Intervjuat

“Några av världens absolut största varumärken har hört av sig”

Lanseringen av mininetbooken IS01, den första produkten från KDDI som Ocean Observations jobbade med. Sofia Svanteson, i mitten, tillsammans med Yamashita-san och Kozuiki-san från KDDI.

Hösten 2010 öppnade den svenska designbyrån Ocean Observations kontor i Tokyo. Efter framgångar hos den mobiloperatören KDDI hoppas grundaren och vd:n Sofia Svanteson på fler framgångar i Japan.

Hur fick ni japanska operatören KDDI som kund?

– 1999 var jag i Tokyo på studiebesök med KTH. Det var första gången och där fick jag se de här fantastiska telefonerna som var något helt annat än det vi hade i Sverige på den tiden. Här hade Nokia precis lanserat sin första wap-telefon. Men i Japan öppnade sig en helt ny värld med mobiltelefoner som nästan var som små datorer. Folk använde tjänster som man inte ens hade börjat drömma om här hemma. Och KDDI var väldigt duktiga på industridesign, man sökte sig aktivt till deras telefoner. De såg ut som små karameller allihop.

– Sen jag startade Ocean Observations två år senare har det alltid varit en dröm att få jobba med KDDI. Under flera års tid har jag varit där och haft möten med dem. De tyckte att vi hade spännande idéer, men det ledde inte till något konkret förrän 2008, då vi hade med oss en agent för första gången.

En agent som i idrottssammanhang?

– Man skulle nästan kunna säga så. De jobbar med att få in utländska bolag på den japanska marknaden.

Är agentskapet en tjänst som ni köper av dem?

– De får en provision på det de lyckas sälja. De vi träffade på KDDI var hyggliga på engelska, men kunde nu få all information på japanska eftersom agenten översatte. Det gjorde att de kände sig mer trygga, och plötsligt sa KDDI att de ville testa oss. Vi fick ett litet uppdrag för att visa vad vi går för.

Hur går det till när man som en liten, svensk designbyrå tar kontakt med KDDI för att få de här första mötena? Hur mycket måste man tjata?

– Första gången inte alls. Vår dåvarande styrelseordförande hade jobbat på Qualcomm i tio år och sålt Brew. Så han kände varenda operatör i hela Asien, vilket gjorde det lätt för honom att säga “hej, jag kommer här med min designbyrå”. Sen har jag själv hållit kontakten och letat upp de personer som var med på första mötet, så efter den första introduktionen har vi stått på egna ben.

Och sen fick ni uppdraget att designa om Android, med start i januari 2009. Vad gick projektet ut på?

– Att lösa ett antal användbarhetsproblem som KDDI ansåg fanns i plattformen. Jag skulle inte vilja påstå att det är typiska japanska användbarhetsproblem, utan problem som jag tror att många har. Man säger att Android-plattformen är riktad till dem som är riktigt tekniskt intresserade, medan iOS mer är riktad till gemene man.

Handlade uppdraget om att skapa ikoner och bakgrundsbilder eller också om att designa om hela interaktionsflöden?

– Både och. För home screen och launchern designade vi om hela interaktionen också. När man kommer längre in i telefonen fungerar den precis som vilken Android-telefon som helst.

Då jobbade ni med det här uppdraget hela 2009 och en bra bit in på 2010 också?

– Det började med att vi fick göra om hemskärmen och launchern. Sen ville KDDI att vi skulle ta hand om alla deras flaggskepps-applikationer också. Vi gjorde en musikspelare, en jättestor tjänst som kan jämföras med iTunes. Efter det blev det en mängd olika typer av navigations- och karttjänster. Sen har vi gjort en sportapplikation och en social adressbok.

– I och med att KDDI har satsat så hårt på att ta fram ett eget användargränssnitt för Android innebär det att vi också måste uppdatera det. När det kommer en ny version av Android måste vi också titta på hur vi ska uppdatera designen. Det är ju ett långsiktigt samarbete.

Är det här ett typiskt uppdrag för er?

– Det kan man säga. Ett av tre typiska uppdrag. Vi jobbar väldigt mycket med användargränssnitt för mobila operativsystem. Det har vi gjort ända sedan vi startade bolaget 2001. Sen jobbar vi mycket inom det som kallas embedded systems, där vi tittar på användargränssnitt för helt nya typer av produkter. Det kan vara kök från Electrolux eller kontrollsystem för ABB eller informationssystem för Scania. Generellt handlar det om pekskärmar, där de dyker upp får vi nya uppdrag. Och sen mobila strategier, där vi tittar på mobila tjänster för olika varumärken.

Om man tar en kökstillämpning från Electrolux och en mobiltelefon från KDDI, finns det så många gemensamma nämnare att ni kan vara bra på båda grejerna?

– Det första uppdraget vi fick för Electrolux var att designa ett gränssnitt för touchskärmar till deras professionella ugnar. Storleken på det användargränssnittet liknar hyfsat mycket en smartphone. Utgångspunkten är att gränssnittet ska vara användarvänligt, och det är ungefär samma designprinciper och processer man använder sig av oavsett hur stor skärmen är. Däremot är det jätteviktigt att man förstår i vilken kontext gränssnittet ska användas och vilka som är användarna. I Electrolux fall handlar det om att göra jättemånga användarstudier i en mängd kommersiella storkök.

Varför är det viktigt?

– För att förstå vilka problem som fanns med de befintliga användargränssnitten. Och att lära känna användarnas behov och beteenden. Det finns en mängd olika användare, allt från chefskocken till städaren. Även städmanualen för ugnen sitter i användargränssnittet.

Hur drivande kan ni vara med egna idéer gentemot kunderna. Jobbar ni bara på deras specifikationer eller har ni ett utrymme att sälja in egna idéer också?

– En bra designer ska jobba på det sättet. Vi ska kunna analysera deras situation och kunna hjälpa dem att lösa sina problem med hjälp av design. Vår målsättning är att tillsammans jobba fram en strategi för hur vi ska stärka deras varumärke och skapa affärsnytta genom att lösa vissa problem med hjälp av design. Sen finns det givetvis kunder som redan tagit det steget och vet precis vad det är de vill att vi ska göra. Men vi uppskattar verkligen projekten där vi får vara med och titta på problemställningen också.

Uppdraget åt KDDI, hur stor del av er omsättning utgjorde det 2009?

– 2009/2010 har det varit enormt, säkert hälften av vår omsättning.

Du är inte rädd att bli för beroende av dem?

– Anledningen till att vi öppnade ett kontor i Japan i september är att vi ser hur eftertraktade våra tjänster är där. Vi ser till att bygga upp verksamheten i Japan, att inte bara förlita oss på en enda kund där borta. Så nej, jag är inte rädd för att de ska bli för stora. Men det är klart att vi måste vara förutseende.

Du ser snarare uppdraget åt KDDI som en murbräcka in på den japanska marknaden?

– Absolut. Nu har vi visat att vi kan jobba med ett av Japans absolut största varumärken. Det är väldigt viktigt för alla andra japanska företag som kommer i kontakt med oss nu. Det är en kvalitetsstämpel, vi har klarat samarbetet och produkterna på marknaden får kundernas uppskattning.

15 anställda 2009, 24 i fjol. Fortsätter ni rekrytera?

– Vi har vuxit med nästan 50 procent under det senaste året. Vi ser att det finns en möjlighet att växa med 50 procent till under nästa räkenskapsår. Det svåra är att hitta rätt folk. Det är det som gör att man inte alltid växer så fort som man skulle kunna göra.

Vad är det som gör att det tar fart nu?

– För första gången har vi ett riktigt stort projekt för ett spännande varumärke där vi får säga att vi genomfört designarbetet. Vi har jobbat med en mängd olika telefontillverkare och operatörer under många år. En del projekt har handlat om konceptutveckling som inte har realiserats. Sen är många stenhårda med att vi inte får berätta om att vi jobbar med dem. Och då blir det väldigt svårt att marknadsföra sig, när man inte har tid att sitta och hitta på interna koncept.

Men finns det några konkurrensskäl för era kunder att resonera så?

– Det finns det nog en rädsla för att konkurrenterna ska börja anlita samma byrå, om det har blivit en framgångsrik produkt. Och en rädsla för att företagshemligheter ska börja spridas. Men det är en oro som jag tycker är obefogad. Som designbyrå och konsult lever du bara så länge du sköter dina kort. Skulle vi börja fippla med dem, då är vi körda. Vi måste vara jättenoga med sekretessen, att ha olika team.

Att få använda kunderna som referens, kommer det ofta upp i förhandlingarna?

– Personligen vill jag genomföra ett projekt innan vi börjar diskutera kommunikationen, men generellt är det en fråga som tidigt kommer upp på bordet. Man vill gärna kunna använda projektet i sin marknadsföring, och så kanske man också tar olika betalt beroende på om man får berätta om projektet eller inte.

I fallet med KDDI, var det svårt att få använda dem som referens?

– Nej, det är KDDI som driver på. Genom att anlita oss får de influenser utifrån, vilket gör dem annorlunda och därför är det också något som de vill prata om.

Vad är nästa steg för Ocean Observations?

– Några av världens absolut största varumärken har hört av sig och säger att de gärna vill jobba med oss. Det känns otroligt häftigt. Det finns alltid designproblem och användbarhetsproblem att lösa, så det är bara att köra vidare. Ett japanskt bolag som jag tycker är jättespännande är Toto, en stor tillverkare av badrumsinredning som till exempel toaletter och handfat. De ligger längst fram i världen när det gäller att plocka in healthcare-biten i det “digitala” badrummet. Där finns det en mängd olika tjänster och användargränssnitt att designa.

Bland alla mailen som kommer, finns det inga uppköpspropåer?

– Det har vi fått under flera års tid. Men vi känner att vi har mer att göra på egen hand.

“En bok för dem som vill lära sig göra egna teman till WordPress”

Thord Daniel Hedengren

Thord Daniel Hedengren pratar WordPress på WPnight våren 2010. Foto:

För ett år sedan gav Thord Daniel Hedengren ut sin första bok om WordPress-utveckling, Smashing WordPress: Beyond the Blog. I den visade han att WordPress är mycket mer än en bloggmotor.

I nya Smashing WordPress Themes: Making WordPress Beautiful, ute den 15 februari, tar han nästa steg och lär användarna att bygga egna teman.

Hur skiljer sig Smashing WordPress Themes: Making WordPress Beautiful från Smashing WordPress: Beyond the Blog?

– Smashing WordPress: Beyond the Blog är en betydligt mer konceptuell bok än vad Smashing WordPress Themes är. Beyond the Blog skrevs när det fortfarande var lite galet att använda WordPress till udda saker, så är inte direkt fallet längre – idag är det världens största CMS och det är klart att det görs helt fantastiska saker då. Med Smashing WordPress Themes är det mer rakt på sak, så här gör du teman och så här gör du dem bra.

Beyond the Blog kan man åtminstone ha viss glädje av utan att kunna särskilt mycket php, och med tämligen grunda kunskaper i html/css. Det låter som om förkunskapskraven är högre för Themes?

– Det är ungefär samma på den fronten, Smashing WordPress Themes erbjuder fler exempel på teman och hur man kan använda dem så på det viset blir det lättare om det är just teman man är intresserad av. Smashing WordPress: Beyond the Blog är däremot lite mer konceptuell, även om jag förstås smugit in det i Themes med, och det är väl kanske mer eller mindre lätt att ta till sig, beroende på vad man är ute efter. Vill man lära sig göra teman till WordPress och göra dem bra så ska man köpa Smashing WordPress Themes, helt enkelt.

När tycker du att det är lämpligt att gå från att modifiera befintliga teman till att bygga eget?

– När man behöver det. Ska du verkligen lära dig så ska du bygga eget, och ska du göra många sajter ska du bygga upp ett grundtema som passar dig, alternativt hitta ett som någon annan har gjort. Modifiering av teman blir ofta oväntat mycket arbete, så ibland är det helt enkelt ett bättre val att bygga från grunden.

Argumenterar du i boken för att man ska börja helt från scratch, eller är exempelvis Justin Tadlocks Hybrid Core en bra startpunkt?

– Just Hybrid Core vill jag inte uttala mig om, men det är absolut en bra idé att utgå från någon annans arbete om man kan. Varför uppfinna hjulet igen? Däremot ska man vara lite försiktig med vad man väljer, många av dessa så kallade theme frameworks är inte direkt bländade smart skriven kod, och ibland betyder det att du får anpassa en väldig massa för att du ska lyckas bygga det du vill ha.

– Vi kan väl säga så här: Grattis om du hittar ett tema som du kan utgå från och som passar det du ska bygga, men i samma ögonblick som du börjar krångla för att få det som du vill så är det dags att bryta sig loss och ta fram en grund som passar dina behov. Universella lösningar är ofta halvdana.

Har du tips på något bra framework för den som inte vill uppfinna sitt eget hjul?

– Det beror så mycket på vad man vill göra. Nybörjare bör ta en titt på Twenty Ten, den nya standardtemat för WordPress, som har en hel del smarta lösningar. Vill man ha något lite renare så puffar jag förstås för mitt egna Notes Blog-tema vilket är lätt att bygga på.

Hur fick du uppdraget att skriva den första boken?

– Allt bra som hänt mig de senaste fem åren har börjat med en bloggpost, så även det här. Jag skrev en post om att WordPress borde användas som CMS, det här var åtskilliga år sedan, men den levde länge och plockades upp av bland annat Matt Mullenweg, grundaren av WordPress. Bland de som såg den var förlaget Wiley, som ville ge ut böcker om WordPress. De hörde av sig, bad om en disposition, sedan förhandlade vi lite och vips låg det ett kontrakt med guldtråd på hallmattan.

Hur reagerade du när du fick frågan?

– Med skepsis, faktiskt. Det var inte första förfrågan jag fått om att skriva böcker kring WordPress, men tidigare hade det mest rört sig om e-böcker eller mindre förlag. Jag hade ganska höga krav på förskott och sådär, och kände mig inte helt säker på om jag ville skriva en bok på engelska.

Hur har du skaffat dig kunskaperna som krävs för att skriva böckerna?

– Jag tror stenhårt på learning by doing, i alla fall om man är lite smågalen och inte kan låta bli att rulla ut ett nytt projekt eller tre i kvartalet. När jag började med WordPress var dokumentationen ett skämt, Google räddningen, och kodstandarden väldigt varierande. Eftersom jag drivit webbplatser löpande sedan dess, oftast på WordPress, så blev det naturligt att lära mig mer för att göra nya kul saker. För min del har det inte riktigt fungerat att vänta på att någon ska skriva en bok, jag vill göra de där sakerna som det inte är meningen att man ska göra, som ingen tänkt på än.

Men det finns massor av dokumentation och tutorials på webben. Varför behövs det böcker?

– Dokumentationen i all ära, men det är inte direkt det mest pedagogiska verktyget man kan tänka sig när man ska lära sig något. Tutorials å sin sida är den raka motsatsen, men de är ofta ganska ytliga, en snabb fix i ett ämne. Böcker har fördelen att kunna börja från början, att gå på djupet och ägna tid och utrymmet till diskussion om varför man gör si eller så. Av mina läsarmejl att döma så gick det fram i Beyond the Blog. Läsarna har kommit på helt nya saker de kan och vill göra med WordPress, tack vare att det inte bara är exempel och steg för steg-självhjälp utan även bakgrund och resonemang. Det är helt enkelt betydligt lättare att få läsaren att tänka vidare om man har utrymme nog att ge hela bakgrunden och tillåta sig resonera fritt utifrån den.

Du försörjer dig som skribent i olika sammanhang, men tar också konsultuppdrag för WordPress. Hur är efterfrågan på WordPress-kunnande?

– Stor skulle jag vilja påstå, det finns väldigt gott om uppdrag och det var länge sedan det gick någon nöd på mig vad gäller WordPress-konsultande. Det var också därför som vi bestämde oss för att starta byrån Odd Alice som förvisso gör annat också, men fokuserar på WordPress av naturliga skäl.

Om man känner sig redo att ta sina första mindre uppdrag, har du några tips om var man hittar dem?

– Vill man jobba internationellt finns det gott om jobbforum och liknande, men innan man har gjort sig ett namn får man acceptera dåligt betalt. Annars är småföretag och föreningar en bra start, de behöver dessutom vanligtvis lite enklare sidor. Och som alltid: Twitter och Facebook är en bra grund till kontakter som leder till jobb.

– Är man redan insyltad i webbmakerivärlden så söker många webbyråer så gott som alltid frilansare som kan WordPress. Efterfrågan är stor, som sagt var.

Vad önskar du dig av WordPress fortsatta utveckling?

– Jag tycker att man gör mycket rätt just nu, med en tydligare CMS-inriktning utan att förstöra eller ta bort det enkla och användarvänliga med systemet. Det finns dock mycket kvar att göra där för att tilltala traditionalisterna på CMS-fronten, att ett system som WordPress inte har snygga och lättanvända sidträd är exempelvis ett skämt. Men som sagt, man går redan åt det här hållet, och en hel del av problemen är redan lösta med tillägg, så det är snarare önskemål än kritik.

“Målet är en Prezi i varje möte och på varje konferens”

Peter Arvai

Prezis vd Peter Arvai vill se en Prezi i varje mötesrum och på varje konferens.

2008 lämnade Peter Arvai jobbet som vd på Sanacore och flyttade från Sverige till Budapest. Där väntade vd-stolen på Prezi, företaget som menar att vägen till en bra presentation går via zoom-funktionen.

Hur uppstod idén till Prezi?

– En av företagets grundare, Adam Somlai-Fischer, pluggade på KTH som utbytesstudent. Först läste han till arkitekt, sen började han undervisa och blev dessutom forskare på Interaktiva Institutet. Det var när han skulle presentera sina projekt som han upptäckte bristerna i Powerpoint.

– Som arkitekt gör man ofta planlösningar, där både helheten och detaljerna är viktiga. Att prata med kunder om huset är nästan omöjligt utan att börja diskutera detaljer. I Powerpoint kan man ta olika delar av planlösningen och visa dem förstorade, i slide efter slide efter slide. Men Adam tycket inte att det fungerade bra, eftersom man snart tappade kontexten när man började titta på detaljerna.

När man kommer till slide 17 och ska titta på hur köket ser ut har man glömt var i byggnaden det ligger?

– Precis. Det var en av anledningarna till att Adam började fundera på ett zoomande gränssnitt.

Prezi har alltså sitt ursprung i Adams egna presentationer?

– Ja. Och det visade sig att folk gillade hans presentationer och undrade hur de skulle kunna göra egna. Problemet var att Adam skapade dem för hand i Flash, så det fanns inget annat sätt än att lära sig Flash.

Hur länge satt han och handkodade sina presentationer?

– I sju år. Första presentationen som liknar Prezi är från tidigt 2000-tal. Allt fler sa att de ville jobba på samma sätt, en av dem var Peter Halacsy. Han och Adam lärde känna varandra när Adam flyttade tillbaka till Ungern. Då jobbade de tillsammans i ett projekt som hette Kitchen Budapest, ett medialab som MIT:s, och satte sig ner och började fundera på en lösning som skulle göra det möjligt för vem som helst att göra liknande grejer. Det blev början till Prezi.

Så grundidén är att på ett snyggt och funktionellt sätt växla mellan överblicksbild och detaljer, utan att tappa kopplingen mellan dem?

– Det är ett bra sätt att beskriva det på. Det blir enklare för den som ska hålla presentationen att förbereda sig. Gör man det i ett traditionellt slide-format sitter man ofta och flyttar olika bitar mellan olika slides. I Prezi finns allt på en yta och det blir enklare att se helheten. Under presentationstillfället ger det publiken en bättre förståelse för hur idéerna hänger ihop, eftersom de inte presenteras på ett uppbrutet sätt. Så vi tror att det är ett bättre kommunikationsverktyg, använt på rätt sätt.

– Det vi snabbt lärt oss är att det finns massor av situationer där zoomningarna faktiskt betyder en hel del. Snabbt sammanfattat gäller det varje gång man har något som är mer än en enda enkel idé. Några exempel: En tidslinje, där man kan gränsa av diskussionen genom att zooma in. Likadant där man har stora projekt- eller organisationsplaner. Utan att prata om individerna i en organisation är det svårt att förstå hur den fungerar.

Så för ett tydligt linjärt skeende tycker du att Powerpoint eller Keynote fortfarande fungerar, men att Prezi är bättre om det är en helhet som hänger ihop av många delar?

– Jag skulle absolut säga så. Och då ska man komma ihåg att det är riktigt sällan vi har den där linjära historien. Sagor som Rödluvan är ett exempel, men i verkliga livet går en presentation sällan så tydligt från A till Ö.

När blev du vd?

– Adam och Peter kom så långt att de skapade en prototyp av hur editorn skulle fungera, och insåg att det skulle kunna bli ett företag. De började leta efter en vd och det var då Peter kontaktade mig. Vi hade träffat varandra när jag var produktchef på Mobispine och försökt rekrytera honom till företaget. Men jag lyckades aldrig anställa honom, istället blev det tvärt om. Jag satt som vd på Sanocore, som utvecklar webbplatsen omvård.se när frågan kom, och för två år sedan blev jag vd.

– Då fanns bara prototypen. Under sex månader utvecklade vi den till en produkt som lanserades i april 2009. Ganska omgående fick vi uppmärksamhet, främst i Europa. Under sommaren stängde vi vår första finansieringsrunda, där danska Sunstone och TED Conferences kom in som delägare. Det är en deal som jag är extra glad över. Normalt investerar TED inte i företag, och dessutom är de ju världens mest framgångsrika konferensarrangör vilket passar oss som hand i handske.

Du säger er första investeringsrunda, planerar ni en ny?

– I dagsläget är vi kassaflödespositiva, så just nu behöver vi inte mer kapital.

Så det finns inga planer på nya investeringsrundor?

– Vi är alltid intresserade av att jobba med bra människor. Tar vi in mer pengar är det i första hand för att få jobba med bra människor.

För att få in dem i styrelsen?

– Eller för att bygga vårt nätverk på andra sätt.

Hur stor omsättning har ni?

– Det berättar vi inte. Däremot kan jag berätta att vi nyligen fick vår miljonte registrerade användare. Det tog oss ungefär 18 månader att nå dit, vilket är bra om man jämför med andra. Twitter tog det till exempel två år.

Hur tjänar ni pengar?

– Det är gratis att börja använda Prezi, men om man inte betalar blir dina presentationer tillgänglig för vem som helst. Vill du ha privata presentationer finns två nivåer: 59 eller 159 dollar per år. Det dyrare alternativet gör dessutom att man kan jobba med Prezi utan internetuppkoppling.

Vad har ni för konverteringsgrad?

– Det pratar vi inte heller om än så länge.

I ert informationsmaterial jämför ni Prezi med Powerpoint. Hur mycket positionerar ni er mot Powerpoint och försöker locka över användare?

– Poängen är inte att positionera oss i förhållande till Powerpoint. Det viktiga är att förstå att Prezi är ett helt annat format. Det är inte slides, utan allt samlas på en enda “duk”. Sen tror jag, precis som du säger, att det finns tillfällen när slides fungerar väldigt bra. Ska man berätta Rödluvan kan man ha bilder som skapar en känslomässig effekt hos publiken. Vårt duk-format har stora fördelar när man ska förstå problem, komma överens och diskutera. Det kan man se på att folk många gånger föredrar en whiteboard framför slides i den situationen. Men en whiteboard är inte så lätt att ta med sig.

Men även om du säger att ni inte vill positionera er mot Powerpoint så står ju jag som användare inför ett val när jag ska skapa min presentation: Powerpoint, Keynote eller Prezi.

– Det går inte att förneka. Och jag tror att de flesta som använder Prezi idag gör det för att det är något nytt, inte så mycket för att man har funderat på hur kommunikationen ska bli så effektiv som möjligt.

Du menar att man väljer Prezi för att presentationen ska skilja sig från alla andras, att det är din presentation besökarna ska komma ihåg? Och på köpet börjar man inse fördelarna med ert verktyg?

– Förhoppningsvis, men jag kan ju inte garantera att man gör det. När man pratar om presentationer är det ofta TED-scenariet man ser framför sig. En person på scenen och många i publiken. Men presentationer spänner över ett mycket bredare fält än så. Det man gör när man samlas vid en whiteboard är också en slags presentation, men där vet man ofta inte i vilken ordning saker och ting ska komma eftersom publiken många gånger är mer aktiv. Istället är det diskussionen som uppstår som avgör presentationens riktning.

– Vi insåg att det här var något som fungerade dåligt med dagens datorprogram, där en person sitter vid tangentbordet och ska försöka fånga upp övriga deltagares tankar. Så vi funderade på hur en digital motsvarighet till en whiteboard skulle se ut och lanserade nyligen Prezi Meeting. Det är en gemensam yta där vi kan lägga in våra idéer, eller presentera den för andra. Men att skapa presentationen och visa den för andra är inte två aktiviteter så väsensskilda som man ofta tror.

Så med Prezi Meeting försöker ni återskapa en whiteboard i den digitala världen?

– Det skulle man kunna säga, men varje metafor har sina begränsningar. Vi är lite som Powerpoint, lite som en whiteboard. Båda metaforerna beskriver delar av det vi gör: Prezi.

– Med Prezi Meeting har vi gjort en intressant observation: När vi började använda Meeting internt trodde vi främst att det skulle vara till nytta när vi hade möten mellan kontoren i San Francisco och Budapest. Men mest använder vi det när alla sitter i samma rum.

Alla med var sin dator, och jobbar på samma yta?

– Precis. Och ganska ofta projicerar i upp översiktsbilden av Prezin i storformat på väggen, medan vi sitter och jobbar med detaljer i våra egna datorer.

Varför har ni öppnat ett kontor i San Francisco?

– Att vi finns i Budapest beror på att det är därifrån grundarna är. Men när jag kom in som vd sa jag att vi måste expandera till USA. Jag har sett många exempel på företag som kommer från en mindre europisk marknad, som Ungern eller Sverige, och försöker ta nästa steg genom att etablera sig i England eller Tyskland. Men då är det ofta en amerikansk konkurrent som får upp ögonen för det man gör och tar den amerikanska marknaden innan man hinner dit. Och då är man plötsligt reducerad till en regional istället för global spelare.

Ni började i Flash. Vad använder ni idag?

– Det är fortfarande Flash, men vi tittar på alternativ.

Apple har inget stöd för Flash i iPhone och iPad. Gissar att ni vill in där?

– Absolut, och det är en viktig anledning till att vi tittar på alternativ.

Hur stora är ni idag?

– 22 personer, men vi rekryterar så många vi kan.

Växer ni på tekniksidan, eller sälj och marknad?

– På alla fronter. Och på båda kontinenterna. Men det är mer fokus på marknad i USA, mer teknik i Ungern.

För att det är hårdare konkurrens om de bästa utvecklarna i San Francisco?

– Det kan man ju säga, utan att det är särskilt kontroversiellt.

Vad är ambitionen med Prezi?

– Att det ska finnas en Prezi på varje konferens och i varje mötesrum. Och att användarna där ska ha det roligare och kanske också komma på smartare idéer eftersom det är lättare att se hur saker och ting hänger ihop.

Därför får Spotify social kompetens

I förra veckan släppte Spotify en ny version av tjänsten. En av de stora nyheterna var bättre sociala funktioner, något som efterfrågats länge. För Ny Teknik intervjuade jag Spotifys produktchef Gustav Söderström. Här är ett längre utdrag ur den intervjun.

Varför är de sociala funktionerna viktiga i Spotify?

– Jag tror att musik egentligen alltid har varit väldigt socialt. Det finns en anledning till att man skruvar upp stereon på en fest och börjar dansa. Men med de tekniska lösningarna som funnits har det inte gått att dela musikupplevelse på det sättet via nätet tidigare.

– Med länkar till låtar i Spotify och delade spellistor har det gått att göra hos oss, men inte alls tillräckligt lätt. Det har varit svårt att förstå, svårt att hitta funktionerna. Vi tycker att det här är ett stort steg på den fronten.

Som du beskriver det handlar det alltså om att tekniken nu är på väg att komma ikapp sättet som vi människor vill lyssna på musik: Tillsammans med andra. Men nu via nätet, istället för att träffas på en fest på fredagskvällarna.

– Precis. Det är snarare att tekniken har kommit ikapp användarbeteendet. Musik har alltid varit socialt, så det är inget nytt användarbeteende.

Några timmar efter lanseringen av den nya versionen twittrade er vd Daniel Ek att det är fascinerande att se kraften i de sociala nätverken. Vad menade han med det?

– Vi ser på Facebook att det är många som aktiverar den här funktionen, och börjar dela musik. Det är till och med så att vi blev överraskade över hur mycket. Vi avslöjar inga interna siffror, men vi ser ganska tydligt att listorna med vänner växer fort.

Räknar ni med att de sociala funktionerna ska ge en direkt effekt på intäkterna, eller handlar det om att bygga Spotify som en attraktiv tjänst mer generellt?

– Det handlar om att vi försöker göra Spotify till en bra musikplattform helt enkelt. Det är inte bara en tjänst för premiumanvändarna, utan för alla. Sen tror vi att många användare ger ökade intäkter, både på gratissidan och från premiumkunder.

Var det ett självklart val för er, att de sociala funktionerna inte bara skulle finnas tillgängliga för betalande användare?

– Ja, det skulle jag säga. Det skulle kännas konstigt att begränsa en social funktion till dem som betalar, eftersom det skulle begränsa värdet av funktionen väldigt mycket. Skulle det vara en funktion bara för betalande användare skulle det ju bli en sämre tjänst också för dem, eftersom de vänner som inte betalar inte får vara med.

På Twitter är det många som känner sig tvingade att gå in och tvätta sina spellistor och stänga av delningen av mest lyssnade artister tills dess att den topplistan ser “bättre” ut. Är det något som ni funderat på, hur ni ska hantera att de flesta har en cd-skiva eller två hemma som är musik de inte vill stå för att de lyssnar på?

– Det är något vi tänkt ganska mycket på. När man aktiverar funktionen är den sista skärmen man får upp information om att din profil blir offentlig för alla som har Spotify, och så får användaren möjlighet att redigera den. Folk byggde upp sina spellistor innan det var offentligt, och då har man kanske inte tänkt på vad man döpt sina spellistor till och så. Därför kan man välja att redigera innan något skickas upp till Facebook. Det går att välja vilka spellistor som ska vara offentliga och privata.

– Och så kan man välja att visa sina toppartister, eller behålla dem för sig själv. Det är troligt att det är många som inte vill visa vilka de är, det kanske är något man skäms över. Det är därför vi har de kontrollerna, man hade ju kunnat tänka sig att det var en funktion som vi bara slog på. Men vi tror att folk vill ha kontroll över det.

Men ni tänker inte en mer finmaskig kontroll där man kan välja att vissa artister inte ska få finnas med på topplistan?

– Den typen av finmaskiga system blir sällan särskilt väl använda. Det är svårt att få folk att förstå dem. Det är därför vi istället valt stora knappar för av och på. Men är det många som vill visa en redigerad topplista, då är det något vi får jobba på. En annan tanke är att folk vill kunna flytta upp artister där, även om det är artister man inte lyssnar på egentligen, då får vi fundera på det.

När det gäller ert öppna API, hur kommer tredjepartsutvecklare kunna kroka i de sociala funktionerna?

– Vi kommer försöka få ut dem via API-vägen så fort som möjligt. Vi har mer att berätta om API:et lite längre fram. Men vi kommer att vara aktiva där, så mycket kan jag säga. Det är ett naturligt nästa steg, att vi måste få in fler tredjepartsutvecklare. Så här långt har vi ju byggt väldigt mycket själva. Men först vill vi få ut de här sociala funktionerna i mobilen.

Är det bara att lyfta in dem i telefonerna?

– De kommer anpassas lite grann, till användargränssnittet. Sen är det vissa av funktionerna som kräver väldigt mycket minne, så det kommer till exempel fungera annorlunda när man vill ladda ner många spellistor. Men i princip är det samma funktioner, och vi kommer försöka rulla ut dem så fort som möjligt. De är nästan klara, så det är inte så långt borta.

Ny version som stödjer bakgrundsspelning på kommande Iphone OS 4, hur ligger ni till med det?

– Jag har inget datum, men självklart är det något vi jobbar med.

För mig som användare är det en stor fördel att kunna importera sina egna musikfiler, eftersom jag får tillgång till all musik hos Spotify och all min egen musik som inte finns hos er på ett och samma ställe. Men när jag tittar hur det ser ut i mina spellistor så ser det ut som om det möjligen finns en fördel för er också. När en låt finns både lokalt och hos er så prioriteras den som finns lokalt. Är det ett sätt att spara bandbredd?

– Nej. En vanlig anledning till att våra användare vill kunna spela filer från hårddisken är att det är filer vi inte har, så klart. Men det är också många som har sin favoritmusik i väldigt bra kvalitet eller i speciella versioner och hellre vill spela dem. Om man skaffat en egen fil av en låt, då finns det förmodligen en anledning till det och därför prioriteras den av klienten. Men vill man länka av den lokala versionen så att det istället är den som finns hos oss som spelas så går det att göra.

Om jag lägger till mina lokala låtar i en spellista som jag delar med andra, hur visas det?

– Låten ligger ändå kvar, men med grå text som visar att den inte går att spela. Vi tror att det är intressant att se vad vännernas spellistor innehåller, även när det inte går att lyssna på allt. Skulle kompisen senare köpa samma låt eller ladda ner samma podcast, då börjar det funka där med.

Utnyttjar ni informationen om vilka filer som läggs till lokalt på något annat sätt? Tittar ni till exempel efter låtar som många har men ni saknar?

– Vi försöker licensiera all musik, så det kommer inte påverka någonting. Det enda det påverkar är din personliga topplista, om man väljer att publicera den. Den kommer innehålla lokal låtar. Men den rapporteras inte vidare på något sätt, det finns ju en integritetsaspekt att ta hänsyn till.

Den trådlösa synken, varför är den viktig?

– När man lägger till lokala filer i en spellista så funkar det på din dator, men inte för dina vänner och inte heller om du använder en annan dator. Men i mobilen funkar det, så det vi byggt är en synk-funktion på samma sätt som Itunes gör. Men man behöver ingen sladd, vi gör det trådlöst när mobilen kopplar upp sig mot samma trådlösa nätverk som datorn finns på.

Andreas Ekström om sin nya bok “Google-koden”

I veckans nummer av Ny Teknik intervjuar jag Andreas Ekström om hans kommande bok Google-koden. Boken släpps den 10 april. Här är ett längre utdrag ur intervjun.

Varför en bok om Google?

— Av tusen skäl. Det är ett företag som inte liknar något annat, det är banbrytande på så många sätt. Med sin teknik, med sina strategier, med sin personalpolitik, genom sitt imagebygge, sin intäktsmodell. Och företaget har en otroligt stark ställning på sin marknad. I Sverige går 90 procent av allt sök via Google.

— Stor indexerad kunskap plus pengar är lika med makt. Så det känns relevant att grundläggande berätta om Google. Min avsikt är att skriva en brett tillgänglig, pedagogisk bok för Googles vardagsanvändare. För någon som kanske börjat reflektera över vad Googles särställning kan betyda för samhället. Och för dem själva.

Vad är det du vill berätta?

— Boken har tre delar. Del ett heter “Berättelsen om Google”. Den beskriver vilka grundarna är, hur företaget kom till, varför det finns så starka känslor runt Google och hur annons och sök funkar.

— Del två är en samling case där Google ställs inför ett antal utmaningar. Det handlar om Ted Valentin, som fick sina sajter svartlistade. Om Jyri Engeström och vad som händer när man blir uppköpt av Google. Två handlar om integritetsfrågor. Och så några till.

— Den tredje delen är analysdelen. Ett kapitel som behandlar Googles slagord “Don’t be evil”. Jag skildrar också hur Google jobbar med lobbying. Ett kapitel handlar om filantropin. Google lägger en procent av sina resurser varje år på välgörenhetsgrenen Google.org.

— Det absolut sista kapitlet heter “Det totala oberoendet”. Det handlar om hur Google strategiskt arbetar för att göra sig mindre sårbart, till exempel göra sig oberoende av elbolag, genom solpaneler och andra elprojekt. Google arbetar hårt för att göra sig oberoende av politiker, genom att lobba för en lagstiftning om nätneutralitet. En telefon för att inte bli för beroende av Iphone. En webbläsare och operativsystem för att inte vara beroende av Microsoft. Det är den centrala strategin, att stå på egna ben på varje punkt, så långt det bara går.

— En av många oerhört fascinerande saker med företaget är vilken osannolikt stark markandsundersökning allt googlande är. Google kan först i världen och bäst i världen avgöra hur en influensa sprider sig.

Därför att de ser i vilka regioner folk börjar söka efter influensainformation?

— Ja, man söker innan man går till doktorn. I 49 delstater av 50 förutsåg Google utgången i det amerikanska presidentvalet 2008. Det här går att överföra till en lång rad punkter, och det finns en slutsats i mitt efterord som jag tycker är tankeväckande: Det finns bara ett enda företag i världen som har den mängden trafikdata. Google är de enda som kan mäta ett internationellt internetbeteende. Google vet vad folk är rädda för, vad de är beredda att betala för sina hus, var arbetslöshet är på väg att slå till, när folk är sjuka, vilken deltagare i Idol de tänker rösta på.

— Det är ju helt fantastiskt. Och otroligt läskigt, om man vill se det så. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vara rädd för det. Men jag tycker att det är viktigt att känna till det.

Som jag uppfattar dig när jag läser dina texter så vänder du dig egentligen inte mot Google med din kritik. Men du saknar omvärldens kritiska öga på Google. Stämmer det?

— Ja. Det finns en koncentrationen av makt, pengar och kunskap som vi bör betrakta lite vaket. Efter att ha gjort massor av intervjuer med anställda så har jag inga skäl alls att anta att Google skulle vara en ond supermakt.

— Det finns ytterst lite som talar för att det skulle finnas stora problem med Google just nu. Jag tycker att företaget gör det mesta rätt. Men jag tycker inte att vi kan förhålla oss till företaget som om det är frälsaren från väster. Google har utvecklats fruktansvärt fort och kommer fortsätta att utvecklas fruktansvärt fort. Det finns inga garantier för att Sergey Brin och Larry Page är involverade i Google om fem år. Och vad en annan majoritetsägare gör med Google vet vi inte heller. Vissa företag har en oerhört stark koppling till sina grundare och blir lite vilsna utan dem.

Det Ted Valentin drabbades av skulle vara lättare att komma till rätta med om det fanns en kundtjänst att kontakta. Ställde du frågan om varför det inte finns?

— Det handlar bara om numerär. Google är så stora och får så mycket frågor att de inte kan svara i den omfattning som de skulle vilja. Istället gör företaget på sitt sätt. Det finns till exempel 200 filmer på Youtube som förklarar olika aspekter av sökmotorn.

— Sen ska man också komma ihåg en annan sak. Vi är ju alla gratisanvändare, och vilka krav kan man egentligen ställa på något som är gratis? Vilken rätt har jag som googleanvändare att bli arg när något inte fungerar? Jag är ju bara kund i den bemärkelsen att jag använder Google, jag har ju inte betalat någonting.

— Men som Ted Valentin säger, det är värre än att få problem med staten. Drabbas du av det kan du starta verksamhet någon annanstans. Får du problem med Google är du körd. Då duger det inte att säga att det finns alternativ och konkurrenter. Du kan vara hur bra du vill på Bing, det kommer inte rädda din business i Sverige. Det är en makt som måste identifieras.

Vad har du blivit mest överraskad av?

— Ambitionsnivån med Google.org, den är väldigt hög. Att Google har en välgörenhetsgren är inte så omtalat i Sverige. Google har gjort det på ett eget sätt. Man har bestämt sig för att jobba på samma sätt inom välgörenhet som i resten av verksamheten: Skalbarhet, data, data, data, bästa personerna ska göra de bästa grejerna, väl definierade projekt.

Välgörenhet som ingenjörsprojekt?

— Ja, i huvudsak. Det bygger på metodik och ett genomgripande googliskt arbetssätt. Jag är positivt överraskad av både seriositeten och volymen av satsningen.

Vad får du för svar på varför Google.org finns?

— Jag tror att det är ett utslag av personlig välvilja hos grundarna. Det har drabbat dem tidigare i livet. Den klassiska filantropen arbetar med tuffa affärsmetoder i 30 år, bygger en enorm förmögenhet och sen gör helt om och börjar bygga operahus. Larry och Sergey har valt, som de alltid gör, att göra det på sitt eget sätt. Man börjar tidigare och har integrerat det på ett annat sätt i företaget. På sikt hoppas de att insatserna som google.org gör ska överglänsa det som google.com gör. Det är kanske väl optimistiskt. Men det finns en del häftiga grejer, projektet i Kamerun är fantastiskt.

Det handlar om HIV?

— Inte nödvändigtvis. Man forskar om hur virus rör sig mellan djur och människor. En stiftelse med ett 30-tal anställda i Kamerun, men som också finns på fler ställen i världen. Den arbetar oerhört storskaligt, med mängder av data. Blod och vävnadsprover tas på djur och människor. Och så försöker man se hur nya virus rör sig, hur de rör sig mellan arter, vilka som har störst risk att ta sig från djur till människa. Vad det finns för potentiella kurer. Allt bygger på en enorm systematik. Google sponsrar med labbutrustning, miljontalsdollar som delas ut efter ett system där GVFI, som stifelten heter, ska uppnå delmål.

Frågorna som satte igång arbetet med boken, om den gigantiska mängden data som Google sitter på, vad har du fått för svar där?

— Att det aldrig kompromissas med användarens integritet, att alla lagar följs, att såna och såna uppgifter inte samkörs, att hänsyn tas till integritetskänsligt material. Det vill säga, om du mailar från Gmail om att du just fått ebola så kommer du inte få reklam om medicin mot ebola för det anser man vara för integritetskränkande. Men om du säger att ditt företag har gått i konkurs och du måste sälja din villa, se vad som händer. Du får mäklarannonser. Så avvägningen är väldigt svår att göra om du lämnar till en maskin att göra den. Samtidigt finns det ingen möjlighet för en människa att sitta och göra den matchningen, det skulle dessutom vara ännu mer integritetkränkande. Så det finns inget sätt att lösa det. Men det finns inte heller något som säger att det inte kommer uppfattas som integritetskränkande.

Vad har du själv fått för frågor sen du började arbeta med boken?

— Den vanligaste är om Google lever upp till “Don’t be evil” eller inte. Men det är en för banal fråga. Företaget är varken det ena eller det andra, det är alldeles för komplext. Det är andefattigt att reducera frågan till att handla om det. Vissa saker gör Google bättre än andra, vissa saker sämre. Det finns vissa potentiella problem med vissa saker, annat är helt okontroversiellt.

Google har lite av en hjältegloria idag. Märker du någon rädsla för att den ska hamna på sned?

— Många ledande personer på företaget blir ledsna när deras goda avsikter ifrågasätts. Terry Winograd, som var Larrys handledare under doktorsarbetet, är en av dem som säger att det är så. Att det tar Larry och Sergey på ett personligt plan när deras goda avsikter ifrågasätts.

Vilka slutsatser drar du i boken?

— En gäller Googles affärsmodell. Är företaget en annonssäljare? Absolut. En vägvisare? Det också. Men det jag kommer fram till är att Google vill vara världens största mellanhand. Det är Googles affärsmodell i en mening. Google vill flytta sig ur vägen så fort som möjligt, men först göra en annonsexponering.

— Det finns en stor myt om att resebyråer, nyhetsredaktioner, bokförlag, skivbolag inte längre skulle behövas eftersom det ska finnas en direktlinje mellan producent och konsument. Det är en myt som är politiskt nyttig för Google, och den är inte helt sann. Särskilt inte eftersom de själva ställer sig emellan. Därmed inte sagt att det är något fel i det. Google får gärna vara den största mellanhanden. Men man bör förstå det på det sättet. Det är en jättebra affärsidé, det är skickligt genomfört och det är strålande ekonomi i det.

Du säger att din bild av Google har förändrats. Hur?

— Jag har följt Google länge, men den intensiva researchperiod jag varit inne i nu gör att jag mer förstår varför Google gör som Google gör på en rad plan.

Vad är det du förstår idag?

— En kombination av flera olika saker. Vilka värden det är som styr arbetet, vad det är som avgör när ledningen fattar beslut. Det finns en väldigt speciell balans mellan Larry Page som är ingenjören och den mest klassiska forskartypen av de tre. Han drivs av metod och kärleken till exakta resultat. Sergey Brin som är lite mer av en renässansmänniska, som vill kunna allt. Som vill pressa sina personliga gränser och därmed Googles gränser. “Hur stort kan vi tänka, hur långt kan vi ta det?” Kanske den mest visionäre av dem, är min gissning. Och så har vi Eric Schmidt som är affärsman till 100 procent. Hans uppdrag är att hålla i kalkylbladen och låta genierna sväva. Det är en fantastisk trio på det viset att de har väldigt olika styrkor. Men inget viktigt på Google händer utan att det passerar dem. Deras inbördes regel är att två får rösta ner den tredje om de inte är överens.

— När man förstår mer om varför någon gör någonting är man kanske också lite mer benägen att se det välvilligt. Jag tror att jag känner mig lite mer positiv till företaget nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan.

I Planeto mixar Martin Walfisz frågesport med rollspel

I våras lämnade Martin Walfisz spelföretaget Massive Entertainment, som han tolv år tidigare hade grundat. På vägen har han varit med och skapat spel som Ground Control och World In Conflict.

I våras ville han inte berätta mer om sina planer än att “det blir något med spel”. Men under hösten har fler detaljer nått ut: Först att det nya företaget heter Planeto, sen att det ska utveckla en nätbaserad frågesport.

I Ny Teknik har jag skrivit en artikel där Martin Walfisz berättar mer om sina idéer. Här följer ett längre utdrag ur intervjun med honom.

Vad är Planeto Quiz?

– I grunden är det ett frågesportspel. De frågesportspel som finns idag är i mina ögon väldigt underutvecklade: En fråga och fyra svarsalternativ. Min tanke är att det måste gå att göra mer. Vi lånar väldigt mycket från onlinerollspel som World of Warcraft. Men istället för att man slåss med svärd i en fantasyvärld så är det frågesport som är kärnan i spelupplevelsen.

Vad uppnår man med att föra in element från rollspel i frågesport?

– I normal frågesport får man reda på om man har rätt eller fel och sen händer inget mer. Det är en väldigt begränsad upplevelse över tid. Kärnan i det vi vill göra är att se till att när man spelar frågesport så känns det värdefullt varje gång, och att man successivt bygger upp fördelar för sig själv.

I pressreleasen nämns något som kallas för “Shoes of Sports”? Är dem ett exempel på det, hur man kan styra frågorna åt de ämnen man själv är bra på, för att enklare kunna klättra på rankinglistan?

– Exakt. Jämför med World of Warcraft där man kan få värdefulla ringar när man dödar monster. Motsvarigheten hos oss är att det vid varje rätt svar finns en chans att man kan få ett föremål, till exempel Shoes of Sports. Sätter man på sig skorna så är sannolikheten lite större för att man får sportfrågor, och man kommer också få mer poäng när man svarar på sportfrågor. Så man konfigurerar sin spelupplevelse utifrån vad man sätter på sin avatar.

Under frågan på skärmdumparna ni har släppt ligger en rad med ikoner, en dollarsymbol, en flaska, en diamant. Vad är det?

– Det är action-kort. Shoes of Sports är inget kort, utan ett klädesplagg som är aktivt hela tiden. Action-korten spelar man ut när man vill att de ska vara aktiva. Dollar-tecknet betyder till exempel att rätt svar på de kommande frågorna ger lite guldpengar vid sidan av poäng.

Och pengarna man tjänar kan man köpa nya action-kort eller prylar för?

– Precis. Guldpengar kan man få när man spelar, eller köpa för riktiga pengar. Det är freemium-modellen vi använder oss av för att få intäkter. Vem som helst kommer kunna spela spelet gratis, och det tror vi att de flesta kommer att göra. Men sen vill vi så klart att så många som möjligt tycker att det är roligt och väljer att köpa guldpengar, för att med dem kunna skaffa sig extra fördelar i spelet.

När jag läste om Planeto första gången lät det som om det skulle bli ett renodlat Facebook-spel. Men när jag tittar på skärmdumparna ser det snarare ut som om man använder sitt Facebook-konto för att logga in i Planeto. Och i pressreleasen står det om andra plattformar. Hur ser strategierna ut?

– Det kommer finnas på många plattformar. Vi ser det inte som ett renodlat Facebook-spel. Man kommer kunna logga in med kontouppgifter från andra sajter, eller skaffa ett renodlat Planeto-konto också.

Men är det via Facebook ni tror att ni kommer nå ut till en stor användarmassa?

– Alla sociala nätverk är jättebra för spelutvecklare. Gör vi bra spel så sprids informationen väldigt snabbt. Facebook är jätteviktigt för oss ur ett rent word of mouth-perspektiv. Men det gäller att vi gör ett väldigt bra spel, för annars kommer folk inte att sprida det.

Hur skapar ni frågorna?

– Vi köper frågor från olika frågeleverantörer som faktiskt finns. Sen kommer vi också ha en möjlighet för användarna att skapa egna frågor. Där kommer vi ha ett filtersystem som ser till att det bara är de bra frågorna som trillar igenom.

Hur är företaget finansierat?

– Det är investerare som är inne, jag har själv investerat lite grann. Sen håller vi på att jaga mer riskkapital. Tanken är att ta in 10 miljoner kronor under vintern.

Det är förhållandevis lite pengar i förhållande till de spel du gjort tidigare.

– World of Conflict var ett 100 miljoners-projekt med över 100 personer. Så det här är litet på det sättet. Men det som är roligt är att det finns stor potential att nå många, många fler spelare.

Är det det som lockar dig att byta genre?

– Absolut. Jag har gjort nischade strategispel för PC under de senaste tolv åren. Det har varit fantastiskt roligt. Men jag har också funderat på hur man ska kunna nå ut till en större publik. Slutsatsen jag drog var att jag skulle applicera mina erfarenheter på något så trivialt som frågesport, då skulle det går att göra väldigt mycket mer än någon gjort tidigare.

Hur kom det sig att du landade i just frågesport?

– Jag gillar frågesport själv, ofta sitter man och spelar TP med kompisar på kvällarna. Jag ville också välja en spelmekanik som är så enkel som möjligt för alla att förstå. Frågesport är nästan intuitivt: En fråga och fyra alternativ. Nästan alla på hela jorden kommer att veta vad de ska göra.

Men med kläder och action-kort som ni lägger till, då blir det ändå en inlärningströskel?

– Det blir det. Men vi kommer införa de sakerna väldigt gradvis. När man börjar spela så kommer man bara få frågor och fyra alternativ. När spelaren har lärt sig det introducerar vi stegvis nya moment.

Vad är den stora skillnaden jämfört med det du gjort tidigare?

– En är att det är helt nytt, det finns inget att jämföra sig med. En annan är att målgruppen är mycket större och bredare och troligtvis inte har någon förförståelse för de mer avancerade spelkoncepten. Därför blir det en stor utmaning att designa spelet så att de olika delarna stegvis introduceras för spelarna. Rent tekniskt är det också en utmaning att bygga något som ska klara 50-60 miljoner spelare med tiden, som är vår målsättning.

Trenden med enkla spel som dyker upp i exempelvis Facebook, som Farmville, kommer den att hålla i sig?

– Absolut. Farmville hade noll spelare i juni, 62 miljoner spelare fyra månader senare visar att det är ett starkt fenomen. Det som händer är att spelutvecklare från traditionella spel har upptäckt att det finns en stor målgrupp som vill ha något enklare, som inte vill behöva sitta två, tre timmar åt gången. Den publiken är också mycket, mycket större än hardcore-publiken.

Det du ser som lockande för spelarna är att man kan gå in för att svara på en enda fråga och då ändå ta spelet ett litet steg framåt?

– Exakt. Det är det som är så intressant med just frågesport. Till skillnad från nästan alla andra sorters casual-spel så räcker det med att svara på en enda fråga. Har man bara fem minuter över kan man spela de fem minuterna.

“Opera Unite ska göra webben mer demokratisk”

Christen Krogh, Rikard Gillemyr och Håkon Wium Lie.

Christen Krogh, Rikard Gillemyr och Håkon Wium Lie. Foto: Arnfinn Hushovd, Opera.

I september gjorde jag ett reportagebesök på Operas huvudkontor i Oslo. Resultatet blev en artikel i Ny Teknik. I måndags lanserades version 10.10 av företagets webbläsare för datorer. Den stora nyheten är en inbyggd webbserver, en funktion som går under namnet Unite.

När jag träffade Håkon Wium Lie, CTO, Christen Krogh, Chief Development Officer, och Rikard Gillemyr, Executive Vice President, Engineering, var Unite en av de saker jag frågade om. Här följer ett längre utdrag ur intervjun:

Varför behövs Opera Unite?

Christen Krogh (CK): – Det gör användarna till något mer än konsumenter. Att kunna dela ut saker på nätet utan att lägga upp det hos stora sajter som skriver in massa konstiga saker i sina användarvillkor, om vad de får göra med dina bilder till exempel. Jag har en syster som har tusentals av bilder på sina barn, men som hon aldrig skulle ladda upp på nätet. Eller printa ut. Så det finns inget sätt för mig att titta på mina systerbarn. Men hon kan starta Unite, peka på en mapp och dela ut bilderna till mig. Den stora idén är att göra webben mer demokratisk, mer symmetrisk.

Håkon Wium Lie (HWL): – Det här med asymmentrin på nätet är väldigt viktig. Här i Norge har vi en annonsmarknad som är totalt styrt av Finn. I Sverige har ni Blocket. På de olika marknaderna blir det en leverantör som dominerar. Så borde det inte vara. Ska jag sälja eller hyra ut något borde jag kunna lägga ut det på min hemsida, och sen skulle sökrobotarna plocka upp det därifrån. Och paketera det på andra ställen. Men att man ska behöva vara kund hos Finn eller Blocket… Med tiden blir det alltid problem med monopol. Genom att lägga grunden för en mer symmetrisk webb minskar vi risken för starka monopol i framtiden.

Men Unite kräver att datorn alltid är igång. Är inte det ett problem?

HWL: – För det första tror jag inte att alla ser det som ett problem. Jag tror att många gillar att det är så enkelt att själv bestämma när exempelvis bilder ska finnas tillgängliga för andra att titta på. För det andra dröjer det inte länge förrän de flesta har en dator som står på jämt eller nästan jämt.

Turbo, som skyndar på webbsurfandet, och Unite är två stora nyheter som kommit i Opera i år. Var hittar ni idéerna till nya funktioner?

HWL: – Vi har väldigt mycket idéer, som kommer från våra anställda eller från nätet, i bloggar eller från communityn. Många av bugg-rapporterna är egentligen kamoflerade önskemål om funktioner och finesser. Idéer saknar vi aldrig. Problemet är att välja ut de som vi ska gå vidare med. Vi har inte en forskningsavdelning som skickar saker vidare till utvecklarna. Det är utvecklarna som är forskningsavdelningen. De tar idéerna väldigt långt, men det är klart att det någonstans på vägen måste göras en prioritering.

CK: – Idéer är billiga, det är otroligt enkelt att komma på nya idéer. Men det är fantastiskt dyrt att genomföra på ett sätt så att de faktiskt blir relevanta i praktiken. Och att man klarar av att implementera med sådan kvalitet att det går att lansera och använda. Det är det som är det svåra.

Det faktum att ni finns på så många plattformar idag, hur påverkar det er utveckling och innovationsförmåga?

HWL: – Vi har bestämt att vi ska vara tillgängliga där det finns kunder och användare. Vi har utvecklat vår produkt så att det är väldigt enkelt att ta den till en ny plattform. Vi behöver ha tillgång till ett API för nätverk och ett för en skärm. Det tror jag är en väldig konkurrensfördel för oss, att vi snabbt kan gå in och erbjuda vår webbläsare på en ny plattform.

Rikard Gillemyr (RG): – Att vi finns på cirka 25 plattformar påverkar oss väldigt positivt. Vissa personer tror nog att plattformarna blir bättre och bättre. Men det är inte det som vi ser. Vi ser att de blir mer och mer specialiserade, men det händer inte så jättemycket med hårdvaran. Nintendo DS och Wii är exempel där tillverkarna inte satsar på jättehäftig hårdvara. Det ger oss bra input till vad vi ska göra. “Ingen bra processor, men två skärmar, vad kan vi göra med det?” Det driver oss vidare.

På vilket sätt driver begränsningar er utveckling framåt?

CK: – Vi fick inte Opera Mobile att köra, inom rimlighetens gränser, på vissa plattformar. Vi löste det med en lastbalanseringslösning mellan server och klient. En massa delinnovationer som blev Opera Mini. Vi byggde upp en global serverinfrastruktur och så har vi många desktop-användare i områden där “bredband” betyder 100 kilobit per sekund. “Kan vi inte komprimera på desktop också?”, frågade vi oss. Det blev till slut Opera Turbo. Så kan den ena saken leda till den andra. En begränsning som i slutänden ger massor av smarta lösningar.

Framöver, vad är de stora utmaningarna för Opera?

CK: – Vi tycker att saker och ting utvecklar sig i rätt riktning för oss. När jag tittar på gs.statcounter.com så har vi 85 procent i Vitryssland för mobilwebbläsare. Vi känner att vi är på rätt väg, webben är här för att stanna, det kommer inte någon properitär lösning som ersätter. Finns massor av utmaningar och möjligheter, exempelvis när det gäller widgets och webbapplikationer. Saker och ting knyt samman, och webbläsaren blir viktigare och viktigare.

HWL: – En utmaning som vi har, och som de andra inte har, är att vi finns på så många apparater. Vi måste säkerställa att de tekniska framsteg vi gör på webben, att de kan användas på alla.

Är det viktigt mer än för självkänslan att det är många som använder Opera på desktopen?

HWL: – Det är viktigt affärsmässigt, vi har betydande intäkter från desktop. Genom sökavtal.

CK: – Och revenue-share och affiliate-avtal. Så det är jätteviktigt för oss att fortsätta växa på desktop också. Inte bara för affären, utan också för våra produkter. Ska man göra en webbläsare för mobiltelefoner så kan man inte göra det utan att också ha en webbläsar-kärna som kan hantera desktop.

Varför?

CK: – Man kan inte ge en desktop browsing experience i en mobiltelefon om man inte kan skapa en desktop browsing experience på skrivbordet. Därför är det viktigt för produkten att vi är överallt, men också affärsmässigt.

HWL: – Därför har du inte heller sett någon av alla wap-läsare som fanns ta steget upp till att bli en fullvärdig webbläsare.

Vad är roligast med att utveckla webbläsare?

RG: – En webbläsare är bland de svåraste tekniska utmaningar man kan ha. Man har alla utmaningar som kommer av ett spel, med snabb grafik, snabb formatering, snabb rendering, väldigt effektiv hantering av minne och processor och nätverk. I tillägg till det ska man hantera en indata-mängd som är oändlig och ospecificerad. Det finns standarder, men hur många olika tolkningar finns det inte av standarden? I alla lägen gäller det att visa webbsidan som utvecklaren menade att den ska se ut, inte som den faktiskt är kodad. Och det blir inte lättare med tiden. Visst var det kaos på 1990-talet, men det är så många fler som använder webben för att publicera information idag. Man måste klara “street HTML”.

Hur påverkar Googles intåg på webbläsarmarknaden Opera?

HWL: – Jag tror inte att Googles webbläsare kommer förändra världen totalt. Jag tycker att det är bra med konkurrenter, jag hade hellre haft fler än färre. Google har blivit en stark konkurrent till Microsoft. Microsoft har varit alldeles för dominerande i den gamla pc-världen. De behövde verkligen en konkurrent, och nu har vi en som är tillräckligt stor för att ta sig an Microsoft. Faran är givetvis att Google i sin tur blir för stora.

CK: – Den veckan som Chrome lanserades ökade nedladdningen av Opera med 20 procent. Den värsta situationen för oss är att det blir en aktör som har 99,3 procent av marknaden. Då känner användarna att de inte har något val. Men finns det flera webbläsare, då känner användarna att de kan välja utifrån vad som är bäst.

Twingly vill göra RSS-läsaren social

I Ny Teknik skrev jag om Twingly Channels i förra veckan. Här är ett längre utdrag ur intervjun jag gjorde med Linköpingföretagets vd Martin Källström.

Vad är Twingly Channels?

– En lösning på problemet med att hantera informationsflödet på webben. Ett sätt att hjälpa användarna att hitta de två-tre länkar varje dag som är mest relevanta för just dem.

Hur gör ni det?

– Användarna skapar kanaler för de ämnen som de vill bevaka. Till kanalerna kopplar de RSS-flöden från sajter som skriver om ämnet, och matar in sökord som används för kontinuerliga sökningar i realtidswebben. Dessutom kan användarna manuellt lägga in länkar de tycker passar i kanalen. Sen kommer allt material som finns i en kanal att ordnas efter relevans.

Hur görs rankingen?

– Användarna kan klicka på en länk för att markera att de tycker att en text är läsvärd. Men rankingen kommer också påverkas av hur många bloggar och mikrobloggar som länkar till en sida. Många länkar tyder på hög relevans.

Var hämtar ni datan som ligger till grund för rankingen?

– Dels kommer vi att använda vårt eget bloggsök och mikrobloggsök, som är globala sökmotorer. Dels kommer vi hämta in kommentarer från andra sociala tjänster, som Digg, Delicious och Flickr. Och även kommentarer från större blogghotell som WordPress.com och Blogspot. Det kommer att vara ett ständigt pågående arbete att identifiera den typen av sociala signaler som vi kan hämta från allt fler källor.

När ni går in och spindlar data hos Twitte, Flickr och de andra, går ni via deras vanliga, öppna API:er, eller gör ni det i en sådan omfattning att ni har speciella avtal och egna vägar in?

– Det kan jag inte svara på. Det är som med bloggsöket, det vi ser som vår affärshemlighet är de sätt som vi har identifierat för att gå in och hämta data.

Lite låter det som om Twingly Channels blir en korsning mellan Mahalo och Twine å ena sidan, RSS-läsarna Feedly och Feedafever å den andra. På Mahalo och Twine hjälps användarna åt göra länksamlingar inom olika områden, medan Feedly och Feedafever tittar på vad som händer i realtidswebben för att filtrera ut de mest relevanta texterna.

– Twinglys lösning för det här är väldigt snarlik det som Feedly och Feedafever gör. Skillnaden är att vi kopplar in en tydlig social aspekt, att användarna kommer att hjälpas åt att plocka fram det som är relevant för ett visst innehåll. En annan skillnad är att man i realtid kommer kunna diskutera och kommentera innehållet i kanalen. Det kommer att vara en mycket interaktiv känsla tack vare att vi använder en ny realtidsteknik som heter long polling. Det innebär att nya kommentarer kommer upp hela tiden när man skriver, ungefär som i chatt.

Hur kommer informationen att presenteras?

– I kanalen finns två vyer. En där allting som kommer in visas och en filtrerad vy där bara dagens mest intressanta länkar i kanalen finns.

– Har man ont om tid räcker det alltså att man tittar in i den filtrerade vyn någon gång per dag. Då får man koll på det viktigaste som händer i det här ämnesområdet. Har man mer tid kan man dyka ner i den större strömmen, och där kommentera och rösta på vad som är intressant innehåll. På så vis hjälper de användare som har mer tid för tillfället dem som just nu inte har så mycket tid.

Vem skapar kanalerna?

– Användarna själva. Man kan ha sina egna, men gör man det tillsammans blir resultatet bättre eftersom man då utnyttjar nätverkseffekten när många hjälps åt.

Hur viktar ni det som folk länkar och det som folk väljer att “tycka om” på sajten? Är det någon skillnad i påverkan på rankingen?

– Vi vill främja den sociala interaktionen. Till viss del kommer vi att vikta upp kommentarer och röster som sker hos oss i förhållande till kommentarer på externa sajter. Med tiden kommer vi också tillåta administratörerna för en kanal att styra viktningen av olika typer av rankingsignaler, och viktningen av vissa källor. Om man tycker att en väldigt populär blogg får oproportionerligt mycket utrymme kan man vikta ner den, om man inte tycker att den får tillräckligt mycket utrymme kan man vikta upp den.

Är nästa steg att göra det möjligt att vikta de personer som bidrar?

– Det är exempel på en typ av motåtgärder som kan bli nödvändiga. Både som administratör och enskild användare kommer man kunna säga att man inte vill se innehåll som är publicerat av en viss användare eller en viss källa.

Hur länge har ni hållit på med utvecklingen?

– På konceptnivå i ett och ett halvt år. Det började med att vi funderade på hur man skulle kunna göra en rss-läsare mer social. Och hur man kan åtgärda det här stora problemet med information overload som nästan alla som kommer i kontakt med internet drabbas av. Sen var det först i maj i år som vi såg att det kom tekniska lösningar som skulle göra det möjligt att skapa en väldigt interaktiv realtidsupplevelse. Samtidigt blev Twitter riktigt populärt och det blev allt större tillgång på signaler på vad som är intressant just nu – på samma gång som problemet med information overload blev ännu större. Så det var ett stort antal omvärldsfaktorer som gjorde att vi kände att det är helt rätt tid för något som Twingly Channels.

Hur ska det här generera intäkter till Twinly?

– För företag och andra organisationer, som politiska partier, kommer det att finnas en premiumtjänst som innebär att man kan ha stängda kanaler, så att man kan ha diskussioner bakom stängda dörrar. Exempelvis för att bevaka sitt varumärke. De kommer också kunna sätta upp öppna kanaler, för att låta användarna diskutera vissa ämnen under företagets varumärke. Ett företag som tillverkar löparskor skulle till exempel kunna starta en kanal om löpning.

Vad är den stora tekniska utmaningen med att lansera den här tjänsten?

– Det finns två svar. Det ena är att se till att realtidsuppdateringen ut till användarna är skalbar, så att den inte brakar ihop om det kommer in tusentals användare till samma kanal. Men den största är den användarmässiga. När vi startade systemet internt och lät alla på företaget prova, då skapade alla in sin egen kanal och la in sina favoritbloggar och tyckte att den egna kanalen var mycket bättre än alla andras. Det är definitivt en risk, att vi inte lyckas kommunicera värdet av den sociala aspekten. Utan att det blir en single player-applikation.

Hur ska ni undvika det?

– I början måste man ansöka om att få starta en kanal. Den initiala reaktionen ska inte blir att man testar genom att starta en ny kanal, utan att man istället testar genom att leta upp en kanal som verkar intressant. På det sättet vill vi styra användarkulturen in i ett sociala användarmönster.