Snarare en pryl för konsumtion än produktion. Och den verkliga revolutionen är molnet. Så vill jag sammanfatta mina två första veckor med en iPad.
Den stora skärmen kombinerat med den låga vikten gör den fantastiskt bra för att läsa på. Texter som sparats i Instapaper, RSS-flödet i Reeder eller Twitter i Twitters egen iPad-app. Bilder och film gör sig givetvis också bra.
Bökigare är den att skriva på. Lägger man den i knät när man sitter i en fotölj eller i soffan blir vinkel mellan det virtuella tangentbordet och skärmytan fel, håller man den i händerna och försöker att skriva med tummarna a’la iPhone blir man snart trött i händerna. Kortare texter går fint, men sitter jag inte vid datorn sträcker jag mig hellre efter telefon än iPad om jag ska skriva ett längre mail. Sitter man vid ett bord blir iPaden dock bättre att skriva på, inte minst om man lägger något i bakkant så att den lutar lite lätt. Får jag önska skulle jag vilja se ett tvådelat tangentbord som placerar hälften av knapparna nära vänster tumme, resten när höger.
Men även om jag än så länge upplever iPaden som lite bökig att skriva på så räknar jag ändå med att göra det en hel del framöver. Många gånger kommer jag kunna lämna den bärbara datorn hemma och resa med lättare packning. Och det tar oss upp i molnet.
Så här långt är det två iPad-program jag testat att skriva i. Det ena är Simplenote som jag redan har i min iPhone, det andra är det iPad-specifika programmet Writer. Båda har den finessen att de synkar texterna jag skriver till molnet och vidare till dator och iPhone. Eller andra vägen. I Simplenotes fall via tjänstens egen server, i Writers med hjälp av Dropbox. Backup av det jag skriver är en fördel, men att texterna automatiskt finns tillgängliga var jag än befinner mig är det som är riktigt bra. I Simplenote har jag till exempel gott om korta minnesanteckningar som kan behöva uppdateras lite när som helst, och som jag kan behöva titta på var som helst. Presentidéer till andra familjemedlemmar och artikelidéer till exempel. Med Writer räknar jag med att snart kunna arbeta med mina artiklar på ett smidigt sätt. Snart får nämligen Scrivener, det program jag använder i Macen när jag skriver, också Dropbox-stöd. Då kan jag enkelt jobba med artiklarna, var jag än befinner mig, och på smidigast möjliga sätt.
Och även om iPad är riktigt bra för spel och underhållning – Air Control tillsammans med femåringen på den stora skärmen är till exempel en höjdare – är det som arbetsredskap och fönster till nätet som iPad är bäst, åtminstone för mig. Jag har tidigare hyllat Reeder som den bästa RSS-läsaren alla kategorier. På iPad är den ännu bättre. (Med ett litet klagomål: Handgreppet för att öppna en mapp för att se alla prenumerationer i den är inte smidigt när man har iPaden i händerna). Och Instapaper, som låter dig spara intressanta texter för att läsa senare gör sig riktigt bra på iPadens större skärm. Twitters iPad-app likaså. Laterstars, en tjänst för att spara länkar från Twitter, har också fått en bra iPad-anpassning.
Utan molnet hade inga av de här tjänsterna varit möjliga. Utan molnet hade iPad bara varit en snygg och rolig pryl.
Håller inte med om att Reeder är bättre på iPaden. Gillar inte alls interaktionsdesignen på den, jag tycker deras iPhoneversion är klart överlägsen och det gör också att jag (trots storleken på skärmen) ändå läser via iPhonen trots att iPaden ligger bredvid.
Snabbheten – på iPad uppdateras prenumerationerna mycket snabbare – och möjligheten att använda iPaden i liggande läge, med rubriker till vänster och text till höger, är det som gör att jag tycker att den versionen vinner över telefonen. Men jag håller med om att mycket av interaktionen är smidigare i iPhone. Två saker jag inte gillar på iPad: Att det krävs en pinch för att öppna en mapp och se alla prenumerationer i den och att det krävs två klick för att markera alla inlägg som lästa.
Är också så sakteliga på väg att upptäcka iPaden som pryl att skriva på. Första artikeln lämnade den i fredags. Får se om det blir anledning att ompröva blogginläggets första mening, vad det lider.
Snabbheten – på iPad uppdateras prenumerationerna mycket snabbare – och möjligheten att använda iPaden i liggande läge, med rubriker till vänster och text till höger, är det som gör att jag tycker att den versionen vinner över telefonen. Men jag håller med om att mycket av interaktionen är smidigare i iPhone. Två saker jag inte gillar på iPad: Att det krävs en pinch för att öppna en mapp och se alla prenumerationer i den och att det krävs två klick för att markera alla inlägg som lästa.
Är också så sakteliga på väg att upptäcka iPaden som pryl att skriva på. Första artikeln lämnade den i fredags. Får se om det blir anledning att ompröva blogginläggets första mening, vad det lider.
Har du testat Evernote? Funkar ju för både smartphones och datorer, Mac & Windows och synkar själv mot molnet. Oerhört smidig tycker jag och har även andra smarta funktioner som att ta skärmdumpar av hemsidor, lägga in bilder etc. jag använder även Evernote som anteckningsverktyg under möten och seminarier på min iPad så jag kan jobba vidare med texterna i min macbook när jag kommer hem.
Har testat Evernote i flera omgångar, utan att bli riktigt vän med programmet. Den största bristen i Evernote är just för att spara webbplatser. Sånt som jag tror att jag kan ha användning av i framtiden sparar jag gärna lokala kopior på. Enklare än att leta bland bokmärken, men också eftersom det är mer framtidssäkert (det händer ju att webbsidor försvinner). Men när jag testat Evernote så har programmet bara sparat innehållet, inte utseendet i form av CSS-filer etc. Istället använder jag ett program som heter Devonthink (finns till OS X och sedan någon månad också iOS), som bland annat har den fördelen att den sparade versionen av webbsidan ser ut precis som den gjorde på nätet. Dessutom kan Devonthink hjälpa till med klassificering av texter och några andra funktioner.
Men jag räknar med att ge Evernote fler chanser framöver.