Samla in fakta. Planera texten. Skriv första utkastet. Redigera. Ungefär så skulle jobbet med en artikel – eller vilken annan längre text som helst – kunna sammanfattas. Och inget annat ordbehandlingsprogram jag har testat stödjer den processen bättre än Scrivener.

Varför? Vi tar det i tur och ordning.

Samla in fakta. En av Scriverners stora styrkor är att allt referensmaterial – intervjuer, statistik och så vidare – går att samla i programmet. Grundkravet är givetvis att det ska vara digital information som finns på datorn, men i övrigt sväljer Scrivener det mesta. Webbsidor, bilder, pdf-dokument, ljudfiler, filmer. Man behöver bara leta upp alla dokument en enda gång och importera dem i Scrivener. Sen finns de ett musklick bort.

Planera texten. Så snart det handlar om en längre text, eller något som är mer komplicerat än en rak nyhetsartikel, är den virtuella anslagstavlan till stor hjälp.

Här klistrar man upp små digitala papperslappar för att strukturera texten. En rubrik och några stolpar om vad varje avsnitt ska innehålla. Sen är det bara att flytta runt lapparna tills man fått en struktur som verkar funka.

Skriva. Därefter är det dags att börja skriva, genom ett dubbelklick på valfri lapp. Se det som en analogi för att man vänder på pappret och börjar skriva den faktiska texten på baksidan.

Det här gör att Scrivener passar väldigt bra för den som inte börjar med första bokstaven i en text och sen skriver sig igenom den till sista punkten. Istället går det att hoppa in och ut i textens olika delar, utan att det blir rörigt på vägen.

Redigera. När alla lappar har text på baksidan är det dags att ta en titt på helheten. Här är en av två saker som inte är helt uppenbara i Scrivener. För att foga samman allt till en text markerar man alla korten på anslagstavlan och klickar på knappen Edit Scrivenings.

Då läggs kortens ”baksidor” efter varandra i den ordning som korten sitter uppsatta på tavlan. Visar det sig då att den planerade strukturen inte håller är det bara att gå tillbaka till anslagstavlan och flytta om papperslapparna.

När man är nöjd med resultatet är det dags att skapa det färdiga textdokumentet. Här kommer nästa funktion som inte är helt självklar: Genom menyalternativet Compile Draft exporteras det färdiga dokumentet till ett dokument i valfritt format, exempelvis Word eller RTF.

Scrivener har också några andra funktioner som jag gillar:

• Uppspelning av ljudfiler går att starta och stoppa med en enkel knappkombination. När man skriver ut intervjuer behöver händerna alltså aldrig lämna tangentbordet.

• Så snart man tar en kort tankepaus och slutar skriva sparar Scrivener automatiskt de senaste ändringarna. Minskad risk för förlorat arbete på grund av en datorkrasch alltså.

• Att både artiklar och referensmaterial går att sortera in i en egen mappstruktur gör det enkelt att samla alla pågående jobb på ett ställe. Det gör att man behöver spendera mindre tid att leta efter dokument på hårddisken.

• Ett fullskärmsläge gör att texten är det enda som syns på datorn. Suveränt för att stänga av omvärlden när det är dags att koncentrera sig på allvar.

Sedan jag skaffade Scrivener för några år sedan använder jag det till i stort sett allt jag skriver. Det är först med texter på åtminstone fyra, fem tusen tecken som det verkligen särskiljer sig från andra program. Men också för kortare texter har man ofta nytta av någon av funktionerna.

Scrivener finns bara för Mac.