Bloggat

Mikrobloggarna ger en försmak av socialt sök

Kvalitet och kvantitet. Så kan de drivande krafterna bakom söktjänsternas utveckling sammanfattas. Kvalitet, bland annat genom att algortimerna som räknar ut sökresultaten hela tiden förfinas. Kvantitet, genom att mängden information på nätet hela tiden ökar och då bland annat öppnar för nischade sökmotorer.

Problemet är att den tekniska utvecklingen inte hängt med i informationsexplosionen. Träffen som ligger i topp hos Google är bara sökjättens bästa gissning, den länk som det är högst sannolikhet att flest användare tycker är mest relevant.

I två artiklar i Ny Teknik intervjuade jag Martin Källström, vd på Twingly, och Jürgen Galler, produktchef för Googles söktjänster i EMEA, om det sociala söket. Där dina vänner påverkar träfflistan.

Det ligger fortfarande en bit fram i tiden, men redan idag kan mikrobloggarna med Twitter i spetsen ge en försmak av det som komma skall.

Just nu följer jag 100 personer på Twitter. Långt i från alla korta inlägg som passerar förbi på min skärm under en arbetsdag är intressanta. Men tillräckligt många för att Twitter ska vara ett värdefullt verktyg i jobbet. Inte minst för alla läsvärda länkar som de personer jag följer postar.

Genom att följa ”rätt” personer skräddarsyr jag twitterflödet att passa just mig. Bland de jag följer finns personer som jobbar inom den svenska mediabranschen, där finns folk som utvecklar webbläsare, som jobbar med it-säkerhet, några som använder samma publiceringssystem. Det är en mix som passar mig, och ser till att Twitter ett par gånger om dagen kommer att innehålla — bland annat — 140 tecken om just de ämnena. Mikrobloggen blir därmed ett väldigt bra sätt för mig att passivt upptäcka nya saker som jag är intresserad av.

Men personer som postar (för mig) relevanta länkar skulle givetvis också kunna ha en del att säga om träfflistan i Google, när jag aktivt letar efter information. Har flera av mina kontakter gillat en träff på sidan två, då kan den hamna högre upp.

Ju förr sökföretagen rullar ut socialt sök, desto bättre för alla oss som jagar information på nätet. Martin Källström säger att Twingly ska ta det första stegen mot sociala funktioner inom ett år. Hur Googles planer ser ut vill Jürgen Galler inte avslöja.

E-post med fem sekunders ångerperiod

Det där mailet du precis skickade iväg, visst gick det till fel person? Känslan är säkert inte obekant för någon som använder internet. Nu ger Google sina Gmail-användare möjligheten att göra något åt det, och inte bara sitta där med dumstruten på.

Google inför nämligen en ånger-knapp i Gmail. När mailet är skickat dyker en liten informationsruta upp. ”Your message has been sent. Undo.” Fem sekunder har man på sig att klicka på undo. Sen är det för sent.

Google har nämligen inte uppfunnit ett sätt att kalla tillbaka mail som skickats. Istället har man lagt in en fördröjning på fem sekunder, innan det verkligen lämnar Googles servrar.

Fem sekunder är inte lång tid, men kanske tillräckligt för att man ska hinna reagera på den där ryggradsreflexen, att mottagaradressen nog blev fel.

Internet Explorer sätter stopp för farliga program

I eftermiddag släpper Microsoft den nya versionen av webbläsaren Internet Explorer. Givetvis är det gott om nyheter i åttan, och som alltid (åtminstone på senare år) säger sig Microsoft ha satt säkerheten i fokus.

En av erfarenheterna man gjort är att användarna inte riktigt vet sitt eget bästa. Med IE8 förutsätter inte Microsoft längre att användarna har ett fungerande skydd mot malware på sina datorer. Försöker användaren ladda ner en fil som finns med i företagets databas över bekräftat skadliga program kommer en varningsruta upp, med en enda knapp: Avbryt. Vill man trots allt starta nedladdningen måste man klicka på varningstexten. Det låter krångligt, och det är självklart hela anledningen till att Microsoft valt det upplägget.

Under en dag vid datorn är det mer än en gång det dyker upp en ruta man bara klickar undan, utan att egentligen fundera särskilt mycket på vad den innehåller. Genom att ta bort okej-knappen tänker sig Microsoft att det ska bli slut på slentrianklickandet.

Initiativet låter som en bra idé. Ska bli spännande att se när Microsoft kan återkomma med statistik på hur många nedladdningar funktionen stoppar. Anti-phising-filtret, som funnits redan i tidigare versioner av IE, stoppar över en miljon attackförsök i veckan.

Edit: Läser hos BBC att bankbedrägerierna i Storbritannien fördubblades förra året. Bland annat genom att använda program som loggar tangenttryckningar. Tillvägagångssättet är enkelt: Lura någon att installera programmet, under förespegling att du ger dem något annat. Sen är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att kontouppgifterna ska börja trilla in.

Sveriges historia ut på Flickr

Riksantikvarieämbetet gör debut på Flickr. En blygsam debut. 121 av mer än två miljoner bilder har lagts upp på sajten. Men målsättningen är givetvis att många flera ska läggas ut. Och myndigheten hoppas på att få allmänhetens hjälp att identifiera vad bilderna föreställer.

Riksantikvarieämbetet blir en del av Flickr Commons, och myndighetens bilder fria att använda.

Opera trimmar webben igen

Med Opera Mini har det norska företaget redan trimmat surfupplevelsen i mobilen. Genom att låta en webbsida ta en omväg via företagets egna servrar kan Opera komprimera innehållet, i första hand bilderna, innan det skickas ut till telefonen.

Nu experimenterar Opera med att bygga in en liknande teknik i sin webbläsare för vanliga datorer. En testversion finns att ladda ner. Jag gjorde det idag, och kan bara konstatera att laddningstiderna minskar markant. Givetvis märks det mer med långsammare uppkoppling, vissa sajter laddas på 20 istället för 50 sekunder. Men också uppkopplad via en snabbare internetanslutning blir skillnaden klart märkbar.

Priset man får betala för högre fart – fulare webbplatser – är lågt när man sitter på en långsam uppkoppling. Åtminstone är det det enda pris man kommer få betala som slutanvändare. Men till skillnad från komprimeringen i Opera Mini är Opera Turbo en tjänst norrmännen tänker ta betalt för, av telekombolag som vill erbjuda den till sina kunder.

Försenat nyårsfirande på anders.thoresson.net

Ett nytt år. Alltid sett som en chans till nystart. Men den missade jag.

Den här webbplatsen har varit på gång länge. I december var det tänkt att den skulle bli klar, för premiär lagom till 2009. Så blev det inte. Inte heller till första februari. Inte första mars. Men nu. Till slut. Färdigt.

En del textarkiv, med ett urval av artiklar publicerade hos mina uppdragsgivare. En del blogg, med sånt som bara kommer att finnas här.

Välkommen.

(För er tekniskt intresserade: Det kan se ut som om webbplatsen är byggd med WordPress, eftersom jag använder WordPress-mallen Thesis. Men jag fick aldrig WordPress att fungera som jag ville, så istället byggde jag anders.thoresson.net med Symphony.)

Fastnätsnummer i mobilen perfekt för ensamföretagaren

Som frilansjournalist med egen firma brottades jag länge med mina telefonabonnemang. Tillsammans med datorn och internet är telefonen mitt viktigaste arbetsredskap, och då vill man gärna ha något som fungerar perfekt.

Nu har jag det.

Den enklaste lösningen hade varit att skippa den fasta telefonen och köra helt mobilt. Med ett fastprisabonnemang hade det inte ens behövt blir dyrare än kombinationen fast och mobilt.

Men jag ville ändå ha kvar ett fastnätsnummer. Framför allt för att kunna filtrera vilka samtal som kopplas fram på kvällar och helger. Mina viktigaste kontakter kan få mobilnumret, alla andra får ett fastnätsnummer där jag svarar på kontorstid. Dessutom, trots att vi skriver 2009, känns fortfarande ett fastnätsnummer som någon form av seriositetsstämpel.

Efter att ha testat olika varianter av fasta och mobila abonnemang med mer eller mindre fantasirika upplägg för vidarekopplingar kort och tvärs är jag till slut helt mobil. Men med ett fastnätsnummer.

Med det mobiloperatörerna kallar ”mobil växel” gick det att få precis det jag behöver: Ett fastnätsnummer kopplat direkt till mobiltelefonen. Med en kort sifferkombination kopplar jag in och ur det fasta numret, och avgör därmed för vilka jag vill vara tillgänglig. Ringer någon på fastnätsnumret när det är urkopplat hamnar samtalet hos min röstbrevlåda och jag får direkt ett sms om att någon har ringt. Oavsett om ett meddelande lämnas eller inte. Det innebär att jag ändå inte är helt bortkopplad från fastnätsnumret när jag väljer att stänga av det för inkommande samtal.

Prislappen för det här är en dryg hundralapp i månaden. Väl investerade pengar, enligt mig.

Sociala nätverk ger mobilt internet sitt genombrott

För tio år sedan blev mobilt internet verklighet. Åtminstone om man låter Nokia författa historiaboken. Den 23 februari 1999 lanserade finländarna 7110, en telefon som kallades för ”the world’s first media phone for Internet access” i pressreleasen.

Tekniken i 7110 var wap, mobilt internet ganska tråkigt. Mycket har hänt sedan dess.

Sedan något år tillbaka har jag den norska webbläsaren Opera Mini i mobilen, och den mobila webben är inte längre en egen värld. Istället är de flesta webbplatser lika åtkomliga i telefonen som i datorn. De som Opera Mini går bet på fixar Skyfire för det mesta, eftersom det många gånger handlar om webbplatser som bygger på flash. Opera Mini klarar ännu inte den tekniken, Skyfire gör det.

Men särskilda lösningar för den mobila webben är inte döda bara för att de mobila webbläsarna blir bättre. Fast det handlar givetvis inte längre om wap.

Under den senaste månaden har jag testat en handfull telefoner i olika sammanhang — en Iphone, en Nokia E71, en Nokia 5800, en HTC Touch HD och en Inq1 — och imponerats av bra skärmar, snygga gränssnitt och andra finesser. Men det mest intressanta har varit alla smarta lösningar för nätets mest populära tjänster.

Ta Twitter som exempel. Twitters eget mobila gränssnitt finns på http://m.twitter.com, och fungerar i mobilens webbläsare. Smidigt och bra. Men ännu bättre blir det med Iphone-program som Tweetie och Twitterific. Facebook har ett mobilt gränssnitt på http://m.facebook.com. Eller så köper man en Inq1 och plötsligt blir det väldigt enkelt att ladda upp nytagna bilder till nätet.

De sociala nätverken har miljontals användare. När de upptäcker hur enkelt det är att hålla koll på sina vänner från mobilen är det något de kommer vilja göra. Det är därför ingen högoddsare att det blir de sociala nätverken och de speciella mobilprogrammen som kommer ge den mobila webben sitt rejäla genombrott.

Användarupplevelsen med dem överstiger vida den man får med mobilens webbläsare. Och något som fungerar bra, det blir man också mer intresserad av att använda.

Dags att bygga din egen community

”Det ska bli spännande att se vad som händer när murarna rivs. När det sociala nätverken kan börja dela information med varandra.”

Så sa Matt Mullenweg när jag intervjuade honom förra våren.

Som grundare till det populära bloggverktyget WordPress har han varit med och gjort verklighet av ett av nätets grundlöften: Möjligheten för vem som helst att uttrycka sin åsikt.

I år är det tänkt att WordPress ska vara med och lägga grunden för en ny revolution. Med avknoppningen Buddypress (som egentligen är ett uppköp av ett enmansprojekt) ska vem som helst kunna bygga ett socialt nätverk, ett Facebook i miniatyr. För sina vänner, för sin stad eller för alla som är intresserade av [välj ämne här].

Med tjänster som Ning är det redan möjligt att på några minuter starta ett eget nisch-nätverk. Med Buddypress blir det mer komplicerat, men belöningen kommer i bättre kontroll över det innehåll man är med och skapar. Både vad det gäller vilka som kommer åt det, men också hur det används.

Men Matt Mullenweg sa också en annan sak: ”Vi planerar att stödja de standarder som är mest öppna och bäst för användarna.”

Idag finns ingen möjlighet att skicka meddelanden mellan Facebook och Myspace. Använder några av dina vänner Jaiku för att mikroblogga, medan andra valt Twitter? Sannolikheten att du skaffar användarkonton på fler än en tjänst är i det närmaste hundraprocentig, åtminstone om du fastnar i mikrobloggandet.

ReadWriteWeb finns en film som visar hur saker och ting skulle kunna fungera istället. Med öppna standarder för hur byggstenarna i ett socialt nätverk (den personliga profilen, meddelanden, aktivitetsströmmar och så vidare) ska se ut och fungera blir det inte längre inlåsta. Och med det behöver man som användare inte längre ha flera konton. Det räcker med ett, och via det kan du kommunicera med alla vänner, oavsett var de valt att skapa sitt.

DiSo och NoseRub är två projekt som strävar åt det hållet. Och Buddypress är alltså enligt Mullenweg ett tredje. Än verkar man inte kommit så långt när det gäller möjligheterna att få en Buddypress-sajt att fungera i ett större sammanhang. Men beta två är klar att ladda ner.

Det tänker jag göra. På pappret ser den perfekt ut som teknisk lösning för ett önskemål som kom från några vänner i höstas. Jag återkommer med mina erfarenheter.

Twitter något för redaktionen?

Det är mycket mikrobloggar nu. Twitter verkar vara på väg att expandera sin användarbas i Sverige. Rätt rejält. Sedan länge är det många svenskar som annars använder Jaiku.

För journalister lyfts ofta mikrobloggar fram som ett nytt, effektivt arbetsredskap.

För det mesta handlar det om hur journalisterna ska kunna kommunicera med sina läsare. Sen finns det också exempel på hur redaktioner använder mikrobloggar för att samarbeta.

Vad jag ännu inte har sett är exempel på hur redaktioner använder mikrobloggar för att effektivisera arbetet inne på redaktionen. Ett internt mikrobloggande borde kunna vara ett fruktansvärt effektivt sätt att hålla hela redaktionen uppdaterad om vem som håller på med vad.

När jag jobbade på Ny Teknik gjorde vi ett försök med en redaktions-wiki, just för att hålla koll på vilka artiklar reportrarna höll på med. Den lyfte aldrig, det blev för tungrott. En mikroblogg borde vara som klippt och skuren för uppgiften.

Och när jag ändå är inne på möjligheterna med nya webbverktyg: Sociala bokmärken borde vara användbara för att dela med sig av grundresearchen man gör på en redaktion varje dag. För att hjälpa kollegorna att hitta intressant läsning. (En redaktion som gör det senare bör naturligtvis också dela med sig av länkarna till sin webbplats besökare.)

Finns det några redaktioner, i Sverige eller utomlands, som jobbar så här?