I veckans nummer av Ny Teknik intervjuar jag Andreas Ekström om hans kommande bok Google-koden. Boken släpps den 10 april. Här är ett längre utdrag ur intervjun.

Varför en bok om Google?

— Av tusen skäl. Det är ett företag som inte liknar något annat, det är banbrytande på så många sätt. Med sin teknik, med sina strategier, med sin personalpolitik, genom sitt imagebygge, sin intäktsmodell. Och företaget har en otroligt stark ställning på sin marknad. I Sverige går 90 procent av allt sök via Google.

— Stor indexerad kunskap plus pengar är lika med makt. Så det känns relevant att grundläggande berätta om Google. Min avsikt är att skriva en brett tillgänglig, pedagogisk bok för Googles vardagsanvändare. För någon som kanske börjat reflektera över vad Googles särställning kan betyda för samhället. Och för dem själva.

Vad är det du vill berätta?

— Boken har tre delar. Del ett heter “Berättelsen om Google”. Den beskriver vilka grundarna är, hur företaget kom till, varför det finns så starka känslor runt Google och hur annons och sök funkar.

— Del två är en samling case där Google ställs inför ett antal utmaningar. Det handlar om Ted Valentin, som fick sina sajter svartlistade. Om Jyri Engeström och vad som händer när man blir uppköpt av Google. Två handlar om integritetsfrågor. Och så några till.

— Den tredje delen är analysdelen. Ett kapitel som behandlar Googles slagord “Don’t be evil”. Jag skildrar också hur Google jobbar med lobbying. Ett kapitel handlar om filantropin. Google lägger en procent av sina resurser varje år på välgörenhetsgrenen Google.org.

— Det absolut sista kapitlet heter “Det totala oberoendet”. Det handlar om hur Google strategiskt arbetar för att göra sig mindre sårbart, till exempel göra sig oberoende av elbolag, genom solpaneler och andra elprojekt. Google arbetar hårt för att göra sig oberoende av politiker, genom att lobba för en lagstiftning om nätneutralitet. En telefon för att inte bli för beroende av Iphone. En webbläsare och operativsystem för att inte vara beroende av Microsoft. Det är den centrala strategin, att stå på egna ben på varje punkt, så långt det bara går.

— En av många oerhört fascinerande saker med företaget är vilken osannolikt stark markandsundersökning allt googlande är. Google kan först i världen och bäst i världen avgöra hur en influensa sprider sig.

Därför att de ser i vilka regioner folk börjar söka efter influensainformation?

— Ja, man söker innan man går till doktorn. I 49 delstater av 50 förutsåg Google utgången i det amerikanska presidentvalet 2008. Det här går att överföra till en lång rad punkter, och det finns en slutsats i mitt efterord som jag tycker är tankeväckande: Det finns bara ett enda företag i världen som har den mängden trafikdata. Google är de enda som kan mäta ett internationellt internetbeteende. Google vet vad folk är rädda för, vad de är beredda att betala för sina hus, var arbetslöshet är på väg att slå till, när folk är sjuka, vilken deltagare i Idol de tänker rösta på.

— Det är ju helt fantastiskt. Och otroligt läskigt, om man vill se det så. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vara rädd för det. Men jag tycker att det är viktigt att känna till det.

Som jag uppfattar dig när jag läser dina texter så vänder du dig egentligen inte mot Google med din kritik. Men du saknar omvärldens kritiska öga på Google. Stämmer det?

— Ja. Det finns en koncentrationen av makt, pengar och kunskap som vi bör betrakta lite vaket. Efter att ha gjort massor av intervjuer med anställda så har jag inga skäl alls att anta att Google skulle vara en ond supermakt.

— Det finns ytterst lite som talar för att det skulle finnas stora problem med Google just nu. Jag tycker att företaget gör det mesta rätt. Men jag tycker inte att vi kan förhålla oss till företaget som om det är frälsaren från väster. Google har utvecklats fruktansvärt fort och kommer fortsätta att utvecklas fruktansvärt fort. Det finns inga garantier för att Sergey Brin och Larry Page är involverade i Google om fem år. Och vad en annan majoritetsägare gör med Google vet vi inte heller. Vissa företag har en oerhört stark koppling till sina grundare och blir lite vilsna utan dem.

Det Ted Valentin drabbades av skulle vara lättare att komma till rätta med om det fanns en kundtjänst att kontakta. Ställde du frågan om varför det inte finns?

— Det handlar bara om numerär. Google är så stora och får så mycket frågor att de inte kan svara i den omfattning som de skulle vilja. Istället gör företaget på sitt sätt. Det finns till exempel 200 filmer på Youtube som förklarar olika aspekter av sökmotorn.

— Sen ska man också komma ihåg en annan sak. Vi är ju alla gratisanvändare, och vilka krav kan man egentligen ställa på något som är gratis? Vilken rätt har jag som googleanvändare att bli arg när något inte fungerar? Jag är ju bara kund i den bemärkelsen att jag använder Google, jag har ju inte betalat någonting.

— Men som Ted Valentin säger, det är värre än att få problem med staten. Drabbas du av det kan du starta verksamhet någon annanstans. Får du problem med Google är du körd. Då duger det inte att säga att det finns alternativ och konkurrenter. Du kan vara hur bra du vill på Bing, det kommer inte rädda din business i Sverige. Det är en makt som måste identifieras.

Vad har du blivit mest överraskad av?

— Ambitionsnivån med Google.org, den är väldigt hög. Att Google har en välgörenhetsgren är inte så omtalat i Sverige. Google har gjort det på ett eget sätt. Man har bestämt sig för att jobba på samma sätt inom välgörenhet som i resten av verksamheten: Skalbarhet, data, data, data, bästa personerna ska göra de bästa grejerna, väl definierade projekt.

Välgörenhet som ingenjörsprojekt?

— Ja, i huvudsak. Det bygger på metodik och ett genomgripande googliskt arbetssätt. Jag är positivt överraskad av både seriositeten och volymen av satsningen.

Vad får du för svar på varför Google.org finns?

— Jag tror att det är ett utslag av personlig välvilja hos grundarna. Det har drabbat dem tidigare i livet. Den klassiska filantropen arbetar med tuffa affärsmetoder i 30 år, bygger en enorm förmögenhet och sen gör helt om och börjar bygga operahus. Larry och Sergey har valt, som de alltid gör, att göra det på sitt eget sätt. Man börjar tidigare och har integrerat det på ett annat sätt i företaget. På sikt hoppas de att insatserna som google.org gör ska överglänsa det som google.com gör. Det är kanske väl optimistiskt. Men det finns en del häftiga grejer, projektet i Kamerun är fantastiskt.

Det handlar om HIV?

— Inte nödvändigtvis. Man forskar om hur virus rör sig mellan djur och människor. En stiftelse med ett 30-tal anställda i Kamerun, men som också finns på fler ställen i världen. Den arbetar oerhört storskaligt, med mängder av data. Blod och vävnadsprover tas på djur och människor. Och så försöker man se hur nya virus rör sig, hur de rör sig mellan arter, vilka som har störst risk att ta sig från djur till människa. Vad det finns för potentiella kurer. Allt bygger på en enorm systematik. Google sponsrar med labbutrustning, miljontalsdollar som delas ut efter ett system där GVFI, som stifelten heter, ska uppnå delmål.

Frågorna som satte igång arbetet med boken, om den gigantiska mängden data som Google sitter på, vad har du fått för svar där?

— Att det aldrig kompromissas med användarens integritet, att alla lagar följs, att såna och såna uppgifter inte samkörs, att hänsyn tas till integritetskänsligt material. Det vill säga, om du mailar från Gmail om att du just fått ebola så kommer du inte få reklam om medicin mot ebola för det anser man vara för integritetskränkande. Men om du säger att ditt företag har gått i konkurs och du måste sälja din villa, se vad som händer. Du får mäklarannonser. Så avvägningen är väldigt svår att göra om du lämnar till en maskin att göra den. Samtidigt finns det ingen möjlighet för en människa att sitta och göra den matchningen, det skulle dessutom vara ännu mer integritetkränkande. Så det finns inget sätt att lösa det. Men det finns inte heller något som säger att det inte kommer uppfattas som integritetskränkande.

Vad har du själv fått för frågor sen du började arbeta med boken?

— Den vanligaste är om Google lever upp till “Don’t be evil” eller inte. Men det är en för banal fråga. Företaget är varken det ena eller det andra, det är alldeles för komplext. Det är andefattigt att reducera frågan till att handla om det. Vissa saker gör Google bättre än andra, vissa saker sämre. Det finns vissa potentiella problem med vissa saker, annat är helt okontroversiellt.

Google har lite av en hjältegloria idag. Märker du någon rädsla för att den ska hamna på sned?

— Många ledande personer på företaget blir ledsna när deras goda avsikter ifrågasätts. Terry Winograd, som var Larrys handledare under doktorsarbetet, är en av dem som säger att det är så. Att det tar Larry och Sergey på ett personligt plan när deras goda avsikter ifrågasätts.

Vilka slutsatser drar du i boken?

— En gäller Googles affärsmodell. Är företaget en annonssäljare? Absolut. En vägvisare? Det också. Men det jag kommer fram till är att Google vill vara världens största mellanhand. Det är Googles affärsmodell i en mening. Google vill flytta sig ur vägen så fort som möjligt, men först göra en annonsexponering.

— Det finns en stor myt om att resebyråer, nyhetsredaktioner, bokförlag, skivbolag inte längre skulle behövas eftersom det ska finnas en direktlinje mellan producent och konsument. Det är en myt som är politiskt nyttig för Google, och den är inte helt sann. Särskilt inte eftersom de själva ställer sig emellan. Därmed inte sagt att det är något fel i det. Google får gärna vara den största mellanhanden. Men man bör förstå det på det sättet. Det är en jättebra affärsidé, det är skickligt genomfört och det är strålande ekonomi i det.

Du säger att din bild av Google har förändrats. Hur?

— Jag har följt Google länge, men den intensiva researchperiod jag varit inne i nu gör att jag mer förstår varför Google gör som Google gör på en rad plan.

Vad är det du förstår idag?

— En kombination av flera olika saker. Vilka värden det är som styr arbetet, vad det är som avgör när ledningen fattar beslut. Det finns en väldigt speciell balans mellan Larry Page som är ingenjören och den mest klassiska forskartypen av de tre. Han drivs av metod och kärleken till exakta resultat. Sergey Brin som är lite mer av en renässansmänniska, som vill kunna allt. Som vill pressa sina personliga gränser och därmed Googles gränser. “Hur stort kan vi tänka, hur långt kan vi ta det?” Kanske den mest visionäre av dem, är min gissning. Och så har vi Eric Schmidt som är affärsman till 100 procent. Hans uppdrag är att hålla i kalkylbladen och låta genierna sväva. Det är en fantastisk trio på det viset att de har väldigt olika styrkor. Men inget viktigt på Google händer utan att det passerar dem. Deras inbördes regel är att två får rösta ner den tredje om de inte är överens.

— När man förstår mer om varför någon gör någonting är man kanske också lite mer benägen att se det välvilligt. Jag tror att jag känner mig lite mer positiv till företaget nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan.