Om mobildistraherade föräldrar
"Backa bandet femton år till tiden innan sms slog igenom – hade vi då haft föräldrar sittande vid den där bassängen med full uppmärksamhet på barnen?"
Daniel Åberg i ett kort inlägg som knyter an till det som Mattias Barsk skrivit och som jag länkade till för två veckor sedan. Och jag tror å ena sidan att det ligger mycket i hur de två resonerar, att även tidigare föräldragenerationer har haft andra saker som stulit deras uppmärksamhet. Men å andra sidan, när man läser Sandra Jakobs krönika som Daniel Åberg kommenterar, inte känns det helt okej heller?
”Svara ordentligt pappa! Ja eller nej!”
Uppmaningen kom från min son vid några tillfällen förra året. Till slut lyckades jag få ur honom varför mitt jakande ”mmm” inte räckte som svar. Det hade nämligen visat sig att det i själva verket visat sig vara ett ”nej” – när jag väl lyft blicken från mobiltelefonen och blivit uppmärksam på vad han faktiskt frågade om.
Han, fyra år gammal, hade identifierat att en mobiltelefon i mina händer innebar att han inte kunde lita på att han hade min uppmärksamhet. För mig var det en ögonöppnare.
Min svärmor sa en rätt intressant grej när vi pratade om det här efter att jag hade skrivit mitt inlägg. Hon kunde överhuvudtaget inte minnas särskilt många tillfällen när sådana här situationer inträffade när hennes barn växte upp. Det här beror säkert så klart mycket på i vilken miljö man växer upp, men överlag tror jag att det här med att vi följer med våra barn och sitter och tittar på medan de gör sina aktiviteter är en rätt modern företeelse. Förr släpptes barn iväg och fick klara sig själva i större utsträckning (plus att saker som simundervisning ofta skedde i skolans regi). Så det är nog en kombination av rätt många ingredienser.
Intressant aspekt. Jag har tidiga minnen från fotbollsträningar i sju-, åttaårsåldern – tidigt 80-tal alltså – då jag vet att jag och mina kompisar blev avsläppta och sedan hämtade när träningen var slut.
Sen tycker jag också att det är viktigt att komma ihåg allt som den nya tekniken möjliggör. För mig: Frilansande hemifrån på deltid sedan vårt första barn var ett år. Har gett mig mer tid med dem än vad som skulle har varit möjligt annars.