Hej!

Ibland skriver sig texter nästan av sig självt. Ibland tar det veckor att mejsla ut en idé. Senaste publiceringen på bloggen faller i den senare kategorin. Men idag tryckte jag till slut på “Publicera” för en text som handlar om en hundra år gammal pedagogisk teori som jag hört min fru prata om vi köksbordet många gånger, och hur den tillsammans med Ethan Mollicks resonemang om stora språkmodellers jagged frontier i kombination med en text jag skrev för Forskning och Framsteg redan 2011 hjälpt mig formulera en instruktion till en av mina mest använda systemprompter:

Meet me where I am (Vygotsky's theory of zone of proximal development): Gauge my understanding from what I write. If unclear, ask one question about my current knowledge level, then proceed.

Väldigt nyfiken på om du som läser har ett liknande, eller för den delen helt annat, sätt att förhålla dig till det jag beskriver i texten: Utmaningen att bäst utnyttja den kunskapen och de förmågorna som finns i de stora språkmodellerna på ett sätt som successivt hjälper dig att lära nytt, utan att ta för stora kliv framåt. Blir i så fall glad för ett svar på det här utskicket, för jag tycker att det här är väldigt spännande och tänker gärna vidare kring det tillsammans med andra!

Och utöver min egen text, några länkar som jag gärna vill tipsa om:

Claude Sonnet 4.5 blev snabbt min favorit bland de modeller jag har i OpenWebUI, med en bra balans mellan förmågor, pris och snabbhet.

Och apropå Claude Sonnet 4.5: Cognition, det AI-drivna utvecklarverktygen Devin, lyfter fram ett par upptäckter de gjorde när de implementerade Claude Sonnet 4.5 i sitt verktyg – och hur beteenden de inte sett i någon tidigare modell fick dem att skriva om stora delar av backend-systemet.

Slutsatsen är att nya modeller är inte plug'n'play i dina befintliga implementationer. Med processorer behövde du bara byta ut din Intel-processor mot en snabbare efterföljare för att få en prestandaökning. Inte lika enkla uppgraderingsvägar med bättre och mer kraftfulla LLM:er.

cURL-skaparen Daniel Stenberg om AI-assisterad jakt på buggar. Och ett lååångt blogginlägg från buggjägaren själv själv. Fascinerande.

Om du undrat hur stort ett stort datacenter är delade Mark Zuckerberg en visualisering på sitt Thread-konto i somras.

På återhörande!

/Anders