Google Flights, en ny konsumenttjänst från sökjätten. Slående är hur snabb sajten, som är resultatet av uppköpet av ITA i våras, är. Än så länge bara för destinationer inom USA.
Android eller Iphone? – Del 2
I det mest lästa inlägget på min blogg jämför jag mina erfarenheter av Android och Iphone. Men texten är från hösten 2009. Sedan dess har jag hunnit testa fler Android-telefoner, min Iphone 3G S kör nu iOS 4 och jag har använt Iphone 4 under några veckor. Dags att uppdatera mina tankar om Android och Iphone/iOS alltså:
Hårdvaran
Det går att köpa Android-telefoner med hårdvara i klass med Iphone 4. Både HTC Desire och Samsung Galaxy S är ur den aspekten telefoner som känns gedigna, har snabb processor och bra skärm. Förra hösten var skillnaden i fart en av de viktigaste anledningarna till att jag köpte en Iphone. Med den hårdvara som sitter i de dyrare Android-telefoner som säljs idag finns ingen märkbar hastighetsskillnad mellan de två plattformarna. Med Iphone 4 höjde Apple istället ribban för skärmen. Den är fantastiskt skarp och bra. Däremot saknar jag den blinkande gröna lampa HTC har på sina telefoner, och som signalerar ett nytt mail eller sms. Inget behov av att ta upp telefonen, det räcker att slänga ett öga på den på skrivbordet för att se om något hänt.
Båda plattformarna dras fortfarande med klara batteriproblem. Många möjligheter gör att telefonen används mycket, och att klara en hel arbetsdag utan extra laddning är svårt, snudd på omöjligt.
Mjukvaran
iOS 4, den senaste versionen av Apples operativsystem till Iphone, gav en hel del nyheter. Möjligheten att ha program igång i bakgrunden är en. Bra för att exempelvis kunna lyssna på Spotify samtidigt som man gör annat, eller för att en ny tweet ska skickas till Twitter även om man växlar till ett annat program innan twitterklienten hunnit få i väg den. Dåligt för batteritiden, däremot. Att kunna samla program i mappar gör det enklare att få överblick över alla installerade program är bra, precis som att snabbt kunna växla mellan program, utan att behöva ta omvägen via hemskärmen.
Men det är fortfarande fler Android-finesser jag saknar i iOS än vice versa:
- Widgets gör det möjligt att få viktig information direkt på startskärmen i en Android-telefon. Det kan vara dagens kalenderbokningar, vännernas senaste uppdateringar på Facebook, aktuell väderleksprognos eller något annat. Skillnaden jämfört med att behöva starta respektive program för att kolla kan tyckas liten, men är i daglig användning tvärt om stor.
- Genvägar på skrivbordet för att exempelvis slå på och av det trådlösa nätverket eller gps:en. I Iphone måste man nästla sig långt ner i programmet för Inställningar, i Android kan man lägga upp “strömbrytare” direkt på hemskärmen. Eller jailbreaka och installera exempelvis SBSettings.
- Notifieringar för framför allt kalenderpåminnelser är fantastiskt mycket bättre på Android. Där ligger de, tillsammans med inkommande mail, sms, omnämningar på Twitter och så vidare kvar i skärmens överkant tills dess att du som användare aktivt väljer att ta bort dem. Att Apple fortfarande inte fixat något liknande i iOS är märkligt.
- Låsskärmen, den bild som möter användaren när en telefon som släckt skärmen väcks, är fortfarande skrämmande informationsfattig i en Iphone. Klocka och eventuella notifieringar om missade samtal, mottagna sms och några andra typer av notifieringar är allt. På Android finns möjligheten att exempelvis se dagens alla kalenderbokningar, inkommande mail och annat. Går förvisso att fixa också på Iphone, men det kräver en jailbreakad telefon.
- Webbläsarna i Android-telefonerna har fler zoomlägen, tack vare att textens spaltbredd anpassas dynamiskt. I Safari Mobile är radlängden låst och zoomar man in så mycket att de inte ryms på skärmen, då tvingas man också scrolla i sidled för att läsa allt. Dessutom finns möjligheter för utvecklare att kroka i webbläsaren och göra det enkelt att skicka dem till Twitter eller spara hos Delicious.
Ekosystemet
Ser man på telefonerna som prylar som står på egna ben är det i mångt och mycket en smaksak vad man ska välja. Men en smartphone står inte på egna ben.
Utbudet av program är större till Iphone. Det spelar roll. Att utbudet av bra program till Iphone också är större är ännu viktigare. Inte minst, om man som jag, kör en Mac på skrivbordet. För det är gott om Iphone-program som har ett kompletterande OS X-program. När jag köpte min Iphone 3GS för ett år sedan var det en annan viktig anledning till valet.
Mina att göra-listor sköter jag med Things. Twittrar gör jag med Echofon, som synkar senast lästa tweet mellan dator och mobil. Snabba anteckningar skriver jag ner i Simplenote (Iphone) och Notational Velocity (OS X). Så långt gäller listan program som finns till både telefon och dator och därmed ger en bra och sammanhållen helhetsupplevelse. Sen finns också en del program, som Instapaper (för läsa senare-texter) och Reeder (för RSS-flödena), där Android-alternativen helt enkelt inte är lika bra eller saknas helt.
Men sedan förra hösten har det hänt en hel del. Mina att göra-listor finns numera hos nättjänsten Remember The Milk, som har program för både Android och Iphone. Simplenote och Instapaper har fått Android-klienter, om än inte lika bra som de till Iphone. Men Reeder håller jag fortfarande som den bästa RSS-läsaren alla kategorier.
För ett år sedan hade jag behövt förändra mitt arbetssätt rätt rejält om jag valt en Android-telefon istället för en Iphone. Så är det inte längre.
Så vad väljer man?
Kör du Mac på skrivbordet tycker jag att valet är självklart: En Iphone. Kör du Windows eller Linux, då kan du lika gärna välja Android. Under förutsättning att det inte finns ett antal Iphone-applikationer du verkligen vill ha eller behöver. Och även om sannolikheten för det är mindre idag än för ett år sedan är det läge att undersöka saken ordentligt, innan köpet. För skillnaden mellan utbudet i de två programbutikerna är extra stor för svenska användare, eftersom Google fortfarande inte öppnat för möjligheten att sälja program här. Utbudet är begränsat till de program som är gratis. Spelen, för den som vill spela, är också väldigt mycket bättre till Iphone. Men också spelutvecklarna börjar röra sig mot Android.
Förra hösten tyckte jag att det var läge att vänta med ett köp, eftersom det då ryktades om snabbare och bättre hårdvara till Android-telefonerna. Den hårdvaran är här idag och har visat sig fungera bra.
Det finns inte längre någon anledning att vänta. Det enda man måste göra är att bestämma sig.
Han vill hoppa på Googles segertåg
Google sålde förra året annonser för 187 miljarder kronor. Det är pengar som Mark Zuckerberg och Facebook nu jagar. Världens största sociala nätverk ska växa genom att bli synligt på alla webbplatser och bli navet i den personliga webben.
Andreas Ekström om sin nya bok “Google-koden”
I veckans nummer av Ny Teknik intervjuar jag Andreas Ekström om hans kommande bok Google-koden. Boken släpps den 10 april. Här är ett längre utdrag ur intervjun.
Varför en bok om Google?
— Av tusen skäl. Det är ett företag som inte liknar något annat, det är banbrytande på så många sätt. Med sin teknik, med sina strategier, med sin personalpolitik, genom sitt imagebygge, sin intäktsmodell. Och företaget har en otroligt stark ställning på sin marknad. I Sverige går 90 procent av allt sök via Google.
— Stor indexerad kunskap plus pengar är lika med makt. Så det känns relevant att grundläggande berätta om Google. Min avsikt är att skriva en brett tillgänglig, pedagogisk bok för Googles vardagsanvändare. För någon som kanske börjat reflektera över vad Googles särställning kan betyda för samhället. Och för dem själva.
Vad är det du vill berätta?
— Boken har tre delar. Del ett heter “Berättelsen om Google”. Den beskriver vilka grundarna är, hur företaget kom till, varför det finns så starka känslor runt Google och hur annons och sök funkar.
— Del två är en samling case där Google ställs inför ett antal utmaningar. Det handlar om Ted Valentin, som fick sina sajter svartlistade. Om Jyri Engeström och vad som händer när man blir uppköpt av Google. Två handlar om integritetsfrågor. Och så några till.
— Den tredje delen är analysdelen. Ett kapitel som behandlar Googles slagord “Don’t be evil”. Jag skildrar också hur Google jobbar med lobbying. Ett kapitel handlar om filantropin. Google lägger en procent av sina resurser varje år på välgörenhetsgrenen Google.org.
— Det absolut sista kapitlet heter “Det totala oberoendet”. Det handlar om hur Google strategiskt arbetar för att göra sig mindre sårbart, till exempel göra sig oberoende av elbolag, genom solpaneler och andra elprojekt. Google arbetar hårt för att göra sig oberoende av politiker, genom att lobba för en lagstiftning om nätneutralitet. En telefon för att inte bli för beroende av Iphone. En webbläsare och operativsystem för att inte vara beroende av Microsoft. Det är den centrala strategin, att stå på egna ben på varje punkt, så långt det bara går.
— En av många oerhört fascinerande saker med företaget är vilken osannolikt stark markandsundersökning allt googlande är. Google kan först i världen och bäst i världen avgöra hur en influensa sprider sig.
Därför att de ser i vilka regioner folk börjar söka efter influensainformation?
— Ja, man söker innan man går till doktorn. I 49 delstater av 50 förutsåg Google utgången i det amerikanska presidentvalet 2008. Det här går att överföra till en lång rad punkter, och det finns en slutsats i mitt efterord som jag tycker är tankeväckande: Det finns bara ett enda företag i världen som har den mängden trafikdata. Google är de enda som kan mäta ett internationellt internetbeteende. Google vet vad folk är rädda för, vad de är beredda att betala för sina hus, var arbetslöshet är på väg att slå till, när folk är sjuka, vilken deltagare i Idol de tänker rösta på.
— Det är ju helt fantastiskt. Och otroligt läskigt, om man vill se det så. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vara rädd för det. Men jag tycker att det är viktigt att känna till det.
Som jag uppfattar dig när jag läser dina texter så vänder du dig egentligen inte mot Google med din kritik. Men du saknar omvärldens kritiska öga på Google. Stämmer det?
— Ja. Det finns en koncentrationen av makt, pengar och kunskap som vi bör betrakta lite vaket. Efter att ha gjort massor av intervjuer med anställda så har jag inga skäl alls att anta att Google skulle vara en ond supermakt.
— Det finns ytterst lite som talar för att det skulle finnas stora problem med Google just nu. Jag tycker att företaget gör det mesta rätt. Men jag tycker inte att vi kan förhålla oss till företaget som om det är frälsaren från väster. Google har utvecklats fruktansvärt fort och kommer fortsätta att utvecklas fruktansvärt fort. Det finns inga garantier för att Sergey Brin och Larry Page är involverade i Google om fem år. Och vad en annan majoritetsägare gör med Google vet vi inte heller. Vissa företag har en oerhört stark koppling till sina grundare och blir lite vilsna utan dem.
Det Ted Valentin drabbades av skulle vara lättare att komma till rätta med om det fanns en kundtjänst att kontakta. Ställde du frågan om varför det inte finns?
— Det handlar bara om numerär. Google är så stora och får så mycket frågor att de inte kan svara i den omfattning som de skulle vilja. Istället gör företaget på sitt sätt. Det finns till exempel 200 filmer på Youtube som förklarar olika aspekter av sökmotorn.
— Sen ska man också komma ihåg en annan sak. Vi är ju alla gratisanvändare, och vilka krav kan man egentligen ställa på något som är gratis? Vilken rätt har jag som googleanvändare att bli arg när något inte fungerar? Jag är ju bara kund i den bemärkelsen att jag använder Google, jag har ju inte betalat någonting.
— Men som Ted Valentin säger, det är värre än att få problem med staten. Drabbas du av det kan du starta verksamhet någon annanstans. Får du problem med Google är du körd. Då duger det inte att säga att det finns alternativ och konkurrenter. Du kan vara hur bra du vill på Bing, det kommer inte rädda din business i Sverige. Det är en makt som måste identifieras.
Vad har du blivit mest överraskad av?
— Ambitionsnivån med Google.org, den är väldigt hög. Att Google har en välgörenhetsgren är inte så omtalat i Sverige. Google har gjort det på ett eget sätt. Man har bestämt sig för att jobba på samma sätt inom välgörenhet som i resten av verksamheten: Skalbarhet, data, data, data, bästa personerna ska göra de bästa grejerna, väl definierade projekt.
Välgörenhet som ingenjörsprojekt?
— Ja, i huvudsak. Det bygger på metodik och ett genomgripande googliskt arbetssätt. Jag är positivt överraskad av både seriositeten och volymen av satsningen.
Vad får du för svar på varför Google.org finns?
— Jag tror att det är ett utslag av personlig välvilja hos grundarna. Det har drabbat dem tidigare i livet. Den klassiska filantropen arbetar med tuffa affärsmetoder i 30 år, bygger en enorm förmögenhet och sen gör helt om och börjar bygga operahus. Larry och Sergey har valt, som de alltid gör, att göra det på sitt eget sätt. Man börjar tidigare och har integrerat det på ett annat sätt i företaget. På sikt hoppas de att insatserna som google.org gör ska överglänsa det som google.com gör. Det är kanske väl optimistiskt. Men det finns en del häftiga grejer, projektet i Kamerun är fantastiskt.
Det handlar om HIV?
— Inte nödvändigtvis. Man forskar om hur virus rör sig mellan djur och människor. En stiftelse med ett 30-tal anställda i Kamerun, men som också finns på fler ställen i världen. Den arbetar oerhört storskaligt, med mängder av data. Blod och vävnadsprover tas på djur och människor. Och så försöker man se hur nya virus rör sig, hur de rör sig mellan arter, vilka som har störst risk att ta sig från djur till människa. Vad det finns för potentiella kurer. Allt bygger på en enorm systematik. Google sponsrar med labbutrustning, miljontalsdollar som delas ut efter ett system där GVFI, som stifelten heter, ska uppnå delmål.
Frågorna som satte igång arbetet med boken, om den gigantiska mängden data som Google sitter på, vad har du fått för svar där?
— Att det aldrig kompromissas med användarens integritet, att alla lagar följs, att såna och såna uppgifter inte samkörs, att hänsyn tas till integritetskänsligt material. Det vill säga, om du mailar från Gmail om att du just fått ebola så kommer du inte få reklam om medicin mot ebola för det anser man vara för integritetskränkande. Men om du säger att ditt företag har gått i konkurs och du måste sälja din villa, se vad som händer. Du får mäklarannonser. Så avvägningen är väldigt svår att göra om du lämnar till en maskin att göra den. Samtidigt finns det ingen möjlighet för en människa att sitta och göra den matchningen, det skulle dessutom vara ännu mer integritetkränkande. Så det finns inget sätt att lösa det. Men det finns inte heller något som säger att det inte kommer uppfattas som integritetskränkande.
Vad har du själv fått för frågor sen du började arbeta med boken?
— Den vanligaste är om Google lever upp till “Don’t be evil” eller inte. Men det är en för banal fråga. Företaget är varken det ena eller det andra, det är alldeles för komplext. Det är andefattigt att reducera frågan till att handla om det. Vissa saker gör Google bättre än andra, vissa saker sämre. Det finns vissa potentiella problem med vissa saker, annat är helt okontroversiellt.
Google har lite av en hjältegloria idag. Märker du någon rädsla för att den ska hamna på sned?
— Många ledande personer på företaget blir ledsna när deras goda avsikter ifrågasätts. Terry Winograd, som var Larrys handledare under doktorsarbetet, är en av dem som säger att det är så. Att det tar Larry och Sergey på ett personligt plan när deras goda avsikter ifrågasätts.
Vilka slutsatser drar du i boken?
— En gäller Googles affärsmodell. Är företaget en annonssäljare? Absolut. En vägvisare? Det också. Men det jag kommer fram till är att Google vill vara världens största mellanhand. Det är Googles affärsmodell i en mening. Google vill flytta sig ur vägen så fort som möjligt, men först göra en annonsexponering.
— Det finns en stor myt om att resebyråer, nyhetsredaktioner, bokförlag, skivbolag inte längre skulle behövas eftersom det ska finnas en direktlinje mellan producent och konsument. Det är en myt som är politiskt nyttig för Google, och den är inte helt sann. Särskilt inte eftersom de själva ställer sig emellan. Därmed inte sagt att det är något fel i det. Google får gärna vara den största mellanhanden. Men man bör förstå det på det sättet. Det är en jättebra affärsidé, det är skickligt genomfört och det är strålande ekonomi i det.
Du säger att din bild av Google har förändrats. Hur?
— Jag har följt Google länge, men den intensiva researchperiod jag varit inne i nu gör att jag mer förstår varför Google gör som Google gör på en rad plan.
Vad är det du förstår idag?
— En kombination av flera olika saker. Vilka värden det är som styr arbetet, vad det är som avgör när ledningen fattar beslut. Det finns en väldigt speciell balans mellan Larry Page som är ingenjören och den mest klassiska forskartypen av de tre. Han drivs av metod och kärleken till exakta resultat. Sergey Brin som är lite mer av en renässansmänniska, som vill kunna allt. Som vill pressa sina personliga gränser och därmed Googles gränser. “Hur stort kan vi tänka, hur långt kan vi ta det?” Kanske den mest visionäre av dem, är min gissning. Och så har vi Eric Schmidt som är affärsman till 100 procent. Hans uppdrag är att hålla i kalkylbladen och låta genierna sväva. Det är en fantastisk trio på det viset att de har väldigt olika styrkor. Men inget viktigt på Google händer utan att det passerar dem. Deras inbördes regel är att två får rösta ner den tredje om de inte är överens.
— När man förstår mer om varför någon gör någonting är man kanske också lite mer benägen att se det välvilligt. Jag tror att jag känner mig lite mer positiv till företaget nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan.
Google tog webbvägen runt Apples App Store
Nu finns Google Voice för Iphone. Med en intressant twist. För att utnyttja Googles telefonitjänst i sin Iphone är det inte ett program som ska installeras, det är istället en webbsida som ska besökas.
I somras var Googles försök att få in sitt Google Voice-program i Apples butik App Store en av de stora nyheterna, eftersom Apple satte stopp för det hela. Det gick till och med så långt att FCC, den amerikanska motsvarigheten till Post- och Telestyrelsen, gav sig in i diskussionerna mellan de två jättarna och ville veta vad som egentligen hände.
Igår, 24 timmar innan Steve Jobs går upp på scenen och visar upp Apples nya tablet-dator, var Google tillbaka. Men inte med ett nytt försök att få in sitt program i App Store, alltså. Utan med en webbapplikation, tillgänglig via Iphones webbläsare.
Utvecklingen känns igen från datorernas värld. Idag går en hel arbetsdag att klara av från webbläsarens flikar, men det är inte många månader sedan varje aktivitet krävde sitt eget program.
För tredjepartsutvecklare är det här givetvis en utveckling med stora fördelar. Facebook har inte behövt utveckla en version för Windows, en för Mac, en för Linux, en för Windows Mobile, en för Symbian och så vidare. Det räckte med en version – den i webbläsaren.
Nu finns det givetvis också en stor uppsida med framgångssagan App Store: Och det är den ekonomiska. Men frågan är om vi ändå inte på sikt kommer få se en utveckling bort från operativsystem-specifika program också i mobiltelefonerna. Wired menar att gårdagens lansering kan visa sig vara Apples värsta mardröm:
In Apple’s ultimate nightmare scenario, its rejection of Google Voice could come back to haunt it, should history look back on this moment as when the scale tipped away from Apple’s App Store model and towards HTML5 apps that duplicate the functionality of downloadable apps without requiring custom development for each smartphone platform.
Reportern Eliot Van Buskirk fortsätter sedan:
Indeed, the ability to add a web page to one of the iPhone’s home screens — proprietary Google Voice icon and all — creates a user experience that is nearly identical to using apps which run off the OS rather than the cloud, and presents differences that almost nobody who uses it will really care about.
Enligt de första recensionerna verkar nu Google Voice-webben inte vara riktigt så bra. Wired är överlag positiva, bland andra LA Times mer kritiska.
Eftersom Google Voice inte finns tillgängligt i Sverige har jag ingen möjlighet att ha en egen åsikt. Det kan jag däremot ha om Gowallas lösning för Android. På Iphone har geo-spelet ett eget program, men Android-användare är än så länge hänvisade till en webbapplikation. Skillnaderna mellan de två är inte många.
Och då ska man komma ihåg att HTML5, en av de viktigaste byggstenarna i framtidens webb, fortfarande befinner sig på ett väldigt tidigt stadium. Det är en vidareutveckling av standarden som innehåller flera viktiga delar, saker som gör att webbapplikationer kommer kunna bli än mer avancerade än de är idag.
För fler exempel på webbapplikationer –– och en diskussion om för- och nackdelar — är det här inlägget på ReadWriteWeb bra läsning.
Så vill Google att du ska nätsnacka
Google Wave ska revolutionera hur vi kommunicerar på nätet. Testversionen som Ny Teknik provar visar att potentialen är hög. Men det är även tröskeln för att lära sig Wave.
Googles sök blir socialt
Sökresultaten hos Google ska bli mer personliga. Genom att bland annat väga in vilka dina vänner är på nätet, vilka bloggar du läser i Google Reader och på andra sätt ta hänsyn till vem just du som söker är, ska sökresultatet bli mer relevant.
I vintras gjorde jag en intervju med Jürgen Galler, europeisk produktchef för Googles sökprodukter. Frågorna handlade om hur sökresultaten kan förbättras, och svaren blev en sidoartikel till en text som handlade om svenska Twinglys planer: Att låta användarens bekanta på nätet påverkar hur resultatlistan ser ut.
Om det var just nya Google Social Search som Jürgen Galler hade i tankarna när han svarade på mina frågor vet jag inte, men det ligger i alla fall nära till hands att tro att så var fallet. Alldeles oavsett, Social Search är ett steg på vägen mot att göra nätets söktjänster mer användbara.
Att Social Search tar hänsyn till vilka kontakter man har i Gmail och Google Contacs är inte överraskande. Mer intressant är att tjänsten i nuläget också tittar på Twitter och Friendfeed. Det visar att allt vi gör på webben är användbart i större sammanhang.
Jag har än så länge bara hunnit testköra Social Search ytterst lite, och har ännu inga tankar om hur det fungera. Ni som vill testa själva kan koppla ert Google-konto till tjänsten på Google Labs
Googles mål: en snabbare webb
Snabbare, stabilare och säkrare webbsurf är bra för Google. Därför lanserades webbläsaren Chrome hösten 2008.Ett år senare tycker Googles Mads Ager att företaget har lyckats.
Fullt hos Gmail? – EagleFiler och IMAPsize gör det enklare att rensa
8 gigabyte lagringsutrymme kan kännas oändligt stort. Men jag har under den senaste veckan haft två personer som frågat vad de ska göra när de nu snart har fyllt sitt konto hos Gmail.
Ett alternativ är givetvis att betala för mer utrymme. Men för den som inte vill betala återstår bara att börja rensa bland mailen.
Jag har tipsat mina två vänner om två program som kan vara till hjälp. I båda fallen utnyttjar man möjligheten att ansluta till Gmail via IMAP:
-
Det första programmet är EagleFiler, som bara finns till Mac. EagleFiler är ett program för att spara mängder av digital information. Det kan vara webbsidor, pdf-dokument — eller mail. Jag har använt EagleFiler i ett par år, bland annat just för att arkivera gammal e-post som jag inte längre behöver ha tillgänglig jämt utan därför kan ta bort från servern på nätet. Genom att först hämta hem e-posten till Apples mailprogram Mail kan jag därefter importera den till EagleFiler. Tack vare en väldigt snabb sökfunktion går det dessutom enkelt att söka igenom de knappt 20000 mail jag har i EagleFiler just nu.
-
Det andra programmet är IMAPsize, som finns till Windows. IMAPsize är ett program för att hålla koll på hur mycket utrymme e-posten tar på servern. Det går att se vilka mappar som är störst. Bara det är till en hjälp, eftersom det gör det lätt att hitta de mail man bör radera först. Men IMAPsize kan också användas för att först ladda ner och sen radera stora filer som skickats som bilagor. Utöver det kan programmet dessutom användas för att säkerhetskopiera alla mail från servern till den egna hårddisken. Inte så dumt som säkerhetsåtgärd.
Även för den som inte är på väg att fylla sitt konto hos Gmail kan båda programmen vara väl värda en titt. EagleFiler använder jag bland annat för att spara webbsidor som jag vill vara helt säker på att kunna läsa igen. Det går ju inte alltid att lita på att en länk lever för alltid, och då är det inte dumt att ha en egen kopia till hands.
Så öppnas nätet för nya häftiga tjänster
Ensam är svag, på nätet. Vägen till succé bygger i dag på öppenhet — webbtjänster blir starkare när andra bygger på med egna finesser. Receptet används av såväl Google som Spotify.