Buckminster Fuller myntade för decennier sedan termen “ephemeralization“, att den tekniska utvecklingen gör det möjligt för oss att göra mer och mer med mindre tills vi slutligen kan göra allting med ingenting. Än är det en bra bit kvar innan vi är där. Men mycket har hänt de senaste åren: Mobiltelefoner och efter dem pekdatorer som iPad.
I våras skrev jag om utveckling av program för mobiltelefoner i Ny Teknik. Johan Berntsson på InUse säger en intressant sak i artikeln:
Mycket av den hårdvara som i dag används internt på ett företag är specialutvecklade grejer som är jättedyra per enhet.
Dyra därför att utvecklingen kostar. Därför att produktionen blir dyr. Och för att man låser in sig i ett hemmabyggt system. Men skälen att bygga eget minskar för varje dag som går, med mobiltelefoner och pekdatorer har vi en hårdvara som är generell och som blir allt mer kompetent. Generell i den bemärkelse att hårdvaran för interaktion mellan människa och dator är väldigt avskalad. Vid sidan av (den allt större) pekskärmen finns bara ett fåtal knappar. Kompetent i den bemärkelse att tillverkarna trycker in allt fler sensorer och anslutningsmöjligheter under skalen.
Som konsumenter har vi redan stor glädje av det här, när samma apparat går att använda för spel, som gps, att prata i och allt annat som apparna i Android Market eller iTunes Store gör möjligt. Men det finns ingen anledning att tro att möjligheterna bara kommer oss konsumenter till del. Också näringslivet har mycket att vinna.
Och det här ger också stora affärsmöjligheter. Paul Grahams senaste text har den anspråkslösa rubriken “Tablets“. Och i den bjuder han på ett råd till den som vill starta ett nytt teknikföretag idag:
The advantages of doing things in software on a single device are so great that everything that can get turned into software will. So for the next couple years, a good recipe for startups will be to look around you for things that people haven’t realized yet can be made unnecessary by a tablet app.
Och precis som Twitter nått stor framgång inte bara genom att vara en tjänst, utan i hög utsträckning en plattform för tredjepartsutvecklare att bygga på, tror han att Apples konkurrenter måste se på sina prylar på samma sätt:
It has turned out to be a great thing that Apple tablets have accelerometers in them. Developers have used the accelerometer in ways Apple could never have imagined. That’s the nature of platforms. The more versatile the tool, the less you can predict how people will use it. So tablet makers should be thinking: what else can we put in there? Not merely hardware, but software too. What else can we give developers access to? Give hackers an inch and they’ll take you a mile.
När jag på tidigt 2000-tal hade en mobiltelefon och en handdator, en Palm V, fnös jag åt de första försöken att bygga ihop de två till en pryl. Jämfört med de första ansatserna till smartphones var handdatorns att-göra-lista, kalender och andra kontorsprogram överlägsna. Idag vill jag inte ens tänka på hur välfyllda mina fickor hade behövt vara om min mobiltelefons alla funktioner skulle varit förpackade en och en.
Och följer företagen som tillverkar hårdvaran Paul Grahams är vi ytterligare några steg närmare Buckminster Fullers profetia. Till både konsumenters och företags stora glädje.
