mig när jag tittar in på Facebook rankas i realtid – och det som jag sannolikt är mest intresserad av väljer algoritmerna ut att visa för mig.

Men om det finns innehåll som jag vet att jag vill se, oavsett om det för tillfället ställs emot bilder från bästa vännens bröllop blir det problem. Kanske inte just då. Men sen, när jag är klar med att återuppleva bröllopsfesten.

Styrkan hos en RSS-läsare är att innehållet är helt ofiltrerat. Det jag prenumererar på är det jag får, varken mer eller mindre. Och det ligger och väntar tills dess att jag har tid att titta på det, och själv bedöma om jag vill läsa eller inte.

När RSS är bättre än Twitter

På Twitter är flödet (än så länge till största delen) opåverkat av algoritmer. Senaste tweeten från de konton jag följer hamnar överst och därefter resten i kronologisk ordning. Här blir problemet istället realtidsaspekten, att det jag är intresserad av riskerar att hamna långt bak i flödet. Jag kan förvisso gå in och titta vad mina favoritkonton tweetat under senaste dygnet, men det är inte bättre än att gå in på favoritsajterna. Det är ett manuellt jobb som ska komma ihåg att göras och hinnas med.

Styrkan hos RSS

Två av fördelarna hos RSS är alltså att innehållet är ofiltrerat och att det ligger och väntar på mig tills dess att jag har tid att titta på det.

Och att alla mina prenumerationer finns samlade på ett och samma ställe. Med bara ett ställe att kolla ökar chansen att jag kommer ihåg. Och möjligheten att sortera prenumerationer i olika mappar gör det möjligt att prioritera: Är tiden knapp läser jag bara de viktigaste.

Inoreader är lösningen

Men det hjälper föga att jag tycker så här, när allt fler väljer bort RSS till förmån för Facebook och/eller Twitter.

I somras upptäckte jag en ny RSS-läsare, Inoreader. Och den visade sig ha en lösning på hela problemet. I Inoreader går det inte bara att prenumerera på RSS-flöden, utan dessutom följa både Facebook-sidor och Twitter-konton. Och därmed är jag inte längre utlämnad till vare sig Facebooks-algoritmer eller Twitters realtidsflöde. Istället finns alla inlägg som görs på de sidor och från de konton jag värderar högst tillgängliga när jag ändå skummar igenom alla rubriker som kommit i mina RSS-prenumerationer.

Med ett gratiskonto hos Inoreader går det bara att lägga till en Facebook-sida och ett Twitter-konto. Men så snart man blir betalande användare hos Inoreader går det att lägga till fler.


  1. News Feed FYI: A Window Into News Feed – https://www.facebook.com/business/news/News-Feed-FYI-A-Window-Into-News-Feed ↩
Nästa sida »

Copyright © 2022 · Monochrome Pro på Genesis Framework · WordPress · Logga in