informationsgallring

Frågade i det senaste inlägget efter tips och metoder för att sköta omvärldsbevakning och informationsgallring på nätet. Och då kan det ju också vara på sin plats att bidra med egna förslag. Så, här är tre lösningar jag använder i mitt dagliga arbete som journalist:

Få Twitter-koll med Summify

I mellandagarna upptäckte jag Summify. Efter att ha använt tjänsten i två och en halv månad kan jag verkligen rekommendera den. De flesta med ett konto på Twitter upplever åtminstone emellanåt att det kan vara svårt att hänga med. Inläggen virvlar förbi i en hiskelig fart och känslan av att missa några guldkorn finns där ständigt.

Summify kopplas till ditt Twitter-konto och håller koll på alla länkar som postas av dem du följer. Sen skickas ett dagligt mail ut med de tio mest populära länkarna. Med i ekvationen är också Facebook och RSS-flöden i Google Reader. Det blir förvisso en topplista som bara baseras på kvantitet, men nästan varje morgon innehåller mailet något som jag hade missat och som jag faktiskt är intresserad av.

Få RSS-koll del 1: Fever

Kombinationen Google Reader, sökjättens RSS-tjänst, och iPhone/iPad-appen Reeder är riktigt bra för att hålla koll på flödet i RSS-prenumerationerna. Men precis som med Twitter infinner sig en känsla av ”för mycket” ganska ofta. Att gruppera prenumerationerna i någon slags prioritetsordning är ett knep. En mapp med de viktigaste prenumerationerna som kollas dagligen, en med de mindre viktiga som kollas någon gång då och då.

Den metoden kompletterar jag med Fever. Grundtänket påminner mycket om Summify. I Fever har jag samma RSS-prenumerationer som i Google Reader, och precis som Summify letar efter populära länkar i Twitter-flödet letar sållar Fever fram det hetaste i mina RSS-prenumerationer. Slutresultatet är något av en privat knuff.se. Tyvärr innebär det också att det krävs tillgång till en egen webbserver där man kan installera Fever.

Få RSS-koll del 2: Google Reader

Googles RSS-läsare har en funktion som gör det möjligt att dela med sig av intressanta artiklar, med en tillhörande kommentar om man har lust. Ytterligare ett personligt filter kan därför bli att leta upp personer som delar dina intressen och följa dem i Google Reader. När man väl skaffat ett konto i Google Reader går det att använda namn eller e-postadresser för att söka efter folk.

Avslutar med ett i sammanhanget relevant lästips: Nicholas Carr tror att bra filter skapar nya problem genom att förstärka känslan av information overload.

I höstas skrev jag en internetguide åt .SE, om elektroniska identiteter. Drar nu igång arbetet med en ny guide, den här gången om omvärldsbevakning och informationsgallring på nätet. Och jag tar gärna emot tips på sånt som kanske kan ingå.

Tanken är att guiden ska ha tre delar:

1. Problemet. Siffror, statistik och annat som kvantifierar informationsexplosionen och en förklaring till varför en stor mängd information blir oöverblickbar. Varför känns det allt oftare som om vanlig nyckelordsbaserad sökning på Google inte räcker?
2. Smartare filter. Hur filtrerar och gallrar man i informationsfloden i dag – och vad har man för idéer för framtiden? Datorer som blir bättre att förstå mänskligt språk, och därmed blir bättre på att begripa vad användaren letar efter men också på att söka efter svaret är ett exempel. En annan växande trend är människor som agerar filter, oavsett om det är genom att välja vilka man följer på Twitter eller tjänster som vark.com och quora.com där det är andra användare som svarar på frågorna.
3. Hands on – här är verktygen som kan hjälpa dig. Tips för att få ut maximalt av RSS, Google Alerts, Twitter och Twingly och andra tjänster och metoder som redan idag gör det lättare att hitta det man söker och bli uppmärksammad på sådant som ligger inom intressesfären.

Har du siffror som passar i första delen? Känner du till forskning som hör hemma i den andra? Eller bra tips till den tredje? Kanske förslag på personer att intervjua. Lämna gärna en kommentar, eller skicka ett mail.

Tack!