program

Ocean Observations The Feed ska bli en RSS-läsare för soffan

Listan med prenumeration dyker upp i botten av skärmen.

RSS är dött, påstås det ibland. Ändå finns det dem som fortfarande lanserar nya RSS-läsare. Som svenska Ocean Observations. Nyligen dök företagets The Feed upp i iTunes Store. Som svårt beroende av mina RSS-prenumerationer har jag gett programmet en chans, för att se om det kan utmana suveräna Reeder som mitt förstahandsval. (Missa förresten inte att Reeder kommit i betaversion till OS X idag.)

Svaret visade sig vara nej. I alla fall inte än. Skälen är två: För det tycker jag att Reeder ger en bättre överblick över prenumerationerna. För det andra saknar The Feed än så länge stöd för Googles inbyggda funktion “dela med anteckning”. Eftersom jag använder den möjligheten för att enkelt kunna sammanställa tipsen jag publicerar här på min webbplats är det något jag inte klarar mig utan.

Men jag blev ändå nyfiken på varför Ocean Observations, som normalt hjälper kunder som Nokia, Ericsson och Vodafon med bland annat användargränssnitt, lanserar ett program direkt till slutanvändarna.

Max Rudberg och Sebastian Evans som sitter på Ocean Observations kontor i Japan svarade på mina frågor via mail:

Översiktsbild av de senaste texterna.

Varför har Ocean Observations utvecklat en egen Google Reader-app?

Vi är prylentusiaster och användare, och många av oss på Ocean skaffade iPad så fort den släpptes i USA. Tablet känns som det ultimata formatet för att konsumera innehåll. Vi såg en potential, men tyckte att utbudet fortfarande lämnade en del att önska.

Det var på en av våra Fedex-dagar som vi har en gång i kvartalet, en dag då vi får jobba fritt med vad vi vill, som vi bestämde oss för att jobba med en RSS-läsare för iPad.

Flera av oss konsumerar regelbundet RSS-feeds via Google Reader, till den grad att vi ofta äter frukost framför datorn. Så det kändes naturligt att RSS-läsare för iPad skulle kunna bli en hit.

Reeder lovordas av många användare. Vad gör The Feed bättre, tycker ni?

Reeder satte helt klart en helt ny standard och många av oss har använt den uteslutande fram tills dess att vår egen läsare var bruklig nog. Reeder gör många saker bra och har mycket fina och polerade detaljer och funkar bra i tablet-formatet.

Det vi tycker The Feed gör annorlunda är presentationen och navigationen. Du hamnar direkt i läsvyn, och om du vill kan du bara scrolla dig fram och hela tiden få mer att läsa.

Menyn för att dela intressanta länkar.

Navigationen tar plats i filtret som lägger sig som en pop-over ovanpå nyheterna och kan använda en stor del av skärmen istället för bara en bråkdel.

Vi tror att de här skillnaderna gör hela upplevelsen mer fokuserad och avslappnad, mer anpassad för den “soffdator” som iPad är.

Ni har valt ett gränssnitt som skiljer sig rätt mycket från Reeder, och andra appar också. Bland annat går det inte att se hur många olästa inlägg det finns i respektive mapp. Varför inte?

Vi vänder oss framförallt till den målgrupp som tycker att olästa antal i en badge är en stressfaktor i en RSS-läsare – ibland är det svårt att hinna med att läsa alla nyheter. Istället indikerar vi olästa nyheter med högar som ger en ungefärlig uppfattning om hur mycket läsning som finns från en specifik källa.

En av de viktigaste funktionerna i Reeder, och Google Reader för den delen, är möjligheten att kunna dela med sig av intressant läsning genom att lägga till lite egen text. Det går inte i The Feed. Varför har ni valt bort den möjligheten?

Den möjligheten finns för både Twitter och Facebook. Vi tycker att man ska kunna dela med sig och kommentera på det. Vi ska undersöka vad som kan ha gått fel med delningsfunktionen. Det här är en 1.0-produkt och det kan så klart finnas lite skavanker.

Vad har ni för framtidsplaner för The Feed?

Till en början vill vi höra vad användarna tycker! Vi har fokuserat hårt på det här upplägget under en längre tid. Det känns viktigt att lyssna på vad som sägs, ta till oss det och diskutera förbättringar.

13 iPad-appar för barnen

Många som köper en Ipad tror att de skaffar sig ett arbetsredskap, en läsplatta och en spelmaskin. Allt stämmer. Men finns det barn i familjen kommer det inte dröja länge innan de upptäcker att iPaden kan roa också dem.

Här är tips på tretton appar, spel och annan underhållning, som kommer få barn i åldersspannet två till sex år att försöka rycka iPaden ur händerna på sina föräldrarna:

Flight Control HD

En storsäljare till Iphone, som gör sig ännu bättre på den större skärmen. Uppdraget är enkelt: Flygplan och helikoptrar ska ledas till rätt landningsbana. Vilken det är avgör färgen på flygplanet. Enkelt när det finns en handfull plan och helikoptrar på skärmen, betydligt svårare att undvika kollisioner när luftrummet är fullt.

Flight Control HD, 38 kronor i iTunes Store.

Lego Creationary

Som sällskapsspelet Pictionary, fast med Lego. Slå med tärningen för att se vilken kategori det kommer att byggas i. Sen börjar en figur sättas ihop på skärmen, och spelarens uppgift är att så snabbt som möjligt avgöra vilken av de fyra alternativen det ska bli. Fel svar, och spelet är slut. Kul, även om antalet “byggsatser” gärna hade fått vara fler.

Lego Creationary, gratis i iTunes Store.

Pebble Jump

En spelplan med hål. I några ligger det kulor, de flesta är tomma. Genom att använda en kula för att hoppa över en annan plockas de en efter en bort från spelplanen. Målet är att få en enda kvar och att den har landat i det stjärnmärkta hålet.

Pebble Jump, 7 kronor i iTunes Store.

Cut The Rope

En godissugen groda/ödla. Och en rödgul sötsak av oklar sort. Problemet är att karallamellen sitter fast i ett eller flera snören. Spelarens uppdrag är att skära av snörena i rätt ordning, så att suget hos den lilla grön krabaten stillas. Allt eftersom man löser banorna kommer fler hinder och hjälpmedel till, som ballonger, vassa spikar och luftpumpar.

Cute The Rope Lite, gratis i iTunes Store.

Slice It

Geometriträning som efter några nivåer blir en utmaning också för föräldrarna. En triangel, rektangel eller annan månghörning ska delas i ett visst antal delar, och det ska ske genom att använda ett visst antal pennstreck. Rätt antal delar är lika viktigt som att det sker med rätt antal streck. Det låter enkelt. Det är enkelt. I början.

Slice It Lite, gratis i iTunes Store.

Geared

Mer problemlösning. Här är det ett litet kugghjul som ska fås att rotera, genom att steg för steg bygga sig fram till det med andra kugghjul av varierande storlek. Gravitationen är med och ställer till problem. Bygger man inte i rätt ordning rasar hela konstruktionen ihop.

Geared, 22 kronor i iTunes Store.

Drop7

Matematikträning i Tetrisanda. Kulor med siffror släpps ner i rutmönstret. Så snart en kula ligger i en rad eller kolumn där siffran stämmer med antalet kulor försvinner den. En hel del strategi behövs, men eftersom det inte finns någon form av tidsbegränsning går det bra att tänka i lugn och ro.

Drop7, 22 kronor i iTunes Store.

Dino Math

Mattekunskap för de minsta. Addition och subtraktion tillsammans med dinosaurier i olika färg och form.

Dino Math Lite, gratis i iTunes Store.

Doodle Buddy

Ett ritprogram med olika bakgrunder, klistermärken, pennor och kritor. De färdiga konstverken går att skicka iväg med e-post eller spara till bildalbumen i iPaden.

Doodle Buddy, gratis i iTunes Store.

Drawing Pad

Också detta är ett ritprogram, med ungefär samma möjligheter som Doodle Buddy. Den största skillnaden är att gränssnittet är lite enklare att förstå sig på, att det är tydligare vilken typ av ritverktyg och vilken färg man väljer och att klistermärkena är lite mer verklighetstrogna.

Drawing Pad, 15 kronor i iTunes Store.

Cute Friends

Inget spel, men tvååringen tycker det är kul att peka på djur som låter.

Cute Friends Lite, gratis i iTunes Store.

Memory Fun

Till utseendet ett väldigt fult memoryspel, men det stör inte barnen.

Memory Fun, gratis i iTunes Store.

Fem råd för dina säkerhetskopior

“Hur ska jag göra för att säkerhetskopiera mina bilder?” Jag fick frågan igen, tidigare i veckan. Bestämde mig för att äntligen skriva det där blogginlägget som sammanfattar hur jag tycker att man ska göra:

1. Köp två externa hårddiskar

De externa hårddiskarna ska bara användas för att säkerhetskopiera det du har på din dator. Därför duger det inte med någon av de externa hårddiskar du redan har massor av bilder, musik och filmer på. Det är ju just de filerna du ska skapa kopior av.

Men varför två? För att en av diskarna alltid ska vara på en annan plats, i en låda på jobbet, till exempel. Om säkerhetskopian finns på samma ställe som datorn, då är man skyddad mot varken brand eller inbrott.

2. Skaffa ett bra program för att skapa säkerhetskopiorna

Det viktiga är att det går att skapa sina regler för säkerhetskopiering en gång, och att det sen räcker att plugga in hårddisken och starta kopieringen. För Windows är mitt förslag Syncback, för Mac Chronosync.

3. Skilj på arbetsfiler och sånt som du har arkiverat

Arbetsfiler är dokument som du håller på att skriva, bilder som inte är färdigsorterade och så vidare. Arkiv är allt sånt som du jobbat klart med, men vill vara säker på att du aldrig förlorar. Skillnaden är viktig.

Grundinställningen i de flesta program för säkerhetskopiering är att filer som raderats från datorn också tas bort från säkerhetskopian. Det är en vettig inställning för just arbetsfilerna. Har du tömt digitalkameran på åtskilliga gigabyte bilder som du inte hunnit sortera innan du gör säkerhetskopian vill du antagligen att alla dåliga bilder du senare raderar också ska försvinna från den externa hårddisken. Men sen finns alltid risken att de värdefulla bilderna, de som under inga omständigheter inte får försvinna, raderas i datorn. Av misstag, av ett virus eller av någon annan anledning.

Märker du det inte innan nästa gång du kör säkerhetskopieringen, då kommer de försvinna från den externa hårddisken också. Men om du skiljer på arbetsfiler och arkiv, då kan du också tala om för backupprogrammet att aldrig radera filer ur arkivet. Rent konkret är mitt förslag att skapa mappar med namnen Arbetsfiler och Arkiv. När en bild, ett dokument, en videosnutt i Arbetsfiler är klar flyttas den till Arkiv.

Men om du raderar en bild ur Arbetsfiler av misstag? Förhoppningsvis upptäcker du det ganska snart, och använder du något av de två programmen jag föreslår ska det inte vara någon fara, om de är inställda på rätt sätt. Både Syncback och Chronosync kan nämligen tillfälligt spara raderade filer, så att du har en chans att rädda dem.

4. Hängslen och livrem

Det här är för de allra viktigaste filerna. I Arkiv skapar du också mappar som heter DVD001, DVD002 och så vidare. De mapparna fylls i tur och ordning, upp till dryga fyra gigabyte; just så mycket som ryms på en dvd-skiva. När mappen är full, bränn en dvd med innehållet, lägg den i bankfacket och börja därefter fylla nästa mapp i serien. Fördelen med en dvd är att innehållet inte på något sätt kan raderas, med mindre än att skivan förstörs. Ingen risk för misstag, alltså.

Varför det inte går att bränna till dvd utan att skapa mapparna med de särskilda namnen? Det går givetvis bra, men genom att ha serien DVD001, DVD002 och så vidare är det ingen tvekan om vilka filer som finns brända till dvd.

5. Utnyttja nätet

För filerna i Arbetsfiler, använd en tjänst som Dropbox för att skapa omedelbara kopior utanför huset av alla nya filer och alla ändringar du gör. Då har du en kopia även om du skulle drabbas av exempelvis en diskkrasch innan du hunnit säkerhetskopiera till dina externa hårddiskar.

Nu klarar sig Spotify utan nätet

Nu kan Spotify-användare dra ur nätverkskabeln till datorn och ändå fortsätta lyssna på musik. Under förutsättning att man betalar 99 kronor i månaden för premiumtjänsten.

När den svenska musiktjänsten lanserades var det som en lösning för strömmande musik. Låtarna sparades aldrig på användarens dator, istället krävdes en ständig internetuppkoppling för att kunna lyssna. Med mobilversionen, som släpptes för några veckor sedan, var kravet på uppkoppling borta.

Förklaringen är enkel. Trots att 3G-näten börjar bli väl utbyggda finns det fortfarande gott om vita fläckar på kartan. Att bara kunna använda sin telefon för att lyssna på musik där också täckningen är god, det hade inte varit en bra tjänst. Med mobilversionen introducerade Spotify därför ett offline-läge. Ett stort antal låtar kan tillfälligt lagras i telefonen, och därmed klarar sig musikspelaren i telefonen lika bra utan internetanslutning som vilken vanlig mp3-spelare som helst.

Idag lanserar Spotify samma möjlighet i datorklienten. Och därmed tar Spotify ytterligare ett stort steg mot att förpassa cd-skivorna till historien. Istället för att hitta musik på Spotify som man sen köper på cd-skiva eller som nedladdad mp3-fil för att kunna lyssna i bilen eller i sommarstugan kommer musiken finnas tillgänglig när som helst och överallt. Bara man betalar 99 kronor i månaden.

Reklamen i tjänsten är inte särskilt påträngande, men offlineläget i datorn och spelaren i telefonen är starka argument för att välja att bli betalande kund. Morot istället för piska, bättre att sälja på mervärde än på att kunderna slipper något när de betalar.

Fullt hos Gmail? – EagleFiler och IMAPsize gör det enklare att rensa

8 gigabyte lagringsutrymme kan kännas oändligt stort. Men jag har under den senaste veckan haft två personer som frågat vad de ska göra när de nu snart har fyllt sitt konto hos Gmail.

Ett alternativ är givetvis att betala för mer utrymme. Men för den som inte vill betala återstår bara att börja rensa bland mailen.

Jag har tipsat mina två vänner om två program som kan vara till hjälp. I båda fallen utnyttjar man möjligheten att ansluta till Gmail via IMAP:

  • Det första programmet är EagleFiler, som bara finns till Mac. EagleFiler är ett program för att spara mängder av digital information. Det kan vara webbsidor, pdf-dokument — eller mail. Jag har använt EagleFiler i ett par år, bland annat just för att arkivera gammal e-post som jag inte längre behöver ha tillgänglig jämt utan därför kan ta bort från servern på nätet. Genom att först hämta hem e-posten till Apples mailprogram Mail kan jag därefter importera den till EagleFiler. Tack vare en väldigt snabb sökfunktion går det dessutom enkelt att söka igenom de knappt 20000 mail jag har i EagleFiler just nu.

  • Det andra programmet är IMAPsize, som finns till Windows. IMAPsize är ett program för att hålla koll på hur mycket utrymme e-posten tar på servern. Det går att se vilka mappar som är störst. Bara det är till en hjälp, eftersom det gör det lätt att hitta de mail man bör radera först. Men IMAPsize kan också användas för att först ladda ner och sen radera stora filer som skickats som bilagor. Utöver det kan programmet dessutom användas för att säkerhetskopiera alla mail från servern till den egna hårddisken. Inte så dumt som säkerhetsåtgärd.

Även för den som inte är på väg att fylla sitt konto hos Gmail kan båda programmen vara väl värda en titt. EagleFiler använder jag bland annat för att spara webbsidor som jag vill vara helt säker på att kunna läsa igen. Det går ju inte alltid att lita på att en länk lever för alltid, och då är det inte dumt att ha en egen kopia till hands.