datortips

Fem råd för dina säkerhetskopior

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , ,

“Hur ska jag göra för att säkerhetskopiera mina bilder?” Jag fick frågan igen, tidigare i veckan. Bestämde mig för att äntligen skriva det där blogginlägget som sammanfattar hur jag tycker att man ska göra:

1. Köp två externa hårddiskar

De externa hårddiskarna ska bara användas för att säkerhetskopiera det du har på din dator. Därför duger det inte med någon av de externa hårddiskar du redan har massor av bilder, musik och filmer på. Det är ju just de filerna du ska skapa kopior av.

Men varför två? För att en av diskarna alltid ska vara på en annan plats, i en låda på jobbet, till exempel. Om säkerhetskopian finns på samma ställe som datorn, då är man skyddad mot varken brand eller inbrott.

2. Skaffa ett bra program för att skapa säkerhetskopiorna

Det viktiga är att det går att skapa sina regler för säkerhetskopiering en gång, och att det sen räcker att plugga in hårddisken och starta kopieringen. För Windows är mitt förslag Syncback, för Mac Chronosync.

3. Skilj på arbetsfiler och sånt som du har arkiverat

Arbetsfiler är dokument som du håller på att skriva, bilder som inte är färdigsorterade och så vidare. Arkiv är allt sånt som du jobbat klart med, men vill vara säker på att du aldrig förlorar. Skillnaden är viktig.

Grundinställningen i de flesta program för säkerhetskopiering är att filer som raderats från datorn också tas bort från säkerhetskopian. Det är en vettig inställning för just arbetsfilerna. Har du tömt digitalkameran på åtskilliga gigabyte bilder som du inte hunnit sortera innan du gör säkerhetskopian vill du antagligen att alla dåliga bilder du senare raderar också ska försvinna från den externa hårddisken. Men sen finns alltid risken att de värdefulla bilderna, de som under inga omständigheter inte får försvinna, raderas i datorn. Av misstag, av ett virus eller av någon annan anledning.

Märker du det inte innan nästa gång du kör säkerhetskopieringen, då kommer de försvinna från den externa hårddisken också. Men om du skiljer på arbetsfiler och arkiv, då kan du också tala om för backupprogrammet att aldrig radera filer ur arkivet. Rent konkret är mitt förslag att skapa mappar med namnen Arbetsfiler och Arkiv. När en bild, ett dokument, en videosnutt i Arbetsfiler är klar flyttas den till Arkiv.

Men om du raderar en bild ur Arbetsfiler av misstag? Förhoppningsvis upptäcker du det ganska snart, och använder du något av de två programmen jag föreslår ska det inte vara någon fara, om de är inställda på rätt sätt. Både Syncback och Chronosync kan nämligen tillfälligt spara raderade filer, så att du har en chans att rädda dem.

4. Hängslen och livrem

Det här är för de allra viktigaste filerna. I Arkiv skapar du också mappar som heter DVD001, DVD002 och så vidare. De mapparna fylls i tur och ordning, upp till dryga fyra gigabyte; just så mycket som ryms på en dvd-skiva. När mappen är full, bränn en dvd med innehållet, lägg den i bankfacket och börja därefter fylla nästa mapp i serien. Fördelen med en dvd är att innehållet inte på något sätt kan raderas, med mindre än att skivan förstörs. Ingen risk för misstag, alltså.

Varför det inte går att bränna till dvd utan att skapa mapparna med de särskilda namnen? Det går givetvis bra, men genom att ha serien DVD001, DVD002 och så vidare är det ingen tvekan om vilka filer som finns brända till dvd.

5. Utnyttja nätet

För filerna i Arbetsfiler, använd en tjänst som Dropbox för att skapa omedelbara kopior utanför huset av alla nya filer och alla ändringar du gör. Då har du en kopia även om du skulle drabbas av exempelvis en diskkrasch innan du hunnit säkerhetskopiera till dina externa hårddiskar.

Skriv bättre med Scrivener

Av Anders Thoresson i Bloggat Inga kommentarer Tags: , , ,

Samla in fakta. Planera texten. Skriv första utkastet. Redigera. Ungefär så skulle jobbet med en artikel – eller vilken annan längre text som helst – kunna sammanfattas. Och inget annat ordbehandlingsprogram jag har testat stödjer den processen bättre än Scrivener.

Varför? Vi tar det i tur och ordning.

Samla in fakta. En av Scriverners stora styrkor är att allt referensmaterial – intervjuer, statistik och så vidare – går att samla i programmet. Grundkravet är givetvis att det ska vara digital information som finns på datorn, men i övrigt sväljer Scrivener det mesta. Webbsidor, bilder, pdf-dokument, ljudfiler, filmer. Man behöver bara leta upp alla dokument en enda gång och importera dem i Scrivener. Sen finns de ett musklick bort.

Planera texten. Så snart det handlar om en längre text, eller något som är mer komplicerat än en rak nyhetsartikel, är den virtuella anslagstavlan till stor hjälp.

Här klistrar man upp små digitala papperslappar för att strukturera texten. En rubrik och några stolpar om vad varje avsnitt ska innehålla. Sen är det bara att flytta runt lapparna tills man fått en struktur som verkar funka.

Skriva. Därefter är det dags att börja skriva, genom ett dubbelklick på valfri lapp. Se det som en analogi för att man vänder på pappret och börjar skriva den faktiska texten på baksidan.

Det här gör att Scrivener passar väldigt bra för den som inte börjar med första bokstaven i en text och sen skriver sig igenom den till sista punkten. Istället går det att hoppa in och ut i textens olika delar, utan att det blir rörigt på vägen.

Redigera. När alla lappar har text på baksidan är det dags att ta en titt på helheten. Här är en av två saker som inte är helt uppenbara i Scrivener. För att foga samman allt till en text markerar man alla korten på anslagstavlan och klickar på knappen Edit Scrivenings.

Då läggs kortens ”baksidor” efter varandra i den ordning som korten sitter uppsatta på tavlan. Visar det sig då att den planerade strukturen inte håller är det bara att gå tillbaka till anslagstavlan och flytta om papperslapparna.

När man är nöjd med resultatet är det dags att skapa det färdiga textdokumentet. Här kommer nästa funktion som inte är helt självklar: Genom menyalternativet Compile Draft exporteras det färdiga dokumentet till ett dokument i valfritt format, exempelvis Word eller RTF.

Scrivener har också några andra funktioner som jag gillar:

  • Uppspelning av ljudfiler går att starta och stoppa med en enkel knappkombination. När man skriver ut intervjuer behöver händerna alltså aldrig lämna tangentbordet.

  • Så snart man tar en kort tankepaus och slutar skriva sparar Scrivener automatiskt de senaste ändringarna. Minskad risk för förlorat arbete på grund av en datorkrasch alltså.

  • Att både artiklar och referensmaterial går att sortera in i en egen mappstruktur gör det enkelt att samla alla pågående jobb på ett ställe. Det gör att man behöver spendera mindre tid att leta efter dokument på hårddisken.

  • Ett fullskärmsläge gör att texten är det enda som syns på datorn. Suveränt för att stänga av omvärlden när det är dags att koncentrera sig på allvar.

Sedan jag skaffade Scrivener för några år sedan använder jag det till i stort sett allt jag skriver. Det är först med texter på åtminstone fyra, fem tusen tecken som det verkligen särskiljer sig från andra program. Men också för kortare texter har man ofta nytta av någon av funktionerna.

Scrivener finns bara för Mac.