Apple

iPad är bra – men det är molnet som är revolutionen

iPad

iPad - bra, men det är molnet som lyfter den.

Snarare en pryl för konsumtion än produktion. Och den verkliga revolutionen är molnet. Så vill jag sammanfatta mina två första veckor med en iPad.

Den stora skärmen kombinerat med den låga vikten gör den fantastiskt bra för att läsa på. Texter som sparats i Instapaper, RSS-flödet i Reeder eller Twitter i Twitters egen iPad-app. Bilder och film gör sig givetvis också bra.

Bökigare är den att skriva på. Lägger man den i knät när man sitter i en fotölj eller i soffan blir vinkel mellan det virtuella tangentbordet och skärmytan fel, håller man den i händerna och försöker att skriva med tummarna a’la iPhone blir man snart trött i händerna. Kortare texter går fint, men sitter jag inte vid datorn sträcker jag mig hellre efter telefon än iPad om jag ska skriva ett längre mail. Sitter man vid ett bord blir iPaden dock bättre att skriva på, inte minst om man lägger något i bakkant så att den lutar lite lätt. Får jag önska skulle jag vilja se ett tvådelat tangentbord som placerar hälften av knapparna nära vänster tumme, resten när höger.

Men även om jag än så länge upplever iPaden som lite bökig att skriva på så räknar jag ändå med att göra det en hel del framöver. Många gånger kommer jag kunna lämna den bärbara datorn hemma och resa med lättare packning. Och det tar oss upp i molnet.

Så här långt är det två iPad-program jag testat att skriva i. Det ena är Simplenote som jag redan har i min iPhone, det andra är det iPad-specifika programmet Writer. Båda har den finessen att de synkar texterna jag skriver till molnet och vidare till dator och iPhone. Eller andra vägen. I Simplenotes fall via tjänstens egen server, i Writers med hjälp av Dropbox. Backup av det jag skriver är en fördel, men att texterna automatiskt finns tillgängliga var jag än befinner mig är det som är riktigt bra. I Simplenote har jag till exempel gott om korta minnesanteckningar som kan behöva uppdateras lite när som helst, och som jag kan behöva titta på var som helst. Presentidéer till andra familjemedlemmar och artikelidéer till exempel. Med Writer räknar jag med att snart kunna arbeta med mina artiklar på ett smidigt sätt. Snart får nämligen Scrivener, det program jag använder i Macen när jag skriver, också Dropbox-stöd. Då kan jag enkelt jobba med artiklarna, var jag än befinner mig, och på smidigast möjliga sätt.

Och även om iPad är riktigt bra för spel och underhållning – Air Control tillsammans med femåringen på den stora skärmen är till exempel en höjdare – är det som arbetsredskap och fönster till nätet som iPad är bäst, åtminstone för mig. Jag har tidigare hyllat Reeder som den bästa RSS-läsaren alla kategorier. På iPad är den ännu bättre. (Med ett litet klagomål: Handgreppet för att öppna en mapp för att se alla prenumerationer i den är inte smidigt när man har iPaden i händerna). Och Instapaper, som låter dig spara intressanta texter för att läsa senare gör sig riktigt bra på iPadens större skärm. Twitters iPad-app likaså. Laterstars, en tjänst för att spara länkar från Twitter, har också fått en bra iPad-anpassning.

Utan molnet hade inga av de här tjänsterna varit möjliga. Utan molnet hade iPad bara varit en snygg och rolig pryl.

Android eller Iphone? – Del 2

I det mest lästa inlägget på min blogg jämför jag mina erfarenheter av Android och Iphone. Men texten är från hösten 2009. Sedan dess har jag hunnit testa fler Android-telefoner, min Iphone 3G S kör nu iOS 4 och jag har använt Iphone 4 under några veckor. Dags att uppdatera mina tankar om Android och Iphone/iOS alltså:

Hårdvaran

Det går att köpa Android-telefoner med hårdvara i klass med Iphone 4. Både HTC Desire och Samsung Galaxy S är ur den aspekten telefoner som känns gedigna, har snabb processor och bra skärm. Förra hösten var skillnaden i fart en av de viktigaste anledningarna till att jag köpte en Iphone. Med den hårdvara som sitter i de dyrare Android-telefoner som säljs idag finns ingen märkbar hastighetsskillnad mellan de två plattformarna. Med Iphone 4 höjde Apple istället ribban för skärmen. Den är fantastiskt skarp och bra. Däremot saknar jag den blinkande gröna lampa HTC har på sina telefoner, och som signalerar ett nytt mail eller sms. Inget behov av att ta upp telefonen, det räcker att slänga ett öga på den på skrivbordet för att se om något hänt.

Båda plattformarna dras fortfarande med klara batteriproblem. Många möjligheter gör att telefonen används mycket, och att klara en hel arbetsdag utan extra laddning är svårt, snudd på omöjligt.

Mjukvaran

iOS 4, den senaste versionen av Apples operativsystem till Iphone, gav en hel del nyheter. Möjligheten att ha program igång i bakgrunden är en. Bra för att exempelvis kunna lyssna på Spotify samtidigt som man gör annat, eller för att en ny tweet ska skickas till Twitter även om man växlar till ett annat program innan twitterklienten hunnit få i väg den. Dåligt för batteritiden, däremot. Att kunna samla program i mappar gör det enklare att få överblick över alla installerade program är bra, precis som att snabbt kunna växla mellan program, utan att behöva ta omvägen via hemskärmen.

Men det är fortfarande fler Android-finesser jag saknar i iOS än vice versa:

  • Widgets gör det möjligt att få viktig information direkt på startskärmen i en Android-telefon. Det kan vara dagens kalenderbokningar, vännernas senaste uppdateringar på Facebook, aktuell väderleksprognos eller något annat. Skillnaden jämfört med att behöva starta respektive program för att kolla kan tyckas liten, men är i daglig användning tvärt om stor.
  • Genvägar på skrivbordet för att exempelvis slå på och av det trådlösa nätverket eller gps:en. I Iphone måste man nästla sig långt ner i programmet för Inställningar, i Android kan man lägga upp “strömbrytare” direkt på hemskärmen. Eller jailbreaka och installera exempelvis SBSettings.
  • Notifieringar för framför allt kalenderpåminnelser är fantastiskt mycket bättre på Android. Där ligger de, tillsammans med inkommande mail, sms, omnämningar på Twitter och så vidare kvar i skärmens överkant tills dess att du som användare aktivt väljer att ta bort dem. Att Apple fortfarande inte fixat något liknande i iOS är märkligt.
  • Låsskärmen, den bild som möter användaren när en telefon som släckt skärmen väcks, är fortfarande skrämmande informationsfattig i en Iphone. Klocka och eventuella notifieringar om missade samtal, mottagna sms och några andra typer av notifieringar är allt. På Android finns möjligheten att exempelvis se dagens alla kalenderbokningar, inkommande mail och annat. Går förvisso att fixa också på Iphone, men det kräver en jailbreakad telefon.
  • Webbläsarna i Android-telefonerna har fler zoomlägen, tack vare att textens spaltbredd anpassas dynamiskt. I Safari Mobile är radlängden låst och zoomar man in så mycket att de inte ryms på skärmen, då tvingas man också scrolla i sidled för att läsa allt. Dessutom finns möjligheter för utvecklare att kroka i webbläsaren och göra det enkelt att skicka dem till Twitter eller spara hos Delicious.

Ekosystemet

Ser man på telefonerna som prylar som står på egna ben är det i mångt och mycket en smaksak vad man ska välja. Men en smartphone står inte på egna ben.

Utbudet av program är större till Iphone. Det spelar roll. Att utbudet av bra program till Iphone också är större är ännu viktigare. Inte minst, om man som jag, kör en Mac på skrivbordet. För det är gott om Iphone-program som har ett kompletterande OS X-program. När jag köpte min Iphone 3GS för ett år sedan var det en annan viktig anledning till valet.

Mina att göra-listor sköter jag med Things. Twittrar gör jag med Echofon, som synkar senast lästa tweet mellan dator och mobil. Snabba anteckningar skriver jag ner i Simplenote (Iphone) och Notational Velocity (OS X). Så långt gäller listan program som finns till både telefon och dator och därmed ger en bra och sammanhållen helhetsupplevelse. Sen finns också en del program, som Instapaper (för läsa senare-texter) och Reeder (för RSS-flödena), där Android-alternativen helt enkelt inte är lika bra eller saknas helt.

Men sedan förra hösten har det hänt en hel del. Mina att göra-listor finns numera hos nättjänsten Remember The Milk, som har program för både Android och Iphone. Simplenote och Instapaper har fått Android-klienter, om än inte lika bra som de till Iphone. Men Reeder håller jag fortfarande som den bästa RSS-läsaren alla kategorier.

För ett år sedan hade jag behövt förändra mitt arbetssätt rätt rejält om jag valt en Android-telefon istället för en Iphone. Så är det inte längre.

Så vad väljer man?

Kör du Mac på skrivbordet tycker jag att valet är självklart: En Iphone. Kör du Windows eller Linux, då kan du lika gärna välja Android. Under förutsättning att det inte finns ett antal Iphone-applikationer du verkligen vill ha eller behöver. Och även om sannolikheten för det är mindre idag än för ett år sedan är det läge att undersöka saken ordentligt, innan köpet. För skillnaden mellan utbudet i de två programbutikerna är extra stor för svenska användare, eftersom Google fortfarande inte öppnat för möjligheten att sälja program här. Utbudet är begränsat till de program som är gratis. Spelen, för den som vill spela, är också väldigt mycket bättre till Iphone. Men också spelutvecklarna börjar röra sig mot Android.

Förra hösten tyckte jag att det var läge att vänta med ett köp, eftersom det då ryktades om snabbare och bättre hårdvara till Android-telefonerna. Den hårdvaran är här idag och har visat sig fungera bra.

Det finns inte längre någon anledning att vänta. Det enda man måste göra är att bestämma sig.

App Store-granskning ger Ipad extra styrka?

App Store är en enorm framgång för Apple. Men nätbutiken för Iphone-program har också fått en rejäl skopa kritik. För att få sälja program där krävs att Apple först godkänner programmen.

Skrev igår om Google och Apple. Om hur Apple stoppade Google Voice och sökjätten nu rundat App Store på webben. Om hur webben på många sätt är en bättre plattform att utveckla tjänster på, eftersom det räcker att bygga en enda version som blir tillgänglig överallt där det finns en webbläsare.

Men för slutanvändarna finns flera fördelar med App Store. En är att det finns ett självklart ställe att leta efter nya program på. Det är en fördel som finns också i Googles nätbutik Android Market.

Men när man jämför upplevelserna av att installera program i en Android-telefon och i en Iphone inser man snart att Apples granskningsprocess inte bara är en käpp i hjulet för dem som vill sälja. Det verkar också vara en effektiv grindvakt som motar bort programmen som ställer till problem.

Visst händer det ibland att Iphone-program kraschar eller beter sig illa på andra sätt. Men min upplevelse är att problemen är större på Android. Jag har sedan i somras testat tre olika Android-telefoner, och flera gånger drabbats av program som på något sätt – vilket vet jag inte – hamnar i konflikt med varandra. Enda lösningen har varit att avinstallera programmet som bråkar och leta vidare efter ett annat med ungefär samma funktioner.

Det här finns anledning att fundera över dagen efter att Steve Jobs presenterat Ipad. Efter presskonferensen gick diskussionerna på Twitter höga. Jag ställde frågan om hur Ipad kommer påverka utvecklingen. En av dem som svarade var Daniel Chow:

Steve Jobs har tidigare talat om att hemelektronik som når massmarknad alltid är integrerad och välkontrollerad.

Iphones styrka har legat i programmen, kombinerad med det lilla formatet som gjort internet tillgängligt var man än befinner sig. Med Ipads större format försvinner mobiliteten i stort sett helt. På Twitter rådde därför enighet om att Ipads framgångar ligger i innehållet – i program och tjänster.

Med en prislapp på 499 dollar är Ipad tänkt som en produkt för den breda massan, som en enklare dator att använda hemma och på resa. En direkt konkurrent till Windows-världens netbooks och Googles kommande Chrome OS. Operativsystemet gör den väldigt enkel att använda. Och tack vare App Store och granskningsprocessen minskar risken för att användarna får problem i takt med att deras Ipads fylls med nya program.

Google tog webbvägen runt Apples App Store

Nu finns Google Voice för Iphone. Med en intressant twist. För att utnyttja Googles telefonitjänst i sin Iphone är det inte ett program som ska installeras, det är istället en webbsida som ska besökas.

I somras var Googles försök att få in sitt Google Voice-program i Apples butik App Store en av de stora nyheterna, eftersom Apple satte stopp för det hela. Det gick till och med så långt att FCC, den amerikanska motsvarigheten till Post- och Telestyrelsen, gav sig in i diskussionerna mellan de två jättarna och ville veta vad som egentligen hände.

Igår, 24 timmar innan Steve Jobs går upp på scenen och visar upp Apples nya tablet-dator, var Google tillbaka. Men inte med ett nytt försök att få in sitt program i App Store, alltså. Utan med en webbapplikation, tillgänglig via Iphones webbläsare.

Utvecklingen känns igen från datorernas värld. Idag går en hel arbetsdag att klara av från webbläsarens flikar, men det är inte många månader sedan varje aktivitet krävde sitt eget program.

För tredjepartsutvecklare är det här givetvis en utveckling med stora fördelar. Facebook har inte behövt utveckla en version för Windows, en för Mac, en för Linux, en för Windows Mobile, en för Symbian och så vidare. Det räckte med en version – den i webbläsaren.

Nu finns det givetvis också en stor uppsida med framgångssagan App Store: Och det är den ekonomiska. Men frågan är om vi ändå inte på sikt kommer få se en utveckling bort från operativsystem-specifika program också i mobiltelefonerna. Wired menar att gårdagens lansering kan visa sig vara Apples värsta mardröm:

In Apple’s ultimate nightmare scenario, its rejection of Google Voice could come back to haunt it, should history look back on this moment as when the scale tipped away from Apple’s App Store model and towards HTML5 apps that duplicate the functionality of downloadable apps without requiring custom development for each smartphone platform.

Reportern Eliot Van Buskirk fortsätter sedan:

Indeed, the ability to add a web page to one of the iPhone’s home screens — proprietary Google Voice icon and all — creates a user experience that is nearly identical to using apps which run off the OS rather than the cloud, and presents differences that almost nobody who uses it will really care about.

Enligt de första recensionerna verkar nu Google Voice-webben inte vara riktigt så bra. Wired är överlag positiva, bland andra LA Times mer kritiska.

Eftersom Google Voice inte finns tillgängligt i Sverige har jag ingen möjlighet att ha en egen åsikt. Det kan jag däremot ha om Gowallas lösning för Android. På Iphone har geo-spelet ett eget program, men Android-användare är än så länge hänvisade till en webbapplikation. Skillnaderna mellan de två är inte många.

Och då ska man komma ihåg att HTML5, en av de viktigaste byggstenarna i framtidens webb, fortfarande befinner sig på ett väldigt tidigt stadium. Det är en vidareutveckling av standarden som innehåller flera viktiga delar, saker som gör att webbapplikationer kommer kunna bli än mer avancerade än de är idag.

För fler exempel på webbapplikationer –– och en diskussion om för- och nackdelar — är det här inlägget på ReadWriteWeb bra läsning.