Twitter

Länkkraften hos Facebook

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , ,

I början av september postade bit.ly ett blogginlägg där länkarnas “livslängd” på Facebook, Twitter, e-post och Youtube mättes. Tanken var att ta reda på hur lång tid det tar innan ett länktips slutar dra trafik. Resultatet var inte särskilt överraskande. Länkar på Twitter tappar kraft snabbast, vilket förklaras av tjänstens strikt kronologiska upplägg. Nya tweets staplas på varandra allt eftersom de skrivs. Den som inte tittar på sitt twitterflöde i samma ögonblick som en länk postas, eller en kort stund därefter medan andra retweetar den riskerar att missa länken. Facebook tar däremot med fler faktorer än tid i sin sortering, som baseras på en algoritm som fått namnet Edgerank. (Överraskande var däremot att Youtube är en så stark länkkälla.)

Nu har nätkändisen Kevin Rose gjort ett liknande experiment. Han postade samma länk på Twitter, Facebook och Google+ för att undersöka vilken tjänst som drog mest trafik. Klar vinnare, i förhållande till hur många personer som följer honom på respektive plattform, är Facebook.

Den som vill dra mycket trafik till sin sajt gör bäst i att sprida länkarna på så många ställen som möjligt, så klart. Och för de Twitter-användare som vill minimera risken att missa bra och intressanta länkar Summify en bra tjänst.

Min nya Internetguide ger omvärldskoll

Av Anders Thoresson i Bloggat 2 kommentarer Tags: , , , ,

Nu finns min senaste Internetguide, Flöden, kvitter och statusuppdateringar – en guide om omvärldsbevakning på nätet, klar. Guiden är en introduktion till hur du kan använda verktyg som Twitter och RSS för att hålla koll på de ämnen som intresserar just dig.

I förordet skriver jag bland annat:

Med hjälp av de verktyg och metoder som presenteras på de kommande sidorna ska du som läsare förhoppningsvis kunna gallra fram sådant som intresserar dig.

Guiden vänder sig i huvudsak till dig som ännu inte använder någon tjänst för att på ett strukturerat sätt omvärldsbevaka på nätet utan istället förlitar dig på en sökmotor när det är något specifikt du letar efter och i övrigt besöker några favoritsajter för att hålla dig uppdaterad om ”dina” ämnen.

Ambitionen är att hjälpa dig att få bättre koll på det som är viktigt för dig, med enkla metoder och utan någon stor kostnad. Tyngdpunkten ligger på alla de gratistjänster som finns tillgängliga på nätet.

Guiden finns för gratis nedladdning från .SE:s webbplats, där den också kan beställas i tryckt utförande.

Summify vaskar fram guldkornen på Twitter

Av Anders Thoresson i Bloggat En kommentar Tags: , , ,

Summify screenshot

Summify letar länkar i RSS-flöden, Twitter och Facebook och sammanställer en lista med de populäraste länkarna.

Att det behövs bättre filter för flödet i de sociala nätverken har jag varit inne på tidigare. I förrgår började jag testa Summify, och det ser riktigt lovande ut. Till tjänsten ansluter man sina konton hos Google Reader, Twitter och Facebook. Sen håller Summify koll på vilka länkar som dyker upp i flödet. Sidor som många länkar till är antagligen intressant läsning, och bubblar därför upp mot topplistan. Trevligt är att man en gång per dag kan få ett mail med de “bästa” lästipsen. Kan fungera som en bra start på arbetsdagen, eller som en sammanfattning när det snart är dags att koppla ner.

I sammanhanget är den här intervjun med Twitters Evan Williams också intressant. Han säger bland annat

It seems to me that almost all tools we rely on to manage information weren’t designed for a world of infinite info. They were designed as if you could consume whatever was out there that you were interested in. [...] I want Twitter to be an antidote to infinite information, not a cause of it.

Det nya sättet att göra retweets, att skicka intressanta tweets vidare, var ett första steg mot att ge Twitter ett redaktörslager. Mer verkar vara på gång.

Gör redaktören synlig på nätet

Av Anders Thoresson i Bloggat 4 kommentarer Tags: , , ,

Vad är det jag som prenumerant av en papperstidning egentligen betalar för? Text och bild, givetvis. Distribution och tryck, så klart. Men i stor utsträckning också för det arbete som redaktörer och redigerare utför i skymundan.

Tjänsten redaktörskap är för mig värd många kronor.

I veckan har framtiden för RSS återigen bubblat upp som ett hett diskussionsämne på ett antal bloggar. Robert Scoble hör till dem som dödsförklarar RSS, och istället talar sig varm för Twitter och Facebook. Mathew Ingram hör till dem som fortfarande tror på tekniken.

Men det verkligt intressanta i den diskussionen är inte tekniken, utan just redaktörskapet. RSS är, menar kritikerna, bara en flod av rubriker. Länkarna som postas på Twitter och Facebook är däremot utvalda av personer som du på ett eller annat sätt litar på. Man kan givetvis hävda att flödena man prenumererar på i RSS-läsaren också är utvalda, men skillnaden mellan RSS-läsaren och Twitter är för stor för att det argumentet verkligen ska hålla.

Stor är också, ur samma aspekt, skillnaden mellan papperstidning och nättidning.

I papper är redaktören tydlig

I Google Reader har jag just nu prenumerationer på knappt 300 källor, på Twitter följer jag 649 personer. Jag läser väldigt mycket på skärm och när jag köper en iPad kommer det bli ännu mer.

Men vid frukostbordet är det morgontidningen som regerar. Morgontidningarna, rättare sagt. Fyra stycken kommer i brevlådan och dem kommer en iPad inte att kunna ersätta.

Förklaringen går att sammanfatta i ett ord: Redaktörskap.

Lägger man alla tekniska skillnader åt sidan, som att en papperstidning gör sig bättre när man delar frukostbord med en vild tvååring eller att innehållet i en pekdator är obegränsat, så är den stora skillnaden mellan det jag läser på skärm och det jag läser på papper just det.

På papper syns redaktörens arbete på varje uppslag. Det som bedömts som viktigt finns långt fram i tidningen, och får stor plats. Det mindre viktiga får en lite mer undanskymd placering. När jag sen sätter mig vid datorn och öppnar Google Reader, då saknas allt redaktörskap. Istället är det en helt osorterad flod av rubriker och länkar som väller över mig, där jag själv måste gallra fram det intressanta. Lika osynliga är redaktörerna nästan när man besöker tidningarnas webbplatser, något som Fredrik Strömberg skrev om i ett väldiskuterat blogginlägg i februari :

Vill du veta vad DN eller SvD står för? Eller vill du veta hur Aftonbladet eller Expressen egentligen ser på omvärlden. Titta då för allt i världen inte på deras sajter. För vad du ser är bara en ögonblicksbild, en ögonblicksbild som i all filosofisk mening alltid är fel. Hur ska vi kunna ge en bild av vad som är viktigt – och inte bara vad som är det senaste?

Svaret på frågan är inte enkel, men redaktörens arbete måste absolut bli synligare.

När tar nätredaktören ett kliv framåt?

Nu går det givetvis alltid att ha synpunkter på hur bra jobb redaktörerna på en morgontidning gör, om det är rätt grejer som prioriteras. Men i slutändan är det ändå deras arbete som till stor del förklarar varför tidningen fortfarande är en viktig del av morgonrutinen. De hjälper mig att spara tid genom att snabbt ge en överblick över det senaste dygnets viktigaste nyheter.

Jag vill ha en förstasida på nätet som lika bra som papperstidningens etta presenterar de viktigaste nyheterna det senaste dygnet, de senaste tolv timmarna eller vilket tidspann man nu väljer att jobba med. Inte en förstasida där man inte kan vara säker på att störst nyhet också ligger i topp. Innan en sådan etta finns på nätet kommer jag aldrig sluta prenumerera på en morgontidning. Faktum är att jag till och med är beredd att betala en slant för att få urvalet gjort i den digitala världen. En freemiummodell där det “oredaktörade” flödet i webbläsaren är gratis, medan sorteringen, prioriteringen och urvalet i en pekdator kostar pengar?

Men på nätet har redaktörskap också blivit något mer, nämligen det som diskussionerna om RSS kontra Twitter handlar om: Tipsandet. Man läser något intressant, tror att vänner och bekanta är intresserade och lägger upp en länk på Facebook eller skjuter ut den i Twitterflödet. Det är inte ett redaktörskap i traditionell bemärkelse, men i den enorma informationsfloden på nätet har det blivit nog så viktigt. Och jag undrar vilken redaktion i Sverige som blir först med att utnyttja det.

Redan har många enskilda personer börjat jobba som länkredaktörer och postar regelbundna blogginlägg där de kommenterar och tipsar om läsvärda texter på nätet, precis som jag gör här på bloggen. Men jag väntar fortfarande på att den första tidningsredaktionen i Sverige ska börja jobba på samma sätt. På redaktionerna blir massor av texter lästa varje dag. Somliga blir uppslag till egna jobb, andra görs det snabba rewrites på. Men det finns garanterat fler som skulle intressera läsekretsen.

För snart två år sedan föreslog Joakim Jardenberg att alla redaktioner borde ha en länkredaktör. Som jag läser idén handlar det om att hitta relevanta länkar till de artiklar som skrivs. Jag tycker att en länkredaktör lika gärna kan vara den som har i ansvar att sammanfatta kollegornas tips i en daglig uppdatering.

Behovet av duktiga redaktörer försvann inte med nätet. Det är dags att lyfta fram deras jobb också i den digitala världen.

Jag har tidigare skrivit om “döden för RSS“, om hur ny teknik utmanar redaktörsrollen och hur smarta filter hjälper oss att gallra i informationsflödet.

Attacken på Twitter avslöjar mikrobloggandets akilleshäl

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , , ,

Gårdagens stora it-händelse var överlastningsattacken mot Twitter, Facebook, Blogger och Youtube.

Kapade datorer användes för att skicka så mycket trafik till webbplatserna att de under någon timme eller två inte gick att komma ihåg. Måltavlan var enligt Cnet en georgier som använder alla sajterna.

Just attacken mot Twitter visar hur sårbar kommunikationen på nätet kan vara — när det går att sätta likhetstecken mellan ett företag och den kommunikationsteknik som företaget gör tillgänglig.

Det är inte många år sedan Hotmail och e-post för många var synonymer. För Hotmail var det givetvis en enorm marknadsföringsmässig framgång, men i realiteten betydde det inte någonting. Det var fortfarande samma gamla e-post Hotmail erbjöd, om än i ett lättillgängligt webbgränssnitt. En överlastningsattack mot Hotmail skulle förvisso innebär att miljoner och åter miljoner människor tillfälligt skulle stängas ute från sin Hotmail-adress.

Men det skulle inte innebära att e-posten slutade att fungera på en global skala. Alla de internetanvändare som valt att lösa sina e-postbehov på andra sätt skulle kunna fortsätta att skicka och ta emot e-post som vanligt, undantaget trafik till och från Hotmail.

Många menar att mikrobloggandet är på väg att ta över e-postens roll för snabb kommunikation. Gårdagens attack mot Twitter visar att tekniken ännu inte är mogen för det.

För när e-posten är en decentraliserad teknik är mikrobloggandet fortfarande helt centraliserat. Det finns tjänster som konkurrerar med Twitter, som Jaiku och svenska Bloggy. Decentralisering, på sätt och vis, men det handlar om isolerade öar. Twitter-användare kommunicerar på sitt håll, Jaiku-användare hos sig.

Det är därför överlastningsattacken mot Twitter i ett slag kunde tysta kommunikationskanalen för runt 45 miljoner användare. Det fanns en single point of failure.

Attacken igår visar att mikrobloggandet behöver decentraliseras på samma sätt som e-posten. Det finns initiativ som strävar ditåt.

I våras gjorde jag en e-postintervju med Jyri Engeström, en av upphovsmännen bakom Jaiku. På frågan om inte tjänsterna för mikrobloggande måste börja prata med varandra var hans svar:

The architecture of the Internet is one of decentralization. That’s why it has become so pervasive. Translated to the realm of Web services, a user should be able to communicate with the people they care about regardless of what site they use. This requires standards that everyone can rely on. Probably the most important task today is to work on defining these standards. We’ve made good progress so far with initiatives like OAuth, OpenID, PortableContacts, and OpenSocial. Hopefully these will soon be joined by a set of activity streams standards that will make it possible for services to interoperate.

Det är bara att stämma in i den förhoppningen. Nu erbjuder nätets alla tjänster på sätt och vis redan redundans för varandra. Att Twitter går ner några timmar är inte på något sätt en katastrof, under tiden Twitters tekniken jobbar på att lösa problemet finns en uppsjö av alternativa kommunikationsvägar. Men det är inte bra nog.

Attacken visar att man inte får glömma det som är internets styrka — decentraliseringen — när man bygger nytt.

RSS är nätets gigantiska hårddiskvideo

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , , , ,

Det är Twitter som gäller. RSS har gjort sitt. Resonemanget dyker upp allt oftare, senast hos Techcrunch.

Men jag förstår inte resonemanget.

Twitter är fantastiskt, inget snack om den saken. Genom att hitta rätt mix av personer att följa får man ett aldrig sinande flöde av intressanta tankar och länkar till läsvärda texter.

Men sen har vi hela realtids-aspekten av mikrobloggandet. Twitter är inte e-post, man kan inte läsa allt alla skriver. När man varit bortkopplad från nätet ett tag hoppar man inte in i Twitter-flödet där man lämnade det, utan dit det hunnit under tiden.

Och här blir det tydligt att Twitter och RSS på sätt och vis är motsatser till varandra. Jag kan faktiskt inte ens se att de konkurrerar.

En analogi från televisionens värld: Twitter är direktsändning, RSS en riktigt avancerad hårddiskvideo med obegränsad kapacitet att spela in alla de kanaler och program du är intresserad av. När du har tid att slå dig ner i tv-soffan vid datorn finns allt som hänt sen sist sparat, tillgängligt att skummas igenom.

Det kan vara nya blogginlägg eller nyhetsrubrikerna från världens största tidningar. Men också, om du vill, de senaste uppdateringarna från Twitter: Flödena från några av de intressantaste personerna jag följer på Twitter har jag pluggat in i min RSS-läsare, för att snabbt kunna kolla igenom vad de skrivit medan jag var offline.

Men att RSS har sina problem och begränsningar, det råder det ingen tvekan om. En artikel i Slate sätter fingret på ett av dem:

RSS readers encourage you to oversubscribe to news. Every time you encounter an interesting new blog post, you’ve got an incentive to sign up to all the posts from that blog—after all, you don’t want to miss anything.

Överkonsumtion och avsaknad av fungerande filter, alltså.

Men det här är ett resonemang som är lika giltigt för Twitter. Ser du någon göra en retweet på ett intressant inlägg, då är frestelsen stor att börja följa personen som skrev det ursprungliga meddelandet. En dellösning är att rensa. Bland dem man följer på Twitter, och bland de bloggar och andra källor som puttar in sina uppdateringar via RSS. Att dra ner på konsumtionen.

En annan, som kommer bli allt viktigare och allt mer kraftfull, är att skaffa sig fungerande filter. Att få hjälp att sortera ut vad som egentligen är intressant i informationsfloden. Här är Feedly ett intressant exempel. Feedly är ett plugin till Firefox som förbättrar Google Reader, bland annat genom att på olika sätt försöka lista ut vad just du som användare är intresserad av att läsa.

För Ny Teknik skrev jag tidigare i våras om socialt sök, där vänner och bekanta i de sociala nätverken hjälper till att vaska fram de bästa träffarna på din sökning.

Hos Twitter har man planer på att förbättra sökfunktionen. Än så länge utan att precisera hur, men det vore osannolikt att inte också dra nytta av de kopplingar företaget kan se mellan sina användare.

Det sociala nätverket som jagar efter de läsvärda guldkornen, RSS som det stora fångstnätet. Varje gång du slår dig ner vid datorn eller kopplar upp dig från mobilen: En lista med de senaste, viktigaste och bästa lästipsen.

Så ser nog framtiden ut.

Mikrobloggarna ger en försmak av socialt sök

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , , , ,

Kvalitet och kvantitet. Så kan de drivande krafterna bakom söktjänsternas utveckling sammanfattas. Kvalitet, bland annat genom att algortimerna som räknar ut sökresultaten hela tiden förfinas. Kvantitet, genom att mängden information på nätet hela tiden ökar och då bland annat öppnar för nischade sökmotorer.

Problemet är att den tekniska utvecklingen inte hängt med i informationsexplosionen. Träffen som ligger i topp hos Google är bara sökjättens bästa gissning, den länk som det är högst sannolikhet att flest användare tycker är mest relevant.

I två artiklar i Ny Teknik intervjuade jag Martin Källström, vd på Twingly, och Jürgen Galler, produktchef för Googles söktjänster i EMEA, om det sociala söket. Där dina vänner påverkar träfflistan.

Det ligger fortfarande en bit fram i tiden, men redan idag kan mikrobloggarna med Twitter i spetsen ge en försmak av det som komma skall.

Just nu följer jag 100 personer på Twitter. Långt i från alla korta inlägg som passerar förbi på min skärm under en arbetsdag är intressanta. Men tillräckligt många för att Twitter ska vara ett värdefullt verktyg i jobbet. Inte minst för alla läsvärda länkar som de personer jag följer postar.

Genom att följa ”rätt” personer skräddarsyr jag twitterflödet att passa just mig. Bland de jag följer finns personer som jobbar inom den svenska mediabranschen, där finns folk som utvecklar webbläsare, som jobbar med it-säkerhet, några som använder samma publiceringssystem. Det är en mix som passar mig, och ser till att Twitter ett par gånger om dagen kommer att innehålla — bland annat — 140 tecken om just de ämnena. Mikrobloggen blir därmed ett väldigt bra sätt för mig att passivt upptäcka nya saker som jag är intresserad av.

Men personer som postar (för mig) relevanta länkar skulle givetvis också kunna ha en del att säga om träfflistan i Google, när jag aktivt letar efter information. Har flera av mina kontakter gillat en träff på sidan två, då kan den hamna högre upp.

Ju förr sökföretagen rullar ut socialt sök, desto bättre för alla oss som jagar information på nätet. Martin Källström säger att Twingly ska ta det första stegen mot sociala funktioner inom ett år. Hur Googles planer ser ut vill Jürgen Galler inte avslöja.

Twitter något för redaktionen?

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , ,

Det är mycket mikrobloggar nu. Twitter verkar vara på väg att expandera sin användarbas i Sverige. Rätt rejält. Sedan länge är det många svenskar som annars använder Jaiku.

För journalister lyfts ofta mikrobloggar fram som ett nytt, effektivt arbetsredskap.

För det mesta handlar det om hur journalisterna ska kunna kommunicera med sina läsare. Sen finns det också exempel på hur redaktioner använder mikrobloggar för att samarbeta.

Vad jag ännu inte har sett är exempel på hur redaktioner använder mikrobloggar för att effektivisera arbetet inne på redaktionen. Ett internt mikrobloggande borde kunna vara ett fruktansvärt effektivt sätt att hålla hela redaktionen uppdaterad om vem som håller på med vad.

När jag jobbade på Ny Teknik gjorde vi ett försök med en redaktions-wiki, just för att hålla koll på vilka artiklar reportrarna höll på med. Den lyfte aldrig, det blev för tungrott. En mikroblogg borde vara som klippt och skuren för uppgiften.

Och när jag ändå är inne på möjligheterna med nya webbverktyg: Sociala bokmärken borde vara användbara för att dela med sig av grundresearchen man gör på en redaktion varje dag. För att hjälpa kollegorna att hitta intressant läsning. (En redaktion som gör det senare bör naturligtvis också dela med sig av länkarna till sin webbplats besökare.)

Finns det några redaktioner, i Sverige eller utomlands, som jobbar så här?