I somras gästade Anette Novak och jag Tinius Talks, en podd som produceras av stiftelsen Tinius Trust som är största ägare i Schibstedt. Samtalet med Kjersti Løken Stavrum handlar om källkritik och källtillit, ur ett medieperspektiv.

Inför inspelningen hade jag gjort några stödanteckningar. Tre av punkterna, lite mer genomarbetade, ser ut så här:

Tanke 1: Källtilliten för varumärke utmanas av enskilda individer

Under lång tid var det avsändare på aggregerad nivå man hade tillit till. Och med det menar jag ett kollektiv av journalister, i form av en redaktion. Så är det fortfarande, i podden nämner jag bland annat The Guardian och New York Times som källor jag litar på, men jag kunde lika gärna ha sagt SVT eller Dagens Nyheter.

Men en förändring som går att se är att källtilliten allt oftare också handlar om enskilda individer, någon man följt under en längre tid och som visat sig ha koll på sitt ämnesområde. Jag har en uppsjö av bloggare och twittrare som jag följer på de premisserna i min dagliga omvärldsbevakning i rollen som teknikjournalist. För traditionella redaktioner innebär det här en ny konkurrenssituation, men också en ny möjlighet om kunniga reportrar får möjlighet att profilera sig. Neddragningar på många redaktioner innebär dock att utvecklingen går åt rakt motsatt håll: Enskilda reportrar förväntas kunna rapportera om lite av varje, istället för att bli experter på sitt ämnesområde. Fackreportrar ersätts av allmänreportrar, och det är inte rätt väg att bygga tillit på individnivå – och finns inte den på individnivå, då blir den också svårare att få som kollektiv.

Tanke 2: Traditionella medier har ett arbete som måste göras

En styrka redaktionerna har i förhållande till enskilda individer är kollektivet och de redaktionella arbetsmetoderna och processerna. Här är min uppfattning att journalister och redaktioner kan bli bättre med att synliggöra det redaktionella arbetet. Läsarna, lyssnarna, tittarna tar del av det färdiga materialet, men hur har resan dit sett ut? Vilka källor bygger artikeln eller inslaget på, varför är de valda?

Men jag ser också att presentationen av redaktionens arbete behöver ses över. Det behövs tydligare gränsdragningar mellan nyhets- och opinionsmaterial, mellan journalisternas arbete och mellan annonser och annat kommersiellt material.

Dessutom måste arbetet med affärsmodeller fortsätta. Betalväggarna är ett demokratiskt problem eftersom de ger en obalans i tillgången mellan konspiratoriskt material och annat. Att hitta andra, fungerande affärsmodeller tror jag är en nödvändighet ur ett demokratiperspektiv. För att kunna montera ner betalväggar och för att återinrätta fackreportrarna.

Tanke 3: Det tekniska understödet

Vi behöver jobba med källkritik som kompetens. Men också hitta sätt att ta tekniken till hjälp, som till exempel kameror och annan digital inspelningsutrustning som signerar material när det spelas in för att försvåra manipulation, blockkedjelösningar för att verifiera innehåll eller det som Facebook/WhatsApp tydligen är på gång att göra i en kommande version: Bygga in funktioner som ska göra det enkelt att utföra en ”reverse image search”.

Det här kan bli viktiga verktyg för både reportrar och enskilda mediekonsumenter, eftersom källkritik och källtillit i dag är kompetenser som behövs i vardagen, mest hela tiden.