Anders Thoresson

företagande

10 år som frilans – 10 tips till dig som just börjat

Publicerad

Första arbetsdagen efter årets semester var också min tioårsdag som frilansjournalist. Redan när jag pluggade på Journalisthögskolan i Göteborg började jag fundera på möjligheterna att frilansa. Gärna ett fast jobb först, för att få erfarenhet och kontakter. Men på några års sikt, gärna prova på att frilansa.

Våren 2006 kom möjligheten. Dagens Industri behövde en fast frilans som skrev tekniknyheter till di.se. Jag fick frågan om jag var intresserad och för mig var det uppenbart att det var chansen för mig.

Tio år senare är jag fortfarande frilansjournalist. Och trivs utmärkt med det.

Som arbetsmarknaden för journalister ser ut idag och tycks utvecklas framöver är frilansarna många och blir säkert fler. Det här är mina tips till dig som just startat ditt eget företag.

Nischa dig

Konkurrensen på frilansmarknaden är tuff. Samtidigt gör sig många redaktioner av med fast personal för att istället köpa material av externa skribenter. Ett uppenbart sätt att sticka ut är att nischa dig, skaffa ett område du kan bättre än någon annan. Det är en fördel både för dig själv och de redaktörer du kommer att jobba med.

För din egen del innebär det att du får maximal utväxling på det du redan kan och det du lär dig framöver. För varje jobb du gör kan du utnyttja din tidigare kunskap. Du behöver lägga mindre tid på att läsa in dig, mindre tid på att förbereda intervjuer. Och du kommer känna dig trygg, både i intervjusituationer och med dina färdiga texter.

Min erfarenhet är också att djupare ämneskunskaper gör det möjligt att hitta olika vinklar på samma ämnen. Vilket är utmärkt. Olika vinklar passar i olika tidningar, vilket gör dig mindre sårbar än om du skriver om massor av ämnen för ett fåtal redaktioner.

För redaktörerna på landets redaktioner innebär en tydlig nischning att de vet att du kan det du skriver om. När du till slut lyckats etablera dig som skribent inom just din nisch innebär det att du med större pondus kan sälja in artiklar, men kanske också att redaktörer hör av sig till dig när just deras tidning ska ha en artikel där ämnet egentligen ligger utanför redaktionens kompetens.

Omvärldsbevaka

För att kunna känna och kunna hävda att du har en nisch behöver du omvärldsbevaka, se till att du är uppdaterad på det allra senaste. Prenumerera på tidningar, hitta de bästa nyhetsbreven på nätet, följ bloggare och relevanta Twitter-konton. Sätt av tid varje vecka att åtminstone skumma nyhetsflödet, så att du vet vad som händer.

Behöver du hjälp att komma igång har jag skrivit mycket om omvärldsbevakning på nätet.

Skriv bra pitchar

För att sälja in en idé räcker det inte med att du hittat något intressant att skriva om. Du måste också hitta rätt sätt att skriva, hitta rätt vinkel.

När jag jobbade som redaktör på Ny Teknik tog jag emot många frilanspitchar där förarbetet inte var gjort. Oftast av frilansar som normalt sett inte skrev om teknik, som snubblat över något som var intressant (åtminstone för frilansen), letat efter tekniktidningar, hittat Ny Teknik och ringde mig.

Men många gånger var det "intressanta" känt sedan länge. Och andra gånger passade vinkeln över huvud taget i tidningen.

Så innan du försöker sälja in en idé, läs – eller åtminstone bläddra – i några tidigare nummer för att få en känsla för vilken typ av artiklar som publiceras. Och fundera på varför just den typen av artiklar är med i tidningen, vad är det redaktionen vill ge läsarna?

Du kan också försöka kontakta redaktörer på de tidningar du vill jobba för och fråga vilka frilansbehov de har. Kanske är det vissa artiklar som de anställda alltid skriver, medan andra gärna läggs ut på externa skribenter. Då är det slöseri med både din och redaktörens tid att försöka hitta artiklar av det förra slaget.

Se till att få skälig timpeng

När idén väl är insåld återstår att komma överens om arvode. Från redaktörens horisont kan diskussionen utgå från många olika faktorer, som textlängd, antal intervjupersoner eller något annat.

Men för dig är egentligen bara två saker intressanta: Hur mycket är redaktören beredd att betala i kronor och ören och hur lång tid tror du att det kommer ta för dig att göra jobbet? Hur och varför redaktören säger ett visst belopp spelar mindre roll, det viktiga för dig är att timpenningen blir rimlig (eller allra helst bra). Utan vettig timpeng kommer du inte att få någon stabilitet i ditt frilansande, eftersom konsekvensen antingen blir att du måste jobba för mycket eller att du inte får in pengar till mat och hyra.

En måttstock på vettig timpeng hittar du i SJF:s frilansrekommendation. Jag använder den ytterst sällan i en arvodesförhandling, men använder den nästan varje gång för att stämma av att det överenskomna arvodet är okej. Och här kommer återigen din grad av nischning in. Säljer du hela tiden artiklar som kräver mycket inläsning kommer timpengen att bli lägre. Gör du jobb om ämnen du redan kan behöver du inte lägga lika mycket tid på research och timpengen blir högre.

För att kunna hålla koll på timpengen behöver du också hålla koll på hur mycket tid du lägger på en artikel. Penna och papper eller Excel-ark funkar, men någon av nätets alla tjänster för tidsrapportering är bättre. Själv använder jag Hours.

Förankra jobbet i text

När du och redaktören är överens om allt, vinkel, textlängd, deadline och så vidare, skriv gärna ett kort mail till redaktören som sammanfattar överenskommelsen. Särskilt om det handlar om ett större jobb eller ett jobb åt en redaktion som du tidigare inte jobbat åt. Det är ett bra sätt att en sista gång stämma av att du verkligen förstått vad det är för artikel redaktören vill ha och därmed också något att falla tillbaka på när du väl börjar skriva artikeln. Inte sällan dyker nya intressanta aspekter upp under arbetets gång, men om det inte är vad du lovat redaktören är det heller inte vad du ska vinkla texten på om du inte först tar en diskussion med redaktören.

Håll ordning på vem du lovat vad och när

Det sista du vill göra är att missa en deadline. Du behöver därför planera ditt arbete noga, inte minst om du jobbar åt många olika uppdragsgivare. Som anställd går det alltid att ha en diskussion med chefen om hur arbetet ska prioriteras när saker och ting kör ihop sig. Som frilans har du sällan den möjligheten. Det går inte att ringa till redaktören på redaktion X och tala om att artikeln tyvärr blir några dagar sen eftersom du först måste bli klar med artikeln till redaktören på redaktion Y.

Lösningen är att se till att du har järnkoll på vilka artiklar som ska vara klara när och planera "baklänges" utifrån det. Vilka steg är det fram till färdig artikel? När behöver de vara klara för att texten ska bli klar i tid? Se också till att ha lite slack i planeringen, så att en sjukdag eller två inte innebär en katastrof. Behöver du inte utnyttja den tiden till artiklarna du jobbar med så är det istället tid för omvärldsbevakning, pitchar eller bokföring.

Håll det du har lovat

Att hålla dig till den utlovade vinkeln är bara en del av den viktiga formalian. Din redaktör vill givetvis ha en bra text, men hen vill också ha en text i tid, med rätt längd, med överenskomna faktarutor, bilder och så vidare.

Som redaktör på Ny Teknik fick jag mer än en gång ta emot texter som var dubbelt så långa som jag hade beställt. "Men det är ju så intressant," menade skribenten. Och jag kunde förvisso hålla med. Men det hjälper inte, när det finns plats för 4000 och inte 8000 tecken.

Som redaktör vill man få en text som är så nära publicerbart skick som möjligt. Jag har sett frilansar avslöja att de lämnat texter med en uppmaning till redaktören: "Jag är inte säker på att de här två faktauppgifterna stämmer, kan du vara snäll att kolla?"

Gör inte så!

Inse att du är företagare

Att vara frilans innebär att du från och med nu inte bara är journalist, utan dessutom företagare. Du har inte bara en reporterroll att fylla. Du är även företagsledare, personalchef, it-chef, ekonomiansvarig och marknadsansvarig. Du är din egen chef.

Ta de här rollerna på lika stort allvar som journalistjobbet. Inte minst ekonomibiten. Jag har i diskussionsgrupper för frilansjournalister sett många panikartade frågor om bokföring, moms och skatt från dem som just startat eget. Ta hjälp så att du får ordning på ekonomin från allra första början! Det är bästa sättet att undvika missförstånd runt exempelvis moms, eller hamna i en situation där det inte finns pengar när det är dags att betala skatten.

Säkerhetskopiera din dator

Din dator är ditt viktigaste arbetsverktyg. Se till att du har alltid har en färsk säkerhetskopia av allt som finns på den. Det är bättre att ta några timmar på att lösa det nu, än att försöka hantera en total hårddiskkrasch i efterhand.

Oroa dig inte för mycket för framtiden

Konkurrensen på frilansmarknaden har ökat rejält under de senaste åren. Som nybliven frilans kan det därför kännas som en osäker framtid. Tyvärr finns alltid en risk för att oro leder till förhastade och dåliga beslut. Som att gå med på arvoden som innebär en orimligt låg timpeng.

Jag tror att det är befogat att känna tveksamhet inför möjligheterna att på sikt försörja sig på jobb åt redaktioner som ägnar sig åt traditionell journalistik. På grund av problem med affärsmodellerna kommer många redaktioner sannolikt behöva skära i sina frilansbudgetar. Å andra sidan skärs det också bland de fast anställda, med ökade behov av frilansmaterial som konsekvens.

Jag tror också att det kommer finnas andra uppdrag än de traditionellt journalistiska där en frilansjournalists kompetens är efterfrågad. Behoven av att presentera information på ett begripligt sätt minskar inte. Snarare tvärt om.

Så om oron handlar om möjligheterna att försörja sig som frilansjournalist är den till viss del befogad. Om du däremot kan tänka dig att försörja dig som frilansskribent tror jag att saker och ting ser ljusare ut.

Fem tips till dig som är din egen chef

Publicerad

Sedan augusti 2006 har jag varit frilans. Vilket också innebär att jag närmar mig 10 år som min egen chef. Det är upp till mig själv att se till att saker och ting blir gjorda, att rätt saker blir gjorda, vilket i slutänden leder till att det finns uppdrag att fakturera för. Det är också mitt eget ansvar att sköta administration, vara it-chef, personal-chef, vaktmästare och alla andra befattningar som finns i ett större företag.

Några erfarenheter som är värda att dela med mig av har jag gjort under de här tio åren.

Se till att ha marginaler

Oförutsedda saker händer. Som anställd finns det ofta någon att vända sig till när skrivaren slutar fungera. När man upptäcker att batterierna till diktafonen är slut minuten innan intervjun ska börja finns det ett förråd att hämta nya i. När tre deadlines plötsligt krockar finns det en chef som får bestämma prioriteringsordningen.

Som egenföretagare är det bara att tugga i sig att en onsdagsförmiddag får ägnas åt att först felsöka och sedan beställa ny skrivare. Att se till att batterierna är laddade. Och att hantera deadline-krockar på bästa sätt.

Ett sätt att lösa uppkomna situationer är att jobba mycket. Det skiljer inte anställda från egenföretagare, ibland krävs övertid för att hinna med. Utmaningen är att som egenföretagare se till att övertiden inte blir för stor, att värna sin lediga tid.

Målet är därför vara att ha marginaler, att ha slack i planeringen som lämnar utrymme för att hantera det oförutsedda.

Och det är här hela resonemanget om “effektivitetsmetoder” som Getting Things Done blir intressant på riktigt. Som jag skrivit tidigare: För mig handlar det i mindre utsträckning om att vara effektiv, betydligt mer om att ha kontroll över arbetsdagarna och -veckorna. Att undvika stress. Ett konkret exempel är att i möjligaste mån planera in deadlines med åtminstone några dagars mellanrum. Det ger mig de marginaler jag behöver – och behövs inte marginalerna har jag ännu inte träffat en uppdragsgivare som haft synpunkter på en för tidig leverans.

Se till att skaffa bra rutiner för uppgiftslistor, kalender och e-post, rutiner som ger dig överblick, kontroll och i förlängningen de marginaler som du kommer må bra av och glädjas åt.

Ta reda på vad du ägnar dina dagar åt

Som egenföretagare är det också mycket värdefullt att logga sin tid. Av två anledningar.

Den ena gäller den tid som jag kommer att fakturera för. Jag vill veta hur många timmar jag lägger på uppdrag X, Y och Z.

Den andra gäller hur jag använder min totala arbetstid. Hur mycket av den ägnar jag åt arbete som drar in pengar till firman, och hur mycket är kringarbete. Research, idéarbete, administration? Research och idéarbete vill jag ägna lagom mycket åt, administration så lite som möjligt.

På nätet finns gott om digitala stämpelklockor. Jag rekommenderar just nu Hours.

Skaffa en fysisk signal för arbetstid och fritid

För mig, som är pappa till två barn, har det varit viktigt att skilja på arbetstid och fritid. Men om man dessutom jobbar hemifrån, vilket jag gjorde i närmare åtta år, är det en utmaning. För mig blev lösningen promenader. En varje morgon, för att gå till jobbet, och en hem, så ofta jag kunde. Oavsett väder, på med kläderna, ut genom ytterdörren, en sväng i bostadsområdet och så hem igen.

Eftermiddagspromenaderna blev tyvärr inte alls lika många som de borde ha blivit och alldeles för ofta var jag kvar på jobbet i tankarna när resten av familjen kom hem. När jag nu jobbar från ett kontorshotell och får promenaden hem varje dag, oavsett om jag tycker att jag hinner eller inte, inser jag hur viktig den faktiskt är för nedvarvningen.

Fyll på med nya idéer

Som frilansjournalist – och egenföretagare i många andra branscher också – har jag själv det fulla ansvaret för att hitta nya idéer. Både till enstaka artiklar men också till hur företaget kan utvecklas över tid.

Fördelen är att internet är fullt av frön till bra idéer. Det gäller bara att hitta dem. Därför är det viktigt att förstå skillnaden på att söka och på att omvärldsbevaka och att ägna sig åt det senare på ett så bra sätt som möjligt. Enligt mig är RSS ett av de bästa verktyg som går att använda. Gärna kompletterat med Instapaper, för det du inte hinner läsa direkt, och med ett eget referensbibliotek där du sparar sånt du kan ha glädje av i framtiden.

Viss administration är tråkig men nödvändig

Strunta inte i att säkerhetskopiera din dator. Se till att ha ordning på lösenorden. Fatta medvetna beslut om vilka tjänster du väljer att använda. Lås inte in dig, utan skaffa ett eget domännamn.

Det är saker som tar lite tid att få på plats, men som en vacker dag äter upp varenda liten marginal du samlat på dig om du hoppar över det nu.

Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

[et_bloom_inline optin_id=optin_9]

Super Normal

Publicerad

Super Normal

In each of these cases, the innovator did not invent the category. They simply took what was “normal”, and added a twist. They added an innovation.

Dave Morin, som startat Path, får det att låta rätt enkelt att komma på en bra produkt.

”Några av världens absolut största varumärken har hört av sig”

Publicerad

Lanseringen av mininetbooken IS01, den första produkten från KDDI som Ocean Observations jobbade med. Sofia Svanteson, i mitten, tillsammans med Yamashita-san och Kozuiki-san från KDDI.

Hösten 2010 öppnade den svenska designbyrån Ocean Observations kontor i Tokyo. Efter framgångar hos den mobiloperatören KDDI hoppas grundaren och vd:n Sofia Svanteson på fler framgångar i Japan.

Hur fick ni japanska operatören KDDI som kund?

– 1999 var jag i Tokyo på studiebesök med KTH. Det var första gången och där fick jag se de här fantastiska telefonerna som var något helt annat än det vi hade i Sverige på den tiden. Här hade Nokia precis lanserat sin första wap-telefon. Men i Japan öppnade sig en helt ny värld med mobiltelefoner som nästan var som små datorer. Folk använde tjänster som man inte ens hade börjat drömma om här hemma. Och KDDI var väldigt duktiga på industridesign, man sökte sig aktivt till deras telefoner. De såg ut som små karameller allihop.

– Sen jag startade Ocean Observations två år senare har det alltid varit en dröm att få jobba med KDDI. Under flera års tid har jag varit där och haft möten med dem. De tyckte att vi hade spännande idéer, men det ledde inte till något konkret förrän 2008, då vi hade med oss en agent för första gången.

En agent som i idrottssammanhang?

– Man skulle nästan kunna säga så. De jobbar med att få in utländska bolag på den japanska marknaden.

Är agentskapet en tjänst som ni köper av dem?

– De får en provision på det de lyckas sälja. De vi träffade på KDDI var hyggliga på engelska, men kunde nu få all information på japanska eftersom agenten översatte. Det gjorde att de kände sig mer trygga, och plötsligt sa KDDI att de ville testa oss. Vi fick ett litet uppdrag för att visa vad vi går för.

Hur går det till när man som en liten, svensk designbyrå tar kontakt med KDDI för att få de här första mötena? Hur mycket måste man tjata?

– Första gången inte alls. Vår dåvarande styrelseordförande hade jobbat på Qualcomm i tio år och sålt Brew. Så han kände varenda operatör i hela Asien, vilket gjorde det lätt för honom att säga “hej, jag kommer här med min designbyrå”. Sen har jag själv hållit kontakten och letat upp de personer som var med på första mötet, så efter den första introduktionen har vi stått på egna ben.

Och sen fick ni uppdraget att designa om Android, med start i januari 2009. Vad gick projektet ut på?

– Att lösa ett antal användbarhetsproblem som KDDI ansåg fanns i plattformen. Jag skulle inte vilja påstå att det är typiska japanska användbarhetsproblem, utan problem som jag tror att många har. Man säger att Android-plattformen är riktad till dem som är riktigt tekniskt intresserade, medan iOS mer är riktad till gemene man.

Handlade uppdraget om att skapa ikoner och bakgrundsbilder eller också om att designa om hela interaktionsflöden?

– Både och. För home screen och launchern designade vi om hela interaktionen också. När man kommer längre in i telefonen fungerar den precis som vilken Android-telefon som helst.

Då jobbade ni med det här uppdraget hela 2009 och en bra bit in på 2010 också?

– Det började med att vi fick göra om hemskärmen och launchern. Sen ville KDDI att vi skulle ta hand om alla deras flaggskepps-applikationer också. Vi gjorde en musikspelare, en jättestor tjänst som kan jämföras med iTunes. Efter det blev det en mängd olika typer av navigations- och karttjänster. Sen har vi gjort en sportapplikation och en social adressbok.

– I och med att KDDI har satsat så hårt på att ta fram ett eget användargränssnitt för Android innebär det att vi också måste uppdatera det. När det kommer en ny version av Android måste vi också titta på hur vi ska uppdatera designen. Det är ju ett långsiktigt samarbete.

Är det här ett typiskt uppdrag för er?

– Det kan man säga. Ett av tre typiska uppdrag. Vi jobbar väldigt mycket med användargränssnitt för mobila operativsystem. Det har vi gjort ända sedan vi startade bolaget 2001. Sen jobbar vi mycket inom det som kallas embedded systems, där vi tittar på användargränssnitt för helt nya typer av produkter. Det kan vara kök från Electrolux eller kontrollsystem för ABB eller informationssystem för Scania. Generellt handlar det om pekskärmar, där de dyker upp får vi nya uppdrag. Och sen mobila strategier, där vi tittar på mobila tjänster för olika varumärken.

Om man tar en kökstillämpning från Electrolux och en mobiltelefon från KDDI, finns det så många gemensamma nämnare att ni kan vara bra på båda grejerna?

– Det första uppdraget vi fick för Electrolux var att designa ett gränssnitt för touchskärmar till deras professionella ugnar. Storleken på det användargränssnittet liknar hyfsat mycket en smartphone. Utgångspunkten är att gränssnittet ska vara användarvänligt, och det är ungefär samma designprinciper och processer man använder sig av oavsett hur stor skärmen är. Däremot är det jätteviktigt att man förstår i vilken kontext gränssnittet ska användas och vilka som är användarna. I Electrolux fall handlar det om att göra jättemånga användarstudier i en mängd kommersiella storkök.

Varför är det viktigt?

– För att förstå vilka problem som fanns med de befintliga användargränssnitten. Och att lära känna användarnas behov och beteenden. Det finns en mängd olika användare, allt från chefskocken till städaren. Även städmanualen för ugnen sitter i användargränssnittet.

Hur drivande kan ni vara med egna idéer gentemot kunderna. Jobbar ni bara på deras specifikationer eller har ni ett utrymme att sälja in egna idéer också?

– En bra designer ska jobba på det sättet. Vi ska kunna analysera deras situation och kunna hjälpa dem att lösa sina problem med hjälp av design. Vår målsättning är att tillsammans jobba fram en strategi för hur vi ska stärka deras varumärke och skapa affärsnytta genom att lösa vissa problem med hjälp av design. Sen finns det givetvis kunder som redan tagit det steget och vet precis vad det är de vill att vi ska göra. Men vi uppskattar verkligen projekten där vi får vara med och titta på problemställningen också.

Uppdraget åt KDDI, hur stor del av er omsättning utgjorde det 2009?

– 2009/2010 har det varit enormt, säkert hälften av vår omsättning.

Du är inte rädd att bli för beroende av dem?

– Anledningen till att vi öppnade ett kontor i Japan i september är att vi ser hur eftertraktade våra tjänster är där. Vi ser till att bygga upp verksamheten i Japan, att inte bara förlita oss på en enda kund där borta. Så nej, jag är inte rädd för att de ska bli för stora. Men det är klart att vi måste vara förutseende.

Du ser snarare uppdraget åt KDDI som en murbräcka in på den japanska marknaden?

– Absolut. Nu har vi visat att vi kan jobba med ett av Japans absolut största varumärken. Det är väldigt viktigt för alla andra japanska företag som kommer i kontakt med oss nu. Det är en kvalitetsstämpel, vi har klarat samarbetet och produkterna på marknaden får kundernas uppskattning.

15 anställda 2009, 24 i fjol. Fortsätter ni rekrytera?

– Vi har vuxit med nästan 50 procent under det senaste året. Vi ser att det finns en möjlighet att växa med 50 procent till under nästa räkenskapsår. Det svåra är att hitta rätt folk. Det är det som gör att man inte alltid växer så fort som man skulle kunna göra.

Vad är det som gör att det tar fart nu?

– För första gången har vi ett riktigt stort projekt för ett spännande varumärke där vi får säga att vi genomfört designarbetet. Vi har jobbat med en mängd olika telefontillverkare och operatörer under många år. En del projekt har handlat om konceptutveckling som inte har realiserats. Sen är många stenhårda med att vi inte får berätta om att vi jobbar med dem. Och då blir det väldigt svårt att marknadsföra sig, när man inte har tid att sitta och hitta på interna koncept.

Men finns det några konkurrensskäl för era kunder att resonera så?

– Det finns det nog en rädsla för att konkurrenterna ska börja anlita samma byrå, om det har blivit en framgångsrik produkt. Och en rädsla för att företagshemligheter ska börja spridas. Men det är en oro som jag tycker är obefogad. Som designbyrå och konsult lever du bara så länge du sköter dina kort. Skulle vi börja fippla med dem, då är vi körda. Vi måste vara jättenoga med sekretessen, att ha olika team.

Att få använda kunderna som referens, kommer det ofta upp i förhandlingarna?

– Personligen vill jag genomföra ett projekt innan vi börjar diskutera kommunikationen, men generellt är det en fråga som tidigt kommer upp på bordet. Man vill gärna kunna använda projektet i sin marknadsföring, och så kanske man också tar olika betalt beroende på om man får berätta om projektet eller inte.

I fallet med KDDI, var det svårt att få använda dem som referens?

– Nej, det är KDDI som driver på. Genom att anlita oss får de influenser utifrån, vilket gör dem annorlunda och därför är det också något som de vill prata om.

Vad är nästa steg för Ocean Observations?

– Några av världens absolut största varumärken har hört av sig och säger att de gärna vill jobba med oss. Det känns otroligt häftigt. Det finns alltid designproblem och användbarhetsproblem att lösa, så det är bara att köra vidare. Ett japanskt bolag som jag tycker är jättespännande är Toto, en stor tillverkare av badrumsinredning som till exempel toaletter och handfat. De ligger längst fram i världen när det gäller att plocka in healthcare-biten i det ”digitala” badrummet. Där finns det en mängd olika tjänster och användargränssnitt att designa.

Bland alla mailen som kommer, finns det inga uppköpspropåer?

– Det har vi fått under flera års tid. Men vi känner att vi har mer att göra på egen hand.