Hösten 2003 låg två tjocka böcker bredvid min säng. Den ena en introduktion till webbutvecklingsspråket PHP, den andra till databasen MySQL. Med dem som kvällslektyr lyckades jag så småningom bygga ett webbaserat fotoalbum där släkt och vänner kunde dela bilder med varandra – sex år innan Instagram lanserades!

Någon programmerare blev jag aldrig och inte heller framgångsrik entreprenör. Men känslan av att det går att utveckla egna program, webbtjänster eller småskript som löser behov jag själv har har aldrig lämnat mig.

Det som saknats är tid.

Under helgerna dök jag sent omsider ner i “programmerings-AI” på allvar, språkmodeller och verktyg skräddarsydda för mjukvarutuveckling, i mitt fall Claude Code.

Det första lilla testet blev att försöka fixa en bugg på min blogg som irriterat mig i ett drygt år. Den var borta på en kvart. Av bara farten löste jag också några layoutproblem för dem som besöker bloggen i mobilen.

Ett annat skav har varit friktion i mitt länkbloggande. Jag läser, lyssnar och tittar på en hel del och vill enkelt kunna dela med mig av det som jag tycker är särskilt intressant. Men det har varit för knöligt och blir därför sällan av. Nu tar det mig bara någon minut att välja ut ett citat från en intressant artikel, lägga till en kort kommentar, och få upp texten på bloggen tack vare en kombination av Apple Shortcuts, n8n och lite javascriptkod som Claude genererade.

Min långa lista med småprogram som skulle underlätta för mig själv känns plötsligt realistisk att ta sig an!

Timmarna med Claude handlade om en och samma sak: Att förbereda för mer regelbundet bloggande under 2026. För exakt tio år sedan, våren 2016, deltog jag i “bloggutmaningen” Blogg100 som Fredrik Wass då drog igång för femte året: “Skriv ett inlägg om dagen ett hundra dagar i rad.”

Nu har jag inte tänkt att lägga upp ribban riktigt lika högt. Men åtminstone ett par länktips i veckan tänker jag att det ska bli, samlade i ett utskick till mitt nyhetsbrev varje söndag. Erfarenheterna från 2016 säger mig också att det helt säkert blir ett antal längre texter av bara farten. Att skriva ofta och regelbundet hade åtminstone den effekten den våren.

Det sista jag gjorde innan jag stängde ned jobbdatorn innan jul var att schemalägga två avsnitt av AI Sweden Podcast: Det första med Erik Wallström på Google, det andra med Christian Ryan på Anthropic. Samtalen handlar om promptning av språkmodeller i allmänhet och av Gemini respektive Claude i synnerhet, med ett fokus på AI-agenter.

A good AI assistant will need to be trained on everything we do and will need access to our most intimate personal interactions. This means an intimacy greater than your relationship with your email provider, your social media account, your cloud storage, or your phone. – Building Trustworthy AI Agents, Bruce Schneier.

Bruce Schneier pekar på en central utmaning om vi på allvar ska kunna få personliga AI-agenter: Tillgången till data.

Och argumenterar för att vi troligen behöver ”personliga datalager” som är separerade från själva tjänsterna, och som bland annat ger oss användare kontroll över vilken AI-modell som får tillgång till vad.

På återhörande. Om en vecka. Om allt går enligt plan.

/Anders