Hej journalist, du har väl inga hemliga källor i mobilens adressbok?

Hej journalist, du har väl inga hemliga källor i mobilens adressbok?

När jag föreläser om digitalt källskydd för journalister och journaliststudenter är mobiltelefonens adressbok en av de saker som jag tar upp. Uppmaningen är att aldrig stoppa in hemliga källors kontaktuppgifter i den. Anledningen är att det är svårt att ha koll på hur informationen i adressboken används.

Det uppenbara problemet – men som långt ifrån alla tänker på – är Googles och Apples molntjänster och funktionen som säkerhetskopierar innehållet i adressboken.

Men sen har vi alla andra appar som på olika sätt också vill använda informationen i din adressbok. Ofta handlar det om sociala nätverk som vill hjälpa dig att hitta vänner som redan använder tjänsten och det är inte alltid de riktiga telefonnumren som används i den matchningen, utan så kallade hashar.

Min poäng i mina föreläsningar är att du som användaren inte vet – och att du som journalist inte vill chansa med hemliga källor.

Nu har jag fått ett nytt exempel att använda, kanske det tydligaste och bästa hittills.

Fusion skriver om en psykiater vars patienter plötsligt fick varandra som föreslagna vänner på Facebook:

That’s my guess as to how this happened. All these patients likely have Lisa’s number in their phones, so an algorithm analyzing this network of phone contacts might reasonably assume all these people are connected. A phone number alone can be quite a revealing bit of information, which is why it’s so significant thatWhatsApp is about to share its one billion users’ phone numbers with Facebook, where they too could be used to make friend recommendations (unless you opt out).

Som journalist måste du i nätets alla tjänster hålla armlängds avstånd till källor som vill vara anonyma i dina reportage. Du har för lite insyn i vilka tjänster som faktiskt samlar in information från din telefon och hur den används.

Så hur spara telefonnummer och annan kontaktinformation istället?

Av många anledningar, där källskydd är ett, hoppas jag att du redan har en lösenordshanterare som 1password för att kunna följa råden om starka och unika lösenord på alla de tjänster du använder. Ofta har de virtuella kassaskåpen också funktioner där du kan spara fritextanteckningar på ett krypterat sätt. Det är i så fall ett utmärkt ställe för hemliga telefonnummer också.

Fler tips om mobiltelefonanvändning hittar du i internetguiden Kom igång med säkrare mobiltelefon! som jag har skrivit åt IIS.

(Att du ska ha pin-koden aktiverad, så att den som hittar din telefon när du tappar bort den inte kan komma in i den, behöver jag inte påminna om, eller hur?)

Foto: Gilles Lambert.

Devonthink har blivit min extrahjärna

Devonthink har blivit min extrahjärna

I det 42:a avsnittet av Digitalsamtal pratade Carl och jag om hur man kan använda datorer för att minnas saker som behöver minnas, program och tjänster som fungerar som egna personliga referensarkiv. Det handlar alltså inte om att-göra-listor, utan om sparad ”kunskap”.

I mitt jobb som journalist tar jag in rätt stora mängder information en vanlig arbetsvecka. Jag läser artiklar och böcker, jag lyssnar på poddar och föreläsningar, jag gör intervjuer. Det handlar om research för specifika uppdrag eller en allmän omvärldskoll för att hålla mig uppdaterad om vad som händer inom de områden som jag bevakar.

Att ta in allt detta är bra. Men ännu bättre om jag också minns det. Och kan hitta tillbaka till det i framtiden. När jag gör research för en ny artikel vill jag kunna bläddra runt bland texter jag läst om ämnet och bli påmind om resonemang och fakta som jag glömt bort. Förhoppningen är att kunna använda tekniken för att göra bättre research och därmed också skriva bättre artiklar.

Därför har jag länge hållit ögonen öppna efter någon mjukvara som kan hjälpa mig. Ett arkiv där jag kan stoppa in både saker jag läst och saker som jag själv har tänkt och som jag kan plocka fram när jag någon gång i framtiden behöver det.

Evernote har två stora brister

Evernote är ett av de absolut vanligaste svaren när jag frågat efter förslag. Och det är inte svårt att förstå varför. Ett av de uppenbara sätten att använda Evernote är just så som jag vill göra. In i tjänsten går det att stoppa i stort sett vilken typ av data som helst. Textdokument, pdf:er, bilder, ljud och så vidare. Ordna i olika anteckningsböcker, lägg till taggar för att få ännu bättre styrsel på det som sparas, och sök sedan när du behöver något. Två funktioner gör Evernote särskilt bra: Texttolkning i pdf:er och bilder gör att det går att söka i mer än bara vanliga dokument. Och ett Chrome-plugin gör att jag varje gång jag googlar efter något påminns om vad jag redan har i mitt arkiv som också relaterar till sökningen.

Men trots att jag försökt använda Evernote flera gånger har det aldrig klickat för mig. En viktig anledning är att jag bygger mitt referensbibliotek för att det ska finnas tillgängligt över tid. Och som jag skrivit tidigare, tillgänglighet över tid är inte den bästa förhoppningen att ställa till en molntjänst1.

Men inte ens här och nu har Evernote levererat den nytta som jag letar efter. Det finns två sätt att hitta saker i Evernote: Det går att söka efter nyckelord. Eller leta utifrån de taggar som jag själv lägger till.

Vad jag vill ha är dessutom ett system som skapar kopplingar mellan det jag sparar, oavsett om det är en anteckning jag gjort själv eller en vetenskaplig artikel som jag läst.

Kopplingar mellan anteckningar – manuellt eller automatiskt

Får något år sedan läste jag om zettelkasten, ett sätt att ge varje anteckning ett unikt id-nummer och sedan använda det för att skapa de här kopplingarna. På pappret lät det precis som vad jag letade efter, ett sätt att skapa röda trådar i det jag sparar. Men jag insåg också rätt omgående att det är ett väldigt tidskrävande arbete. Som säkert betalar sig, eftersom man hela tiden jobbar aktivt med det man sparat och håller det fräscht i minnet. Men ändå, på tok för tidskrävande. Några zettelkasten skrev jag aldrig.

Hela tiden har jag haft ett halvt öga på ett annat program. Jag köpte det på pappret Evernote-lika Devonthink för länge sedan. Ett program där jag kan spara vilken typ av dokument som helst – men där det är Devonthink och inte jag som hittar kopplingarna mellan dem. Och där allt finns lagrat på mina prylar, inte på ett företags servrar i molnet.

Devonthink har dock inte fungerat särskilt bra i mobiltelefoner och pekplattor, vilket är ett annat krav jag har. Mycket av det jag läser läser jag i min iPad och då måste jag på ett enkelt sätt kunna spara saker och ting direkt från paddan.

I somras blev det möjligt när Devonthink släppte en ny, kraftigt uppdaterad version av sina iOS-appar. Och därmed var det också dags att ge Devonthink en rejäl chans.

Och redan efter några veckor kan jag konstatera att detta är väldigt nära det jag letat efter. Synkfunktionen mellan dator och telefon och platta är inte perfekt, men tillräckligt bra.

Vad som däremot är snudd på fantastiskt är just funktionerna för att hitta saker i mitt arkiv. Devonthink har algoritmer som på olika sätt analyserar innehållet i de dokument jag sparar. När jag sedan markerar ett av dem kan jag öppna ett fönster där Devonthink föreslår andra dokument i mitt arkiv som verkar handla om ungefär samma sak.

Och det är här det blir så oerhört användbart. Markerar jag en anteckning jag gjort om självkörande fordon letar Devonthink upp andra dokument om självkörande fordon. Tämligen omgående hällde jag in även mitt produktionsarkiv från mina 16 år som journalist i Devonthink. Vilket gav resultat direkt. När jag nyligen gjorde research om ett säkerhetsproblem på nätet kunde Devonthink påminna om en artikel jag skrivit om ungefär samma ämne. En artikel jag skrev 2010 och sedan länge glömt bort. Men som i allra högsta grad var relevant att läsa nu, i jobbet med den nya texten.

Inga egna filformat

Och här finns också en annan viktig aspekt värd att lyfta fram. Eftersom jag alltid haft en viss misstänksamhet gentemot molntjänster, inte minst de som sparar min data i egna format. Molntjänster skapar rent generellt en inlåsningseffekt, som blir ännu större hos tjänster med egna format. Dokument som jag har lagrade på min egen hårddisk kan jag däremot enkelt hantera som jag vill.

Att ta alla mina befintliga dokument – sparade anteckningar, artiklar jag skrivit och artiklar jag sparat – och hälla in dem i Devonthink innebar alltså inte någon teknisk utmaning eller ens ansträngning från min sida. Det var bara att välja mapparna med filer som jag ville stoppa in i systemet och sen vänta på att Devonthink gjorde sitt jobb.

Efter några veckor med Devonthink känner jag mig övertygad om att det här är ett program som jag kommer att använda under lång tid framöver. Det utvecklas av ett litet företag, men har funnits länge. Skulle företaget av någon anledning sluta med utvecklingen kan jag fortsätta använda Devonthink så länge programmet fungerar på de datorer jag har. Och den dagen det inte längre går kommer jag kunna flytta ut alla mina sparade dokument och ta med dem till en annan lösning istället.

Jo, du måste ha en uppgiftslista också

Jo, du måste ha en uppgiftslista också

En fyra år gammal artikel från Harvard Business Review har fått nytt liv i mitt Facebook-flöde i veckan. Jag läste Daniel Markovitz artikel To-do lists don't work redan när den publicerades 2012 och tycker att texten har sina poänger.

Men jag hade problem med huvudbudskapet redan då och det har inte förändrats:

Stop making to-do lists. They’re simply setting you up for failure and frustration.

Problemet med att göra-listorna är enligt Markovitz bland annat att de innehåller för mycket och eftersom sakerna på den är av så olika karaktär – hur viktiga de är, hur lång tid de tar att göra, hur mycket energi de kräver – blir det svårt att använda listorna för att prioritera i arbetet och till slut blir de bara ett dåligt samvete.

Lösningen är enligt texten att slopa listorna och istället skriva upp allt som ska göras i kalendern. I kalendern är nämligen en av de mest begränsande faktorerna under en (arbets-)dag tydlig: Tiden du har till ditt förfogande.

I kalendern ser du vilka möten du har inbokade och därmed också hur mycket tid du som finns över till eget arbete:

It’s an eye-opening exercise: you’ll probably find that it’s tough — if not impossible — to find a place for everything. But this is the reality of your life. You’ve simply used the calendar to paint a true picture of the time commitments you have on your plate.

Markovitz har givetvis helt rätt när det gäller helikopterperspektivet som kalendern ger.

Men att följa hans råd fullt ut – ditch the to-do lists, and start living in your calendar today – är enligt min mening helt vansinnigt, ett angreppssätt som leder raka vägen till missade deadlines.

Detta av två anledningar, som jag tangerade när jag skrev om kalendrar i våras.

För det första: Står saker och ting i kalendern är det i någon mening en deadline, något som ska göras en viss dag, en viss tid. Men Markovitz förslag är i praktiken att hantera även sånt som inte har en deadline som en deadline. Och det är lurigt. Bara saker med ett skarpt slutdatum ska ha ett slutdatum. Eftersom hela syftet med en kalender är att visa vad som är på agendan en viss dag innebär det också att allt som står uppskrivet på kalendern idag hör till historien imorgon. Inte nödvändigtvis i bemärkelsen "är avklarat" men i bemärkelsen "inom synhåll". Och därmed är risken stor att det som inte blev gjort istället har blivit bortglömt.

För det andra: Uppgifterna som Markovitz skriver upp i sin kalender måste han hämta någonstans ifrån. Är det inte från en lista så är det från minnet. Och då är risken stor att det som ska kommas ihåg i själva verket blir bortglömt.

Som av en tillfällighet var Markovitz gamla artikel inte den ena om kalender vs. uppgiftslistor som dök upp i mitt flöde i veckan. I en serie texter tog sig även Patrick Rhone an samma fråga. Ur ett lite annat perspektiv men framför allt med en annan slutsats:

The down-and-dirty of making this work is to treat yourself and the things you have committed to doing that don’t involve other people directly just as importantly as that meeting or doctors appointment. The first step to doing that, I’ve found, is to give them space in the place next to all the other time based commitments you have made — on your calendar. Further, I would argue that until you do so you will continue to feel like you are scrambling just to keep up.

Precis som Markovitz konstaterar Rhone att en av de mest begränsade faktorerna är tid. Vi hinner sällan göra allt vi vill eller ens det vi måste. Lösningen är enligt Rhone att använda listor och kalender tillsammans: Plocka uppgifter från listan och lägg i dem som bokningar i kalendern. Det är är ett sätt att skaffa en realistisk plan för dagen.

Listorna får representera det som behöver göras, på sikt. Välj det du behöver/vill/har möjlighet att jobba med eller ägna dig åt under morgondagen, lägg in det i kalendern och ha samma förhållningssätt till de bokningar som du gör med dig själv som dem du gör med andra: Avboka – det vill säga ändra din plan – bara om du absolut måste.

Jag är övertygad om att det är rätt väg för att få rätt saker – och på sikt mer saker – gjorda.

Webben fyller 25 – sex länktips i repris

Den 23 augusti 1991 gjorde Tim Berners-Lee de första webbsidorna tillgängliga för alla med en internetuppkoppling och en webbläsare. Det innebär att webben idag fyller 25 år, och med anledning av det twittrade Ulrika Hedman om tidningsbilagor som fylldes med tips om webbsidor.

Faktum är att jag, våren 2000, gjorde mina första frilansuppdrag. Just med webbtips. En spalt i Ny Teknik varje vecka.

Efter att ha grävt i arkivet på datorn hittade jag de första sex. Två av dem funkar fortfarande, en har blivit en sajt om hamburgare och de tre återstående ger lite blandat resultat.

Håll till godo!

http://www.coasters.eb.com

Alla som älskar känslan i magen när berg- och dalbanan startar kommer också att gilla den här webbplatsen. Berg- och dalbanornas historia från slutet av 1800-talet och framåt presenteras med utförliga texter och animationer. Flera av kända berg- och dalbanor finns med, och också texter om de personer som betytt mest för åkattraktionens utveckling.

http://www.thecounter.com

De flesta som har en egen webbplats vill veta hur många som besöker den. Men med thecounter.com är det inte bara antalet besökare som registreras. Alla som använder gratistjänsten får också reda på vad besökarna använder för webbläsare, vilken domän de surfar från, vilken tid på dygnet som de flesta besöken sker och mycket mer.

http://www.ssw.nu

Intresserad av svenska shareware-program? Då är Svenska Shareware-listan rätta stället att börja leta på. Programmen är lätta att hitta – de finns sorterade efter kategori (bland annat glosträningsprogram, spel och htmleditorer). Dessutom finns det en sökfunktion.

http://www.techweb.com/encyclopedia

Datorvärlden är full av krångliga begrepp och termer. På TechWeb finns förklaringar till drygt 13 000 av dem. Visserligen är webbplatsen på engelska och förklaringarna innehåller ibland nya ord som behöver slås upp, men kan man ta sig den tid som behövs har man snart skaffat sig massor av ny kunskap.

http://www.linnaeus.uu.se/online

En webbplats om Carl von Linné. Webbplatsen är byggd av Uppsalas Universitet och går bland annat igenom Linnés liv, hans tankar och hans betydelse för namngivningen av växter och djur. Räcker inte informationen finns dessutom många litteraturhänvisningar.

http://www.europa.eu.int/chatwallstrom/index_sv.htm

Ikväll, torsdag den tredje februari, går det att chatta med EU:s miljökommissionär Margot Wallström. Allt som krävs är att ha en dator med program för IRC installerat. Mer information finns på den här webbplatsen.

10 år som frilans – 10 tips till dig som just börjat

10 år som frilans – 10 tips till dig som just börjat

Första arbetsdagen efter årets semester var också min tioårsdag som frilansjournalist. Redan när jag pluggade på Journalisthögskolan i Göteborg började jag fundera på möjligheterna att frilansa. Gärna ett fast jobb först, för att få erfarenhet och kontakter. Men på några års sikt, gärna prova på att frilansa.

Våren 2006 kom möjligheten. Dagens Industri behövde en fast frilans som skrev tekniknyheter till di.se. Jag fick frågan om jag var intresserad och för mig var det uppenbart att det var chansen för mig.

Tio år senare är jag fortfarande frilansjournalist. Och trivs utmärkt med det.

Som arbetsmarknaden för journalister ser ut idag och tycks utvecklas framöver är frilansarna många och blir säkert fler. Det här är mina tips till dig som just startat ditt eget företag.

Nischa dig

Konkurrensen på frilansmarknaden är tuff. Samtidigt gör sig många redaktioner av med fast personal för att istället köpa material av externa skribenter. Ett uppenbart sätt att sticka ut är att nischa dig, skaffa ett område du kan bättre än någon annan. Det är en fördel både för dig själv och de redaktörer du kommer att jobba med.

För din egen del innebär det att du får maximal utväxling på det du redan kan och det du lär dig framöver. För varje jobb du gör kan du utnyttja din tidigare kunskap. Du behöver lägga mindre tid på att läsa in dig, mindre tid på att förbereda intervjuer. Och du kommer känna dig trygg, både i intervjusituationer och med dina färdiga texter.

Min erfarenhet är också att djupare ämneskunskaper gör det möjligt att hitta olika vinklar på samma ämnen. Vilket är utmärkt. Olika vinklar passar i olika tidningar, vilket gör dig mindre sårbar än om du skriver om massor av ämnen för ett fåtal redaktioner.

För redaktörerna på landets redaktioner innebär en tydlig nischning att de vet att du kan det du skriver om. När du till slut lyckats etablera dig som skribent inom just din nisch innebär det att du med större pondus kan sälja in artiklar, men kanske också att redaktörer hör av sig till dig när just deras tidning ska ha en artikel där ämnet egentligen ligger utanför redaktionens kompetens.

Omvärldsbevaka

För att kunna känna och kunna hävda att du har en nisch behöver du omvärldsbevaka, se till att du är uppdaterad på det allra senaste. Prenumerera på tidningar, hitta de bästa nyhetsbreven på nätet, följ bloggare och relevanta Twitter-konton. Sätt av tid varje vecka att åtminstone skumma nyhetsflödet, så att du vet vad som händer.

Behöver du hjälp att komma igång har jag skrivit mycket om omvärldsbevakning på nätet.

Skriv bra pitchar

För att sälja in en idé räcker det inte med att du hittat något intressant att skriva om. Du måste också hitta rätt sätt att skriva, hitta rätt vinkel.

När jag jobbade som redaktör på Ny Teknik tog jag emot många frilanspitchar där förarbetet inte var gjort. Oftast av frilansar som normalt sett inte skrev om teknik, som snubblat över något som var intressant (åtminstone för frilansen), letat efter tekniktidningar, hittat Ny Teknik och ringde mig.

Men många gånger var det "intressanta" känt sedan länge. Och andra gånger passade vinkeln över huvud taget i tidningen.

Så innan du försöker sälja in en idé, läs – eller åtminstone bläddra – i några tidigare nummer för att få en känsla för vilken typ av artiklar som publiceras. Och fundera på varför just den typen av artiklar är med i tidningen, vad är det redaktionen vill ge läsarna?

Du kan också försöka kontakta redaktörer på de tidningar du vill jobba för och fråga vilka frilansbehov de har. Kanske är det vissa artiklar som de anställda alltid skriver, medan andra gärna läggs ut på externa skribenter. Då är det slöseri med både din och redaktörens tid att försöka hitta artiklar av det förra slaget.

Se till att få skälig timpeng

När idén väl är insåld återstår att komma överens om arvode. Från redaktörens horisont kan diskussionen utgå från många olika faktorer, som textlängd, antal intervjupersoner eller något annat.

Men för dig är egentligen bara två saker intressanta: Hur mycket är redaktören beredd att betala i kronor och ören och hur lång tid tror du att det kommer ta för dig att göra jobbet? Hur och varför redaktören säger ett visst belopp spelar mindre roll, det viktiga för dig är att timpenningen blir rimlig (eller allra helst bra). Utan vettig timpeng kommer du inte att få någon stabilitet i ditt frilansande, eftersom konsekvensen antingen blir att du måste jobba för mycket eller att du inte får in pengar till mat och hyra.

En måttstock på vettig timpeng hittar du i SJF:s frilansrekommendation. Jag använder den ytterst sällan i en arvodesförhandling, men använder den nästan varje gång för att stämma av att det överenskomna arvodet är okej. Och här kommer återigen din grad av nischning in. Säljer du hela tiden artiklar som kräver mycket inläsning kommer timpengen att bli lägre. Gör du jobb om ämnen du redan kan behöver du inte lägga lika mycket tid på research och timpengen blir högre.

För att kunna hålla koll på timpengen behöver du också hålla koll på hur mycket tid du lägger på en artikel. Penna och papper eller Excel-ark funkar, men någon av nätets alla tjänster för tidsrapportering är bättre. Själv använder jag Hours.

Förankra jobbet i text

När du och redaktören är överens om allt, vinkel, textlängd, deadline och så vidare, skriv gärna ett kort mail till redaktören som sammanfattar överenskommelsen. Särskilt om det handlar om ett större jobb eller ett jobb åt en redaktion som du tidigare inte jobbat åt. Det är ett bra sätt att en sista gång stämma av att du verkligen förstått vad det är för artikel redaktören vill ha och därmed också något att falla tillbaka på när du väl börjar skriva artikeln. Inte sällan dyker nya intressanta aspekter upp under arbetets gång, men om det inte är vad du lovat redaktören är det heller inte vad du ska vinkla texten på om du inte först tar en diskussion med redaktören.

Håll ordning på vem du lovat vad och när

Det sista du vill göra är att missa en deadline. Du behöver därför planera ditt arbete noga, inte minst om du jobbar åt många olika uppdragsgivare. Som anställd går det alltid att ha en diskussion med chefen om hur arbetet ska prioriteras när saker och ting kör ihop sig. Som frilans har du sällan den möjligheten. Det går inte att ringa till redaktören på redaktion X och tala om att artikeln tyvärr blir några dagar sen eftersom du först måste bli klar med artikeln till redaktören på redaktion Y.

Lösningen är att se till att du har järnkoll på vilka artiklar som ska vara klara när och planera "baklänges" utifrån det. Vilka steg är det fram till färdig artikel? När behöver de vara klara för att texten ska bli klar i tid? Se också till att ha lite slack i planeringen, så att en sjukdag eller två inte innebär en katastrof. Behöver du inte utnyttja den tiden till artiklarna du jobbar med så är det istället tid för omvärldsbevakning, pitchar eller bokföring.

Håll det du har lovat

Att hålla dig till den utlovade vinkeln är bara en del av den viktiga formalian. Din redaktör vill givetvis ha en bra text, men hen vill också ha en text i tid, med rätt längd, med överenskomna faktarutor, bilder och så vidare.

Som redaktör på Ny Teknik fick jag mer än en gång ta emot texter som var dubbelt så långa som jag hade beställt. "Men det är ju så intressant," menade skribenten. Och jag kunde förvisso hålla med. Men det hjälper inte, när det finns plats för 4000 och inte 8000 tecken.

Som redaktör vill man få en text som är så nära publicerbart skick som möjligt. Jag har sett frilansar avslöja att de lämnat texter med en uppmaning till redaktören: "Jag är inte säker på att de här två faktauppgifterna stämmer, kan du vara snäll att kolla?"

Gör inte så!

Inse att du är företagare

Att vara frilans innebär att du från och med nu inte bara är journalist, utan dessutom företagare. Du har inte bara en reporterroll att fylla. Du är även företagsledare, personalchef, it-chef, ekonomiansvarig och marknadsansvarig. Du är din egen chef.

Ta de här rollerna på lika stort allvar som journalistjobbet. Inte minst ekonomibiten. Jag har i diskussionsgrupper för frilansjournalister sett många panikartade frågor om bokföring, moms och skatt från dem som just startat eget. Ta hjälp så att du får ordning på ekonomin från allra första början! Det är bästa sättet att undvika missförstånd runt exempelvis moms, eller hamna i en situation där det inte finns pengar när det är dags att betala skatten.

Säkerhetskopiera din dator

Din dator är ditt viktigaste arbetsverktyg. Se till att du har alltid har en färsk säkerhetskopia av allt som finns på den. Det är bättre att ta några timmar på att lösa det nu, än att försöka hantera en total hårddiskkrasch i efterhand.

Oroa dig inte för mycket för framtiden

Konkurrensen på frilansmarknaden har ökat rejält under de senaste åren. Som nybliven frilans kan det därför kännas som en osäker framtid. Tyvärr finns alltid en risk för att oro leder till förhastade och dåliga beslut. Som att gå med på arvoden som innebär en orimligt låg timpeng.

Jag tror att det är befogat att känna tveksamhet inför möjligheterna att på sikt försörja sig på jobb åt redaktioner som ägnar sig åt traditionell journalistik. På grund av problem med affärsmodellerna kommer många redaktioner sannolikt behöva skära i sina frilansbudgetar. Å andra sidan skärs det också bland de fast anställda, med ökade behov av frilansmaterial som konsekvens.

Jag tror också att det kommer finnas andra uppdrag än de traditionellt journalistiska där en frilansjournalists kompetens är efterfrågad. Behoven av att presentera information på ett begripligt sätt minskar inte. Snarare tvärt om.

Så om oron handlar om möjligheterna att försörja sig som frilansjournalist är den till viss del befogad. Om du däremot kan tänka dig att försörja dig som frilansskribent tror jag att saker och ting ser ljusare ut.

Fem tips till dig som är din egen chef

Fem tips till dig som är din egen chef

Sedan augusti 2006 har jag varit frilans. Vilket också innebär att jag närmar mig 10 år som min egen chef. Det är upp till mig själv att se till att saker och ting blir gjorda, att rätt saker blir gjorda, vilket i slutänden leder till att det finns uppdrag att fakturera för. Det är också mitt eget ansvar att sköta administration, vara it-chef, personal-chef, vaktmästare och alla andra befattningar som finns i ett större företag.

Några erfarenheter som är värda att dela med mig av har jag gjort under de här tio åren.

Se till att ha marginaler

Oförutsedda saker händer. Som anställd finns det ofta någon att vända sig till när skrivaren slutar fungera. När man upptäcker att batterierna till diktafonen är slut minuten innan intervjun ska börja finns det ett förråd att hämta nya i. När tre deadlines plötsligt krockar finns det en chef som får bestämma prioriteringsordningen.

Som egenföretagare är det bara att tugga i sig att en onsdagsförmiddag får ägnas åt att först felsöka och sedan beställa ny skrivare. Att se till att batterierna är laddade. Och att hantera deadline-krockar på bästa sätt.

Ett sätt att lösa uppkomna situationer är att jobba mycket. Det skiljer inte anställda från egenföretagare, ibland krävs övertid för att hinna med. Utmaningen är att som egenföretagare se till att övertiden inte blir för stor, att värna sin lediga tid.

Målet är därför vara att ha marginaler, att ha slack i planeringen som lämnar utrymme för att hantera det oförutsedda.

Och det är här hela resonemanget om “effektivitetsmetoder” som Getting Things Done blir intressant på riktigt. Som jag skrivit tidigare: För mig handlar det i mindre utsträckning om att vara effektiv, betydligt mer om att ha kontroll över arbetsdagarna och -veckorna. Att undvika stress. Ett konkret exempel är att i möjligaste mån planera in deadlines med åtminstone några dagars mellanrum. Det ger mig de marginaler jag behöver – och behövs inte marginalerna har jag ännu inte träffat en uppdragsgivare som haft synpunkter på en för tidig leverans.

Se till att skaffa bra rutiner för uppgiftslistor, kalender och e-post, rutiner som ger dig överblick, kontroll och i förlängningen de marginaler som du kommer må bra av och glädjas åt.

Ta reda på vad du ägnar dina dagar åt

Som egenföretagare är det också mycket värdefullt att logga sin tid. Av två anledningar.

Den ena gäller den tid som jag kommer att fakturera för. Jag vill veta hur många timmar jag lägger på uppdrag X, Y och Z.

Den andra gäller hur jag använder min totala arbetstid. Hur mycket av den ägnar jag åt arbete som drar in pengar till firman, och hur mycket är kringarbete. Research, idéarbete, administration? Research och idéarbete vill jag ägna lagom mycket åt, administration så lite som möjligt.

På nätet finns gott om digitala stämpelklockor. Jag rekommenderar just nu Hours.

Skaffa en fysisk signal för arbetstid och fritid

För mig, som är pappa till två barn, har det varit viktigt att skilja på arbetstid och fritid. Men om man dessutom jobbar hemifrån, vilket jag gjorde i närmare åtta år, är det en utmaning. För mig blev lösningen promenader. En varje morgon, för att gå till jobbet, och en hem, så ofta jag kunde. Oavsett väder, på med kläderna, ut genom ytterdörren, en sväng i bostadsområdet och så hem igen.

Eftermiddagspromenaderna blev tyvärr inte alls lika många som de borde ha blivit och alldeles för ofta var jag kvar på jobbet i tankarna när resten av familjen kom hem. När jag nu jobbar från ett kontorshotell och får promenaden hem varje dag, oavsett om jag tycker att jag hinner eller inte, inser jag hur viktig den faktiskt är för nedvarvningen.

Fyll på med nya idéer

Som frilansjournalist – och egenföretagare i många andra branscher också – har jag själv det fulla ansvaret för att hitta nya idéer. Både till enstaka artiklar men också till hur företaget kan utvecklas över tid.

Fördelen är att internet är fullt av frön till bra idéer. Det gäller bara att hitta dem. Därför är det viktigt att förstå skillnaden på att söka och på att omvärldsbevaka och att ägna sig åt det senare på ett så bra sätt som möjligt. Enligt mig är RSS ett av de bästa verktyg som går att använda. Gärna kompletterat med Instapaper, för det du inte hinner läsa direkt, och med ett eget referensbibliotek där du sparar sånt du kan ha glädje av i framtiden.

Viss administration är tråkig men nödvändig

Strunta inte i att säkerhetskopiera din dator. Se till att ha ordning på lösenorden. Fatta medvetna beslut om vilka tjänster du väljer att använda. Lås inte in dig, utan skaffa ett eget domännamn.

Det är saker som tar lite tid att få på plats, men som en vacker dag äter upp varenda liten marginal du samlat på dig om du hoppar över det nu.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

Vad jag använder: Scapple

Vad jag använder: Scapple

Tree är den outliner som jag oftast använder för att strukturera upp min research innan jag sätter mig och skriver en artikel.

Men ibland räcker inte Tree till. Om det är svårt att hitta en tydlig struktur i allt mitt material behöver jag ett verktyg som är mer som papper och penna, som låter mig tänka strukturerat på ett ostrukturerat sätt. Trees styrka är den tydliga hierarkin, men ibland blir den ett hinder.

Då startar jag istället Scapple.

Jag vet att många som skriver mycket och långt använder ett fantastiskt bra ordbehandlingsprogram som heter Scrivener. Scapple kommer från samma utvecklare och är det närmaste penna och papper jag sett i datorformat.

Datorprogram för att skapa Mindmaps finns hur många som helst. Scapple kan kategoriseras som ett av dem, men erbjuder samtidigt betydligt större frihet än något annat mindmap-program jag testat. Här finns inga krav på att saker och ting som skrivs ner ska kopplas ihop. Vill jag så går det, är det tills vidare bara en lös tanke kan den få hänga kvar uppe i högra hörnet på det virtuella pappersarket tills dess att det klarnat var i helheten det hör hemma. Kopplingar går att skapa med linjer, pilar, ramar, färgade bakgrunder – i kombinationer eller var för sig.

Och det är också här som den stora skillnaden jämfört med att faktiskt använda penna och papper kommer: Med datorn får jag ju alla möjligheter i världen att ändra, ändra igen och ändra en tredje gång utan att suddgummit nöter hål i pappret.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

Vad jag använder: Drafts

Vad jag använder: Drafts

Eftersom min mobiltelefon nästan alltid finns på armlängds avstånd fungerar den utmärkt som anteckningsblock. Istället för att sprida ut tankar som dyker upp i stunden på de papperslappar som råkar finnas i närheten är det bättre att använda mobiltelefonen.

Men i vilken app?

Ibland direkt i det program där tankarna hör hemma. Omnifocus om det är en uppgift eller ett embryo till ett projekt, Ulysses om det är början på en text som ska skrivas.

Men oftast använder jag Drafts.

Tanken med Drafts är fungera just som ett fångstnät för flyende tankar. Men till skillnad från de anteckningsappar som brukar komma med telefonen har Drafts flera fördelar.

Den viktigaste är att Drafts går att koppla till andra appar i mobilen. Jag kan lätt skicka en anteckning vidare till Omnifocus eller Ulysses. Eller Facebook, Twitter, som ett mejl eller sms till förinställda mottagare. Eller spara som en textfil på Dropbox, direkt i den katalog där jag har alla mina lösa artikelidéer. Och massa andra funktioner.

Tack vare app-kopplingar, filtermöjligheter, makron från Textexpander, stöd för Markdown och annat behöver jag i förväg inte fundera på var något som dök upp i huvudet hör hemma. Istället kan jag se till att så snabbt som möjligt skriva ner det och sen, när tid finns – veckogenomgången, enkelt stoppa in det på rätt ställe.

En annan väldigt stor fördel som också kopplar till möjligheten att snabbt skriva ner och sen fortsätta med det jag håll på med är att Drafts i jämförelse med många andra appar i mobilen startar blixtsnabb.

Använder du en iPhone och jobbar mycket med text har Drafts en given plats på telefonens startskärm.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

Vad jag använder: Tree

Vad jag använder: Tree

Många av de artiklar jag skriver bygger på omfattande research, både i form av inläsning och intervjuer. Innan jag sätter mig och skriver artikeln behöver jag strukturera upp innehållet så tydligt som möjligt.

Det är då jag startar Tree.

Till OS X finns en uppsjö av så kallade outliners, program som hjälper till att just ordna struktur i tanken. En av de populäraste är OmniOutliner, men för mig är det lite som att använda Word istället för Ulysses: Mer avancerat än vad jag faktiskt behöver, med fler funktioner än jag har glädje av och därmed har lust att betala för.

När jag hittade Tree insåg jag att det matchar mina behov perfekt. Bra knappkommandon för att snabbt kunna lägga till nya saker i utkastet, ett fåtal funktioner för att förstärka det jag skriver med färg och form men i övrigt inte så mycket mer.

Enda önskemålet: Att jag skulle kunna exportera utkasten till Markdown-formaterade textfiler.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.

Vad jag använder: Divi

Vad jag använder: Divi

Den här webbplatsen använder WordPress som publiceringssystem, precis som en fjärdedel av internets alla webbplatser. Att tipsa om WordPress behöver jag därför knappast göra.

Däremot vill jag tipsa om det tema jag valt att använda: Divi.

Hur många andra teman jag använt innan Divi minns jag inte, men jag tror att det åtminstone är tre. Med Divi har jag för första gången fått ett tema som låter mig bygga en webbplats som ser ut och fungerar precis som jag vill. Tack vare ett väldigt stort urval av olika moduler – för bloggar, för knappar, för texter, för multimedia, för grafik, för kontaktformulär och så vidare – är jag inte begränsad till ett upplägg som tema-makaren tycker är bra. Istället kan jag klicka, dra och bygga sidor i väldigt snabb takt.

Det är som att bygga en webbplats med hjälp av Lego. Rekommenderas starkt.

Under sista året har dessutom Divi fått många nya finesser under skalet. Som möjligheten att göra A/B-tester1 och att dela färdiga layouter med andra användare. Bra support och bra community, bland annat i form av en väldigt aktiv Facebook-grupp är också saker som gör Divi till ett bra val.


Det här är ett inlägg i årets upplaga av #blogg100. Utmaningen handlar om att skriva ett blogginlägg varje dag under 100 dagar i sträck, med start den första mars. Jag är med för första gången och har bestämt mig för att skriva 100 inlägg som hjälper dig att använda din dator på ett smartare sätt, för att bli mindre stressad och mer effektiv.

För att inte missa något av det jag skriver kan du prenumerera på mejllistan här nedan. Eller lägga till min webbplats i din RSS-läsare.

Länkar till alla mina tips hittar du här.


  1. Ett A/B-test innebär att man skapar två eller flera versioner av samma sida på webbplatsen och sedan slumpar fram vilka besökare som får se vilken version. Utifrån vad besökarna som får se A respektive B sedan väljer att göra går det att dra slutsatser om vilken version som fungerar bäst.