The European Union is considering banning facial recognition technology in public areas for up to five years, to give it time to work out how to prevent abuses, according to proposals seen by Reuters.
Det här blir intressant att följa. Oron för hur ansiktsigenkänning kan missbrukas har ju debatterats ett bra tag.
Den här veckan återkom Digitalsamtal efter juluppehållet. Per Axbom argumenterar för lite mer friktion i den digitala världen. Både i utvecklingsfasen och i den färdiga produkten/tjänsten. Efter intervjun läste jag om hur en liten designförändring i iPhone verkar ha minskat annonsörers tillgång till platsdata markant.
I december publicerade New York Times en artikelserie i flera delar, under huvudrubriken One Nation, Tracked. Det är som så många gånger när New York Times satsar på digital journalistik oerhört kraftfullt berättat: Om hur platsdata kontinuerligt samlas in från våra telefoner och sen säljs vidare, i första hand för att användas i reklamsyfte.
Själva insamlingen står dock inte telefonen i sig för. Den utförs av appar som användarna har installerat. Gissningsvis utan att veta att just den appen inte bara gör det som påstås i beskrivningen i appbutiken, utan också registrerar och skickar platsinformationen vidare.
Vill man är det däremot lätt att sätta stopp för det här. En fråga om appen ska få tillgång till platsinformationen dyker upp när den installeras. Och vill man ändra sitt beslut i efterhand går det också.
Men själva installationen går snabbt, vem orkar tänka på rättigheter när man bara vill komma igång med den nyinstallerade appen?
Det är när jag läser en annan artikel, hos ZDNet, som jag påminns om både artikelserien i New York Times och ett av Per Axboms resonemang i årets första Digitalsamtal.
Vi börjar med Pers resonemang: Användarna behöver oftare få tid att själva tänka efter hur de vill använda sina prylar. Och för det skulle det oftare också behövas lite mer friktion i tekniken. Många tjänster och appar designas för att användaren så snabbt som möjligt ska slutföra det hen påbörjade. Oavsett om det är att skapa ett konto på en ny tjänst, installera ett program, publicera ett inlägg på en blogg. Men i ett interaktionsflöde som ska gå snabbt behöver valmöjligheterna vara få. Annars finns en risk att användaren stannar upp – ”behöver jag verkligen den här tjänsten, nej jag struntar i att skapa ett konto”.
Och så artikeln i ZDNet: I höstas släppte Apple iOS 13. Massor av nya funktioner och finesser, som vanligt. Är du iPhone-användare är det inte omöjligt att du hunnit svära både en och tre gånger över en av nyheterna. Då och då dyker det upp en kartbild över telefonens skärm, med några få eller väldigt många blå punkter. Och överst står ett appnamn. Kartan visar på vilka platser just den appen använt telefonens platsfunktioner.
Genom på det här konkreta sättet (inte bara en generell fråga vid installationen utan väldigt tydligt var det sker) hur appen kollar var telefonen befinner sig för användarna tycks Apple ha strypt annonsörers tillgång till platsdata. Med kartan finns nämligen val för att stoppa platsinsamling i bakgrunden och att appen bara får använda platsfunktionerna när den är aktiv. ZDNet citerar en artikel som publicerades i Digiday. Enligt den har 80 procent av iPhone-ägarna som uppdaterat till iOS 13 stoppat bakgrundsanvändningen.
En intressant illustration över hur små designförändringar kan få stora konskvenser för användarnas val.
Men det är inte den enda platsrelaterade och integritetsstärkande nyheten i iOS 13. I veckan lade jag själv märke till en liten varningstext längst upp på skärmen när jag skulle dela en bild via en chattapp: ”Plats inkluderad”, stod det. Och så möjligheten att tvätta bort den metadatan.
Om en högre friktion i insamling av platsdata i realtid är ett sätt att stärka integriteten gentemot kommersiella intressen är den här finessen en funktion som stärker integritet i relation till personer som man har i sin närhet, släkt, vänner och kollegor som man kommunicerar med.
När jag föreläser om digitalt självförsvar visar jag ofta upp webbplatsen I know where your cat lives. Det är en snygg illustration över den platsdata vi lämnar i från oss via digitalfoton som publiceras på nätet. Känner man inte till det, då finns risken att en bild som tas på ett känsligt ställe avslöjar det, även om platsen i sig inte går att identifiera på själva fotografiet. .
Platsdata är inte den enda känsliga informationen. Det vore intressant med motsvarande popup-ruta varje gång en app försöker komma åt adressboken, till exempel.
I väntan på den är det manuellt arbete som käller. I både iPhone och Android finns möjligheten att se vilka appar som har behörighet att använda vilka delar av telefonen.
Då och då kan det vara en bra idé att titta igenom de inställningarna.
I 20 års tid har Per Axbom på olika sätt jobbat i it-branschen. Idag är han frilansande konsult, med inriktning på bland annat digitala design och användbarhet. Men han är också författare, och kom förra våren ut med boken Digital omtanke. Och det är vad veckans – och årets första – Digitalsamtal handlar om.
Digital omtanke, som Per använder begreppet, handlar bland annat om att som utvecklare (i både bemärkelsen individ, men också företag/organisation) ta ansvar för det man skapar. Och det gör man genom att förstå användarna, i vidast möjliga bemärkelse. Användare är de som är tänkta att använda en tjänst, och som faktiskt också använder den. Men användare kan också vara andra än den tänkta målgruppen som ändå använder den, eller personer i den tänkta målgruppen, som av olika anledningar inte kan använda tjänsten eller produkten.
Men digital omtanke handlar också om att förstå tjänstens/produktens konsekvenser. En förståelse som man får genom att inkludera alla typer av användare i utvecklingsarbetet.
I avsnittet nämns Pers presentation på Internetdagarna i höstas. Den går att hitta här, i textform, tillsammans med den panda han använder som ett av verktygen för att jobba med digital omtanke.
Foto: Michael Payne.
Min gratisbok om uppgiftslistor och inkorgar är inte klar. Däremot en kortare pdf med några av mina tips för bättre koll på alla inboxar vi har på jobbet. Och dessutom kan jag tipsa om ett referat från en av mina föreläsningar på samma ämne.
Den första oktober bloggade jag om en gratisbok jag börjat skriva, med mina tips om hur man får bättre ordning på jobbet. Eftersom det är ett sidoprojekt och hösten fylldes med andra uppdrag har jag inte kommit riktigt lika långt med den som jag hade hoppats.
Men några av de uppdragen som tagit min tid har handlat om just att få struktur på jobbet, föreläsningar och workshops i samarbete med Anders Mildner på Altitude Meetings i Malmö. Inför ett av de tillfällena, en öppen morgonföreläsning i Altitudes lokaler, skrev jag en kortare pdf med några av mina tips för inkorgarna. Generella tips, som inte bara kan fungera för att tämja e-posten utan för att ta itu med alla andra inkorgar också. Den fysiska, chattprogrammen, röstbrevlådan och så vidare.
Ett annat ”inkorgs-uppdrag” hade jag hos Sveriges Ingenjörer, en webbsänd lunchföreläsning för ett par hundra medlemmar som satt runt om i landet. Efter den föreläsningen skrev Ingenjören en sammanfattning av mina tips.
I väntan på att jag ska bli klar med min gratisbok kan de två texterna förhoppningsvis vara till glädje. Och om du inte redan gjort det, skriv gärna upp dig på min maillista dit jag kommer att göra ett utskick när boken är klar (och kanske några medan jag jobbar med den).
Veckans avsnitt av Digitalsamtal är den sista intervjun från årets upplaga av Internetdagarna. Gäst är Max Schrems, en av konferensens huvudtalare och bland annat känd för ett antal rättsprocesser gentemot Facebook.
Samtalet handlar om rätten att själv få bestämma över sin personliga information, med vem vilken data delas och hur den används. Om vad integritet är. Och om skillnaden på data och metadata, att det samlas in information om oss som vi inte ens är medvetna om existerar.
På vissa plan går det att göra saker som enskild internetanvändare, som att välja krypterade chattappar istället för e-post. På andra plan efterlyser Max Schrems nya regelverk, som liknande byggregler och livsmedelsregler skyddar användarnas integritet och data utan att de behöver tänka på det.
Intervjuer med Harper Reed, Jenny Radcliffe och danah boyd är de tre avsnitt från Internetdagarna 2019 som redan publicerats.
