• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Anders Thoresson

  • Hem
  • Föreläsningar
  • Blogg
  • Effektivt
  • Digitalsamtal
  • Om
  • Show Search
Hide Search

Google

Överskatta inte dina google-färdigheter – bygg ett eget referensbibliotek

Publicerad 20 april, 2016

När din omvärldsbevakning fungerar dyker det upp intressanta artiklar i din RSS-läsare eller ditt twitter-flöde. En del läser du direkt, annat lägger du på väntelistan i Instapaper.

Men när du har läst klart, vad gör du då?

Mitt förslag är att du skapar egna kopior av allt som är intressant och som du tror att du kommer att ha nytta av i framtiden.

Alternativet är att lita på dina google-färdigheter. Och om mina erfarenheter är någorlunda generella så är det att ha övertro till hur bra de faktiskt är. Mer än en gång har jag försökt hitta tillbaka till en artikel som jag läste för några månader sedan. Omöjligt. Inte ens att hitta tillbaka till en text jag läste för en vecka sedan går alltid.

Det här beror på flera olika saker. Två vanliga förklaringar är att texten du läste har försvunnit från nätet eller att den har petats ner i sökresultaten när Google och andra sökmotorer värderar andra texter högre.

Med ett eget referensbibliotek gör du dig oberoende. Avsett om texter försvinner från nätet på riktigt eller bara blir svårare att hitta så finns din egen kopia alltid tillgänglig.

Sätten att skapa egna kopior är många. En enkel lösning är att använda Evernote, som bland annat låter dig lägga till text från alla dina prylar och även kan spara hela webbsidor. Men väljer du Evernote förlitar du dig på att tjänsten kommer att finnas kvar över tid.

Ett alternativ är därför att använda program som låter dig skapa egna kopior direkt till din egen hårddisk. Kör du Mac är Devonthink och Eaglefiler två alternativ. Också ett program du installerar på din egen hårddisk kan sluta utvecklas vidare, men då kan du åtminstone fortsätta att använda det. Däremot blir det då viktigt att se över hur du säkerhetskopierar din dator. (Fast det är ju viktigt i vilket fall som helst.)

En fördel med alla de här tre alternativen är att de hanterar alla möjliga typer av information. Webbsidor, filmer, ljud, bild, pdf-dokument och så vidare.

Eftersom jag inte använt Windows på några år har jag tyvärr inga klockrena förslag, men Microsofts eget OneNote är ett alternativ. Tar gärna emot tips i kommentarsfältet.

För nättjänster, som OneNote och Evernote går det ofta att spara saker från bland annat RSS-läsare med ett klick. Om inte direkt, så med Ifttt som stödjer både OneNote och Evernote.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Din sökhistorik ett nytt argument för engångkoder på nätet

Publicerad 27 maj, 2015

Om du inte redan aktiverat tvåfaktorsinlogg på Facebook och Google ska du få ett nytt argument för varför det är en bra idé: Din sökhistorik.

Tvåfaktorsinlogg är en säkerhetsfunktion som finns hos flera av nätets största tjänster. Facebook, Google, Twitter och Dropbox är några exempel där det går att aktivera. Tvåfaktorsinlogg innebär att det inte räcker med ett användarnamn och lösenord för att logga in. Dessutom måste den som försöker komma åt ditt konto mata in en engångskod som skickas som sms eller skapas i en speciell app i din mobiltelefon.

På det här sättet blir varje inloggning du gör lite krångligare. Men för någon som kommit över ditt lösenord höjs tröskeln så mycket att den i praktiken blir oöverskridlig.

Det var en förklaring av vad tvåfaktorsinlogg är och varför det är bra. Nu till det nya argumentet:

På history.google.com finns hela din sökhistorik hos Google. På Facebook hittar du motsvarande genom att klicka på pilen längst upp till höger, välj sedan Activity Log. Och sen på More under rubriken Activity Log som dyker upp till vänster och därefter på Search.

Det här är två ställen där det i detalj går att se vad du sökt efter, dag för dag – och hos Google timme för timme. (Här ska dock Google ha beröm för att det inte bara är att “låna” en kollegas dator när hen är på rast och gå till history.google.com på den dator där hen redan är inloggad i sitt Googlekonto: Det krävs att lösenordet matas in en extra gång för att komma till historiken.)

Yttrandefrihet kräver tankefrihet

I debatten om integritet på nätet är det många som lyft fram att “tankefrihet” är en förutsättning för yttrandefrihet. Neil Richards skrev 2013 essän The Dangers of Surveillance i Harward Law Review. Han resonerar bland annat kring det han kallar för intellektuell integritet, tanken om att nya idéer och tankar bäst tar form utanför rampljuset. Att individer i lugn och ro ska kunna ta ställning i svåra frågor. Bryr vi oss om yttrandefriheten måste vi också låta personer få utrymme att komma på intressanta och viktiga saker att säga, menar han.

Kopplat till det resonemanget är den enkät som PEN America gjorde i oktober 2013 intressant. 520 amerikanska författare och debattörer fick svara på frågor om hur övervakningen på nätet påverkat deras arbete. Bland annat svarade 1 av 6 att de undvek att skriva eller prata om ämnen som de trodde intresserade dem som bedriver övervakningen på nätet. Men självcensuren handlar inte bara om vad de väljer att uttrycka, utan också vad de väljer att söka efter på nätet. 16 procent hade låtit bli att göra sådana sökningar, ytterligare 12 procent hade övervägt att låta bli.

I boken Surveillance and Democracy har den grekiska forskaren Lilian Mitrou skrivit kapitlet The impact of communications data retention on fundamental rights and democracy. Lilian Mitrou menar, som många andra, att lagring av data hotar det offentliga samtalet. Och att självcensuren sannolikt blir störst bland dem som är kritiska mot nuvarande makthavare.

Ett annat problem som både Mitrou och Richards tar upp är det faktum att insamlad data har en imponerande förmåga att läcka och hamna i händerna på personer som aldrig var tänkta att hantera materialet.

Hur skyddar vi tankefriheten i det fysiska rummet?

På nätet är det svårt att skydda sig mot den typen av storskalig massövervakning som Edward Snowden har avslöjat. Men det är inte bara myndigheter vi behöver fundera över, inte bara det som är olagligt eller kan hota en nations säkerhet är känsligt. Det är en av anledningarna till varför fler webbplatser borde börja kryptera sitt innehåll, till exempel. Och en sökhistorik som klasskamrater, kollegor eller en partner kommer över kan avslöja saker du helst vill hålla hemliga.

Ett bra lösenord är ett första steg på vägen. Aktiverad tvåfaktorsinlogg är ett andra. Då räcker det inte längre att någon lyckas gissa ditt lösenord för att få tillgång till allt du sökt efter. Det krävs dessutom att den snokande personen lyckas lägga beslag på din mobiltelefon, och därmed minskar risken markant.

När du tagit de stegen för att åtminstone stärka din nätintegritet lite grann kan du ägna en stund åt att reflektera över hur motsvarande teknik för kartläggning i det fysiska rummet är på väg att utvecklas.

Här finns flera “spännande” trender. En av de hetaste just nu är små sändare för Bluetooth. De kan till exempel placeras ut i butiker för att följa hur kunder rör sig bland hyllorna. Eller på en foodtruck som delar ut gratisprover, för att hjälpa tillverkaren att registrera vilka som stannar och smakar på soppan.

Eller varför inte kameror som följer dina ögonrörelser och håller koll på vilka hyllor som drar till sig din blick?

Eller trådlösa basstationer som använder wifi för att se vilka mobiltelefoner som befinner sig i närheten?

Med mer data om kunderna får butikerna underlag för skräddarsydda erbjudanden eller idéer till hur butiksgolvet ska utnyttjas för maximal försäljning.

Men den data som butikerna använder för att få dig att köpa mer är också data som säger något om vem du är.

De tekniska hindren för att samla in de här uppgifterna blir allt mindre. Men det finns sätt att driva utvecklingen åt andra hållet. Apple låter till exempel sedan en tid tillbaka iPhone skicka falska adresser medan telefonen letar efter en wifi-bas att koppla upp sig till, vilket gör det svårare att samla in information om telfoner som ofta rör sig i området. (Å andra sidan är Apple ett av de företag som hårdast driver på utvecklingen bakom lågenergi-bluetooth, under namnet iBeacon.)

Men det som framför allt behövs är tydliga regler för hur informationen får användas, hur länge den får lagras, hur den får säljas och vem som får titta på den.

Google Chrome Blog: Adobe joins the Chromebook party, starting with Photoshop

Publicerad 30 september, 2014

Google Chrome Blog: Adobe joins the Chromebook party, starting with Photoshop

Today, in partnership with Adobe, we’re welcoming Creative Cloud onto Chromebooks, initially with a streaming version of Photoshop.

Rejält steg framåt för Chrome OS: Att få möjlighet att köra Adobes program i molndatorn kan betyda mycket för dess framgångar.

Googles bilar + Googles kalender = taxi när du behöver det

Publicerad 13 juni, 2014

I elfte avsnittet av podcasten Bad Voltage intervjuas Tim O’Reilly. Samtalet glider in på taxitjänsten Über och hur kedjan för en resa fungerar. En app för föraren i bilen, en annan app för kunden och däremellan ett backend-system som sköter bokningar, betalning och annat. Resultatet är ett väldigt enkelt sätt att beställa, åka i och betala en taxi.

Men det riktigt intressanta är när O’Reilly tar nästa steg i resonemanget: Googles utvecklingsarbete med bilar som kör av sig själva.

När tekniken väl fungerar blir det möjligt att klippa de två yttersta länkarna i bokningskedjan, föraren och passageraren.

Som användare behöver du inte längre beställa bilen själv. Din telefon vet var du är och när du eventuellt ska vara någon annanstans.

Och i bilen finns ingen förare som tar emot instruktioner om körningen, bara en dator som gör precis vad den blir tillsagd.

I en annan podcast, Guardians Tech Weekly, hörde jag i vintras hur Google bytt mål. Från ”indexera all kunskap” till ”att vara den bästa personliga assistenten”.

En bil som väntar på dig när du kliver ut från jobbet på väg till kundmötet, utan att du själv har gjort något alls, låter väl som ett steg på vägen mot det målet?

Welcome to Google Island

Publicerad 28 maj, 2013

Welcome to Google Island | Gadget Lab | Wired.com

"Welcome to Google Island. I hope my nudity doesn’t bother you. We’re completely committed to openness here."

Wireds Mat Honan funderar lite över vart Google är på väg.

Nästa sida »

Missa inte min kommande gratis-bok med tips för uppgiftslistan, kalendern och e-posten!

Copyright © 2021 · Monochrome Pro på Genesis Framework · WordPress · Logga in