internet

Föräldraskap vs. vuxenfilter

What that means is that parents who opt their families into the scheme are in for a nasty shock: first, when their kids (inevitably) discover the vast quantities of actual, no-fooling pornography that the filter misses; and second, when they themselves discover that their internet is now substantially broken, with equally vast swathes of legitimate material blocked.

Cory Doctorow

Att stjäla e-post med hjälp av ett felstavat domännamn

Hur många domännamn ska ett företag eller en organisation registrera? Med basen i Sverige, räcker det med .se eller behöver man komplettera med exempelvis .com och .net? Hur ska man tänka med felstavade varianter av företagsnamnet, ska man lägga klorna på företgaet.se och förretaget.se också? Eller kan man leva med den eventuella negativa publicitet som cybersquatting och typosquatting kan innebära?

Frågan är just nu extra aktuell, eftersom den nya porrdomänen .xxx är under uppstart. (Läs intressant diskussion om det på jardenberg.se).

Men eventuellt är det här inte bara en fråga om image gentemot omvärlden. Enligt en grupp amerikanska forskare utgör de här “falska” domänerna dessutom en viss säkerhetsrisk. Genom att skaffa domäner som påminner om amerikanska storföretags och sen koppla e-post-adresser till dem lyckades forskarna utföra så kallade man in the middle-attacker.

Normalt sett brukar MITM-attacker syfta på att en tredje part lyckas ta sig in i en krypterad förbindelse och skicka vidare information till de två som kommunicerar med varandra. Med likartade domännamn lyckades forskarna göra det samma för e-post. Genom att ta emot e-post som skickas till [namn]@bussines.com, läsa den och sen skicka vidare till [namn]@business.com kunde de utan upptäckt komma över en hel del känslig information:

The intercepted correspondence included employee usernames and passwords, sensitive security information about the configuration of corporate network architecture that would be useful to hackers, affidavits and other documents related to litigation in which the companies were embroiled, and trade secrets, such as contracts for business transactions. (Wired.)

En nog så bra illustration på det gamla påståendet om att okrypterad e-post är att betrakta som vykort, öppna för vem som helst att läsa.

Smarta ifttt knyter ihop webben

ifttt är en telefonväxel för nätets tjänster.

Vi sprider ut vår nätnärvaro på allt fler tjänster. Bilder laddas upp till Flickr, statusuppdateringar skickas ut på Facebook och Twitter, vi följer nyhetsflödet med hjälp av Google Reader, med Foursquare talar vi om för omvärlden var vi håller hus… och så vidare. Listan går att göra lång. För lång, kanske.

Varje tjänst är bra på sina saker, men för våra vänner kan det bli knöligt att följa vad vi gör. Problemet är inte okänt. Mellan många nättjänster går det att skapa kopplingar, ett foto som laddas upp till Flickr går exempelvis att puffa för på Facebook, helt automatiskt.

Men de här kopplingsmöjligheter finns inte mellan alla tjänster, eller fungerar inte som man vill. Det har Linden Tibbets tagit fasta på och byggt smarta ifttt.com - if this then that. Tjänsten påminner om en gammaldags telefonväxel. Användaren tar sig rollen som växeltelefonist, men istället för att koppla inkommande samtal vidare till rätt person är det inkommande data från en tjänst som ska kopplas vidare till en annan. I nuläget stöds bland annat Twitter, Facebook, Flickr, Google Reader, Google Calendar, Evernote, Instapaper och RSS.

Ett konkret exempel på vad som går att göra: I Googles RSS-läsare Google Reader går det att dela med sig av intressanta artiklar till andra, och samtidigt lägga till en liten kommentar om varför texten är intressant. Men i utgångsläget syns det här tipset bara för andra personer som använder Google Reader och som dessutom valt att se just dina tips. Vilket kanske inte är så många. ifttt löser det här. Varje gång du kommenterar en artikel kan den skickas vidare till en mängd andra tjänster. Som en uppdatering på Twitter, eller som ett nytt inlägg på en WordPress-blogg.

Ett annat exempel: Tipsa vännerna på Facebook varje gång du favoritmarkerar en tweet på Twitter.

Ett tredje exempel: Gör nyckelordsbevakningar av rss-flöden och få ett mail varje gång det blir en träff.

Att det går att låta ifttt trigga på väldigt specifika saker, som att det är en länk och inte en vanlig statusuppdatering på Facebook, eller en tweet med en viss hashtagg på Twitter gör att det går att detaljstyra hur ifttt fungerar.

Och det som är riktigt bra är att ifttt löser det här på ett riktigt lättanvänt sätt. Allt som ifttt gör kan en duktig programmerare göra på egen hand. Skillnaden är att ifttt gör det möjligt för vem som helst att skapa ett flöde mellan två tjänster. Istället för programmeringskunskaper är det peka och klicka i webbläsaren som gäller, med tydliga formulär som visar vilka alternativ som finns för vilken tjänst.

Än så länge har ifttt betastatus, men fungerar trots det bra. För att bli användare krävs en inbjudan, och varje användare får fem nya att dela ut. Jag har alla mina fyra en kvar, den som är sugen på att testa kan lämna en kommentar här nedanför.

Tre tips för omvärldskoll på nätet

Frågade i det senaste inlägget efter tips och metoder för att sköta omvärldsbevakning och informationsgallring på nätet. Och då kan det ju också vara på sin plats att bidra med egna förslag. Så, här är tre lösningar jag använder i mitt dagliga arbete som journalist:

Få Twitter-koll med Summify

Summify screenshot

I mellandagarna upptäckte jag Summify. Efter att ha använt tjänsten i två och en halv månad kan jag verkligen rekommendera den. De flesta med ett konto på Twitter upplever åtminstone emellanåt att det kan vara svårt att hänga med. Inläggen virvlar förbi i en hiskelig fart och känslan av att missa några guldkorn finns där ständigt.

Summify kopplas till ditt Twitter-konto och håller koll på alla länkar som postas av dem du följer. Sen skickas ett dagligt mail ut med de tio mest populära länkarna. Med i ekvationen är också Facebook och RSS-flöden i Google Reader. Det blir förvisso en topplista som bara baseras på kvantitet, men nästan varje morgon innehåller mailet något som jag hade missat och som jag faktiskt är intresserad av.

Få RSS-koll del 1: Fever

Fever

Kombinationen Google Reader, sökjättens RSS-tjänst, och iPhone/iPad-appen Reeder är riktigt bra för att hålla koll på flödet i RSS-prenumerationerna. Men precis som med Twitter infinner sig en känsla av “för mycket” ganska ofta. Att gruppera prenumerationerna i någon slags prioritetsordning är ett knep. En mapp med de viktigaste prenumerationerna som kollas dagligen, en med de mindre viktiga som kollas någon gång då och då.

Den metoden kompletterar jag med Fever. Grundtänket påminner mycket om Summify. I Fever har jag samma RSS-prenumerationer som i Google Reader, och precis som Summify letar efter populära länkar i Twitter-flödet letar sållar Fever fram det hetaste i mina RSS-prenumerationer. Slutresultatet är något av en privat knuff.se. Tyvärr innebär det också att det krävs tillgång till en egen webbserver där man kan installera Fever.

Få RSS-koll del 2: Google Reader

Googles RSS-läsare har en funktion som gör det möjligt att dela med sig av intressanta artiklar, med en tillhörande kommentar om man har lust. Ytterligare ett personligt filter kan därför bli att leta upp personer som delar dina intressen och följa dem i Google Reader. När man väl skaffat ett konto i Google Reader går det att använda namn eller e-postadresser för att söka efter folk.

Avslutar med ett i sammanhanget relevant lästips: Nicholas Carr tror att bra filter skapar nya problem genom att förstärka känslan av information overload.

Hur använder du nätet för omvärldsbevakning?

I höstas skrev jag en internetguide åt .SE, om elektroniska identiteter. Drar nu igång arbetet med en ny guide, den här gången om omvärldsbevakning och informationsgallring på nätet. Och jag tar gärna emot tips på sånt som kanske kan ingå.

Tanken är att guiden ska ha tre delar:

  1. Problemet. Siffror, statistik och annat som kvantifierar informationsexplosionen och en förklaring till varför en stor mängd information blir oöverblickbar. Varför känns det allt oftare som om vanlig nyckelordsbaserad sökning på Google inte räcker?
  2. Smartare filter. Hur filtrerar och gallrar man i informationsfloden i dag – och vad har man för idéer för framtiden? Datorer som blir bättre att förstå mänskligt språk, och därmed blir bättre på att begripa vad användaren letar efter men också på att söka efter svaret är ett exempel. En annan växande trend är människor som agerar filter, oavsett om det är genom att välja vilka man följer på Twitter eller tjänster som vark.com och quora.com där det är andra användare som svarar på frågorna.
  3. Hands on – här är verktygen som kan hjälpa dig. Tips för att få ut maximalt av RSS, Google Alerts, Twitter och Twingly och andra tjänster och metoder som redan idag gör det lättare att hitta det man söker och bli uppmärksammad på sådant som ligger inom intressesfären.

Har du siffror som passar i första delen? Känner du till forskning som hör hemma i den andra? Eller bra tips till den tredje? Kanske förslag på personer att intervjua. Lämna gärna en kommentar, eller skicka ett mail.

Tack!

Skydda dig mot Firesheep med hemmaroutern som VPN

Att Firesheep har varit dagens stora it-nyhet är det väl knappast någon tvekan om. Själv har jag inte hunnit testa verktyget, men Tomas Carlssons artikel hos Ny Teknik är rätt skrämmande läsning. Säkerhetsluckorna som Eric Butlers verktyg utnyttjar är inte nya. Men för första gången finns ett verktyg som är väldigt enkelt för vem som helst att använda.

Flera av de stora tjänster vars användare är i riskzonen för Firesheep säger idag att man ska se över säkerheten. Men det kommer att ta tid, och det finns gott om webbplatser med samma brister på nätet. Listan med webbplatser som Firesheep kan angripa är redan lång, delen med webbplatser som är på gång är ännu längre.

Läge att fundera på vad man som användare själv kan göra för att skydda sig alltså. Ett bra alternativ är att på egen hand kryptera trafiken, nu när jättar som Facebook och Twitter dröjer med att göra det. Lösningen kallas för VPN, och är i första hand ett verktyg för företagsanvändare. Det innebär att ett program i datorn skapar en krypterad “tunnel” hela vägen fram till företagets VPN-server. Därifrån fortsätter trafiken ut på nätet. Då är det förvisso i okrypterad form, men eftersom trafiken är krypterad när den lämnar din dator kan personer som använder samma trådlösa nätverk inte använda Firesheep för att komma över dina inloggningsuppgifter.

Men vad gör man som privatperson? Det finns flera företag som säljer VPN-lösningar till privatpersoner, AllTele och Ipredator är två exempel. Priserna varierar, från femtio kronor i månaden och uppåt. Men för den som inte vill eller har råd att betala, eller har svårt att hitta en VPN-leverantör som man känner att man litar på finns ett annat alternativ: Kanske går routern som står i hemmet att använda som VPN-server. Det är i alla fall möjligt med min.

Jag bryr mig inte om att gå igenom inställningarna i detalj, eftersom det här är något som skiljer sig från fabrikat till fabrikat. Men jag ska i alla fall förklara principen:

Det är inte bara dyr företagsutrustning som kan fungera som en VPN-server. Också mer avancerade modeller för hemmabruk har den möjligheten. För att ta reda på om just din modell klarar av det är tipset att googla på modellnamnet och VPN, eller titta i handboken om du har den kvar. Installationen kommer ske i tre steg:

  1. Först ska du se till att din router fungerar som VPN-server. Det innebär bland annat att den funktionen ska aktiveras. Bland annat kommer du få välja vilken typ av kryptering som ska användas. Välj gärna L2TP i kombination med IPSec, vilket är en av de kraftfullare varianterna som finns i hemutrustning. Du behöver också skapa ett användarkonto med ett användarnamn och ett lösenord. Här är det viktigt att vara noga med lösenordet, och välja ett med många bokstäver, siffror och andra tecken. Vad VPN-funktionen gör är nämligen att skapa ett “hål” genom din brandvägg, från internet och in i ditt hemmanätverk. Därför är det viktigt att se till att lösenordet är svårt att gissa eller ens knäcka. Har du tur stödjer din router också engångslösenord. Med ett program i din iPhone skapas då ett unikt lösenord varje gång du loggar in, vilket höjer säkerheten ytterligare. En annan sak du kan göra är att bara aktivera VPN-funktionen när du vet att du kommer att behöva den.
  2. Nästa steg är att se till att din bärbara dator, eller mobiltelefon för den delen, använder VPN. Oavsett vilket operativsystem du använder finns det stöd för VPN.
  3. Kontrollera att allt fungerar. Koppla upp dig via 3G-nätet och surfa in på http://whatismyipaddress.com. Där ser du vilken ip-adress datorn har när den är uppkopplad till internet direkt via 3G-abonnemanget. Anslut sedan till routern, via VPN, och besök http://whatismyipaddress.com igen. Om allt fungerar som det är tänkt kommer du nu se en helt annan ip-adress – den som din router i hemmet har.

En stor nackdel med den här lösningen är att hastigheten många gånger kommer att försämras rejält, jämfört med om du surfar i ett wlan utan VPN, eller för den delen använder någon av de kommersiella lösningarna. Anledningen är att många bredbandsabonnemang har olika maxhastighet för nedladdning och uppladdning. Normalt, när du sitter hemma, är det inget problem eftersom de flesta internetanvändare laddar ner mer än vad de laddar upp. Men när allt du gör från din bärbara dator när du är på resande fot först ska passera routern där hemma, då blir upplänkshastigheten en flaskhals.

Ett annat problem är att de flesta bredbandsabonnemang inte har en fast ip-adress. Det innebär att VPN-serverns adress kommer variera från gång till annan. Lösningen på det här ett konto hos tjänster som DynDNS. Då behöver du inte längre hålla en ip-adress i huvudet, utan får istället ett domännamn. Routern kommer sedan automatiskt att hålla DynDNS uppdaterad om vilken ip-adress den finns på.

Möjligen finns det fler problem, eller till och med risker, med den här lösningen, saker som jag inte tänkt på. Kommentera gärna i så fall!

Om allt det här kändes alldeles för komplicerat, eller om routern inte har en VPN-funktion, då finns det ändå några saker du kan göra för att skydda dig.

Har du ett trådlöst nätverk i hemmet, se till att kommunikationen är krypterad med WPA eller WPA2, inte det äldre och sämre WEP. Med WPA/WPA2 är det svårare (omöjligt?) att använda Firesheep i ditt nätverk. Samtidigt har du skaffat dig ett bättre skydd mot de säkerhetsrisker som Uppdrag Granskning sände ett inslag om den 13 oktober. Känner du dig osäker på inställningarna är ett alternativ att sluta surfa trådlöst i hemmet, och istället använda en nätverkskabel.

Ska du använda din bärbara dator på resande fot är ett enkelt alternativ att rata kaféets eller hotellets öppna wlan och istället använda mobiltelefonen eller ett modem för mobilt bredband och surfar via 3G-nätet.

Firesheep avslöjar dina lösenord på nätet

Idag är en bra dag att leta fram en nätverkskabel ur gömmorna, eller nöja sig med den långsamma hastighet som 3G-modemet erbjuder. Ett nytt program för att kapa kontouppgifter släpptes i helgen. Med det kan vem som helst logga in som dig på Facebook, Twitter och en mängd andra sajter. Lösningen är att undvika öppna trådlösa nätverk.

Utvecklaren Eric Butler visade upp Firesheep, ett tilläggsprogram till webbläsaren Firefox, på hackerkonferensen Toorcon i söndags. Syftet är att visa hur lätt många stora webbplatser tar på användarnas säkerhet.

Uppsåtet lyckades.

Kombinationen Firesheep och öppna trådlösa nätverk är en riktigt dålig kombination.

De flesta sajter, som Facebook och Twitter, skyddar sina inloggningssidor med kryptering, SSL, vilket bland annat syns genom att det står “https” istället för “http” före webbadressen.

Krypteringen är tänkt som ett skydd mot tjuvlyssning, ingen ska kunna snappa upp användarnas inloggningsuppgifter när de knappas in på datorn och skickas via nätet till webbtjänstens servrar.

Problemet, som Eric Butler vill rikta uppmärksamheten mot, uppstår när besökarna återvänder till webbplatsen.

För att underlätta för besökarna använder de flesta webbplatser så kallade cookies. En cookie är en liten datafil som webbläsaren sparar på datorns hårddisk. En av möjligheterna med cookies är att automatiskt logga in återkommande användare, så att de slipper mata in sitt användarnamn och lösenord vid varje besök till sajten.

Vilket är en bra idé. Om den genomförs på ett bra sätt.

Men det är här slarvet sker: Många sajter, listan på webbplatser vars användaruppgifter är möjliga att komma åt med hjälp av Firesheep är lång och innehåller bland annat Facebook, Twitter och Dropbox, bryr sig inte om att kryptera förbindelsen när informationen i cookie-filen skickas. Och på ett öppet trådlöst nätverk, som bland annat finns på många arbetsplatser och kaféer, är det då möjligt att använda Firesheep för att snappa upp innehållet i cookie-filerna och med en knapptryckning logga in som en annan användare.

Som användare finns några saker man kan göra för att skydda sig. Surfar du hemma och är osäker på om du har ett öppet eller skyddad trådlöst nätverk är ett alternativ att leta fram gammal nätverkskabel i en låda och stänga av det trådlösa nätverket i datorn. Behöver du surfa på stan kan det vara en bra idé att välja bort kaféets trådlösa nätverk och istället köra med ditt eget 3G-modem.

Ett mer avancerat alterantiv är att använda ett så kallat VPN, virtual private network. Det är en krypteringsteknik som ser till att datatrafiken som lämnar din dator är skyddat av ett krypteringslager. Många företag gör den tekniken tillgänglig för sina anställda. För privatpersoner finns också VPN-tjänster att abonnera på. Till webbläsare som Firefox och Google Chrome finns också tilläggsprogram som försöker tvinga användningen av kryptering.

På sikt kan man nog räkna med att företagen bygger om sina webbplatser, så att större delar av dem skyddas av kryptering. Värt att notera är att riskerna varit kända länge, utan att något gjorts. Facebook är ett exempel. Där går alla interna länkar till en okrypterad sida, även om du startar på https://www.facebook.com.

Värt att tänka på är också att säkerhetshålet inte bara är en risk för dig, utan också för alla dina vänner på bland annat Facebook. Även om du inte tycker att du lägger ut något känsligt kan det finnas andra som resonerar annorlunda.

För dig som är sugen på att använda programmet, tänk på att du begår ett brott om du gör det.

“Målet är en Prezi i varje möte och på varje konferens”

Peter Arvai

Prezis vd Peter Arvai vill se en Prezi i varje mötesrum och på varje konferens.

2008 lämnade Peter Arvai jobbet som vd på Sanacore och flyttade från Sverige till Budapest. Där väntade vd-stolen på Prezi, företaget som menar att vägen till en bra presentation går via zoom-funktionen.

Hur uppstod idén till Prezi?

– En av företagets grundare, Adam Somlai-Fischer, pluggade på KTH som utbytesstudent. Först läste han till arkitekt, sen började han undervisa och blev dessutom forskare på Interaktiva Institutet. Det var när han skulle presentera sina projekt som han upptäckte bristerna i Powerpoint.

– Som arkitekt gör man ofta planlösningar, där både helheten och detaljerna är viktiga. Att prata med kunder om huset är nästan omöjligt utan att börja diskutera detaljer. I Powerpoint kan man ta olika delar av planlösningen och visa dem förstorade, i slide efter slide efter slide. Men Adam tycket inte att det fungerade bra, eftersom man snart tappade kontexten när man började titta på detaljerna.

När man kommer till slide 17 och ska titta på hur köket ser ut har man glömt var i byggnaden det ligger?

– Precis. Det var en av anledningarna till att Adam började fundera på ett zoomande gränssnitt.

Prezi har alltså sitt ursprung i Adams egna presentationer?

– Ja. Och det visade sig att folk gillade hans presentationer och undrade hur de skulle kunna göra egna. Problemet var att Adam skapade dem för hand i Flash, så det fanns inget annat sätt än att lära sig Flash.

Hur länge satt han och handkodade sina presentationer?

– I sju år. Första presentationen som liknar Prezi är från tidigt 2000-tal. Allt fler sa att de ville jobba på samma sätt, en av dem var Peter Halacsy. Han och Adam lärde känna varandra när Adam flyttade tillbaka till Ungern. Då jobbade de tillsammans i ett projekt som hette Kitchen Budapest, ett medialab som MIT:s, och satte sig ner och började fundera på en lösning som skulle göra det möjligt för vem som helst att göra liknande grejer. Det blev början till Prezi.

Så grundidén är att på ett snyggt och funktionellt sätt växla mellan överblicksbild och detaljer, utan att tappa kopplingen mellan dem?

– Det är ett bra sätt att beskriva det på. Det blir enklare för den som ska hålla presentationen att förbereda sig. Gör man det i ett traditionellt slide-format sitter man ofta och flyttar olika bitar mellan olika slides. I Prezi finns allt på en yta och det blir enklare att se helheten. Under presentationstillfället ger det publiken en bättre förståelse för hur idéerna hänger ihop, eftersom de inte presenteras på ett uppbrutet sätt. Så vi tror att det är ett bättre kommunikationsverktyg, använt på rätt sätt.

– Det vi snabbt lärt oss är att det finns massor av situationer där zoomningarna faktiskt betyder en hel del. Snabbt sammanfattat gäller det varje gång man har något som är mer än en enda enkel idé. Några exempel: En tidslinje, där man kan gränsa av diskussionen genom att zooma in. Likadant där man har stora projekt- eller organisationsplaner. Utan att prata om individerna i en organisation är det svårt att förstå hur den fungerar.

Så för ett tydligt linjärt skeende tycker du att Powerpoint eller Keynote fortfarande fungerar, men att Prezi är bättre om det är en helhet som hänger ihop av många delar?

– Jag skulle absolut säga så. Och då ska man komma ihåg att det är riktigt sällan vi har den där linjära historien. Sagor som Rödluvan är ett exempel, men i verkliga livet går en presentation sällan så tydligt från A till Ö.

När blev du vd?

– Adam och Peter kom så långt att de skapade en prototyp av hur editorn skulle fungera, och insåg att det skulle kunna bli ett företag. De började leta efter en vd och det var då Peter kontaktade mig. Vi hade träffat varandra när jag var produktchef på Mobispine och försökt rekrytera honom till företaget. Men jag lyckades aldrig anställa honom, istället blev det tvärt om. Jag satt som vd på Sanocore, som utvecklar webbplatsen omvård.se när frågan kom, och för två år sedan blev jag vd.

– Då fanns bara prototypen. Under sex månader utvecklade vi den till en produkt som lanserades i april 2009. Ganska omgående fick vi uppmärksamhet, främst i Europa. Under sommaren stängde vi vår första finansieringsrunda, där danska Sunstone och TED Conferences kom in som delägare. Det är en deal som jag är extra glad över. Normalt investerar TED inte i företag, och dessutom är de ju världens mest framgångsrika konferensarrangör vilket passar oss som hand i handske.

Du säger er första investeringsrunda, planerar ni en ny?

– I dagsläget är vi kassaflödespositiva, så just nu behöver vi inte mer kapital.

Så det finns inga planer på nya investeringsrundor?

– Vi är alltid intresserade av att jobba med bra människor. Tar vi in mer pengar är det i första hand för att få jobba med bra människor.

För att få in dem i styrelsen?

– Eller för att bygga vårt nätverk på andra sätt.

Hur stor omsättning har ni?

– Det berättar vi inte. Däremot kan jag berätta att vi nyligen fick vår miljonte registrerade användare. Det tog oss ungefär 18 månader att nå dit, vilket är bra om man jämför med andra. Twitter tog det till exempel två år.

Hur tjänar ni pengar?

– Det är gratis att börja använda Prezi, men om man inte betalar blir dina presentationer tillgänglig för vem som helst. Vill du ha privata presentationer finns två nivåer: 59 eller 159 dollar per år. Det dyrare alternativet gör dessutom att man kan jobba med Prezi utan internetuppkoppling.

Vad har ni för konverteringsgrad?

– Det pratar vi inte heller om än så länge.

I ert informationsmaterial jämför ni Prezi med Powerpoint. Hur mycket positionerar ni er mot Powerpoint och försöker locka över användare?

– Poängen är inte att positionera oss i förhållande till Powerpoint. Det viktiga är att förstå att Prezi är ett helt annat format. Det är inte slides, utan allt samlas på en enda “duk”. Sen tror jag, precis som du säger, att det finns tillfällen när slides fungerar väldigt bra. Ska man berätta Rödluvan kan man ha bilder som skapar en känslomässig effekt hos publiken. Vårt duk-format har stora fördelar när man ska förstå problem, komma överens och diskutera. Det kan man se på att folk många gånger föredrar en whiteboard framför slides i den situationen. Men en whiteboard är inte så lätt att ta med sig.

Men även om du säger att ni inte vill positionera er mot Powerpoint så står ju jag som användare inför ett val när jag ska skapa min presentation: Powerpoint, Keynote eller Prezi.

– Det går inte att förneka. Och jag tror att de flesta som använder Prezi idag gör det för att det är något nytt, inte så mycket för att man har funderat på hur kommunikationen ska bli så effektiv som möjligt.

Du menar att man väljer Prezi för att presentationen ska skilja sig från alla andras, att det är din presentation besökarna ska komma ihåg? Och på köpet börjar man inse fördelarna med ert verktyg?

– Förhoppningsvis, men jag kan ju inte garantera att man gör det. När man pratar om presentationer är det ofta TED-scenariet man ser framför sig. En person på scenen och många i publiken. Men presentationer spänner över ett mycket bredare fält än så. Det man gör när man samlas vid en whiteboard är också en slags presentation, men där vet man ofta inte i vilken ordning saker och ting ska komma eftersom publiken många gånger är mer aktiv. Istället är det diskussionen som uppstår som avgör presentationens riktning.

– Vi insåg att det här var något som fungerade dåligt med dagens datorprogram, där en person sitter vid tangentbordet och ska försöka fånga upp övriga deltagares tankar. Så vi funderade på hur en digital motsvarighet till en whiteboard skulle se ut och lanserade nyligen Prezi Meeting. Det är en gemensam yta där vi kan lägga in våra idéer, eller presentera den för andra. Men att skapa presentationen och visa den för andra är inte två aktiviteter så väsensskilda som man ofta tror.

Så med Prezi Meeting försöker ni återskapa en whiteboard i den digitala världen?

– Det skulle man kunna säga, men varje metafor har sina begränsningar. Vi är lite som Powerpoint, lite som en whiteboard. Båda metaforerna beskriver delar av det vi gör: Prezi.

– Med Prezi Meeting har vi gjort en intressant observation: När vi började använda Meeting internt trodde vi främst att det skulle vara till nytta när vi hade möten mellan kontoren i San Francisco och Budapest. Men mest använder vi det när alla sitter i samma rum.

Alla med var sin dator, och jobbar på samma yta?

– Precis. Och ganska ofta projicerar i upp översiktsbilden av Prezin i storformat på väggen, medan vi sitter och jobbar med detaljer i våra egna datorer.

Varför har ni öppnat ett kontor i San Francisco?

– Att vi finns i Budapest beror på att det är därifrån grundarna är. Men när jag kom in som vd sa jag att vi måste expandera till USA. Jag har sett många exempel på företag som kommer från en mindre europisk marknad, som Ungern eller Sverige, och försöker ta nästa steg genom att etablera sig i England eller Tyskland. Men då är det ofta en amerikansk konkurrent som får upp ögonen för det man gör och tar den amerikanska marknaden innan man hinner dit. Och då är man plötsligt reducerad till en regional istället för global spelare.

Ni började i Flash. Vad använder ni idag?

– Det är fortfarande Flash, men vi tittar på alternativ.

Apple har inget stöd för Flash i iPhone och iPad. Gissar att ni vill in där?

– Absolut, och det är en viktig anledning till att vi tittar på alternativ.

Hur stora är ni idag?

– 22 personer, men vi rekryterar så många vi kan.

Växer ni på tekniksidan, eller sälj och marknad?

– På alla fronter. Och på båda kontinenterna. Men det är mer fokus på marknad i USA, mer teknik i Ungern.

För att det är hårdare konkurrens om de bästa utvecklarna i San Francisco?

– Det kan man ju säga, utan att det är särskilt kontroversiellt.

Vad är ambitionen med Prezi?

– Att det ska finnas en Prezi på varje konferens och i varje mötesrum. Och att användarna där ska ha det roligare och kanske också komma på smartare idéer eftersom det är lättare att se hur saker och ting hänger ihop.